Artikel III Använda RAID-1-volymer

Den här delen innehåller en översikt över komponenter i Solaris Volymhanterare som kan användas i en Solaris-installation eller uppgradering. Här beskrivs också riktlinjer och krav som är nödvändiga att beakta när du använder RAID-1-volymer.

Kapitel 12 Skapa RAID-1-volymer (speglar) under installationen (Översikt)

I det här avsnittet diskuteras fördelarna med att skapa speglade filsystem. I avsnittet beskrivs även de komponenter för Solaris volymhanterare som krävs för att skapa speglade filsystem.

I det här kapitlet beskrivs följande ämnen:

• Så här använder du RAID-1-volymer

• Så här fungerar RAID-1-volymer

• Översikt över komponenterna i Solaris Volymhanterare

• Exempel på disklayout för en RAID-1-volym

Mer information om hur du skapar speglade filsystem med Solaris Live Upgrade finns i Allmänna riktlinjer när du skapar filsystem för RAID-1-volymer (speglade) i Installationshandbok för Solaris 10: Solaris Live Upgrade och uppgraderingsplanering.

Mer information om hur du skapar speglade filsystem med installationsmetoden anpassad JumpStart finns i Profilnyckelordet filesys (Skapa RAID-1-volymer) och metadb Profilnyckelord (skapa statusdatabaskopior).

Så här använder du RAID-1-volymer

Under installationen eller uppgraderingen kan du skapa RAID-1-volymer för att duplicera systemdata över flera fysiska enheter. Genom att kopiera data över separata diskar kan du förhindra att data går förlorade på grund av skadade diskar eller diskfel.

Solaris-installationsmetoderna anpassad JumpStart och Solaris Live Upgrade använder teknik från Solaris Volymhanterare för att skapa RAID-1-volymer som speglar ett filsystem. Solaris Volymhanterare är ett kraftfullt och pålitligt verktyg för hantering av diskar och data genom användning av volymer. Med Solaris Volymhanterare kan du använda sammanlänkningar, stripes och andra komplicerade konfigurationer. Med installationsmetoderna anpassad JumpStart och Solaris Live Upgrade kan du använda en del av de här åtgärderna. Du kan till exempel skapa en RAID-1-volym för rotfilsystemet (/). Du kan skapa RAID-1-volymer under installation eller uppgradering, så att de inte behöver skapas efter installationen.

• Riktlinjer finns i Riktlinjer för anpassad JumpStart och Solaris Live Upgrade.

• Detaljerad information om komplexa programvaror och komponenter i Solaris Volymhanterare finns i Solaris Volume Manager Administration Guide.

Så här fungerar RAID-1-volymer

Solaris Volymhanterare använder virtuella hårddiskar för att hantera fysiska hårddiskar och deras associerade data. I Solaris Volymhanterare kallas en virtuell disk för volym. Volym är namnet på en grupp fysiska skivdelar som i systemet visas som en enda logisk enhet. Volymer är egentligen virtuella enheter eller pseudoenheter i standardterminologin för UNIX®.

En volym fungerar precis som en fysisk disk för ett program eller ett filsystem (till exempel UFS). Solaris Volymhanterare konverterar I/O-förfrågningar som är riktade till en volym, till I/O-förfrågningar som är riktade till underliggande medlemsdiskar.

Solaris Volymhanterare-volymer byggs av skivdelar (diskpartitioner) eller andra Solaris Volymhanterare-volymer.

Du använder volymer för att förbättra prestanda och datatillgänglighet. I vissa fall kan volymer även ge förbättrade I/O-prestanda. Volymer fungerar på samma sätt som skivdelar. För användare, program och filsystem ser volymer och skivdelar likadana ut och det går inte att skilja dem åt. Precis som när det gäller fysiska diskar kan du använda Solaris volymhanterare om du vill komma åt volymer genom direkt- eller blockenhetsnamn. Volymnamnen ändras beroende på om en blockenhet eller direkt enhet används.

Installationsmetoderna anpassad JumpStart installation och Solaris Live Upgrade stöder användandet av blockenheter då speglade filsystem skapas. Information om volymnamn finns i Krav och riktlinjer angående RAID-volymnamn för Anpassad JumpStart och Solaris Live Upgrade.

När du skapar RAID-0-volymer (enkla sammanlänkningar) och RAID-1-volymer, så duplicerar Solaris Volymhanterare data på sammanlänkningarna (delspeglingarna) och behandlar delspeglingarna som en volym.

Figur 12–1 illustrerar en spegling som duplicerar rotfilsystemet (/) över två fysiska diskar.

Figur 12–1 Skapa RAID-1-volymer på rotfilsystemet (/) på två hårddiskar

Figur 12–1 illustrerar ett system med följande konfiguration.

• Rotfilsystemet (/) på hdisk0 inkluderas i den enkla skivdelssammanlänkningen d31.

• En sammanlänkning på en skivdel som heter d32 skapas på hårddisken med namnet hdisk1.

• Spegeln med namnet d30 består av delspeglarna som heter d31 och d32.

• Spegeln kopierar data i rotfilsystemet på båda delspeglarna.

Översikt över komponenterna i Solaris Volymhanterare

Med installationsmetoderna anpassad JumpStart och Solaris Live Upgrade kan du skapa följande komponenter som krävs för att kopiera data.

• Statusdatabas och statusdatabaskopior (metadbs)

• Sammanlänkningar på en skivdel (delspeglarna)

• RAID-1-volymer (speglar)

I det här avsnittet ges kortfattade beskrivningar av varje komponent. Fullständig information om de här komponenterna finns i Solaris Volume Manager Administration Guide.

Statusdatabas och statusdatabaskopior

Statusdatabasen är en databas där information om statusen för Solaris Volymhanterare-konfigurationen lagras på en fysisk disk. I statusdatabasen registreras och spåras ändringar som görs i konfigurationen. Solaris Volymhanterare uppdaterar automatiskt statusdatabasen när en ändring i konfiguration eller status inträffar. Ett exempel på en konfigurationsändring är skapandet av en ny volym. Ett fel i en delspegel är ett exempel på statusändring.

Statusdatabasen är egentligen en samling av flera kopierade databaskopior. Kopiorna, som kallas statusdatabaskopior, gör att alla data i databasen alltid är giltiga. Kopior av statusdatabasen innebär ett skydd mot dataförluster vid koncentrerade felpunkter. Statusdatabasen spårar plats och status för alla kända statusdatabaskopior.

Solaris Volymhanterare fungerar inte förrän du skapat statusdatabasen och statusdatabaskopiorna. En Solaris Volymhanterare-konfiguration måste ha en fungerande statusdatabas.

När du anger konfigurationen kan du placera statusdatabaskopiorna på någon av följande:

• Dedicerade skivdelar

• (Endast Solaris Live Upgrade) Skivdelar som ska bli delar av volymer

En skivdel kan innehålla fler än en kopia av statusdatabasen. Systemet kan dock bli mer sårbart för koncentrerade felpunkter om statusdatabaskopiorna placeras på en skivdel.

Statusdatabaskopiorna garanterar att data i databasen alltid är giltiga. När statusdatabasen uppdateras, uppdateras även alla statusdatabaskopior Uppdateringarna görs en i taget för att undvika att alla kopior skadas om systemet skulle krascha.

Om systemet förlorar en statusdatabaskopia måste Solaris Volymhanterare ta reda på vilka statusdatabaskopior som fortfarande innehåller giltiga data. Solaris Volymhanterare tar reda på den här informationen genom att använda en majoritets- och konsensusalgoritm. För att den här algoritmen ska fungera krävs att en majoritet (hälften + 1) av statusdatabaskopiorna är tillgängliga och i överensstämmelse innan någon av dem kan anses vara giltig. På grund av den här majoritets- och konsensusalgoritmen måste du skapa minst tre statusdatabaskopior när du anger diskkonfigurationen. Konsensus kan uppnås om minst två av de tre statusdatabaskopiorna är tillgängliga.

Varje statusdatabaskopia använder som standard 4 MB (8192 disksektorer) diskutrymme. Kopior kan lagras på följande enheter:

• En dedicerad lokal skivdel

• (Endast Solaris Live Upgrade) En skivdel som ska bli en del av en volym

• (Endast Solaris Live Upgrade) En lokal skivdel som ska bli en del av en UFS-loggningsenhet

Kopior kan inte lagras på rotskivdelen (/), swap- eller /usr-skivdelen, eller på skivdelar som innehåller befintliga filsystem eller data. När kopiorna har lagrats kan volymer och filsystem placeras på samma skivdel.

RAID-0-volymer (sammanlänkningar)

Du kan skapa RAID-0-volymer med installationsmetoderna anpassad JumpStart och Solaris Live Upgrade. En RAID-0-volym i form av en sammanlänkning på en skivdel är en volym med data som är organiserade seriellt och angränsande över komponenter, vilket skapar en logisk lagringsenhet. Med installationsmetoderna anpassad JumpStart och Solaris Live Upgrade kan du inte skapa stripes eller andra komplexa Solaris volymhanterare-volymer.

Under en installation eller uppgradering kan du skapa RAID-1-volymer (speglingar) och koppla RAID-0-volymer till de här speglingarna. RAID-0-volymer som speglas kallas delspeglar. En spegel utgörs av en eller flera RAID-0-volymer. Efter installationen kan du hantera data på separata RAID-0-delspegelvolymer genom att hantera RAID-1-spegelvolymer via Solaris volymhanterare.

Med installationsmetoden anpassad JumpStart kan du skapa speglar med upp till två delspeglar. Med installationsmetoden Solaris Live Upgrade kan du skapa speglar som innehåller upp till tre delspeglar. I praktiken räcker det oftast med en tvåvägsspegel. Med en tredje delspegel kan du göra säkerhetskopior utan att förlora dataredundans när en delspegel är offline.

RAID-1-volymer (speglar)

En RAID-1-volym, eller spegling, är en volym som innehåller identiska kopior av data i RAID-0-volymer (enkla sammanlänkningar). Om du vill använda RAID-1-volymer för att spegla filsystem måste du köpa in fler hårddiskar. Du behöver minst dubbelt så mycket diskutrymme som mängden data. Eftersom Solaris Volymhanterare-programvara måste skriva till alla RAID-0-volymer kan duplicering av data också öka den tid som krävs för att skriva skrivåtgärder till hårddiskar.

Med RAID-1-volymer kan data läsas både från båda RAID-0-volymerna samtidigt (båda volymerna kan svara på alla begäranden) och ge bättre prestanda. Om fel uppstår på en fysisk disk kan du fortsätta att använda spegeln utan vare sig prestanda- eller dataförlust.

När du har konfigurerat en RAID-1-volym kan volymen användas precis som om det var en fysisk skivdel.

Du kan duplicera alla filsystem, även befintliga filsystem. Du kan också använda en RAID-1-volym för ett program, t.ex. en databas.

Exempel på disklayout för en RAID-1-volym

Följande figur visar en RAID-1-volym som duplicerar rotfilsystemet (/) över två fysiska hårddiskar. Statusdatabaskopior (metadbs) finns placerade på båda diskarna.

Figur 12–2 Disklayout för en RAID-1-volym

Figur 12–2 illustrerar ett system med följande konfiguration.

• Rotfilsystemet (/) på hdisk0 inkluderas i den enkla skivdelssammanlänkningen d31.

• En sammanlänkning på en skivdel som heter d32 skapas på hårddisken med namnet hdisk1.

• Spegeln med namnet d30 består av delspeglarna som heter d31 och d32.

• Spegeln kopierar data i rotfilsystemet på båda delspeglarna.

• Statusdatabaskopior skapas på båda skivdelarna, hdisk0 och hdisk1.

Kapitel 13 Skapa RAID-1-volymer (speglar) under installationen (Planering)

Det här kapitlet beskriver krav och riktlinjer som gäller när du skapar RAID-1-volymer med installationsmetoderna anpassad JumpStart eller Solaris Live Upgrade.

I det här kapitlet beskrivs följande ämnen:

• Systemkrav

• Riktlinjer och krav för statusdatabaskopior

• Riktlinjer och krav för RAID-1- och RAID-0-volymer

• Så påverkas RAID-1-volymer av att startas i enanvändarläge

Ytterligare information om hur du planerar för att skapa speglade filsystem med Solaris Live Upgrade finns i Allmänna riktlinjer när du skapar filsystem för RAID-1-volymer (speglade) i Installationshandbok för Solaris 10: Solaris Live Upgrade och uppgraderingsplanering.

Instruktioner för hur du skapar speglade filsystem med installationsmetoden anpassad JumpStart finns i Profilnyckelordet filesys (Skapa RAID-1-volymer) och metadb Profilnyckelord (skapa statusdatabaskopior).

Systemkrav

Om du vill skapa RAID-1-volymer för att duplicera data på specifika skivdelar så måste de hårddiskar du tänker använda vara direktanslutna till systemet och tillgängliga under installationen.

Riktlinjer och krav för statusdatabaskopior

För att undvika koncentrerade felpunkter bör du distribuera statusdatabaskopior över skivdelar, enheter och styrenheter. Du vill att så många kopior som möjligt klarar ett komponentfel på ett enda ställe. Om en kopia förloras när ett fel inträffar på en enhet, kan felet orsaka problem med körningen av Solaris Volymhanterare-programvaran eller när datorn startas om. Solaris Volymhanterare kräver att minst hälften av kopiorna är tillgängliga, men en majoritet (hälften plus en) måste vara tillgängliga vid omstart till fleranvändarläge.

Mer information om hur du skapar och hanterar statusdatabaskopior finns i Solaris Volume Manager Administration Guide.

Välja skivdelar för statusdatabaskopior

Innan du väljer skivdelar för statusdatabaskopior bör du beakta följande riktlinjer och rekommendationer.

• Du bör skapa statusdatabaskopior på en dedicerad skivdel med minst 4 MB per kopia. Om det behövs kan du skapa statusdatabaskopior på en skivdel som ska användas som en del av en RAID-0- eller RAID-1-volym. Du måste skapa kopiorna innan du lägger till skivdelen i volymen.

• Standardstorleken för en statusdatabaskopia är 4 MB eller 8 192 diskblock. Eftersom diskens skivdelar kanske inte är så små kan du ändra storleken på skivdelen där statusdatabaskopian ska placeras. Information om hur du ändrar storlek på en skivdel finns i Kapitel 12, Administering Disks (Tasks) i System Administration Guide: Devices and File Systems.

• Du kan skapa statusdatabaskopior på skivdelar som inte används. Den del av en skivdel som reserveras för en statusdatabaskopia bör inte användas för något annat ändamål.

• Du kan inte skapa statusdatabaskopior på befintliga filsystem, rotfilsystemet (/) eller på filsystemen /usr och swap. Om det behövs kan du skapa en ny skivdel (om ett skivdelsnamn är tillgängligt) genom att tilldela utrymme från swap och sedan placera statusdatabaskopian på den nya skivdelen.

• När en statusdatabaskopia placeras på en skivdel som blir en del av en volym minskas volymens kapacitet med utrymmet som upptas av kopian eller kopiorna. Utrymmet som används av kopian avrundas uppåt till nästa cylindergräns och volymen hoppar över det mellanliggande området.

Välja antalet statusdatabaskopior

Innan du väljer antalet statusdatabaskopior bör du beakta följande riktlinjer.

• Minst 3 statusdatabaskopior rekommenderas, upp till maximalt 50 kopior per Solaris Volymhanterare-diskuppsättning. Följande riktlinjer rekommenderas.

  • För system med endast en enhet: placera alla tre kopiorna på samma skivdel.

  • För system med två till fyra enheter: placera två kopior på varje enhet.

  • För system med fem eller flera enheter: placera en kopia på varje enhet.

• Ytterligare statusdatabaskopior kan förbättra speglingens prestanda. I allmänhet behöver du lägga till två kopior för varje spegel som du lägger till i systemet.

• Om du har en RAID-1-volym som ska användas för liten slumpmässig I/O (till exempel för en databas) bör du tänka över antalet kopior. Bästa prestanda får du om du har minst två extra kopior per RAID-1-volym på skivdelar (och helst hårddiskar och styrenheter) som inte är anslutna till RAID-1-volymen.

Distribuera statusdatabaskopior över styrenheter

Om det finns flera styrenheter bör kopiorna distribueras så jämnt som möjligt över styrenheterna. Detta skapar redundans om det inträffar ett fel på en styrenhet och ger dessutom belastningsutjämning. Om det finns flera diskar på en styrenhet bör minst två av diskarna på varje styrenhet lagra en kopia.

Riktlinjer och krav för RAID-1- och RAID-0-volymer

När du arbetar med RAID-1-volymer (speglingar) och RAID-0-volymer (enkla sammanlänkningar) bör du iaktta följande riktlinjer.

Riktlinjer för anpassad JumpStart och Solaris Live Upgrade

Installationsmetoderna anpassad JumpStart och Solaris Live Upgrade stöder en del av de funktioner som finns i Solaris volymhanterare. När du skapar speglade filsystem med de här installationsmetoderna bör du beakta följande riktlinjer.

Krav och riktlinjer angående RAID-volymnamn för Anpassad JumpStart och Solaris Live Upgrade

Observera följande regler när du tilldelar volymer namn.

• Använd en namngivningsmetod som kopplar skivdelsnummer och disknummer till volymnumren.

• Volymnamn måste börja med bokstaven d följt av ett tal, till exempel d0.

• Solaris Volymhanterare har 128 standardvolymnamn från 0–127. Här visas några exempel på volymnamn.

  • Enhet /dev/md/dsk/d0 – blockvolym d0

  • Enhet /dev/md/dsk/d1 – blockvolym d1

• Använd intervall för varje särskild volymtyp. Använd till exempel 0–20 för RAID-1-volymer och 21–40 för RAID-0-volymer.

• Istället för att ange hela volymnamnet, till exempel /dev/md/dsk/d1, kan du ofta använda ett förkortat volymnamn, exempelvis d1.

Namnregler gällande RAID-volymer för Solaris Live Upgrade

Du kan förkorta namn på fysiska skivdelar och volymer för Solaris Volymhanterare. Förkortningen är det kortaste namn som ger enheten en unik identifierare. Exempel följer nedan.

• En volym för Solaris volymhanterare kan identifieras av dess dnr-beteckning, vilket innebär att till exempel /dev/md/dsk/d10 helt enkelt blir d10.

• Om ett system har en enda styrenhet och flera diskar kan du använda t0d0s0, men om det finns flera styrenheter använder du c0t0d0s0.

När du använder Solaris Live Upgrade för att skapa RAID-1-volymer (speglingar) och RAID-0-volymer (delspeglingar), kan du låta programvaran identifiera och tilldela volymnamn, eller tilldela namnen själv. Om du låter programvaran bestämma namn tilldelas det första spegel- eller delspegelnamn som är tillgängligt. Om du tilldelar spegelnamn bör du använda namn som slutar med 0 så att installationsprogrammet kan använda namnen som slutar med 1 och 2 för delspeglar. Om du tilldelar delspegelnamn bör du använda namn som slutar med 1 eller 2. Om talen tilldelas felaktigt kanske inte spegeln går att skapa. Om du till exempel använder ett spegelnamn med ett tal som slutar med 1 eller 2 (d1 eller d2) kan Solaris Live Upgrade inte skapa speglingen om spegelnamnet är identiskt med delspegelns namn.

I det här exemplet tilldelar Solaris Live Upgrade volymnamnen. RAID-1-volymerna d0 och d1 är de enda volymer som används. För speglingen d10 väljer Solaris Live Upgrade d2 för delspeglingen av enheten c0t0d0s0, och d3 för delspeglingen av enheten c1t0d0s0.

lucreate -n newbe -m /:d10:mirror,ufs -m /:c0t0d0s0:attach -m
/:c1t0d0s0:attach

I det här exemplet tilldelas volymnamnen i kommandot. För speglingen d10 är d11 namnet på delspeglingen av enheten c0t0d0s0, och d12 är namnet på delspeglingen av enheten c1t0d0s0.

lucreate -n newbe -m /:d10:mirror,ufs -m /:c0t0d0s0,d11:attach -m
/:c1t0d0s0,d12:attach

Mer information om namnregler i Solaris Volymhanterare finns i Solaris Volume Manager Administration Guide.

Namnregler för RAID-volymer för Anpassad JumpStart

När du använder den anpassade JumpStart-installationsmetoden för att skapa RAID-1-volymer (speglar) och RAID-0-volymer (delspeglar), kan du låta programvaran identifiera och tilldela volymnamn för speglar, eller också kan du själv tilldela namnen i profilen. Om du låter programvaran identifiera namnen tilldelas det första volymnummer som är tillgängligt. Om du tilldelar namn i profilen använder du spegelnamn som slutar med noll, så att installationsprogrammet kan använda namnen som slutar med 1 och 2 för delspeglar. Om du tilldelar tal felaktigt kanske inte spegeln går att skapa. Om du till exempel använder ett spegelnamn med ett tal som slutar med 1 eller 2 (d1 eller d2) kan JumpStart inte skapa speglingen om spegelnamnet är identiskt med delspegelns namn. I följande profilexempel tilldelas spegeln de första volymnummer som är tillgängliga. Om nästa tillgängliga spegling som slutar med 0 är d10, tilldelas delspeglingarna namnen d11 och d12.

filesys                 mirror c0t0d0s1  / 

I följande profilexempel tilldelas speglingens nummer i profilen som d30. Delspeglingarnas namn tilldelas av programvaran baserat på speglingsnumret och de första tillgängliga delspeglingarna I det här exemplet får delspeglarna namnen d31 och d32.

filesys                 mirror:d30 c0t1d0s0 c0t0d0s0  /

Mer information om namnregler i Solaris Volymhanterare finns i Solaris Volume Manager Administration Guide.

Riktlinjer för hur du väljer diskar och styrenheter

Beakta följande riktlinjer när du väljer vilka diskar och styrenheter som ska användas för att spegla ett filsystem.

• Du ökar antalet samtidiga läs- och skrivåtgärder som kan utföras genom att använda komponenter som finns på olika styrenheter

• Skivdelarna för olika delspeglar bör finnas på olika diskar och styrenheter. Om skivdelarna för två eller flera delspeglar av samma spegel finns på samma disk minskas dataskyddet markant.

• Organisera delspeglarna över separata styrenheter eftersom styrenheter och kablarna till dem tenderar att vara mer felbenägna än diskar. Den här metoden förbättrar dessutom spegelns prestanda.

• Använd samma typ av diskar och styrenheter i en enskild spegel. Speciellt när det gäller gamla SCSI-lagringsenheter kan olika modeller och märken av diskar och styrenheter innebära kraftigt varierande prestanda. Om du blandar olika prestandanivåer i en spegel kan det orsaka markant lägre prestanda.

Riktlinjer för hur du väljer skivdelar

Beakta följande riktlinjer när du väljer vilka skivdelar som ska användas för att spegla ett filsystem.

• Alla filsystem, även rotfilsystemet (/) och filsystemen swap och /usr, kan använda en spegling. Alla program, till exempel en databas, kan använda en spegel.

• Kontrollera att delspegelskivdelarna är lika stora. Om delspeglarna är olika stora resulterar det i oanvänt diskutrymme.

• Om du har ett speglat filsystem där den första kopplade delspegeln inte börjar vid cylinder 0, så får inte heller ytterligare delspeglar som du kopplar börja vid cylinder 0. Om du försöker koppla en delspegel som börjar vid cylinder 0 till en spegel där den ursprungliga delspegeln inte börjar vid cylinder 0, så visas följande felmeddelande:

  det går inte att ansluta en delspegling med etikett till en spegling utan etikett

  Du måste kontrollera att alla delspeglar som du tänker koppla till en spegel antingen startar på cylinder 0, eller att ingen av dem startar på cylinder 0.

  Alla delspeglar behöver inte starta på samma cylinder men alla delspeglar måste antingen inkludera eller inte inkludera cylinder 0.

Så påverkas RAID-1-volymer av att startas i enanvändarläge

Om ett system med speglar för rotfilsystemet (/) och filsystemen /usr och swap startas till enanvändarläge indikerar systemet att de här speglarna behöver underhållas. När du visar de här speglarna med kommandot metastat, visas dessa speglar, och eventuellt alla speglar i systemet, i “Behöver underhållas”-läge.

Trots att situationen tycks vara riskfylld finns det ingen anledning till oro. Kommandot metasync -r, som normalt körs under starten för att synkronisera om speglarna, avbryts när systemet startas till enanvändarläge. När systemet startas om körs kommandot metasync -r och alla speglar omsynkroniseras.

Om det här avbrottet är ett problem kan du köra kommandot metasync -r manuellt.

Mer information om metasync finns i direkthjälpen för metasync(1M) och i Solaris Volume Manager Administration Guide.