test

Solaris Common Desktop Environment: Handbok för avancerade användare och systemadministratörer

Kapitel 17 Hantera programresurser, teckensnitt och färger

Du kan välja mellan ett flertal färger och teckensnitt för skärmen med hjälp av Inställningar eller genom att anpassa ytterligare teckensnitts- och färgresurser. I det här kapitlet beskrivs hur du anpassar teckensnitt och färgresurser.

I det här kapitlet beskrivs också hur du anger stildefinitioner för DtEditor -bildmodulsprogrammet, t ex skrivbordets textredigerare (dtpad) och postverktyget (dtmail), samt hur du ändrar snabbval för DtEditor -bildmodulsprogram som krockar med dessa definitioner.

Ange programresurser

Resurser används av program för att ange vissa aspekter i utseende och metod. I Inställningar (dtstyle) finns t ex resurser som gör att du kan ange var systemet ska leta efter filer som innehåller information om färgpaletter:

dtstyle*paletteDirectories: /usr/dt/palettes/C  HomeDirectory/.dt/palettes

Programstandardfiler för skrivbordsprogram finns i katalogen /usr/dt/app-defaults/språk.

Ange systemtäckande resurser

    Lägg till resurserna i filen /etc/dt/config/språk/sys.resources. (Först måste du skapa filen.)

Om du t ex specificerar följande i /etc/dt/config/C/sys.resources:

AnApplication*resource värde

anges resursen AnApplication*resource i varje användares RESOURCE_MANAGER -egenskap vid nästa inloggning.

Obs!  

Mer information om datatypsdefinitioner finns i direkthjälpsavsnittet (man page) för dtstyle. Mer information om Postverktygsresurser finns i direkthjälpsavsnittet (man page) för dtmail .

Anger egna resurser

  1. Lägg till resurserna i filen Hemkatalog/.Xdefaults.

  2. Dubbelklicka på Ladda om resurser i programgruppen Skrivbordsverktyg.

Hur skrivbordet startar resurser

Resurser laddas när sessionen startas av sessionshanteraren. Mer information om hur sessionshanteraren laddar resurserna i RESOURCE_MANAGER finns i Ladda sessionsresurser.

Processhanterarresurser

Följande processhanterarresurser är tillgängliga:

Definiera UNIX-kopplingar

UNIX-kopplingar är normalt inte aktiverade.

Ange EMACS-stildefinitioner

Följande procedur:

  1. Lägg till följande rad i filen Hemkatalog/.Xdefaults:

    #include "/usr/dt/app-defaults/language/UNIXbindings"

    där språk är värdet för miljövariabeln LANG.

  2. Starta om sessionen.

Ändra EMACS-stildefinitioner

  1. Infoga innehållet i filen /usr/dt/app-defaults/språk/UNIXbindings i Hemkatalog/.Xdefaults.

  2. Redigera kopplingarna i filen .Xdefaults.

  3. Starta om sessionen när du är klar.

UNIX-kopplingar i filen UNIXbindings

I filen /usr/dt/app-defaults/språk/UNIXbindings finns de kopplingar som beskrivs i tabellen nedan.

Obs!  

Tangenten Delete tar bort föregående tecken när UNIX-kopplingar aktiveras och Skift+Delete tar bort nästa tecken.

Tabell 17–1 innehåller en lista över de dtpad-ersättningar för menysnabbval och den snabbvalstext som krockar med UNIX-kopplingarna.

Tabell 17–1 dtpad Åsidosätter

Snabbval för menyer och snabbvalstext 

Åsidosätter 

Dtpad*fileMenu.print.acceleratorText:

 

Dtpad*fileMenu.print.accelerator:

 

Dtpad*editMenu.undo.acceleratorText:

Ctrl+_  

Dtpad*editMenu.undo.accelerator:

Ctrl<Key>_  

Dtpad*editMenu.paste.acceleratorText:

Skift+Insert 

Dtpad*editMenu.paste.accelerator:

Skift<Key>osfInsert 

Dtpad*editMenu.findChange.acceleratorText:

Ctrl+S 

Dtpad*editMenu.findChange.accelerator:

Ctrl<Key>s 

Tabell 17–2 innehåller en lista över de dtmail-ersättningar för menysnabbval och den snabbvalstext för Skrivfönster som krockar med UNIX-kopplingarna.

Tabell 17–2 dtmail Åsidosättning i Skrivfönstret

Snabbval för menyer och snabbvalstext 

Åsidosätter 

Dtmail*ComposeDialog*menubar*Edit.Undo.acceleratorText:

Ctrl+_ 

Dtmail*ComposeDialog*menubar*Edit.Undo.accelerator:

Ctrl<Key>_  

Dtmail*ComposeDialog*menubar*Edit.Paste.acceleratorText:

Skift+Insert 

Dtmail*ComposeDialog*menubar*Edit.Paste.accelerator:

Skift<Key>osfInsert 

Dtmail*ComposeDialog*menubar*Edit.Find/Change.acceleratorText:

Ctrl+S 

Dtmail*ComposeDialog*menubar*Edit.Find/Change.accelerator:

Ctrl<Key>s 

Följande tabell tillhandahåller meta- och ctrl-kopplingar enligt GNU EMACS-formatet samt några ytterligare kopplingar. När det behövs kan också tangenten Skift användas i kombination med den normala kopplingen för att skapa en motsatt effekt. Exempelvis flyttar Ctrl+Skift+F markören bakåt ett tecken eftersom Ctrl+F normalt flyttar den framåt ett tecken.

Ytterligare kopplingar:

Ctrl+komma – ett ord bakåt

Ctrl+Skift+komma – ett ord framåt

Ctrl+punkt – ett ord framåt

Ctrl+Skift+punkt – ett ord bakåt

Ctrl+Retur – slutet av filen

Ctrl+Skift+Retur – början av filen

GNU EMACS kopplar delete-previous-character() snarare än delete-next-character() till tangenten Delete. Meta+F är vanligen kortkommando för Fil-menyn, så kopplingen till forward-word() kommer att ignoreras. Använd någon av de andra kopplingarna för forward-word (exempelvis Ctrl+punkt).

Tabell 17–3 innehåller en lista över DtEditor.text-översättningar

Tabell 17–3 DtEditor.text översättningar

Ändringstangent  

Tangent  

Åtgärd  

c ~s 

<Key>a: 

beginning-of-line()\n\ 

c s 

<Key>a: 

end-of-line()\n\ 

c ~s 

<Key>b: 

backward-character()\n\ 

c s 

<Key>b: 

forward-character()\n\ 

c ~s 

<Key>b: 

backward-character()\n\ 

c s 

<Key>b: 

backward-word()\n\ 

m ~s 

<Key>b: 

backward-word()\n\ 

m s 

<Key>b: 

forward-word()\n\ 

c ~s 

<Key>d: 

delete-next-character()\n\ 

c s 

<Key>d: 

delete-previous-character()\n\ 

m ~s 

<Key>d: 

kill-next-word()\n\ 

m s 

<Key>d: 

kill-previous-word()\n\ 

c ~s 

<Key>e: 

end-of-line()\n\ 

c s 

<Key>e: 

beginning-of-line()\n\ 

c ~s 

<Key>f: 

forward-character()\n\ 

c s 

<Key>f: 

backward-character()\n\ 

m ~s 

<Key>f: 

forward-word()\n\ 

m s 

<Key>f: 

backward-word()\n\ 

c 

<Key>j: 

newline-and-indent()\n\ 

c ~s 

<Key>k: 

kill-to-end-of-line()\n\ 

c s 

<Key>k: 

kill-to-start-of-line()\n\ 

c 

<Key>l: 

redraw-display()\n\ 

c 

<Key>m: 

newline()\n\ 

c s 

<Key>n: 

process-up()\n\ 

c ~s 

<Key>n: 

process-down()\n\ 

c 

<Key>o: 

newline-and-backup()\n\ 

c ~s 

<Key>p: 

process-up()\n\ 

c s 

<Key>p: 

process-down()\n\ 

c ~s 

<Key>u: 

kill-to-start-of-line()\n\ 

c s 

<Key>u: 

kill-to-end-of-line()\n\ 

c ~s 

<Key>v: 

next-page()\n\ 

c s 

<Key>v: 

previous-page()\n\ 

m ~s 

<Key>v: 

previous-page()\n\ 

m s 

<Key>v: 

next-page()\n\ 

c 

<Key>w: 

kill-selection()\n\ 

c ~s 

<Key>y: 

unkill()\n\ 

m 

<Key>]: 

forward-paragraph()\n\ 

m 

<Key>[: 

backward-paragraph()\n\ 

c ~s 

<Key>comma: 

backward-word()\n\ 

c s 

<Key>comma: 

forward-word()\n\ 

m 

<Key>\\<: 

beginning-of-file()\n\ 

c ~s 

<Key>period: 

forward-word()\n\ 

c s 

<Key>period: 

backward-word()\n\ 

m 

<Key>\\>: 

end-of-file()\n\ 

c ~s 

<Key>Return: 

end-of-file()\n\ 

c s 

<Key>Return: 

beginning-of-file()\n\ 

~c ~s ~m ~a 

<Key>osfDelete: 

delete-previous-character()\n\ 

~c s ~m ~a 

<Key>osfDelete: 

delete-next-character() 

Hantera teckensnitt

Med dialogrutan Teckensnitt i Inställningar kan du välja den teckensnittsgrupp och teckensnittsstorlek du vill ha för alla program. Du kan också ange teckensnitt på kommandoraden eller använda resurser för att:

Ett teckensnitt är en typstil som används när tecken skrivs ut och visas. Skrivbordssystemet innehåller många olika teckensnitt i olika stilar och storlekar.

Ett bitmappsteckensnitt skapas från en punktmatris. (I Inställningar konfigureras som standard bara bitmappsteckensnitt.) Hela teckensnittet ingår i en fil. Många filer behöver en fullständig uppsättning storlekar, lutningar och tjocklekar.

Teckensnitt anges som värden på resurser och parametrar till kommandon. XLFD-namnet (X Logical Font Description) är den metod som används för att begära ett teckensnitt. Systemet söker efter det teckensnitt som stämmer bäst överens med den givna beskrivningen.

Ange teckensnittsresurser för skrivbordet

Med dialogrutan Teckensnitt i Inställningar kan du markera teckensnitt (upp till sju storlekar) för t ex textposter och etiketter. Du kan också lägga till eller ta bort teckensnittsgrupper.

Resurser som anges i dialogrutan Teckensnitt

När ett teckensnitt markeras skrivs följande resurser till egenskapen RESOURCE_MANAGER egenskap:

Resurser som används i dialogrutan Teckensnitt

Teckensnitt som används för varje val i dialogrutan Teckensnitt anges i resursfilen /usr/dt/app-defaults/Dtstyle. Upp till sju storlekar kan anges.

NumFonts – antal teckensnittsstorlekar i dialogrutan Teckensnitt

SystemFont[1-7] – upp till sju resurser som tilldelar ett specifikt teckensnitt till en markering i dialogrutan Teckensnitt för SystemFont

UserFont[1-7] – upp till sju resurser som tilldelar ett specifikt teckensnitt till en markering i dialogrutan Teckensnitt för UserFont

Obs!  

Standardteckensnitten för dessa resurser har valts för läsbarheten på olika skärmar. Om du vill använda ett visst teckensnitt i ett program, anger du det med programmets teckensnittsresurs i stället för att ändra skrivbordets teckensnitt.

Mer information om programteckensnitt finns i direkthjälpsavsnitten (man-sidorna) för DtStdAppFontNames(5) och DtStdInterfaceFontNames(5).

Visa tillgängliga teckensnitt

  1. Skriv följande:

    xlsfonts [-alternativ] [-fn mönster]

    En lista över XLFD-namn och teckensnittalias som är tillgängliga i systemet visas. Bitmappsteckensnitt visar värden i alla fjorton XLFD-fält. För skalbara teckensnitt visas nollor i positionerna PixelSize, PointSize, ResolutionX och ResolutionY.

  2. Om du letar efter vissa teckensnitt använder du mönstermatchningen för xlsfonts. Använd jokertecken för att ersätta den del av mönstret som du inte försöker matcha.

  3. Om xlsfonts inte visar några teckensnittsnamn som börjar på dt, innehåller inte teckensnittssökvägen skrivbordsteckensnitt. Skriv följande kommando för att få med skrivbordsteckensnitten bland de tillgängliga teckensnitten:

    xset +fp katalognamn

    där katalognamn är den katalog som innehåller skrivbordsteckensnitten. Standardplatsen som anges vid sessionsstarten är /usr/dt/config/xfonts/språk.

    Ytterligare information hittar du i:

    • Kommandobeskrivningarna till xset och xlsfonts, som listar tillgängliga alternativ.

    • Using the X Window System som beskriver teckensnittalias och xset-klienten.

Ange teckensnitt på kommandoraden

    Ange en teckensnittsresurs för en viss klient med kommandoradsalternativet -xrm. Till exempel:

programnamn -xrm 
"*bitstream-charter-medium-r-normal-8-88-75-75-p-45-iso8859-1"

XLFD (X Logical Font Description)

Ett teckensnitt anges genom att fjorton olika egenskaper listas, avgränsade med bindestreck (-). Detta kallas XLFD (X Logical Font Description). I vissa fall kan en egenskap i listan ersättas av ett jokertecken (*), och ett tecken i en egenskap kan ersättas av jokertecknet ?. Tabell 17–4listar specifikationer för teckensnittegenskapssträngar.

Formatet på egenskapssträngarnas specifikationer är:

"-Skärning-Familjenamn-Tjockleksnamn- Lutning-Breddnamn-Stilnamn- Bildpunktsstorlek- Punktstorlek-UpplösningX-UpplösningY-Mellanrum- Genomsnittsbredd-Teckenuppsättningsregister-Teckenuppsättning"

Tabell 17–4 Specifikationer till teckensnittens egenskapssträngar

Egenskapssträng 

Definition 

Skärning

En sträng som anger vem som har utformat teckensnitten 

Familjenamn

En sträng som anger varumärkesnamnet på teckensnitten 

Tjockleksnamn

En sträng som anger relativ tjocklek på teckensnitten, t ex fetstil 

Lutning

En kod som beskriver riktning på lutningen 

R (Romersk – ingen lutning) 

I (Kursiv – lutning åt höger) 

O (Snedställd – lutning åt höger) 

RI (Omvänd kursiv – lutning åt vänster) 

RO (Omvänd snedställd – lutning åt vänster) 

Breddnamn

En sträng som beskriver bredd, t ex komprimerad eller utökad 

Stilnamn

En sträng som innehåller eventuell ytterligare information som behövs för unik identifiering av teckensnitten 

Bildpunktsstorlek

Ett heltal som anger storleken på en så kallad helfyrkant i bildpunkter 

Punktstorlek

Ett heltal som anger storleken på en så kallad helfyrkant i decipunkter 

UpplösningX

Ett heltal som anger vågrät upplösning i bildpunkter 

UpplösningY

Ett heltal som anger lodrät upplösning i bildpunkter 

Mellanrum

En kod som anger mellanrum mellan enheter 

M (Fast teckenindelning--fast breddsteg) 

P (Proportionellt breddsteg--proportionellt breddsteg)  

C (Teckencell) 

Genomsnittsbredd

Ett heltal som anger genomsnittsbredden i 1/10 bildpunkter 

Teckenuppsättningsregister

En sträng som anger den myndighet som har auktoriserat teckensnittets kodning 

Teckenuppsättning

En sträng som anger registrets teckenuppsättning 

Exempel

Följande XLFD-namn beskriver ett teckensnitt med namnet charter som har skapats av Bitstream och stöder standardkod ISO8859-1:

-bitstream-charter-medium-r-normal--8-80-75-75-p-45-iso8859-1

Teckensnittet har normal tjocklek utan någon speciell lutning och normal bredd. Teckensnittet är proportionellt med en helfyrkant på 8 bildpunkter eller 8,0 punkter. Den vågräta och lodräta upplösningen är båda på 75 bildpunkter. Snittbredden på tecknen är 45 tiondelsbildpunkter eller 4,5 bildpunkter.

Delar av den här strängen kan ersättas med jokertecken. Systemet använder det första teckensnitt som påträffas som matchar de delar du anger.

Om du bara vill ha ett åtta bildpunkters charter-teckensnitt använder du:

*-charter-*-*-*-*-8-*

Visa markerade teckensnittsgruppsattribut

Genom att välja knappen Attribut i dialogrutan Teckensnitt i Inställningar, kan du visa följande teckensnittsgruppsattribut:

Lagring av användares filsystem för teckensnittsgrupper

När en användare lägger till en teckensnittsgrupp lagras den på följande adress:

Hemkatalog/.dt/sdtfonts/värd/språkområde/teckensnitt-nnnnnn

värddator är den lokala arbetsstationens värddatornamn.

språkområde är användarens aktuella språkområde, t ex ”C” eller ”ja”.

teckensnitt-nnnnnn är ett namn som hämtas från det markerade teckensnittet och ett unikt genererat tal.

Den här teckensnittsgruppskatalogen innehåller följande tre filer

Filerna fonts.alias och fonts.dir är normala X11-teckensnittsfiler som kan läggas till i X-serverns teckensnittssökväg. Filen sdtfonts.group innehåller det användardefinierade teckensnittsgruppsnamnet.

Skapa teckensnittsgrupp för systemadministratör

För att andra användare ska kunna komma åt teckensnittsgrupper på en arbetsstation kan systemadministratören kopiera teckensnittsgrupper till katalogen /etc/dt/sdtfonts/språkområde eller till katalogen /usr/openwin/lib/X11/stdfonts/språkområde. Sessionshanteraren letar först i Hemkatalogen/.dt/stdfonts/värd/språkområde, därefter i /etc/dt/sdtfonts/språkområde och slutligen i /usr/openwin/lib/X11/stdfonts/språkområde.

Hantera färger

I det här avsnittet beskrivs:

Färgpaletter

En palett består av en grupp färguppsättningar. Färguppsättningen för den aktuella paletten visas i dialogrutan Inställningar - Färg.

För varje palett finns en fil. paletteDirectories anger de kataloger som innehåller palettfiler. Normalt innehåller den här resursen:

Färguppsättningar

Varje färguppsättning i aktuell palett representeras av en färgknapp i dialogrutan Inställningar - Färg. Varje färg identifieras av ett färguppsättnings-ID (ett tal mellan 1 och 8).

Figur 17–1 Värden på färguppsättnings-ID för HIGH_COLOR

Graphic

Varje färguppsättning utgörs av upp till fem färger. Varje färgknapp visar bakgrundsfärgen på färguppsättningen. De fem färgerna i varje färguppsättning representerar följande komponenter:

foreground – förgrunden i ett programfönster eller en fönsterram. Den är alltid svart eller vit. Den används ofta för text i fönster och rubriker.

background – bakgrunden i ett programfönster eller en fönsterram.

topShadowColor – färgen på övre och vänstra ytan för programkontroller (t ex knappar) och fönsterramar.

bottomShadowColor – färgen på nedre och högra ytan för programkontroller och fönsterramar.

selectColor – färgen som anger aktivt läge för vissa kontroller, t ex aktiva växlar och knappar.

Antalet färguppsättningar som används av varje palett bestäms av resursen colorUse , som användaren kan ange med hjälp av dialogrutan Antal färger i Inställningar.

Ange färgvärden

Inställningar använder RGB-värden när information skrivs till palettfilerna. Syntaxen för RGB-tal är: 

#RedGreenBlue

Röd, Grön och Blå är hexadecimala tal som vart och ett är 1 till 4 siffror långt. De anger vilken mängd av färgen som ska användas. Du måste ange samma antal siffror för var och en av färgerna. Giltiga färgvärden består därför av 3, 6, 9 eller 12 hexadecimala siffror.

Vit kan t ex anges på något av följande sätt:

#fff
#ffffff
#fffffffff
#fffffffffffff

Om du anger färgresurser direkt använder du antingen färgnamnet eller RGB-värdet. Filen /usr/lib/X11/rgb.txt innehåller en lista över alla namngivna färger.

Hur färguppsättningar tilldelas resurser

Skrivbordssystemet kopplar färguppsättningar till olika visningselement via resurser. Tilldelningarna visas i Tabell 17–5.

Tabell 17–5 Färguppsättningar som tilldelats resurser

Resurs 

Visningselement 

activeColorSetId

Ramfärg för det aktiva fönstret.

inactiveColorSetId

Ramfärg för inaktiva fönster

textColorSetId

Ytor för textinmatning

primaryColorSetId

Huvudbakgrunder för program

secondaryColorSetId

Menyfält, menyer och dialogrutor för program 

Dessa resurser använder ett färguppsättnings-ID som värde. Genom att skärmelement anges med färguppsättnings-ID, kan elementet dynamiskt ändras till det nya färgschemat när en ny palett markeras i Inställningar.

Du använder de här resurserna för enstaka program. Följande rad visar hur du visuellt grupperar alla dtterm-fönster genom att använda färguppsättning 8 för huvudfärgen.

dtterm*primaryColorSetId:   8

Standardtilldelningar av färguppsättningar

Färguppsättnings-ID som används till skärmelement är beroende av inställningen Ange antal färger i Inställningar:

Tabell 17–6 visar färguppsättnings-ID för många färger (färguppsättningar med åtta färger) – inställningen Fler skrivbordsfärger i Inställningar.

Tabell 17–6 Fler skrivbordsfärger

Färguppsättnings-ID 

Visningselement 

1 

Ramfärg för det aktiva fönstret. 

2 

Ramfärg för inaktiva fönster 

3 

Oanvända (standard) 

4 

Ytor för textinmatning 

5 

Huvudbakgrunder för program 

6 

Menyfält, menyer och dialogrutor för program 

7 

Oanvänd som standard 

8 

Huvudgruppens bakgrund 

Tabell 17–7 visar färguppsättnings-ID för normala färger (fyrfärgsuppsättningar) – Inställningen Fler programfärger i Inställningar.

Tabell 17–7 Fler programfärger

Färguppsättnings-ID 

Visningselement 

1 

Ramfärg för det aktiva fönstret. 

2 

Ramfärg för inaktiva fönster 

3 

Bakgrundsfärg för program och huvudgrupp 

4 

Ytor för textinmatning 

Tabell 17–8 visar färguppsättnings-ID för få färger (tvåfärgsuppsättningar) – inställningen Ännu fler programfärger i Inställningar.

Tabell 17–8 Få färger

Färguppsättnings-ID 

Visningselement 

1 

Aktiv fönsterram, knappar för markering av arbetsyta 

2 

Alla andra skärmelement 

Kontrollera färg med Inställningar

Du kan dynamiskt ändra färg på skrivbordsprogram och andra samverkande program via Inställningar. De förgrunds- och bakgrundsfärger som anges med Inställningar är även tillgängliga för icke samverkande program.

För att klienten ska reagera på färgändringar i Inställningar, måste den använda skrivbordsbiblioteket Motif. Klienter som skrivs med andra verktyg kan inte ändra färg dynamiskt efter ändringar i Inställningar. Färgändringar för dessa klienter träder inte i kraft förrän klienten startas om.

Det får inte finnas några andra specifika färgresurser för klienten. Detta omfattar användarspecificerade resurser, programstandardfiler och resurser som är inbyggda i programmet.

Klienter kan ange resurserna primaryColorSetId och secondaryColorSetId för att använda vissa färger i en skrivbordspalett.

Antal färger som används i Inställningar

Antalet färger som används i Inställningar är beroende av värdena på följande resurser:

colorUse – konfigurerar antalet färger som skrivbordet använder

shadowPixmaps – instruerar skrivbordssystemet att ersätta de två skuggningsfärgerna med bildpunktsbeskrivningar

foregroundColor – anger om förgrundsfärgen ska ändras dynamiskt

dynamicColor – bestämmer om program ska ändra färg när du växlar paletter

Tabell 17–9innehåller en lista över det högsta antalet färger som kan tilldelas av skrivbordet.

Tabell 17–9 Antal skrivbordsfärger

Visning 

Maximalt antal färger 

Antalet är härlett från 

B_W 

2 

Svart och vitt 

LOW_COLOR 

12 

Två färguppsättningar gånger fem färger plus svart och vitt 

MEDIUM_COLOR 

22  

Fyra färguppsättningar gånger fem färger plus svart och vitt 

HIGH_COLOR 

42 

Åtta färguppsättningar gånger fem färger plus svart och vitt. 

Avgöra maximalt antal färger

  1. Multiplicera antalet färguppsättningar i paletten med antalet färger i varje färguppsättning.

  2. Lägg till 2 (för svart och vitt).

    Med följande konfiguration har du emellertid bara tio färger i paletten: fyra färguppsättningar gånger två färger i varje uppsättning: (background och selectColor) plus svart och vitt:

    *colorUse:	MEDIUM_COLOR
*shadowPixmaps: 	True
*foregroundColor:	White
    Obs!  

    Flerfärgade ikoner använder ytterligare fjorton färger.

Resursen colorUse

Standardvärdet på resursen colorUse MEDIUM_COLOR. Värdet på den här resursen påverkar antalet färger som används i paletten. Andra resurser påverkar antalet färger som används för att skapa skuggor. Värdet på resursen colorUse påverkar också användningen av flerfärgade ikoner.

Värde 

Beskrivning 

B_W 

”Svartvit” -inställning i Inställningar. Bildskärmar med 1 till 3 färgplan. Antal färguppsättningar: 2 Maximalt antal färger 2 Standardantal färger: 2 Inga flerfärgsikoner 

LOW_COLOR 

”Ännu fler programfärger” -inställning i Inställningar. Bildskärmar med 4 till 5 färgplan. Antal färguppsättningar: 2 Maximalt antal färger 12 Standardantal färger: 12 Inga flerfärgsikoner 

MEDIUM_COLOR 

”Fler programfärger” -inställning i Inställningar. Bildskärmar med 6 färgplan. Antal färguppsättningar: 4 Maximalt antal färger 22 Standardantal färger: 22 Flerfärgsikoner  

HIGH_COLOR 

”Fler skrivbordsfärger” -inställning i Inställningar. Bildskärmar med 7 färgplan eller fler. Antal färguppsättningar: 8 Maximalt antal färger 42 Standardantal färger: 42 Flerfärgsikoner 

standard 

Skrivbordet väljer korrekt värde för den skärmen. (Om du vill minska antalet färger som används av skrivbordet för skärmar med många färger anger du standardresursen colorUse MEDIUM_COLOR.)

Resursen shadowPixmaps

Resursen shadowPixmaps gör så att skrivbordet ersätter de två skuggfärgerna med bildpunktsmönster. Dessa bildpunktsmönster blandar bakgrundsfärgen med svart eller vitt för att simulera övre och undre skugga. Detta minskar antalet färger som behövs med två, eftersom färgceller inte måste allokeras för skuggfärgerna.

Värde 

Beskrivning 

True 

Skrivbordssystemet skapar en topShadowPixmap and bottomShadowPixmap som används i stället för skuggningsfärgerna.

False 

topShadowColor och bottomShadowColor från paletten används.

Standardvärdet för shadowPixmaps beror på din colorUse -resurs och på maskinvarustödet för skärmen.

Resursen foregroundColor

foregroundColor anger hur förgrunden är konfigurerad i en palett.

Inställning 

Resultat 

White 

Förgrunden anges till vit. 

Black 

Förgrunden anges till svart. 

Dynamic (Standard) 

Förgrunden anges dynamiskt till svart eller vit, beroende på värdet för background. Vita tecken på gul bakgrund är svåra att läsa så systemet väljer automatiskt alternativet svart.

Om foregroundColor anges till antingen Black eller White, minskas antalet färger i färguppsättningen med en, och förgrunden ändras inte när bakgrundsfärgen ändras.

Standardvärdet för foregroundColor är Dynamic, utom när värdet för colorUse är B_W.

Resursen dynamicColor

dynamicColor styr om program ändrar färg dynamiskt, dvs om klienter ändrar färg när du växlar palett.

Värde 

Beskrivning 

True 

Klienter ändrar färg dynamiskt när en ny palett markeras. Det här är standardvärdet. 

False 

Klienter ändrar inte färg dynamiskt. När en ny palett markeras använder klienter de nya färgerna när sessionen startas om. 

När värdet på resursen dynamicColor är True, tilldelas klienter som inte kan ändra färger dynamiskt (icke-Motif-program) andra celler i färgkartan än klienter som kan ändra färger dynamiskt, även om du ser samma färg.

Obs!  

Eftersom alla klienter kan dela samma färgceller kan du minska antalet färger som ditt skrivbord använder genom att ange dynamicColor till False.

Ange skuggtjocklek för programfönster

Skrivbordet definierar standardtjockleken för skugga till en bildpunkt för komponenterna i programfönstret, t ex knappskuggor och fokusmarkering. Motif 1.2-program använder det här resursvärdet. Andra program kan ha svårt att hitta resursvärdet och visas därför annorlunda på skärmen.

Om du vill ange skuggans tjocklek till en bildpunkt för icke-Motif 1.2-program gör du så här:

  1. Logga in som root.

  2. Skapa filen /etc/dt/config/språk/sys.resources.

  3. Ange den programspecifika resursen i /etc/dt/config/språk/sys.resources så här:

    programklassnamn*XmCascadeButton*shadowThickness: 1

    Mer information om hur du åsidosätter systemets standardresurser och anger ytterligare resurser för alla skrivbordsanvändare finns i Ladda sessionsresurser.