Logiska enhetsnamn

Det logiska enhetsnamnet skapas av operativsystemet när tillbehöret först installeras och startas med omkonfigureringsalternativet. De logiska enhetsnamnen finns i katalogen /dev. Ett logiskt enhetsnamn är en fil som är symboliskt länkad till det fysiska enhetsnamnet (som är namn som börjar med /devices). Filnamnet återspeglar adressen och den fysiska anslutningen av enheten till systemet. Det logiska enhetsnamnet är den adress du använder när du arbetar med enheten.

Logiska enhetsnamn för skivenheter skapas på följande sätt:

/dev/[r]dsk/cntndnsn

• cn - är styrenhetsnumret (eller gränssnittsnumret) som t.ex. c0, c1, c2 o.s.v. Styrenhetsnummer tilldelas logiskt i sekventiell ordning. c0 är ofta en inbyggd SCSI-styrenhet.

• tn - är enhetens mål-ID som t.ex. t0, t1, t2, t3 o.s.v.

• dn - är enhetsnumret (ofta kallat LUN). Detta återspeglar enhetens verkliga adress. För flertalet SCSI-skivor är detta oftast d0 eftersom det bara finns en skiva ansluten till målstyrenheten (enhetsgränssnittet).

• sn - är delnumret. Det representerar en partition, eller del, av skivan. Giltiga värden är 0 t.o.m. 7.

Förklaringen ovan gäller inte skivor som ingår i en SPARCstorage Array (en enhet ansluten till ett SOC-kort). Skivor i en SPARCstorage Array har logiska enhetsnamn med samma /dev/[r]dsk/cntndnsn; de tolkas dock annorlunda.

Logiska enhetsnamn för skivenheter skapas i två underkataloger till /dev; rdsk och dsk. När du använder logiska enhetsnamn med olika kommandon måste du använda rätt form, antingen /dev/rdsk eller /dev/dsk, beroende på om kommandot använder ett rått enhetsgränssnitt (även kallat teckengränssnitt) eller ett blockenhetsgränssnitt. Skillnaden ligger i hur data läses från enheten:

• Rått enhetsgränssnitt - En rå enhet överför data tecken för tecken i just den mängd som behövs för det som skall göras. Använd då det logiska enhetsnamnet i /dev/rdsk-hierarkin.

• Blockenhetsgränssnitt - En block-enhet överför data i block med en fördefinierad storlek, ofta från en buffert från vilken stora datablock läses på en gång. Använd då det logiska enhetsnamnet i /dev/dsk-hierarkin.

Allmänt sett finns tre kommandon som kräver en blockenhet: mount, umount, och df. De flesta andra kommandon fungerar bäst med den råa enheten. När du inte är säker på om ett kommando skall användas med /dev/dsk eller /dev/rdsk bör du titta i kommandots man-sida.

Logiska enhetsnamn för CD-ROM-enheter skapas enligt samma schema som för skivenheter (se ovan). Här är ett exempel på ett logiskt enhetsnamn för en CD-ROM-enhet:

/dev/rdsk/cnt6dnsn

Exempel på logiska enhetsnamn för SCSI-bandstationer:

/dev/rmt/0

För flertalet åtgärder där band är involverade bör du använda det primära logiska enhetsnamnet, eftersom bandstationen använder sina bästa standardegenskaper. Skulle du vilja bestämma hur en viss bandstation skall fungera lägger du dock till en bokstav (upp till tre bokstäver totalt) till det aktuella logiska enhetsnamnet på följande sätt:

• Lägg till en bokstav till enhetsnumret för att ange a banddensitet där h är hög, m är medel, l är låg och u är ultra. Alla bandstationer stöder inte alla densiteter. Om du är osäker skall du ange maximal densitet.

• Lägg till ett b till enhetsnumret för att ange BSD-beteende. Detta betyder att när bandstationen vid läsning kommit till en slut-på-fil-markör går den till den första posten i nästa fil. Detta vill man att bandstationen skall göra om bandet skall läsas på ett BSD UNIX-system.

• Lägg till ett n till enhetsnumret för att ange att bandstationen inte skall backa, annars backas bandet när åtgärden med bandet är slutförd.

• Lägg till ett c för att ange komprimeringsläge. Vissa enheter har komprimeringsläge inkodat i datadensitetskoderna och då är ett extra c onödigt.

Giltiga namnkombinationer visas i tabellen nedan. Om du arbetar med den andra bandstationen använder du 1 i stället för 0.

0l  
0b  
0bn
0c  
0cb  
0cbn  
0cn
0h  
0hb  
0hbn   
0hbn
0m  
0mb  
0mbn  
0mn
0l  
0lb  
0lbn  
0ln
0u  
0ub  
0ubn  
0un