Du kan välja mellan ett flertal färger och teckensnitt för skärmen med hjälp av Inställningar eller genom att anpassa ytterligare teckensnitts- och färgresurser. I det här kapitlet beskrivs hur du anpassar teckensnitt och färgresurser.
I det här kapitlet beskrivs också hur du anger stildefinitioner för DtEditor -bildmodulsprogrammet, t ex skrivbordets textredigerare (dtpad) och postverktyget (dtmail), samt hur du ändrar snabbval för DtEditor -bildmodulsprogram som krockar med dessa definitioner.
Resurser används av program för att ange vissa aspekter i utseende och metod. I Inställningar (dtstyle) finns t ex resurser som gör att du kan ange var systemet ska leta efter filer som innehåller information om färgpaletter:
dtstyle*paletteDirectories: /usr/dt/palettes/C HomeDirectory/.dt/palettes
Programstandardfiler för skrivbordsprogram finns i katalogen /usr/dt/app-defaults/språk.
Om du t ex specificerar följande i /etc/dt/config/C/sys.resources:
AnApplication*resource värde
anges resursen AnApplication*resource i varje användares RESOURCE_MANAGER -egenskap vid nästa inloggning.
Mer information om datatypsdefinitioner finns i direkthjälpsavsnittet (man page) för dtstyle. Mer information om Postverktygsresurser finns i direkthjälpsavsnittet (man page) för dtmail .
Resurser laddas när sessionen startas av sessionshanteraren. Mer information om hur sessionshanteraren laddar resurserna i RESOURCE_MANAGER finns i Ladda sessionsresurser.
Följande processhanterarresurser är tillgängliga:
sampleNowTR
postPopupMenuTR
selectNextProcessTR
selectPrevProcessTR
selectFirstProcessTR
selectLastProcessTR
killSelectedProcessTR
UNIX-kopplingar är normalt inte aktiverade.
Följande procedur:
EMACS-tangentbindningar för DtEditor -bildmodulsprogram, t ex texthanteraren (dtpad) och Postverktyget (dtmail)
Ändrar snabbval för DtEditor -bildmodulsprogram som krockar med dessa definitioner.
Lägg till följande rad i filen Hemkatalog/.Xdefaults:
#include "/usr/dt/app-defaults/language/UNIXbindings"
där språk är värdet för
miljövariabeln LANG
.
Starta om sessionen.
Infoga innehållet i filen /usr/dt/app-defaults/språk/UNIXbindings i Hemkatalog/.Xdefaults.
Redigera kopplingarna i filen .Xdefaults.
Starta om sessionen när du är klar.
I filen /usr/dt/app-defaults/språk/UNIXbindings finns de kopplingar som beskrivs i tabellen nedan.
Tangenten Delete tar bort föregående tecken när UNIX-kopplingar aktiveras och Skift+Delete tar bort nästa tecken.
Tabell 17–1 innehåller en lista över de dtpad-ersättningar för menysnabbval och den snabbvalstext som krockar med UNIX-kopplingarna.
Tabell 17–1 dtpad Åsidosätter
Snabbval för menyer och snabbvalstext |
Åsidosätter |
---|---|
Dtpad*fileMenu.print.acceleratorText: |
|
Dtpad*fileMenu.print.accelerator: |
|
Dtpad*editMenu.undo.acceleratorText: |
Ctrl+_ |
Dtpad*editMenu.undo.accelerator: |
Ctrl<Key>_ |
Dtpad*editMenu.paste.acceleratorText: |
Skift+Insert |
Dtpad*editMenu.paste.accelerator: |
Skift<Key>osfInsert |
Dtpad*editMenu.findChange.acceleratorText: |
Ctrl+S |
Dtpad*editMenu.findChange.accelerator: |
Ctrl<Key>s |
Tabell 17–2 innehåller en lista över de dtmail-ersättningar för menysnabbval och den snabbvalstext för Skrivfönster som krockar med UNIX-kopplingarna.
Tabell 17–2 dtmail Åsidosättning i Skrivfönstret
Snabbval för menyer och snabbvalstext |
Åsidosätter |
---|---|
Dtmail*ComposeDialog*menubar*Edit.Undo.acceleratorText: |
Ctrl+_ |
Dtmail*ComposeDialog*menubar*Edit.Undo.accelerator: |
Ctrl<Key>_ |
Dtmail*ComposeDialog*menubar*Edit.Paste.acceleratorText: |
Skift+Insert |
Dtmail*ComposeDialog*menubar*Edit.Paste.accelerator: |
Skift<Key>osfInsert |
Dtmail*ComposeDialog*menubar*Edit.Find/Change.acceleratorText: |
Ctrl+S |
Dtmail*ComposeDialog*menubar*Edit.Find/Change.accelerator: |
Ctrl<Key>s |
Följande tabell tillhandahåller meta- och ctrl-kopplingar enligt GNU EMACS-formatet samt några ytterligare kopplingar. När det behövs kan också tangenten Skift användas i kombination med den normala kopplingen för att skapa en motsatt effekt. Exempelvis flyttar Ctrl+Skift+F markören bakåt ett tecken eftersom Ctrl+F normalt flyttar den framåt ett tecken.
Ytterligare kopplingar:
Ctrl+komma – ett ord bakåt
Ctrl+Skift+komma – ett ord framåt
Ctrl+punkt – ett ord framåt
Ctrl+Skift+punkt – ett ord bakåt
Ctrl+Retur – slutet av filen
Ctrl+Skift+Retur – början av filen
GNU EMACS kopplar delete-previous-character() snarare än delete-next-character() till tangenten Delete. Meta+F är vanligen kortkommando för Fil-menyn, så kopplingen till forward-word() kommer att ignoreras. Använd någon av de andra kopplingarna för forward-word (exempelvis Ctrl+punkt).
Tabell 17–3 innehåller en lista över DtEditor.text-översättningar
Tabell 17–3 DtEditor.text översättningar
Ändringstangent |
Tangent |
Åtgärd |
---|---|---|
c ~s |
<Key>a: |
beginning-of-line()\n\ |
c s |
<Key>a: |
end-of-line()\n\ |
c ~s |
<Key>b: |
backward-character()\n\ |
c s |
<Key>b: |
forward-character()\n\ |
c ~s |
<Key>b: |
backward-character()\n\ |
c s |
<Key>b: |
backward-word()\n\ |
m ~s |
<Key>b: |
backward-word()\n\ |
m s |
<Key>b: |
forward-word()\n\ |
c ~s |
<Key>d: |
delete-next-character()\n\ |
c s |
<Key>d: |
delete-previous-character()\n\ |
m ~s |
<Key>d: |
kill-next-word()\n\ |
m s |
<Key>d: |
kill-previous-word()\n\ |
c ~s |
<Key>e: |
end-of-line()\n\ |
c s |
<Key>e: |
beginning-of-line()\n\ |
c ~s |
<Key>f: |
forward-character()\n\ |
c s |
<Key>f: |
backward-character()\n\ |
m ~s |
<Key>f: |
forward-word()\n\ |
m s |
<Key>f: |
backward-word()\n\ |
c |
<Key>j: |
newline-and-indent()\n\ |
c ~s |
<Key>k: |
kill-to-end-of-line()\n\ |
c s |
<Key>k: |
kill-to-start-of-line()\n\ |
c |
<Key>l: |
redraw-display()\n\ |
c |
<Key>m: |
newline()\n\ |
c s |
<Key>n: |
process-up()\n\ |
c ~s |
<Key>n: |
process-down()\n\ |
c |
<Key>o: |
newline-and-backup()\n\ |
c ~s |
<Key>p: |
process-up()\n\ |
c s |
<Key>p: |
process-down()\n\ |
c ~s |
<Key>u: |
kill-to-start-of-line()\n\ |
c s |
<Key>u: |
kill-to-end-of-line()\n\ |
c ~s |
<Key>v: |
next-page()\n\ |
c s |
<Key>v: |
previous-page()\n\ |
m ~s |
<Key>v: |
previous-page()\n\ |
m s |
<Key>v: |
next-page()\n\ |
c |
<Key>w: |
kill-selection()\n\ |
c ~s |
<Key>y: |
unkill()\n\ |
m |
<Key>]: |
forward-paragraph()\n\ |
m |
<Key>[: |
backward-paragraph()\n\ |
c ~s |
<Key>comma: |
backward-word()\n\ |
c s |
<Key>comma: |
forward-word()\n\ |
m |
<Key>\\<: |
beginning-of-file()\n\ |
c ~s |
<Key>period: |
forward-word()\n\ |
c s |
<Key>period: |
backward-word()\n\ |
m |
<Key>\\>: |
end-of-file()\n\ |
c ~s |
<Key>Return: |
end-of-file()\n\ |
c s |
<Key>Return: |
beginning-of-file()\n\ |
~c ~s ~m ~a |
<Key>osfDelete: |
delete-previous-character()\n\ |
~c s ~m ~a |
<Key>osfDelete: |
delete-next-character() |
Med dialogrutan Teckensnitt i Inställningar kan du välja den teckensnittsgrupp och teckensnittsstorlek du vill ha för alla program. Du kan också ange teckensnitt på kommandoraden eller använda resurser för att:
Ange teckensnittsresurser för enstaka program
Tilldela de olika teckensnitt som ska användas av dialogrutan Teckensnitt
Ett teckensnitt är en typstil som används när tecken skrivs ut och visas. Skrivbordssystemet innehåller många olika teckensnitt i olika stilar och storlekar.
Ett bitmappsteckensnitt skapas från en punktmatris. (I Inställningar konfigureras som standard bara bitmappsteckensnitt.) Hela teckensnittet ingår i en fil. Många filer behöver en fullständig uppsättning storlekar, lutningar och tjocklekar.
Teckensnitt anges som värden på resurser och parametrar till kommandon. XLFD-namnet (X Logical Font Description) är den metod som används för att begära ett teckensnitt. Systemet söker efter det teckensnitt som stämmer bäst överens med den givna beskrivningen.
Med dialogrutan Teckensnitt i Inställningar kan du markera teckensnitt (upp till sju storlekar) för t ex textposter och etiketter. Du kan också lägga till eller ta bort teckensnittsgrupper.
När ett teckensnitt markeras skrivs följande resurser till egenskapen RESOURCE_MANAGER egenskap:
SystemFont används för systemområden, t ex menyrader, menyrutor, knappar, växlingsknappar och etiketter. Följande resurs anges av SystemFont:
*FontList
– visas i
systemområden på skrivbordsklienter och andra klienter som är
skapade med verktygslådan OSF/Motif.
UserFont används för text som skrivs i fönster. Följande resurser anges av UserFont:
*Font
– stöder
tidigare versioner av X-program
*FontSet
– den primära
inställningen
*XmText*FontList
– visas
i textinmatningsrutor
*XmTextField*FontList
–
visas i textinmatningsrutor
Teckensnitt som används för varje val i dialogrutan Teckensnitt anges i resursfilen /usr/dt/app-defaults/Dtstyle. Upp till sju storlekar kan anges.
NumFonts
– antal teckensnittsstorlekar
i dialogrutan Teckensnitt
SystemFont[1-7]
– upp till sju resurser
som tilldelar ett specifikt teckensnitt till en markering i dialogrutan Teckensnitt
för SystemFont
UserFont[1-7]
– upp till sju resurser som tilldelar ett
specifikt teckensnitt till en markering i dialogrutan Teckensnitt för UserFont
Standardteckensnitten för dessa resurser har valts för läsbarheten på olika skärmar. Om du vill använda ett visst teckensnitt i ett program, anger du det med programmets teckensnittsresurs i stället för att ändra skrivbordets teckensnitt.
Mer information om programteckensnitt finns i direkthjälpsavsnitten (man-sidorna) för DtStdAppFontNames(5) och DtStdInterfaceFontNames(5).
Skriv följande:
xlsfonts [-alternativ] [-fn mönster]
En lista över XLFD-namn och teckensnittalias som är tillgängliga i systemet visas. Bitmappsteckensnitt visar värden i alla fjorton XLFD-fält. För skalbara teckensnitt visas nollor i positionerna PixelSize, PointSize, ResolutionX och ResolutionY.
Om du letar efter vissa teckensnitt använder du mönstermatchningen för xlsfonts. Använd jokertecken för att ersätta den del av mönstret som du inte försöker matcha.
Om xlsfonts inte visar några teckensnittsnamn som börjar på dt, innehåller inte teckensnittssökvägen skrivbordsteckensnitt. Skriv följande kommando för att få med skrivbordsteckensnitten bland de tillgängliga teckensnitten:
xset +fp katalognamn
där katalognamn är den katalog som innehåller skrivbordsteckensnitten. Standardplatsen som anges vid sessionsstarten är /usr/dt/config/xfonts/språk.
Ytterligare information hittar du i:
Kommandobeskrivningarna till xset och xlsfonts, som listar tillgängliga alternativ.
Using the X Window System som beskriver teckensnittalias och xset-klienten.
Ange en teckensnittsresurs för en viss klient med kommandoradsalternativet -xrm. Till exempel:
programnamn -xrm "*bitstream-charter-medium-r-normal-8-88-75-75-p-45-iso8859-1"
Ett teckensnitt anges genom att fjorton olika egenskaper listas, avgränsade med bindestreck (-). Detta kallas XLFD (X Logical Font Description). I vissa fall kan en egenskap i listan ersättas av ett jokertecken (*), och ett tecken i en egenskap kan ersättas av jokertecknet ?. Tabell 17–4listar specifikationer för teckensnittegenskapssträngar.
Formatet på egenskapssträngarnas specifikationer är:
"-Skärning-Familjenamn-Tjockleksnamn- Lutning-Breddnamn-Stilnamn- Bildpunktsstorlek- Punktstorlek-UpplösningX-UpplösningY-Mellanrum- Genomsnittsbredd-Teckenuppsättningsregister-Teckenuppsättning"
Tabell 17–4 Specifikationer till teckensnittens egenskapssträngar
Egenskapssträng |
Definition |
---|---|
Skärning |
En sträng som anger vem som har utformat teckensnitten |
Familjenamn |
En sträng som anger varumärkesnamnet på teckensnitten |
Tjockleksnamn |
En sträng som anger relativ tjocklek på teckensnitten, t ex fetstil |
Lutning |
En kod som beskriver riktning på lutningen R (Romersk – ingen lutning) I (Kursiv – lutning åt höger) O (Snedställd – lutning åt höger) RI (Omvänd kursiv – lutning åt vänster) RO (Omvänd snedställd – lutning åt vänster) |
Breddnamn |
En sträng som beskriver bredd, t ex komprimerad eller utökad |
Stilnamn |
En sträng som innehåller eventuell ytterligare information som behövs för unik identifiering av teckensnitten |
Bildpunktsstorlek |
Ett heltal som anger storleken på en så kallad helfyrkant i bildpunkter |
Punktstorlek |
Ett heltal som anger storleken på en så kallad helfyrkant i decipunkter |
UpplösningX |
Ett heltal som anger vågrät upplösning i bildpunkter |
UpplösningY |
Ett heltal som anger lodrät upplösning i bildpunkter |
Mellanrum |
En kod som anger mellanrum mellan enheter M (Fast teckenindelning--fast breddsteg) P (Proportionellt breddsteg--proportionellt breddsteg) C (Teckencell) |
Genomsnittsbredd |
Ett heltal som anger genomsnittsbredden i 1/10 bildpunkter |
Teckenuppsättningsregister |
En sträng som anger den myndighet som har auktoriserat teckensnittets kodning |
Teckenuppsättning |
En sträng som anger registrets teckenuppsättning |
Följande XLFD-namn beskriver ett teckensnitt med namnet charter som har skapats av Bitstream och stöder standardkod ISO8859-1:
-bitstream-charter-medium-r-normal--8-80-75-75-p-45-iso8859-1
Teckensnittet har normal tjocklek utan någon speciell lutning och normal bredd. Teckensnittet är proportionellt med en helfyrkant på 8 bildpunkter eller 8,0 punkter. Den vågräta och lodräta upplösningen är båda på 75 bildpunkter. Snittbredden på tecknen är 45 tiondelsbildpunkter eller 4,5 bildpunkter.
Delar av den här strängen kan ersättas med jokertecken. Systemet använder det första teckensnitt som påträffas som matchar de delar du anger.
Om du bara vill ha ett åtta bildpunkters charter-teckensnitt använder du:
*-charter-*-*-*-*-8-*
Genom att välja knappen Attribut i dialogrutan Teckensnitt i Inställningar, kan du visa följande teckensnittsgruppsattribut:
Teckensnittsgrupp
Storlek, Sidformat, Grad
Alias
Alias XLFD
Aliasadress
Teckensnitt
Font XLFD
När en användare lägger till en teckensnittsgrupp lagras den på följande adress:
Hemkatalog/.dt/sdtfonts/värd/språkområde/teckensnitt-nnnnnn
värddator är den lokala arbetsstationens värddatornamn.
språkområde är användarens aktuella språkområde, t ex ”C” eller ”ja”.
teckensnitt-nnnnnn är ett namn som hämtas från det markerade teckensnittet och ett unikt genererat tal.
Den här teckensnittsgruppskatalogen innehåller följande tre filer
fonts.alias
fonts.dir
sdtfonts.group
Filerna fonts.alias och fonts.dir är normala X11-teckensnittsfiler som kan läggas till i X-serverns teckensnittssökväg. Filen sdtfonts.group innehåller det användardefinierade teckensnittsgruppsnamnet.
För att andra användare ska kunna komma åt teckensnittsgrupper på en arbetsstation kan systemadministratören kopiera teckensnittsgrupper till katalogen /etc/dt/sdtfonts/språkområde eller till katalogen /usr/openwin/lib/X11/stdfonts/språkområde. Sessionshanteraren letar först i Hemkatalogen/.dt/stdfonts/värd/språkområde, därefter i /etc/dt/sdtfonts/språkområde och slutligen i /usr/openwin/lib/X11/stdfonts/språkområde.
I det här avsnittet beskrivs:
Hur du anger skärmfärger i Inställningar
Resurser som används av Inställningar för att kontrollera hur skrivbordet använder färger
En palett består av en grupp färguppsättningar. Färguppsättningen för den aktuella paletten visas i dialogrutan Inställningar - Färg.
För varje palett finns en fil. paletteDirectories anger de kataloger som innehåller palettfiler. Normalt innehåller den här resursen:
Inbyggda paletter: /usr/dt/palettes
Paletter för hela systemet: /etc/dt/palettes
Egna paletter: Hemkatalog/.dt/palettes
Varje färguppsättning i aktuell palett representeras av en färgknapp i dialogrutan Inställningar - Färg. Varje färg identifieras av ett färguppsättnings-ID (ett tal mellan 1 och 8).
Varje färguppsättning utgörs av upp till fem färger. Varje färgknapp visar bakgrundsfärgen på färguppsättningen. De fem färgerna i varje färguppsättning representerar följande komponenter:
foreground – förgrunden i ett programfönster eller en fönsterram. Den är alltid svart eller vit. Den används ofta för text i fönster och rubriker.
background – bakgrunden i ett programfönster eller en fönsterram.
topShadowColor – färgen på övre och vänstra ytan för programkontroller (t ex knappar) och fönsterramar.
bottomShadowColor – färgen på nedre och högra ytan för programkontroller och fönsterramar.
selectColor – färgen som anger aktivt läge för vissa kontroller, t ex aktiva växlar och knappar.
Antalet färguppsättningar som används av varje palett bestäms av resursen colorUse , som användaren kan ange med hjälp av dialogrutan Antal färger i Inställningar.
Inställningar använder RGB-värden när information skrivs till palettfilerna. Syntaxen för RGB-tal är:
#RedGreenBlue
Röd, Grön och Blå är hexadecimala tal som vart och ett är 1 till 4 siffror långt. De anger vilken mängd av färgen som ska användas. Du måste ange samma antal siffror för var och en av färgerna. Giltiga färgvärden består därför av 3, 6, 9 eller 12 hexadecimala siffror.
Vit kan t ex anges på något av följande sätt:
#fff #ffffff #fffffffff #fffffffffffff
Om du anger färgresurser direkt använder du antingen färgnamnet eller RGB-värdet. Filen /usr/lib/X11/rgb.txt innehåller en lista över alla namngivna färger.
Skrivbordssystemet kopplar färguppsättningar till olika visningselement via resurser. Tilldelningarna visas i Tabell 17–5.
Tabell 17–5 Färguppsättningar som tilldelats resurser
Resurs |
Visningselement |
---|---|
Menyfält, menyer och dialogrutor för program |
Dessa resurser använder ett färguppsättnings-ID som värde. Genom att skärmelement anges med färguppsättnings-ID, kan elementet dynamiskt ändras till det nya färgschemat när en ny palett markeras i Inställningar.
Du använder de här resurserna för enstaka program. Följande rad visar hur du visuellt grupperar alla dtterm-fönster genom att använda färguppsättning 8 för huvudfärgen.
dtterm*primaryColorSetId: 8
Färguppsättnings-ID som används till skärmelement är beroende av inställningen Ange antal färger i Inställningar:
Tabell 17–6 visar färguppsättnings-ID för många färger (färguppsättningar med åtta färger) – inställningen Fler skrivbordsfärger i Inställningar.
Tabell 17–6 Fler skrivbordsfärger
Färguppsättnings-ID |
Visningselement |
---|---|
1 |
Ramfärg för det aktiva fönstret. |
2 |
Ramfärg för inaktiva fönster |
3 |
Oanvända (standard) |
4 |
Ytor för textinmatning |
5 |
Huvudbakgrunder för program |
6 |
Menyfält, menyer och dialogrutor för program |
7 |
Oanvänd som standard |
8 |
Huvudgruppens bakgrund |
Tabell 17–7 visar färguppsättnings-ID för normala färger (fyrfärgsuppsättningar) – Inställningen Fler programfärger i Inställningar.
Tabell 17–7 Fler programfärger
Färguppsättnings-ID |
Visningselement |
---|---|
1 |
Ramfärg för det aktiva fönstret. |
2 |
Ramfärg för inaktiva fönster |
3 |
Bakgrundsfärg för program och huvudgrupp |
4 |
Ytor för textinmatning |
Tabell 17–8 visar färguppsättnings-ID för få färger (tvåfärgsuppsättningar) – inställningen Ännu fler programfärger i Inställningar.
Tabell 17–8 Få färger
Färguppsättnings-ID |
Visningselement |
---|---|
1 |
Aktiv fönsterram, knappar för markering av arbetsyta |
2 |
Alla andra skärmelement |
Du kan dynamiskt ändra färg på skrivbordsprogram och andra samverkande program via Inställningar. De förgrunds- och bakgrundsfärger som anges med Inställningar är även tillgängliga för icke samverkande program.
För att klienten ska reagera på färgändringar i Inställningar, måste den använda skrivbordsbiblioteket Motif. Klienter som skrivs med andra verktyg kan inte ändra färg dynamiskt efter ändringar i Inställningar. Färgändringar för dessa klienter träder inte i kraft förrän klienten startas om.
Det får inte finnas några andra specifika färgresurser för klienten. Detta omfattar användarspecificerade resurser, programstandardfiler och resurser som är inbyggda i programmet.
Klienter kan ange resurserna primaryColorSetId och secondaryColorSetId för att använda vissa färger i en skrivbordspalett.
Antalet färger som används i Inställningar är beroende av värdena på följande resurser:
colorUse – konfigurerar antalet färger som skrivbordet använder
shadowPixmaps – instruerar skrivbordssystemet att ersätta de två skuggningsfärgerna med bildpunktsbeskrivningar
foregroundColor – anger om förgrundsfärgen ska ändras dynamiskt
dynamicColor – bestämmer om program ska ändra färg när du växlar paletter
Tabell 17–9innehåller en lista över det högsta antalet färger som kan tilldelas av skrivbordet.
Tabell 17–9 Antal skrivbordsfärger
Visning |
Maximalt antal färger |
Antalet är härlett från |
---|---|---|
B_W |
2 |
Svart och vitt |
LOW_COLOR |
12 |
Två färguppsättningar gånger fem färger plus svart och vitt |
MEDIUM_COLOR |
22 |
Fyra färguppsättningar gånger fem färger plus svart och vitt |
HIGH_COLOR |
42 |
Åtta färguppsättningar gånger fem färger plus svart och vitt. |
Avgöra maximalt antal färger
Multiplicera antalet färguppsättningar i paletten med antalet färger i varje färguppsättning.
Lägg till 2 (för svart och vitt).
Med följande konfiguration har du emellertid bara tio färger i paletten: fyra färguppsättningar gånger två färger i varje uppsättning: (background och selectColor) plus svart och vitt:
*colorUse: MEDIUM_COLOR *shadowPixmaps: True *foregroundColor: White
Flerfärgade ikoner använder ytterligare fjorton färger.
Standardvärdet på resursen colorUse MEDIUM_COLOR. Värdet på den här resursen påverkar antalet färger som används i paletten. Andra resurser påverkar antalet färger som används för att skapa skuggor. Värdet på resursen colorUse påverkar också användningen av flerfärgade ikoner.
Värde |
Beskrivning |
---|---|
B_W |
”Svartvit” -inställning i Inställningar. Bildskärmar med 1 till 3 färgplan. Antal färguppsättningar: 2 Maximalt antal färger 2 Standardantal färger: 2 Inga flerfärgsikoner |
LOW_COLOR |
”Ännu fler programfärger” -inställning i Inställningar. Bildskärmar med 4 till 5 färgplan. Antal färguppsättningar: 2 Maximalt antal färger 12 Standardantal färger: 12 Inga flerfärgsikoner |
MEDIUM_COLOR |
”Fler programfärger” -inställning i Inställningar. Bildskärmar med 6 färgplan. Antal färguppsättningar: 4 Maximalt antal färger 22 Standardantal färger: 22 Flerfärgsikoner |
HIGH_COLOR |
”Fler skrivbordsfärger” -inställning i Inställningar. Bildskärmar med 7 färgplan eller fler. Antal färguppsättningar: 8 Maximalt antal färger 42 Standardantal färger: 42 Flerfärgsikoner |
standard |
Skrivbordet väljer korrekt värde för den skärmen. (Om du vill minska antalet färger som används av skrivbordet för skärmar med många färger anger du standardresursen colorUse MEDIUM_COLOR.) |
Resursen shadowPixmaps gör så att skrivbordet ersätter de två skuggfärgerna med bildpunktsmönster. Dessa bildpunktsmönster blandar bakgrundsfärgen med svart eller vitt för att simulera övre och undre skugga. Detta minskar antalet färger som behövs med två, eftersom färgceller inte måste allokeras för skuggfärgerna.
Värde |
Beskrivning |
---|---|
True |
Skrivbordssystemet skapar en topShadowPixmap and bottomShadowPixmap som används i stället för skuggningsfärgerna. |
False |
topShadowColor och bottomShadowColor från paletten används. |
Standardvärdet för shadowPixmaps beror på din colorUse -resurs och på maskinvarustödet för skärmen.
foregroundColor anger hur förgrunden är konfigurerad i en palett.
Inställning |
Resultat |
---|---|
White |
Förgrunden anges till vit. |
Black |
Förgrunden anges till svart. |
Dynamic (Standard) |
Förgrunden anges dynamiskt till svart eller vit, beroende på värdet för background. Vita tecken på gul bakgrund är svåra att läsa så systemet väljer automatiskt alternativet svart. |
Om foregroundColor anges till antingen Black eller White, minskas antalet färger i färguppsättningen med en, och förgrunden ändras inte när bakgrundsfärgen ändras.
Standardvärdet för foregroundColor är Dynamic, utom när värdet för colorUse är B_W.
dynamicColor styr om program ändrar färg dynamiskt, dvs om klienter ändrar färg när du växlar palett.
Värde |
Beskrivning |
---|---|
True |
Klienter ändrar färg dynamiskt när en ny palett markeras. Det här är standardvärdet. |
False |
Klienter ändrar inte färg dynamiskt. När en ny palett markeras använder klienter de nya färgerna när sessionen startas om. |
När värdet på resursen dynamicColor är True, tilldelas klienter som inte kan ändra färger dynamiskt (icke-Motif-program) andra celler i färgkartan än klienter som kan ändra färger dynamiskt, även om du ser samma färg.
Eftersom alla klienter kan dela samma färgceller kan du minska antalet färger som ditt skrivbord använder genom att ange dynamicColor till False.
Skrivbordet definierar standardtjockleken för skugga till en bildpunkt för komponenterna i programfönstret, t ex knappskuggor och fokusmarkering. Motif 1.2-program använder det här resursvärdet. Andra program kan ha svårt att hitta resursvärdet och visas därför annorlunda på skärmen.
Om du vill ange skuggans tjocklek till en bildpunkt för icke-Motif 1.2-program gör du så här:
Logga in som root.
Skapa filen /etc/dt/config/språk/sys.resources.
Ange den programspecifika resursen i /etc/dt/config/språk/sys.resources så här:
programklassnamn*XmCascadeButton*shadowThickness: 1
Mer information om hur du åsidosätter systemets standardresurser och anger ytterligare resurser för alla skrivbordsanvändare finns i Ladda sessionsresurser.