Artikel I Övergripande planering av en Solaris-installation eller uppgradering

Den här delen hjälper dig planera en installation eller uppgradering av operativsystemet Solaris om du använder ett installationsprogram.

Kapitel 1 Nyheter i Solaris installationsprogram

I det här kapitlet beskrivs nya funktioner i Solaris installationsprogram. Information om funktioner för alla Solaris-miljöer finns i Nyheter i Solaris 10.

• Nyheter i Solaris 10 1/06 för Solaris installationsprogram

• Nyheter i Solaris 10 3/05 för Solaris installationsprogram

Nyheter i Solaris 10 1/06 för Solaris installationsprogram

I det här avsnittet beskrivs följande nya installationsfunktioner i Solaris 10 1/06.

Uppgradera Solaris-miljön när icke-globala zoner är installerade

Från och med Solaris 10 1/06 tillhandahåller partitioneringstekniken Solaris Zones möjligheten att konfigurera icke-globala zoner i en enda instans av Solaris, den globala zonen. En icke-global zon är en programkörningsmiljö där processerna är isolerade från alla andra zoner. Om du kör ett system med icke-globala zoner installerade kan du använda Solaris vanliga uppgraderingsprogram för att uppgradera till Solaris 1/06. Du kan antingen använda Solaris interaktiva installationsprogram eller anpassad JumpStart när du uppgraderar. Det finns vissa begränsningar för uppgradering med icke-globala zoner installerade.

• Ett begränsat antal nyckelord för anpassad JumpStart stöds. En lista med nyckelord som stöds för anpassad JumpStart finns i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

• Cd-romskivor distribueras inte, men du kan uppgradera med en dvd-romskiva eller en avbildning för nätverksinstallation.

• På ett system där icke-globala zoner är installerade ska du inte använda Solaris Live Upgrade för att uppgradera systemet. Även om du kan skapa en startmiljö med kommandot lucreate, så kan inte kommandot luupgrade uppgradera en startmiljö som har icke-globala zoner installerade. I det fallet misslyckas uppgraderingen och ett felmeddelande visas.

Information om hur du använder Solaris installationsprogram finns i Installationshandbok för Solaris 10: Grundläggande installationer

x86: GRUB-baserad start

Från och med Solaris 10 1/06 har open source-GNU:n GRUB (Grand Unified Bootloader) integrerats i Solaris-miljön för x86-baserade system. GRUB ansvarar för att ladda ett startarkiv till systemets minne. Ett startarkiv är en uppsättning viktiga filer som behövs vid systemstart innan rotfilssystemet (/) är monterat. Startarkivet används för att starta operativsystemet Solaris.

Den viktigaste ändringen är att Enhetskonfigurationsassistenten för Solaris är ersatt med GRUB-menyn. GRUB-menyn gör det enklare att starta de olika operativsystem som är installerade på ditt system. GRUB-menyn visas när du startar ett x86-baserat system. Från GRUB-menyn kan du välja den operativsysteminstans som ska installeras med piltangenterna. Om du inte gör något val startas standardoperativsystemets instans.

Den GRUB-baserade startfunktionen innehåller följande förbättringar:

• Snabbare start

• Installation från USB på cd- eller dvd-enheter

• Möjlighet att starta från USB-lagringsenheter

• Förenklad DHCP-konfiguration för PXE-start (inga tillverkarspecifika alternativ)

• Eliminering av alla drivrutiner i realläge

• Möjlighet att använda Solaris Live Upgrade och GRUB-menyn för att snabbt aktivera och återgå till startmiljöer.

Mer information om GRUB finns i följande avsnitt.

GNU är en rekursiv akronym för ”GNU's Not UNIX”. Mer information finns på http://www.gnu.org.

Ändrat stöd för uppgradering av Solaris-versioner

Från och med Solaris 1/06 kan du uppgradera Solaris-miljön från Solaris 8, 9 eller 10. Uppgradering från Solaris 7 stöds inte.

Nyheter i Solaris 10 3/05 för Solaris installationsprogram

I det här avsnittet beskrivs följande nya installationsfunktioner i Solaris 10 3/05.

Ändringar i Solaris-installationsprogram inklusive enhetlig installation

Från och med Solaris 10 3/05 finns det flera ändringar i installationen av Solaris-miljön som ger en enklare och mer enhetlig installation.

Ändringarna inkluderar följande:

• Den här versionen har en installations-dvd och flera installations-cd-skivor. Dvd:n Solaris Operating System innehåller allt som finns på installations-cd-skivorna.

  • Solaris Software 1 – Den här cd:n är den enda startbara cd:n. Från den här cd:n kan du komma åt både Solaris grafiska installationsgränssnitt och den konsolbaserade installationen. Med den här cd:n kan du installera de programvaror som du väljer från både det grafiska gränssnittet och den konsolbaserade installationen.

  • Andra Solaris-cd-skivor – De här cd-skivorna innehåller följande:

    • Solaris-paket som du uppmanas installera om det är nödvändigt

    • ExtraValue-programvara som innehåller både programvara som stöds och programvara som inte stöds

    • Installationsprogram

    • Programvara för gränssnitt och lokaliserad dokumentation

• Solaris installations-cd finns inte längre.

• För både cd- och dvd-skivorna är installationen via det grafiska gränssnittet standardvalet (om systemet har tillräckligt med minne). Du kan dock ange att du vill göra en konsolbaserad installation med startalternativet text.

• Installationsprocessen har förenklats vilket gör att du kan välja språkstöd vid starttid, men välja språkversion senare.

Den (icke-interaktiva) installationsmetoden anpassad JumpStart^TM för Solaris har inte ändrats.

Du installerar operativsystemet genom att sätta in cd:n Solaris Software - 1 eller dvd:n Solaris Operating System och skriva något av följande kommandon.

• Om du vill göra en grafisk standardinstallation (och har tillräckligt med systemminne) skriver du boot cdrom.

• Om du vill göra en systemfönsterbaserad installation skriver du boot cdrom - text.

Komma åt installationer via det grafiska gränssnittet eller systemfönstret

Från och med Solaris 10 3/05 kan du välja att installera programvaran med ett grafiskt användargränssnitt med eller utan fönstermiljö. Om det finns tillräckligt med minne visas det grafiska användargränssnittet som standard. Om det saknas tillräckligt med minne för att använda det grafiska användargränssnittet visas andra miljöer som standard. Du kan åsidosätta standardinställningarna genom startalternativen nowin eller text. Du är dock begränsad till minnet i ditt system eller av fjärrinstallationen. Dessutom gäller att om installationsprogrammet för Solaris inte hittar ett bildskärmskort visas den konsolbaserade miljön automatiskt.

Information om specifika minneskrav finns i Systemkrav och rekommendationer.

Installationspaketet anpassad JumpStart och korrigeringsfilsförbättringar

Från och med Solaris 10 3/05 kan du göra följande med hjälp av nya anpassningar när du installerar och uppgraderar Solaris-miljön med installationsmetoden anpassad JumpStart:

• En Solaris Flash-installation med ytterligare paket.

  Nyckelordet package för den anpassade JumpStart-profilen har förbättrats för att Solaris Flash-arkiv ska kunna installeras med ytterligare paket. Du kan t.ex. installera samma basarkiv på två datorer, men lägga till olika uppsättningar paket på respektive dator. Paketen behöver inte ingå i Solaris-distributionen.

• En installation med ytterligare paket som kanske inte ingår i Solaris-distributionen.

  Nyckelordet package har förbättrats för att möjliggöra en installation med paket som inte ingår i Solaris-distributionen. Du behöver inte längre skriva ett efterinstallationsskript för att lägga till de extra paketen.

• En installation med möjlighet att installera korrigeringsfiler för operativsystemet Solaris.

  Med det nya nyckelordet patch för den anpassade JumpStart-profilen kan du installera Solaris-korrigeringsfiler. Den här funktionen gör att du kan installera en lista med korrigeringsfiler som anges i en korrigeringsfilsfil.

Mer information finns i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Konfigurera flera nätverksgränssnitt under installationen

Från och med Solaris 10 3/05 kan du konfigurera flera gränssnitt under installationen med Solaris installationsprogram. Du kan förkonfigurera de här gränssnitten i filen sysidcfg. Eller så kan du konfigurera flera gränssnitt under installationen. Mer information finns i följande dokument:

• Installationshandbok för Solaris 10: Nätverksbaserade installationer

• sysidtool(1M)

• sysidcfg(4)

SPARC: Förändringar av 64-bitarspaket

I tidigare Solaris-versioner levererades Solaris-programvaran i separata paket för 32-bitars- respektive 64-bitarskomponenter. Från och med Solaris 10 3/05 har paketeringen förenklats så att de flesta 32-bitars komponenter och 64-bitars komponenter levereras i ett och samma paket. De kombinerade paketen behåller namnen från de ursprungliga 32-bitarspaketen och 64-bitarspaketen upphör att levereras.

I och med att 64-bitarspaketen tagits bort förenklas installationen och ger förbättrade prestanda:

• Antalet paket har minskats vilket förenklar de skript för anpassad JumpStart som innehåller listor med paket.

• Paketeringssystemet förenklas eftersom alla grupper med programvarufunktioner ryms i ett paket.

• Installationstiden förkortas eftersom färre paket installeras.

64-bitarspaketen har bytt namn enligt följande:

• Om ett 64-bitarspaket har en motsvarighet med 32 bitar, har 64-bitarspaketet fått 32-bitarspaketets namn. Exempelvis skulle ett 64-bitars bibliotek som /usr/lib/sparcv9/libc.so.1 tidigare ha levererats i SUNWcslx, men levereras nu i SUNWcsl. 64-bitarspaketet SUNWcslx levereras inte längre.

• Om paketet inte har en motsvarighet med 32 bitar har suffixet ”x” tagits bort från namnet. Exempelvis blir SUNW1394x i stället SUNW1394.

Det här betyder att du kan bli tvungen att ändra ditt anpassade JumpStart-skript eller andra installationsskript och ta bort referenser till 64-bitarspaketen.

Med installationsmetoden anpassad JumpStart skapas en ny startmiljö

Från och med Solaris 10 3/05 kan du använda installationsmetoden anpassad JumpStart för att skapa en tom startmiljö när du installerar operativsystemet Solaris. Den tomma startmiljön kan sedan fyllas med ett Solaris Flash-arkiv.

Mer information finns i Kapitel 11, Anpassad JumpStart (Referens).

Programvarugruppen Reducerat nätverk

Från och med Solaris 10 3/05 kan du skapa ett säkrare system med färre aktiverade nätverkstjänster genom att välja eller ange programvarugruppen Reducerat nätverk (SUNWCrnet) under installationen. Progranvarugruppen Reducerat nätverk innehåller systemadministrationsverktyg och ett textbaserat systemfönster för flera användare. Med SUNWCrnet kan systemet känna igen näverksgränssnitt. Under installationen kan du anpassa systemets konfiguration genom att lägga till programvarupaket och aktivera de nätverkstjänster som behövs.

Mer information finns i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Ändra partitionstabeller genom att använda en VTOC (Virtual Table of Contents)

Från och med Solaris 10 3/05 kan du använda Solaris installationsprogram för att hämta befintliga skivdelar från VTOC (Virtual Table of Contents).Du kan bevara och använda de befintliga skivdelstabellerna under installationen i stället för att använda den standarddisklayout som används av installationsprogrammet. .

x86: Ändring i layouten för standardstartdiskpartitionen

Från och med Solaris 10 3/05 innehåller Solaris installationsprogram en ny funktion för partitioneringslayout för startdisken. Den här layouten innehåller som standard servicepartitionen i Sun x86-baserade system. Med det här installationsprogrammet kan du bevara en befintlig servicepartition.

Den nya standarden inkluderar följande partitioner:

• Första partitionen – servicepartitionen (befintlig storlek på systemet)

• Andra partitionen – x86-startpartitionen (ungefär 11 MB)

• Tredje partitionen – Solaris-partitionen (det diskutrymme som återstår på startdisken)

Om du vill använda standardlayouten markerar du Standard när du i Solaris installationsprogram ombes välja en layout för startdisken.

Om du installerar operativsystemet Solaris för x86-baserade system i ett system som inte innehåller en servicepartition, så skapar inte Solaris installationsprogram någon ny servicepartition. Om du vill skapa en servicepartition i ditt system använder du först systemets diagnostik-cd och skapar servicepartitionen. När du har skapat servicepartitionen installerar du operativsystemet Solaris.

Information om hur du skapar servicepartitionen finns i maskinvarans dokumentation.

Mer information finns i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Kapitel 2 Solaris installation och uppgradering (Allmän översikt)

Det här kapitlet förser dig med information om beslut som du måste ta innan du installerar eller uppgraderar Solaris-operativsystemet. Kapitlet innehåller följande avsnitt:

• Uppdragsöversikt: installera eller uppgradera Solaris-programvara

• Installera via nätverket eller från en dvd eller cd

• Standardinstallation eller uppgradering

• Välja installationsmetod för Solaris

• Sun Java System Application Server Platform Edition 8

I den här boken används begreppet skivdel, något som kan kallas partition i annan Solaris-dokumentation och i en del Solaris-program.

x86: För att undvika förvirring skiljer den här boken mellan x86 fdisk-partitioner och uppdelningarna inom Solaris fdisk-partitionen. x86 fdisk-uppdelningarna kallas partitioner. Divisionerna inom en Solaris fdisk-partition kallas skivdelar.

Uppdragsöversikt: installera eller uppgradera Solaris-programvara

Följande uppdragsöversikt anger de steg som är nödvändiga för att installera eller uppgradera operativsystemet Solaris när du använder ett installationsprogram. Använd den här översikten för att identifiera alla beslut som du måste ta för att göra installationen så effektiv som möjligt.

Installera via nätverket eller från en dvd eller cd

Solaris-programvaran distribueras på dvd och cd så att du kan installera eller uppgradera system som har tillgång till dvd-rom- eller cd-romenheter.

Du kan konfigurera systemen så att de installerar via nätverket med fjärr-dvd- eller fjärr-cd-avbildningar. Du kanske vill konfigurera systemen på det här sättet om:

• du har system som inte har lokala dvd-rom- eller cd-romenheter

• du installerar flera system och inte vill sätta in disketterna i varje lokal enhet för att kunna installera Solaris-programvaran.

Du kan utföra en nätverksinstallation med alla installationsmetoder för Solaris. Genom att installera system via nätverket med installationsfunktionen i Solaris Flash eller med en anpassad JumpStart-installation, kan du centralisera och automatisera installationsprocessen i stora företag. Mer information om de olika installationsmetoderna finns i Välja installationsmetod för Solaris.

Installation av Solaris-programvaran via nätverket kräver en standardinstallation. Om du vill ha information om hur du förbereder en nätverksinstallation, väljer du ett av följande alternativ.

Standardinstallation eller uppgradering

Du kan välja att utföra en standardinstallation eller, om Solaris operativsystem redan körs på systemet, uppgradera systemet.

Standardinstallation

En standardinstallation skriver över systemdisken med den nya versionen av Solaris operativsystem. Om operativsystemet Solaris inte körs på systemet måste du utföra en standardinstallation.

Om Solaris operativsystem redan körs på systemet kan du välja att utföra en standardinstallation. Om du vill bevara alla lokala ändringar, måste du säkerhetskopiera ändringarna innan du börjar installera. När installationen är färdig kan du återställa de lokala ändringarna.

Du kan utföra en standardinstallation med alla installationsmetoder för Solaris. Detaljerad information om de olika installationsmetoderna för Solaris finns i Välja installationsmetod för Solaris.

Uppgradera

Du kan uppgradera operativsystemet i Solaris på två sätt: med standarduppgradering eller med Solaris Live Upgrade. Med en standarduppgradering behålls så många befintliga konfigurationsparametrar som möjligt i det aktuella Solaris-operativsystemet. Solaris Live Upgrade skapar en kopia av det aktuella systemet. Kopian kan sedan uppgraderas med en standarduppgradering. Det uppgraderade Solaris-operativsystemet kan bli det aktuella systemet genom en enkel omstart. Om ett fel skulle inträffa kan du byta tillbaka till det ursprungliga Solaris-operativsystemet genom att starta om systemet. Med Solaris Live Upgrade kan systemet vara i gång medan du uppgraderar. Du kan även växla mellan de olika operativsystemsversionerna av Solaris.

En lista över uppgraderingsmetoder och mer information om hur du uppgraderar finns i Uppgradera.

Välja installationsmetod för Solaris

Solaris-miljön innehåller flera program för installation eller uppgradering. Varje installationsteknik har olika funktioner som formats för specifika installationskrav och miljöer. Använd följande tabell som hjälp när du ska välja installationsmetod.

Sun Java System Application Server Platform Edition 8

Med Sun Java System Application Server Platform Edition 8 kan du sprida program- och webbtjänster. Programvaran installeras automatiskt med Solaris operativsystem. Du kan hitta dokumentation för servern inom följande områden:

Kapitel 3 Solaris-installation och uppgradering (Planering)

I det här kapitlet beskrivs vilka krav systemet måste uppfylla för att installera eller uppgradera till operativsystemet Solaris. Dessutom ges riktlinjer för hur du planerar tilldelningen av disk- och standardminnesväxlingsutrymmet. Kapitlet innehåller följande avsnitt:

• Systemkrav och rekommendationer

• Tilldelning av disk- och minnesväxlingsutrymme

• Uppgradera

• Så här tar du reda på vilken version av Solaris som körs på systemet

• Språkversionsvärden

• Plattformsnamn och grupper

• Installera och uppgradera när icke-globala zoner används

• SPARC: förändringar av 64–bitarspaketen

• x86: Rekommendationer för partitionering

Systemkrav och rekommendationer

Du kan antingen installera programvaran med ett grafiskt användargränssnitt eller med eller utan en fönstermiljö. Om det finns tillräckligt med minne visas GUI som standard. Andra miljöer visas automatiskt om minnet inte räcker för att visa GUI. Du kan åsidosätta standardinställningarna genom startalternativen nowin eller text. Du är dock begränsad till minnet i ditt system eller att fjärrinstallera. Om Solaris installationsprogram inte identifierar ett bildskärmskort kommer en konsolbaserad miljö att visas automatiskt. Tabell 3–3 innehåller beskrivningar av dessa miljöer och information om lägsta rekommenderade minneskrav för att visa dem.

Tilldelning av disk- och minnesväxlingsutrymme

Innan du installerar Solaris-programvaran kan du ta reda på om systemet har tillräckligt med diskutrymme genom att göra högnivåplanering.

Allmän planering av diskutrymme och rekommendationer

Planeringen av diskutrymme är olika för alla. Beroende på vilka behov du har, bör du tänka på att tilldela utrymme för följande omständigheter.

Rekommenderat diskutrymme för programvarugrupper

Solaris-programvarugrupperna är samlingar av Solaris-paket. Varje programvarugrupp innehåller stöd för olika funktioner och maskinvarudrivrutiner.

• Vid en första installation väljer du den programvarugrupp som du vill installera beroende på vilka funktioner du vill utföra i systemet.

• Om du gör en uppgradering måste du uppgradera den programvarugrupp som är installerad i systemet. Om du exempelvis har installerat Solaris-programvarugruppen Slutanvändare på systemet kan du inte använda uppgraderingsalternativet för att uppgradera till Solaris-programvarugruppen Utvecklare. Under uppgraderingen kan du däremot lägga till programvaror som inte är en del av den aktuella programvarugruppen.

När du installerar Solaris-programvaran kan du välja att lägga till och ta bort paket från Solaris-programvarugruppen som du valt. Innan du väljer vilka paket som ska läggas till eller tas bort bör du känna till vilka programvaror som är beroende av varandra och hur Solaris-programvara paketeras.

Följande tabell visar grupperingen av programvarupaketen. Reducerat nätverksstöd innehåller det minsta antalet paket och Solaris-programvarugruppen Komplett plus OEM Support innehåller alla paketen.

Figur 3–1 Solaris-programvarugrupper

Tabell 3–6 innehåller en lista över Solaris-programvarugrupperna och rekommenderad mängd diskutrymme som behövs för att installera respektive grupp.

Det rekommenderade diskutrymmet i Tabell 3–6 inkluderar utrymme för följande:

• Utrymme för minnesväxling

• Korrigeringsfiler

• Extra programvarupaket

Det kan hända att programvarugrupperna behöver mindre diskutrymme än vad som anges i tabellen.

Uppgradera

Du kan uppgradera systemet genom att använda en av tre olika uppgraderingsmetoder: Solaris Live Upgrade, Solaris installationsprogram eller anpassad JumpStart.

Uppgraderingsbegränsningar

Uppgraderingsprogram

Du kan genomföra en standardiserad interaktiv uppgradering med Solaris installationsprogram eller en obevakad uppgradering med installationsmetoden anpassad JumpStart. Med Solaris Live Upgrade kan du uppgradera ett system som körs.

Installera ett Solaris Flash-arkiv i stället för att uppgradera

Solaris Flash-installationsfunktionen tillhandahåller en metod som gör att du kan skapa en kopia av hela installationen från ett huvudsystem, som du sedan kan replikera på flera klonsystem. Denna kopia kallas Solaris Flash-arkiv. Du kan installera ett arkiv med hjälp av vilket installationsprogram som helst.

Solaris Flash-arkivet kan inte skapas korrekt om en icke-global zon är installerad. Solaris Flash-funktionen är inte kompatibel med partitioneringstekniken Solaris Zones. Om du skapar ett Solaris Flash-arkiv installeras det resulterande arkivet inte korrekt om:

• arkivet skapas i en icke-global zon

• arkivet skapas i en global zon med installerade icke-globala zoner.

Information om hur du installerar ett arkiv finns i följande tabell.

Uppgradera med omtilldelning av diskutrymmet

Uppgraderingsalternativet i Solaris installationsprogram och nyckelordet upgrade i det anpassade JumpStart-programmet ger möjlighet att omtilldela diskutrymme. Omtilldelningen gör att storlekarna på skivdelarna i hårddisken förändras automatiskt. Du kan tilldela om diskutrymme om de aktuella filsystemen inte har tillräckligt mycket utrymme för uppgraderingen. Filsystem kan till exempel behöva mer utrymme för uppgraderingen av följande skäl:

• Den nya versionen av den Solaris-programvarugrupp som för tillfället är installerad på systemet innehåller ny programvara. Ett nytt program, som ingår i en programvarugrupp, markeras automatiskt för installation under uppgraderingen.

• Storleken på befintliga program i systemet har ökat i den nya versionen.

Funktionen för automatisk layout försöker omfördela diskutrymmet för att filsystemets nya utrymmeskrav ska tillgodoses. Först försöker funktionen omfördela utrymmet, baserat på en uppsättning standardbegränsningar. Om detta inte går måste du ändra begränsningarna för filsystemen.

Funktionen för automatisk layout kan inte användas för att ”göra filsystem större”. Automatisk layout omtilldelar utrymme med följande process:

1. Säkerhetskopierar nödvändiga filer i filsystemet som måste ändras.

2. Ompartitionerar skivenheterna baserat på ändringar av filsystemet.

3. Återställer säkerhetskopior av filer innan uppgraderingen genomförs.

• Om du använder Solaris installationsprogram och funktionen för automatisk layout inte kan fastställa hur diskutrymmet ska omtilldelas, måste du använda det anpassade JumpStart-programmet för att utföra uppgraderingen.

• Om du uppgraderar med den anpassade JumpStart-metoden och skapar en uppgraderingsprofil bör du beakta diskutrymmet. Om det aktuella filsystemet inte har tillräckligt mycket diskutrymme för uppgraderingen kan du använda nyckelorden backup_media och layout_constraint för att omtilldela diskutrymme. Exempel på hur du använder nyckelorden backup_media och layout_constraint i en profil finns i Profilexempel.

Säkerhetskopiera systemen innan du uppgraderar

Innan du uppgraderar till operativsystemet Solaris rekommenderas starkt att du säkerhetskopierar dina befintliga filsystem. Om du kopierar filsystemen till flyttbara media, till exempel band, kan du försäkra dig mot dataförlust, skada och fel i allmänhet. Detaljerade instruktioner om hur du säkerhetskopierar ditt system finns i Kapitel 24, Backing Up and Restoring File Systems (Overview) i System Administration Guide: Devices and File Systems.

Så här tar du reda på vilken version av Solaris som körs på systemet

Om du vill veta vilken version av Solaris programvaror som körs i ditt system, skriver du in ett av följande kommandon.

$ uname -a

Kommandot cat ger dig mer detaljerad information.

$ cat /etc/release

Språkversionsvärden

Som en del av installationen kan du förkonfigurera den språkversion som du vill använda i systemet. Språkversionen bestämmer hur onlineinformationen visas för ett visst språk och en viss region. Ett språk kan innehålla mer än en språkversion eftersom hänsyn måste tas till regionala skillnader, exempelvis skillnader i datum- och tidsformat, numeriska och monetära konventioner och stavning.

Du kan förkonfigurera systemets språkversion i profilen för anpassad JumpStart eller i sysidcfg-filen.

Plattformsnamn och grupper

När du lägger till klienter för en nätverksinstallation måste du känna till systemets arkitektur (plattformsgrupp). Om du skriver en regelfil för en anpassad JumpStart-installation behöver du veta plattformens namn.

Nedan följer några exempel på plattformsnamn och -grupper. En fullständig lista över SPARC-baserade system finns i Handbok för Suns maskinvaruplattformar på http://docs.sun.com/.

Om systemet körs kan du också använda kommandot uname -i för att ta reda på systemets plattformsnamn eller kommandot uname -m för att ta reda på systemets plattformsgrupp.

Installera och konfigurera zoner

Följande introduktion tillhandahåller övergripande planeringsinformation för globala och icke-globala zoner. Översikt, planeringsinformation och specifika procedurer finns i Kapitel 16, Introduction to Solaris Zones i System Administration Guide: Solaris Containers-Resource Management and Solaris Zones.

Partitioneringstekniken Solaris Zones (Översikt)

När operativsystemet Solaris är installerat kan du installera och konfigurera zoner. Den globala zonen är den enda instans i operativsystemet som körs och finns i alla Solaris-system. Den globala zonen är både standardzon för systemet och den zon som används för administrativ kontroll av hela systemet. En icke-global zon är en virtuell operativsystemmiljö.

Solaris zoner är en partitioneringsteknik för programvaran som används för att virtualisera operativsystemtjänster och ger en isolerad och säker miljö för program som körs. När du skapar en zon åstadkommer du en miljö för programkörningen där processer är isolerade från alla andra zoner. Den här isoleringen förhindrar att processer som körs i en zon övervakar och påverkar processer som körs i andra zoner. Inte ens en process som körs i en icke-global zon med superanvändaruppgifter kan se eller påverka aktiviteter i andra zoner. En process som körs i den globala zonen med superanvändaruppgifter kan påverka alla processer i alla zoner.

Förstå globala och icke-globala zoner

Den globala zonen är den enda zonen som en icke-global zon kan konfigureras, installeras, hanteras eller avinstalleras från. Endast den globala zonen är startbar från systemets maskinvara. Administration av systemets infrastruktur som fysiska enheter, vägval och dynamisk omkonfiguration (DR) är endast möjlig i den globala zonen. Processer med rätt behörigheter som körs i den globala zonen kan komma åt objekt i alla zoner. I följande tabell sammanfattas egenskaperna för både globala och icke-globala zoner.

Mer information finns i:

• Kapitel 16, Introduction to Solaris Zones i System Administration Guide: Solaris Containers-Resource Management and Solaris Zones

• Installera och konfigurera zoner

Solaris Zones (Planering)

När du har installerat Solaris kan du installera och konfigurera zoner. Den globala zonen är den enda instans i operativsystemet som körs och finns i alla Solaris-system. Den globala zonen är både standardzon för systemet och den zon som används för administrativ kontroll av hela systemet. En icke-global zon är en virtuell operativsystemmiljö.

Kommandon som accepterar ett alternativt rotfilsystem (/) via alternativet -R eller motsvarande får inte användas om följande påståenden stämmer:

• Kommandot körs i den globala zonen.

• Det alternativa rotfilsystemet (/) refererar till en sökväg i en icke-global zon.

Exempel: alternativet -R rotsökväg i verktyget pkgadd körs från den globala zonen med en sökväg till rotfilsystemet (/) i en icke-global zon.

En lista över verktyg som accepterar ett alternativt rotfilsystem (/) och mer information om zoner finns i Restriction on Accessing A Non-Global Zone From the Global Zone i System Administration Guide: Solaris Containers-Resource Management and Solaris Zones.

Installera och uppgradera när icke-globala zoner används

När Solaris-operativsystemet har installerats motsvarar programvarugruppen som installeras i den globala zonen den uppsättning paket som delas av alla icke-globala zoner. Om du till exempel installerar programvarugruppen Komplett innehåller alla zoner de här paketen. Som standard fyller tilläggspaketen som har installerats i globala zonen också de icke-globala zonerna. Du kan dela upp program, namnrymder, servrar och nätverksanslutningar som NFS och DHCP, liksom annan programvara, i icke-globala zoner. De icke-globala zonerna är omedvetna om varandras existens och kan fungera helt oberoende av varandra. Du kan till exempel ha installerat programvarugruppen Komplett i den globala zonen och köra den i separata icke-globala zoner Java Enterprise System Messaging Server, en databas, DHCPoch en webbserver. När du installerar icke-globala zoner bör du tänka på prestandakraven för programmen som körs i respektive icke-global zon.

Solaris Flash-arkivet kan inte skapas korrekt om en icke-global zon är installerad. Solaris Flash-funktionen är inte kompatibel med partitioneringstekniken Solaris Zones. Om du skapar ett Solaris Flash-arkiv installeras det resulterande arkivet inte korrekt om:

• arkivet skapas i en icke-global zon

• arkivet skapas i en global zon med installerade icke-globala zoner.

Uppgradera när icke-globala zoner är installerade

Om du har Solaris 10 1/06-utgåvan kan du uppgradera en dator med installerade icke-globala zoner när du uppgraderar Solaris-operativsystemet. Det interaktiva installationsprogrammet och de anpassade JumpStart-programmen för Solaris kan användas för uppgraderingar.

• Med det interaktiva installationsprogrammet för Solaris kan du uppgradera en dator med icke-globala zoner genom att välja Uppgraderingsinstallation på panelen Välj Uppgradera eller Standardinstallation. Installationsprogrammet analyserar datorn för att avgöra om systemet kan uppgraderas, och visar en sammanfattning av analysen. Därefter uppmanas du att fortsätta med uppgraderingen. Du kan använda det här programmet med följande begränsningar:

  • Du kan inte anpassa uppgraderingen. Du kan exempelvis inte installera fler programvaruprodukter, installera fler språkpaket eller ändra disklayouten.

  • Du måste använda Solaris Operating System DVD eller en dvd-baserad nätverksinstallationsavbildning. Du kan inte uppgradera system med Solaris Software-cd-skivorna. Mer information om installationer med det här programmet finns i Kapitel 2, Installera med installationsprogrammet för Solaris (Steg-för-steg-anvisningar) i Installationshandbok för Solaris 10: Grundläggande installationer.

• Med det anpassade JumpStart-installationsprogrammet kan du bara uppgradera med nyckelorden install_type och root_device.

  Eftersom en del nyckelord påverkar icke-globala zoner kan vissa nyckelord inte inkluderas i en profil. Nyckelord som lägger till paket, som omfördelar diskutrymme eller som lägger till språk är exempel på nyckelord som påverkar icke-globala zoner. Om du använder dessa nyckelord ignoreras de. I vissa fall kan det hända att JumpStart-uppgraderingen misslyckas. En lista med dessa nyckelord finns i Begränsa profilnyckelord vid uppgradering med icke-globala zoner.

Du kan inte använda Solaris Live Upgrade för att uppgradera en dator om icke-globala zoner är installerade. Du kan skapa en startmiljö med kommandot lucreate, men om du använder kommandot luupgrade, misslyckas uppgraderingen. Ett felmeddelande visas.

Krav på minnesutrymme för icke-globala zoner

När du installerar den globala zonen är det viktigt att du reserverar tillräckligt med diskutrymme för alla zoner som du planerar att skapa. Varje icke-global zon har ett unikt krav på minnesutrymme. Följande beskrivning är en kortfattad översikt över planeringsinformation. Information om planeringskrav och rekommendationer finns i Kapitel 18, Planning and Configuring Non-Global Zones (Tasks) i System Administration Guide: Solaris Containers-Resource Management and Solaris Zones.

Det finns inga begränsningar på hur mycket diskutrymme som kan upptas av en zon. Administratören för den globala zonen är ansvarig för begränsning av utrymmet. Även en ensam processor kan stödja ett flertal zoner som körs samtidigt.

Egenskaperna för de paket som installeras i den globala zonen påverkar utrymmeskraven för de icke-globala zoner som skapas. Det är antalet paket och kraven på minnesutrymme som avgör. Nedan följer några generella riktlinjer avseende diskutrymmet.

• Cirka 100 MB ledigt diskutrymme bör finnas när den globala zonen har installerats med alla Solaris standardpaket. Utöka mängden om tilläggspaket har installerats i den globala zonen. Som standard fyller tilläggspaketen som har installerats i globala zonen också de icke-globala zonerna. Katalogerna i den icke-globala zonen för de här tilläggspaketen är angivna med resursen inherit-pkg-dir.

• Lägg till 40 MB RAM-minne per zon om systemet har tillräckligt minnesväxlingsutrymme. Dessa tillägg rekommenderas om du vill göra varje zon operativ. När du planerar systemets storlek bör du beakta de här tilläggen av RAM-minne.

SPARC: förändringar av 64–bitarspaketen

I de tidigare Solaris-versionerna levererades operativsystemet Solaris i separata paket för 32- och 64-bitarskomponenter. I Solaris 10 har paketeringen förenklats i och med att de flesta 32-bitars och 64-bitars komponenter levereras i ett enda paket. De kombinerade paketen behåller namnen från de ursprungliga 32-bitarspaketen och 64-bitarspaketen upphör att levereras. Den här förändringen minskar antalet paket och förenklar installationen. Det här betyder att du kan bli tvungen att ändra ditt anpassade JumpStart-skript eller andra installationsskript och ta bort referenser till 64-bitarspaketen.

64-bitarspaketen har bytt namn enligt följande:

• Om ett 64-bitarspaket har en motsvarighet med 32 bitar, har 64-bitarspaketet fått 32-bitarspaketets namn. Om till exempel ett 64-bitarsbibliotek som /usr/lib/sparcv9/libc.so.1 tidigare skulle ha levererats i SUNWcslx levereras det nu i SUNWcsl. 64-bitarspaketet SUNWcslx levereras inte längre.

• Om paketet inte har en motsvarighet med 32 bitar har suffixet ”x” tagits bort från namnet. SUNW1394x blir exempelvis SUNW1394.

x86: Rekommendationer för partitionering

Om du använder Solaris på x86-baserade system följer du de här riktlinjerna när du partitionerar systemet.

I Solaris installationsprogram används en standardlayout för startdiskpartition. De här partitionerna kallas fdisk-partitioner. En fdisk-partition är en logisk partition på en hårddisk som är dedikerad till ett visst operativsystem på en x86-dator. För att kunna installera Solaris-programvara måste du skapa minst en Solaris fdisk-partition på en x86-dator. x86-datorer kan hantera upp till fyra fdisk-partitioner på en hårddisk. Partitionerna kan användas för lagring av olika operativsystem. Varje operativsystem måste finnas på en unik fdisk-partition. En dator kan endast ha en fdisk-partition för Solaris per hårddisk.

Standardlayout på startskivans partition bevarar servicepartitionen

I Solaris installationsprogram används en standardlayout på startskivans partition för att bevara befintlig diagnostik- eller Servicepartition. Om systemet innehåller en diagnostik- eller Servicepartition, kan du behålla den med hjälp av standardlayouten för startdisken.

Om du installerar Solaris operativsystem på en x86-dator som för tillfället inte har en diagnostik- eller Servicepartition, skapas inte någon ny diagnostik- eller servicepartition i installationsprogrammet som standard. Om du vill skapa en diagnostik- eller Servicepartition på systemet läser du dokumentationen för maskinvaran.

Kapitel 4 x86: GRUB-baserad start för Solaris installationsprogram

I det här kapitlet beskrivs GRUB-baserad start på x86-baserade system med avseende på Solaris-installation. Kapitlet innehåller följande avsnitt:

• x86: GRUB-baserad start (Översikt)

• x86: GRUB-baserad start (Planering)

• x86: Leta rätt på GRUB-menyns menu.lst-fil (Steg-för-steg-anvisningar)

x86: GRUB-baserad start (Översikt)

Från och med Solaris 10 1/06 har GRUB, en startladdare med öppen källkod, angetts som standardstartladdare i Solaris-miljön.

GRUB-baserad start är inte tillgänglig i SPARC-baserade system.

Startladdaren är det första program som körs när du startar ett system. När du har startat ett x86-baserat system så initieras CPU, minnet och plattformens maskinvara av BIOS (Basic Input/Output System). När initieringsfasen är slutförd så laddar BIOS startladdaren från den konfigurerade startenheten, och överför sedan kontrollen av systemet till startladdaren.

GRUB är en startladdare med öppen källkod som har ett enkelt menygränssnitt med startalternativ som är fördefinierade i en konfigurationsfil. GRUB har också ett kommandoradsgränssnitt som går att komma åt från menygränssnittet för att utföra olika startkommandon. I Solaris är implementeringen av GRUB kompatibel med flerstartsspecifikationen. Den här specifikationen beskrivs detaljerat på http://www.gnu.org/software/grub/grub.html.

Eftersom Solaris-kärnan är fullständigt kompatibel med flerstartsspecifikationen kan du starta ett Solaris x86-baserat system med hjälp av GRUB. Med GRUB är det enklare att starta och installera olika operativsystem. På ett system kan du exempelvis starta följande operativsystem individuellt:

• Operativsystemet Solaris

• Microsoft Windows

  ---

  Obs! –

  GRUB identifierar Microsoft Windows-partitioner men verifierar inte att operativsystemet kan startas.

  ---

En viktig fördel med GRUB är att det är intuitivt beträffande filsystem och körbara kärnformat, vilket innebär att du kan ladda ett operativsystem utan att registrera kärnans fysiska position på disken. Med GRUB-baserad start laddas kärnan genom att dess filnamn anges, liksom den enhet och partition där kärnan finns. GRUB-baserad start ersätter enhetskonfigurationsassistenten för Solaris och förenklar startproceduren med en GRUB-meny.

x86: Så här fungerar GRUB-baserad start

När GRUB har tagit kontroll över systemet visas en meny i systemfönstret. På GRUB-menyn kan du göra följande:

• Markera en post för att starta systemet

• Ändra en startpost med den inbyggda GRUB-redigeringsmenyn

• Ladda en operativsystemkärna manuellt från kommandoraden

En konfigurerbar tidsgräns är tillgänglig för att starta standardoperativsystemets post. Tryck på valfri tangent om du vill avbryta starten av standardoperativsystemets post.

Ett exempel på en GRUB-meny visas i Beskrivning av GRUB-huvudmenyn.

x86: Namnkonventioner för GRUB-enheter

De namnkonventioner för enheter som GRUB använder skiljer sig något från tidigare Solaris-versioner. Om du är bekant med namnkonventionerna för GRUB-enheter kan du lättare ange korrekt enhets- och partitionsinformation när du konfigurerar GRUB i ditt system.

Följande tabell beskriver namnkonventionerna för GRUB-enheter.

Alla GRUB-enhetsnamn måste omges av parenteser. Partitionsnummer räknas från 0 (noll), inte från 1.

Mer information om fdisk-partitioner finns i Guidelines for Creating an fdisk Partition i System Administration Guide: Devices and File Systems.

x86: Mer information om GRUB-baserade installationer

Mer information om de här ändringarna finns på följande ställen:

x86: GRUB-baserad start (Planering)

I det här avsnittet beskrivs grunderna för GRUB-baserad start samt GRUB-menyn.

När du installerar operativsystemet Solaris så installeras två poster på GRUB-menyn som standard i systemet. Den första posten är Solaris-posten. Den andra posten är det felsäkra startarkivet, som används för systemåterställning. Solaris-posterna på GRUB-menyn installeras och uppdateras automatiskt som en del av proceduren för installation och uppgradering av Solaris-programvaran. Dessa poster hanteras direkt av operativsystemet och bör inte redigeras manuellt.

Under en standardinstallation av operativsystemet Solaris installeras GRUB på Solaris fdisk-partition utan att systemets BIOS-inställning ändras. Om operativsystemet inte finns på BIOS-startdisken behöver du göra något av följande:

• Ändra BIOS-inställning.

• Använda en starthanterare för självinmatande programladdning till Solaris-partitionen. Mer information finns i din starthanterare.

Den rekommenderade metoden är att installera Solaris på startdisken. Om flera operativsystem är installerade på datorn kan du lägga till poster i menu.lst-filen. De här posterna visas sedan på GRUB-menyn nästa gång du startar systemet.

Mer information om att använda flera operativsystem finns i How Multiple Operating Systems Are Supported in the GRUB Boot Environment i System Administration Guide: Basic Administration.

x86: Utföra en GRUB-baserad installation via nätverket

När du utför en GRUB-baserad nätverksstart krävs en DHCP-server som är konfigurerad för PXE-klienter och en installationsserver som tillhandahåller tjänsten tftp. DHCP-servern måste kunna svara på DHCP-klasserna PXEClient och GRUBClient. DHCP-svaret måste innehålla följande information:

• IP-adressen för filservern

• Namnet på startfilen (pxegrub)

rpc.bootparamd, som vanligen är ett krav på serversidan för att utföra en nätverksstart, krävs inte för en GRUB-baserad nätverksstart.

Om ingen PXE- eller DHCP-server är tillgänglig kan du ladda GRUB från en cd-romskiva eller en lokal disk. Du kan sedan manuellt konfigurera nätverket i GRUB och överföra flerstartsprogrammet och startarkivet från filservern.

Mer information finns i Starta och installera via nätverket med PXE (Översikt) i Installationshandbok för Solaris 10: Nätverksbaserade installationer.

Beskrivning av GRUB-huvudmenyn

När du startar ett x86-baserat system visas GRUB-menyn. Den här menyn innehåller en lista med startposter att välja bland. En startpost är en operativsysteminstans som är installerad i ditt system. GRUB-menyn är baserad på filen menu.lst, som är en konfigurationsfil. Filen menu.lst skapas av Solaris installationsprogram och kan ändras efter installationen. Filen menu.lst dikterar den lista över operativsysteminstanser som visas på GRUB-menyn.

• Om du installerar eller uppgraderar operativsystemet Solaris så uppdateras GRUB-menyn automatiskt. Solaris visas sedan som en ny startpost.

• Om du installerar ett annat operativsystem än Solaris måste du ändra konfigurationsfilen menu.lst så att den innehåller den nya operativsysteminstansen. När den nya operativsysteminstansen läggs till visas motsvarande nya startpost på GRUB-menyn nästa gång systemet startas.

Exempel 4–1 GRUB-huvudmenyn

I följande exempel visar GRUB-huvudmenyn operativsystemen Solaris och Microsoft Windows. En Solaris Live Upgrade-startmiljö med namnet second_disk visas också. Se nedanstående beskrivningar av alla menyalternativ.

GNU GRUB version 0.95 (616K lägre / 4127168K övre minne)
+-------------------------------------------------------------------+
|Solaris                                                            |
|Solaris failsafe                                                   |
|second_disk                                                        |
|second_disk failsafe                                               |
|Windows                                                            |
+-------------------------------------------------------------------+
Använd tangenterna ^ och v för att markera en post.
Tryck på Retur om du vill starta det markerade operativsystemet,
på 'e' om du vill redigera kommandona före start och på 'c' 
om du vill visa en kommandorad.

Solaris

Anger operativsystemet Solaris.

Solaris failsafe

Anger ett startarkiv som kan användas för återställning av operativsystemet Solaris om det skadas.

second_disk

Anger en Solaris Live Upgrade-startmiljö Startmiljön second_disk skapades som en kopia av operativsystemet Solaris. Den uppgraderades och aktiverades med kommandot luactivate. Startmiljön är tillgänglig för start.

Windows

Anger operativsystemet Microsoft Windows. GRUB identifierar de här partitionerna men verifierar inte att operativsystemet kan startas.

Beskrivning av GRUB-filen menu.lst

GRUB-filen menu.lst innehåller posterna på GRUB-huvudmenyn. GRUB-huvudmenyn innehåller startposter för alla operativsysteminstanser som är installerade på systemet, inklusive Solaris Live Upgrade-startmiljöer. Solaris procedur för uppgradering av programvara bevarar alla ändringar som du gör i den här filen.

Alla revideringar av filen menu.lst visas på GRUB-huvudmenyn, tillsammans med Solaris Live Upgrade-posterna. Ändringarna i filen träder i kraft nästa gång systemet startas om. Du kan revidera den här filen av följande skäl:

• För att lägga till poster på GRUB-menyn för andra operativsystem än Solaris

• För att anpassa startproceduren och till exempel ange ett standardoperativsystem på GRUB-menyn

Använd inte GRUB-filen menu.lst för att ändra Solaris Live Upgrade-poster. Ändringar kan medföra att Solaris Live Upgrade misslyckas.

Även om du kan använda filen menu.lst för att anpassa startproceduren och till exempel starta med felsökaren för kärnan, så rekommenderas du att göra anpassningar med kommandot eeprom. Om du använder filen menu.lst för att göra anpassningar kan operativsystemet Solaris ändras under en uppgradering av programvara. Ändringar i filen går då förlorade.

Information om hur du använder kommandot eeprom finns i How to Set Solaris Boot Parameters by Using the eeprom Command i System Administration Guide: Basic Administration.

Exempel 4–2 Filen menu.lst

Här är ett exempel på en menu.lst-fil:

default 0
timeout 10
title Solaris
  root (hd0,0,a)
  kernel /platform/i86pc/multiboot -B console=ttya
  module /platform/i86pc/boot_archive
title Solaris failsafe
  root (hd0,0,a)
  kernel /boot/multiboot -B console=ttya -s
  module /boot/x86.miniroot.safe
#----- second_disk - ADDED BY LIVE UPGRADE - DO NOT EDIT  -----
title second_disk
  root (hd0,1,a)
  kernel /platform/i86pc/multiboot
  module /platform/i86pc/boot_archive
title second_disk failsafe
  root (hd0,1,a)
  kernel /boot/multiboot kernel/unix -s
  module /boot/x86.miniroot-safe
#----- second_disk -------------- END LIVE UPGRADE ------------
title Windows
  root (hd0,0)
  chainloader -1

default

Anger vilken post som ska startas om tidsgränsen passeras. Du kan ändra standardvärdet och ange en annan post i listan genom att ändra numret. Räkningen börjar med noll för den första posten. Du kan exempelvis ändra standardinställningen till 2 om du vill starta automatiskt med startmiljön second_disk.

timeout

Anger hur många sekunder som ska tilldelas för användarinmatning innan standardposten startas. Om ingen tidsgräns anges måste du välja en post.

title operativsystemets namn

Anger operativsystemets namn.

• Om det här är en Solaris Live Upgrade-startmiljö så är operativsystemets namn det namn du angav för den nya startmiljön när den skapades. I föregående exempel heter Solaris Live Upgrade-startmiljön second_disk.

• Om det här är ett felsäkert startarkiv så används startarkivet för återställning om det primära operativsystemet skadas. I föregående exempel är Solaris failsafe och second_disk failsafe startarkiven för återställning för operativsystemen Solaris och second_disk.

root (hd0,0,a)

Anger på vilken disk, partition och skivdel som filer ska laddas. GRUB identifierar automatiskt typen av filsystem.

kernel /platform/i86pc/multiboot

Anger flerstartsprogrammet. Kärnkommandot måste alltid följas av flerstartsprogrammet. Strängen efter flerstart skickas till operativsystemet Solaris utan tolkning.

En fullständig beskrivning av hur du använder flera operativsystem finns i How Multiple Operating Systems Are Supported in the GRUB Boot Environment i System Administration Guide: Basic Administration.

Leta rätt på filen menu.lst för att ändra GRUB-menyn

Du måste alltid använda kommandot bootadm när du letar rätt på GRUB-menyns menu.lst-fil. Underkommandot list-menu hittar den aktiva GRUB-menyn. Filen menu.lst innehåller alla operativsystem som är installerade på ett system. Innehållet i den här filen dikterar listan över operativsystem som visas på GRUB-menyn. Om du vill göra ändringar i den här filen läser du x86: Leta rätt på GRUB-menyns menu.lst-fil (Steg-för-steg-anvisningar).

x86: Leta rätt på GRUB-menyns menu.lst-fil (Steg-för-steg-anvisningar)

Från och med Solaris 10 1/06 kan GRUB-menyn uppdateras. Du kanske vill ändra standardinställningen för hur snabbt standardoperativsystemet startas. Eller också kanske du vill lägga till ännu ett operativsystem på GRUB-menyn.

Den aktiva GRUB-menyns menu.lst-fil finns vanligen på sökvägen /boot/grub/menu.lst. I vissa situationer finns GRUB-menyns menu.lst-fil på en annan plats. I ett system som använder Solaris Live Upgrade kan GRUB-menyns menu.lst-fil finnas i en annan startmiljö än den som körs för tillfället. Och om du har uppgraderat ett system med en x86-startpartition så kan menu.lst-filen finnas i katalogen /stubboot. Bara den aktiva GRUB-menyns menu.lst-fil används för att starta systemet. För att du ska kunna ändra den GRUB-meny som visas när du startar systemet måste den aktiva GRUB-menyns menu.lst-fil ändras. Ändringar i andra GRUB-menyers menu.lst-filer har ingen effekt på den meny som visas när du startar systemet. Fastställ platsen för den aktiva GRUB-menyns menu.lst-fil med kommandot bootadm. Underkommandot list-menu visar platsen för den aktiva GRUB-menyn. Följande procedurer fastställer platsen för GRUB-menyns menu.lst-fil.

Mer information om kommandot bootadm finns i direkthjälpen för bootadm(1M).

Leta rätt på GRUB-menyns menu.lst-fil

I följande procedur innehåller systemet två operativsystem: Solaris och en Solaris Live Upgrade-startmiljö, second_disk. Operativsystemet Solaris har startats och innehåller GRUB-menyn.

Steg

1. Bli superanvändare eller anta en motsvarande roll.

   Roller innehåller behörigheter och priviligierade kommandon. Mer information om roller finns i Configuring RBAC (Task Map) i System Administration Guide: Security Services.

2. Du letar rätt på menu.lst-filen genom att skriva:

   # /sbin/bootadm list-menu

   Filens plats och innehåll visas.

   Den aktiva GRUB-menyn finns i: /boot/grub/menu.lst default 0 timeout 10 0 Solaris 1 Solaris failsafe 2 second_disk 3 second_disk failsafe

Leta rätt på GRUB-menyns menu.lst-fil när den aktiva menu.lst-filen finns i en annan startmiljö

I följande procedur innehåller systemet två operativsystem: Solaris och en Solaris Live Upgrade-startmiljö, second_disk. I det här exemplet finns inte menu.lst-filen i den startmiljö som körs för tillfället. Startmiljön second_disk har startats. Solaris-startmiljön innehåller GRUB-menyn. Solaris-startmiljön är inte monterad.

Steg

1. Bli superanvändare eller anta en motsvarande roll.

   Roller innehåller behörigheter och priviligierade kommandon. Mer information om roller finns i Configuring RBAC (Task Map) i System Administration Guide: Security Services.

2. Du letar rätt på menu.lst-filen genom att skriva:

   # /sbin/bootadm list-menu

   Filens plats och innehåll visas.

   Den aktiva GRUB-menyn finns i: /dev/dsk/enhetsnamn (inte monterad) Filsystemtypen för menyenheten är <ufs> default 0 timeout 10 0 Solaris 1 Solaris failsafe 2 second_disk 3 second_disk failsafe

3. Eftersom det filsystem som innehåller filen menu.lst inte är monterat monterar du filsystemet. Ange UFS-filsystemet och enhetens namn.

   # /usr/sbin/mount -F ufs /dev/dsk/enhetsnamn /mnt

   Där enhetsnamn anger platsen för rotfilssystemet (/) på diskenheten i den startmiljö som du vill montera. Enhetsnamnet anges i formatet /dev/dsk/cwtxdysz. Till exempel:

   # /usr/sbin/mount -F ufs /dev/dsk/c0t1d0s0 /mnt

   Du kan komma åt GRUB-menyn på /mnt/boot/grub/menu.lst

4. Avmontera filsystemet

   # /usr/sbin/umount /mnt

   ---

   Obs! –

   Om du monterar en startmiljö, eller ett filsystem i en startmiljö, bör du se till att filsystemet eller filsystemen avmonteras efter användning. Om de här filsystemen inte avmonteras kan framtida Solaris Live Upgrade-åtgärder i den startmiljön misslyckas.

   ---

Leta rätt på GRUB-menyns menu.lst-fil när en Solaris Live Upgrade-startmiljö är monterad

I följande procedur innehåller systemet två operativsystem: Solaris och en Solaris Live Upgrade-startmiljö, second_disk. Startmiljön second_disk har startats. Solaris-startmiljön innehåller GRUB-menyn. Solaris-startmiljön monteras på /.alt.Solaris.

Steg

1. Bli superanvändare eller anta en motsvarande roll.

   Roller innehåller behörigheter och priviligierade kommandon. Mer information om roller finns i Configuring RBAC (Task Map) i System Administration Guide: Security Services.

2. Du letar rätt på menu.lst-filen genom att skriva:

   # /sbin/bootadm list-menu

   Filens plats och innehåll visas.

   Den aktiva GRUB-menyn finns i: /.alt.Solaris/boot/grub/menu.lst default 0 timeout 10 0 Solaris 1 Solaris failsafe 2 second_disk 3 second_disk failsafe

   Eftersom den startmiljö som innehåller GRUB-menyn redan är monterad kan du sedan komma åt filen menu.lst på sökvägen /.alt.Solaris/boot/grub/menu.lst.

Leta rätt på GRUB-menyns menu.lst-fil när systemet har en x86-startpartition

I följande procedur innehåller systemet två operativsystem: Solaris och en Solaris Live Upgrade-startmiljö, second_disk. Startmiljön second_disk har startats. Systemet har uppgraderats och en x86-startpartition finns kvar. Startpartitionen är monterad på /stubboot och innehåller GRUB-menyn. En förklaring av x86-startpartitioner finns i x86: Rekommendationer för partitionering.

Steg

1. Bli superanvändare eller anta en motsvarande roll.

   Roller innehåller behörigheter och priviligierade kommandon. Mer information om roller finns i Configuring RBAC (Task Map) i System Administration Guide: Security Services.

2. Du letar rätt på menu.lst-filen genom att skriva:

   # /sbin/bootadm list-menu

   Filens plats och innehåll visas.

   Den aktiva GRUB-menyn finns i: /stubboot/boot/grub/menu.lst default 0 timeout 10 0 Solaris 1 Solaris failsafe 2 second_disk 3 second_disk failsafe

   Du kommer åt filen menu.lst vid /stubboot/boot/grub/menu.lst.