Nätverksförbättringar

Det här avsnittet beskriver alla nätverksförbättringar i Solaris 10 3/05 som är nya eller har förbättrats sedan Solaris 9 först distribuerades i maj 2002.

Val av virtuell IP-källadress

Den här funktionen är ny för Solaris 10 3/05.

Genom att välja virtuell IP-källadress kan en systemadministratör ange en IP-källadress som ska användas för paket som dirigeras genom ett visst nätverksgränssnitt. Som värd kan den här källadressen ha det nyligen introducerade virtuella nätverksgränssnittet (virtual network interface, vni) som är immunt mot maskinvarufel. Alternativt kan återkopplingsgränssnittet (loopback) användas som värd för källadressen.

Du kan använda val av virtuella IP-källadresser tillsammans med IP-routningsprotokoll för att få tillgång till flervägsfunktioner (det vill säga redundans) på nätverksskiktet, bortom den första routern. Den här formen av flervägvalsfunktioner fungerar för närvarande tillsammans med dirigeringsprotokollet RIPv2 som är tillgängligt i bakgrundsprogrammet in.routed.

Mer information om funktionen för val av virtuell IP-källadress finns i direkthjälpen för ifconfig(1M) och vni(7d).

SCTP (Stream Control Transmission Protocol)

Den här funktionen är en nyhet i Solaris Express 8/04.

SCTP (Stream Control Transmission Protocol) är ett pålitligt transportprotokoll som nu ingår i TCP/IP-protokollstacken i operativsystemet Solaris. SCTP innehåller tjänster liknande dem i TCP. SCTP stöder däremot anslutningar mellan slutpunkter som är fleranslutna, d.v.s. som har mer än en IP-adress. Stödet för fleranslutna slutpunkter gör SCTP till ett populärt transportprotokoll för telefoniprogram. SCTP stöder även flerströmsöverföring och delstabilitet.

SCTP-protokollet kräver ingen ytterligare konfiguration efter att Solaris 10 har installerats. Du kan däremot behöva lägga till tjänstdefinitioner så att vissa program kan köras ovanpå SCTP.

Information om hur du konfigurerar SCTP finns i System Administration Guide: IP Services.

Flerprotokollsroutningssviten Zebra

Den här funktionen är en nyhet i Solaris Express 8/04.

Operativsystemet Solaris 10 inkluderar nu flerprotokollsroutningssviten Zebra. Den här sviten innehåller routningsprogramvaran Open Source Zebra 0.92a med felkorrigeringar för Sun-plattformar. Systemadministratörer kan nu använda de välkända routningsprotokollen RIP, BGP och OSPF med öppen källkod när de administrerar Solaris-baserade nätverk. Dessutom kan OSPF-bakgrundsprogrammet användas för större nätverkstillgänglighet på fleranslutna servrar. Zebra-paketen innehåller de nämnda protokollen och administrationsverktyget zebraadm.

Konfigurationsinformation och andra detaljer finns i filen /etc/sfw/zebra/README.Solaris.

IPsec- och NAT-förflyttning

Den här funktionen är en nyhet i Solaris Express 8/04.

IKE kan nu initiera IPsec-säkerhetsassociationer från bakom en NAT-låda (Network Address Translation). Endast ESP-protokoll över IPv4-nätverk tillåts. Dessutom kan inte IPsec-säkerhetsassociationer för trafik som förflyttar en NAT accelereras med Solaris Crypto Accelerator 4000-kortet. IKE-accelerationen påverkas inte.

Mer information finns i direkthjälpen för ipseckey(1M).

Förbättringar av bakgrundsprogrammet nfsmapid

Den här funktionen är ny för Solaris Express 8/04 och uppdaterad i Solaris 10 3/05.

I NFS version 4 innehåller bakgrundsprogrammet nfsmapid en mappning från en numerisk UID (User Identification) eller en numerisk GID (Group Identification) till en strängrepresentation, liksom det motsatta. Strängrepresentationen används av protokollet NFS version 4 för att representera owner eller owner_group.

Om t.ex. användaren known_user med UID 123456 arbetar på klienten system.anydomain.com, mappas detta UID till known_user@anydomain.com. NFS-klienten skickar strängrepresentationen, known_user@anydomain.com, till NFS-servern. NFS-servern mappar strängrepresentationen, known_user@anydomain.com, till det unika UID 123456. nfsmapid använder passwd- och group-posterna i filen /etc/nsswitch.conf för att bestämma vilken databas som ska kontaktas för att utföra mappningarna.

För att nfsmapid ska fungera ordentligt måste klienter och servrar på NFS-version 4 ha samma domän. nfsmapid följer de här strikta företrädesreglerna och ser därmed till att klienter och servrar har samma domän:

• Bakgrundsprogrammet kontrollerar först filen /etc/default/nfs och letar efter ett värde som har tilldelats nyckelordet NFSMAPID_DOMAIN. Om värdet hittas får det företräde framför alla andra inställningar. Det tilldelade värdet läggs till i den utgående attributsträngen och jämförs mot inkommande attributsträngar.

• Om NFSMAPID_DOMAIN inte har tilldelats ett värde, söker bakgrundsprogrammet efter ett domännamn i en DNS TXT-post på en DNS-namnserver. nfsmapid förlitar sig på konfigurationsfilen resolv.conf(4) när den söker efter en viss DNS-post.

• Om ingen DNS TXT-post innehåller ett domännamn så använder bakgrundsprogrammet nfsmapid den lokala DNS-domänen som standard.

Helst bör DNS TXT-poster användas. Konfigurera _nfsv4idmapdomain TXT-posten på DNS-servrar som tillhandahåller domäner för NFS version 4-klienter och -servrar. TXT-poster tillhandahåller bättre stöd för skalningsproblem och erbjuder en enda kontrollpunkt.

Om ditt nätverk innehåller flera DNS-domäner men bara har en enda UID- och GID- namnrymd, måste alla klienter använda ett värde för NFSMAPID_DOMAIN. För platser som använder DNS löser nfsmapid det här problemet genom att hämta domännamnet från det värde du har tilldelat _nfsv4idmapdomain. Om ditt nätverk inte är konfigurerat att använda DNS så använder Solaris verktyget sysidconfig(1M) under den första systemstarten för att tillhandahålla ledtexter för ett NFS version 4-domännamn.

Mer information finns i direkthjälpen för nfsmapid(1M) och sysidtool(1M). Se även System Administration Guide: Network Services.

sendmail version 8.13

sendmail version 8.13 introducerades i Solaris Express 8/04 och är standard i Solaris 10. Den nya versionen av sendmail innehåller många nya funktioner, varav alternativet FallBackSmartHost är det viktigaste tillägget.

På grund av alternativet FallBackSmartHost behöver du inte längre använda main.cf och subsidiary.cf. Filen main.cf användes i miljöer som stödde MX-poster. Filen subsidiary.cf användes i miljöer som saknade en fullt fungerande DNS. I sådana miljöer användes en smart värd i stället för MX-poster.

Med alternativet FallBackSmartHost ges en enhetlig konfiguration. Det fungerar som en MX-post med lägst prioritet för alla miljöer. Om det här alternativet är aktiverat ser det till att e-post levereras till klienter genom att tillhandahålla en väl ansluten (”smart”) värd som fungerar som en reserv eller felöverlämnande tjänst för MX-poster som misslyckas.

sendmail version 8.13 innehåller dessutom följande:

• Fler kommandoradsalternativ

• Fler och reviderade alternativ i konfigurationsfilen

• Fler och reviderade FEATURE-deklarationer

Mer information finns i System Administration Guide: Network Services.

sendmail version 8.12 använder TCP-wrappers

Den här funktionen är ny för Solaris Express 9/03.

I Solaris Express 8/04 är sendmail version 8.13 standard. Se sendmail version 8.13.

TCP-wrappers tillhandahåller ett sätt att implementera åtkomstkontroll genom att kontrollera adressen för en värd som frågar efter en viss nätverkstjänst mot en åtkomstkontrollista. Därefter beviljas eller nekas värdens begäran. Förutom åtkomstkontrollmekanismen, loggar TCP-wrappers värdars förfrågningar efter nätverkstjänster, vilket är en användbar övervakningsfunktion. Bland de nätverkstjänster som kan placeras under åtkomstkontroll finns rlogind, telnetd och ftpd.

I den här Solaris-versionen går det att använda TCP-wrappers med sendmail version 8.12. Den här kontrollen hoppar inte över andra säkerhetsåtgärder. När TCP-wrappers aktiveras i sendmail läggs en kontroll till för att validera källan för en nätverksbegäran innan den beviljas. Mer information finns i direkthjälpen för hosts_access(4).

I Solaris 9 lades stöd för TCP-wrappers till i inetd(1M) och sshd(1M).

Meddelandekön i Sun Java System

I Solaris Express 6/04 introducerades Sun Java System Message Queue 3.5 SP1-versionen. Den här funktionen ingår i Solaris 10 3/05. I den här versionen ersätts Sun Java System Message Queue (MQ) 3.0.1 som tidigare introducerades i pilotprogrammet Software Express.

För Solaris 9-användare är Message Queue 3.0.1 ny för SPARC-plattformen i Solaris 9 12/02. I Solaris 9 8/03 var den här funktionen tillgänglig även för x86-versionen.

Sun Java System Message Queue 3.5 SP1-versionen är ett billigt, standardbaserat meddelandesystem med höga prestanda som integrerar olika IT-system. Den här meddelandekön (Message Queue, MQ) är JMS 1.1-kompatibel (Java Messaging Services) och stöder webbtjänstmeddelanden via JAXM (SOAP 1.1 med bilagor).

Den nya 3.5-versionen innehåller följande nya funktioner (jämfört med den gamla 3.0.1-versionen):

• API för C-meddelanden – Native-to-the-wire C-API för anslutning till gamla C/C++-program. TCP- och SSL-transporter stöds.

• Felöverlämning för klientanslutning – Vid avbruten anslutning återansluts klienten automatiskt till en annan mäklare i klustret.

• Avancerade funktioner för fjärrövervakning – JMS-baserad API möjliggör övervakning av mäklarstatistik, destinationsstatistik och VM-statistik.

• Stöd för Sun-kluster i Java Enterprise System – Sun Cluster Agent för meddelandekön, som är tillgänglig i Java Enterprise System, använder ett filbaserat datalager med hög tillgänglighet (HA) för att ge HA-funktionalitet till meddelandekön.

• J2EE 1.4-kompatibilitet – J2EE Connector Architecture 1.5-stödet gör att MQ 3.5 kan anslutas till alla J2EE 1.4-kompatibla programservrar via MQ Resource Adapter.

• Dynamisk meddelandeflödeskontroll – Flödeskontrollen möjliggör hantering av genomflöde och belastning i systemet. Bland kontrollalternativen finns Reject Oldest, Reject Newest, Reject Low Priority och Flow Control.

• Policy för lokala mål och klusterleverans – Med policykonfigurationen kan genomflödet optimeras för meddelandeleveranser till mäklare i ett kluster.

Information om nya funktioner finns i Sun Java System Message Queue Release Notes på http://docs.sun.com.

Sun Java System Application Server

Sun Java System Application Server Platform Edition 8 är ny för Solaris Express 6/04. Den här funktionen ingår i Solaris 10 3/05.

Sun Java System Application Server 7 var tidigare ny för Software Express pilotprogram för SPARC-plattformar, och i Solaris Express 9/03 för x86-plattformar. Sun Java System Application Server Platform Edition 8 ersätter Edition 7 i Solaris Express 6/04.

För Solaris 9-användare är version 7 av Application Server ny för SPARC-plattformar i Solaris 9 12/02, och för x86-plattformar i Solaris 9 12/03.

Sun Java System Application Server Platform Edition 8 är den J2EE 1.4-kompatibla programbehållaren från Sun Microsystems som utformats för utvecklare och avdelningar.

Den här versionen innehåller följande funktioner:

• J2EE 1.4-kompatibel – Stöder standarderna för den senaste J2EE-tekniken och garanterar programmens flyttbarhet.

• Integrerat stöd för JavaServer Faces – Gör att utvecklare kan använda den senaste tekniken för presentationsskikt, JavaServer^TM Faces.

• Grafiskt administrationsgränssnitt och Log Viewer – Innehåller förbättrade visnings- och sökmekanismer för Log Viewer, vilket underlättar administratörens produktivitet.

• Deploytool – Ett GUI-baserat verktyg som kompletterar textredigerare och gör att utvecklare kan samla J2EE-komponenter och distribuera J2EE-program.

• Underlättar utvecklarnas produktivitet – Förbättringarna har gjorts speciellt för att underlätta produktiviteten för utvecklare - ett mindre antal processer, en mindre minnesplaceringsyta, snabbare serverstarter och ökad distributionshastighet.

Viktig information om den här produkten finns i produktinformationen för Sun Java System Application Server på http://www.sun.com/software/. Information om nya funktioner finns i Sun Java System Application Server Platform Edition 8 Release Notes på http://docs.sun.com/.

Använda CacheFS med NFS version 4

Den här funktionen är ny för Solaris Express 6/04.

Cachefilsystemet CacheFS^TM är en allmän, beständig cachemekanism. CacheFS ger förbättrad prestanda för vissa filsystem genom att använda en liten och snabb lokal disk. Du kan förbättra NFS-miljöns prestanda genom att använda CacheFS.

CacheFS fungerar olika med olika NFS-versioner. Om t.ex. både klienten och backfilsystemet kör NFS version 2 eller version 3, cachelagras filerna i frontfilsystemet där klienten kan komma åt dem. Om både klienten och servern däremot kör NFS version 4, då fungerar det så här: När klienten gör en inledande förfrågan till CacheFS-filsystemet, hoppar begäran över frontfilsystemet (cachelagrade) och går direkt till backfilsystemet. Med NFS version 4 behöver filerna inte längre cachelagras i frontfilsystemet. All filåtkomst sköts via backfilsystemet. Eftersom inga filer cachelagras i frontfilsystemet ignoreras CacheFS-specifika monteringsalternativ som är avsedda att påverka frontfilsystemet. CacheFS-specifika monteringsalternativ gäller inte backfilsystemet.

Första gången du konfigurerar systemet för NFS version 4 visas en varning i konsolen som indikerar att cachelagring inte längre utförs.

Mer information om NFS version 4 finns i System Administration Guide: Network Services.

Förbättringar av vacation-verktyget

Den här funktionen är ny för Solaris Express 5/04.

Verktyget vacation har förbättrats för att användare ska kunna ange för vilka inkommande meddelanden som automatiskt genererade svar ska skickas ut. Med den här förbättringen kan användare undvika att dela konfidentiell information eller kontaktinformation med okända personer. Meddelanden från ”skräppostavsändare” eller okända personer får inga svar.

Den här förbättringen fungerar genom att avsändaren för det inkommande meddelandet matchas mot en lista med domäner eller e-postadresser i en .vacation.filter-fil. Den här filen skapas av användaren och placeras i användarens hemkatalog. Om avsändarens e-postadress matchar en domän eller e-postadress i filen skickas ett svar. Om ingen matchning hittas skickas inget svar.

Mer information finns i direkthjälpen för vacation(1).

MILTER, sendmails nya API för e-postfiltrering

Funktionen är ny för Solaris Express 4/04.

MILTER, sendmails nya API för e-postfiltrering tillåter att program från tredje part kommer åt e-postmeddelanden under tiden som de bearbetas för att metainformation och innehåll ska kunna filtreras. Den här funktionen introducerades i Solaris 10 3/05 och kräver följande:

• Binärfilen sendmail måste kompileras med -DMILTER, som är tillgängligt sedan Solaris 9.

• Filen /usr/lib/libmilter.so, som ingår i Solaris 10, måste vara tillgänglig.

• Filerna /usr/include/libmilter/mfapi.h och /usr/include/libmilter/mfdef.h måste vara tillgängliga.

  Båda de här filerna ingår i operativsystemet Solaris 10.

Med Solaris 10 3/05 kan användaren alltså bygga filtret och konfigurera sendmail för att använda det.

Mer information om sendmail finns i System Administration Guide: Network Services.

IPv6 Advanced Sockets API

Den här funktionen är ny för Solaris Express 1/04.

IPv6 Advanced Sockets API uppdaterar Solaris Sockets API så att kraven i den aktuella versionen av RFC 2292 uppfylls. Det avancerade API:t tillhandahåller funktioner som manipulerar ICMP-paket, hämtar gränssnittsinformation och manipulerar IPv6-huvuden.

Mer information finns i Programming Interfaces Guide.

Innehållet i /usr/lib/mail har flyttats till /etc/mail/cf

Den här funktionen är ny för Solaris Express 1/04.

Innehållet i katalogen /usr/lib/mail, som kan finnas i ett skrivskyddat filsystem, finns nu i katalogen /etc/mail/cf, som det går att skriva till. Den här ändringen gör stödet för m4-konfigurationen bättre. Lägg dock märke till följande undantag: Skalskripten /usr/lib/mail/sh/check-hostname och /usr/lib/mail/sh/check-permissions finns nu i katalogen /usr/sbin. Med tanke på bakåtkompatibiliteten pekar symboliska länkar till respektive fils nya plats.

Mer information finns i System Administration Guide: Network Services.

Utökad IPv6-funktionalitet under Solaris-installationen

Den här funktionen är ny för Solaris Express 11/03.

Flera nya IPv6-funktioner startas när du väljer Aktivera IPv6 under Solaris-installationen.

• Reglerna i /etc/nsswitch.conf-filen för värddatabas- och ipnodes-lagringsplatser är synkroniserade så att samma lagringsplatser genomsöks efter ipnodes och värdar. Nu kan värdar tolka alla IPv6-adresser som kan finnas i någon av ipnodes-lagringsplatserna.

• Valet av måladress har ändrats för att undvika att IPv6-adresser används för fjärrvärdar om ingen IPv6-router tjänstgör för värden. I stället används en IPv4-adress för att undvika förseningar vid anslutning till fjärrvärdar.

  Ta t.ex. en IPv6-aktiverad värd i ett nätverk utan IPv6-router. Utan router känner värden inte till några IPv6-vägar bortom den lokala länken. Tidigare råkade värden ut för att tidsgränser nåddes när den försökte ansluta till en önskad IPv6-adress. Med den nya funktionen för val av måladresser föredrar värden en IPv4-måladress. Med den här funktionen elimineras alla problem med tidsgränser.

Mer information finns i System Administration Guide: IP Services.

Temporära IPv6-adresser

Funktionen är ny för Solaris Express 11/03.

Som standard konfigureras gränssnitts-ID:t för en IPv6-adress automatiskt med gränssnittets maskinvaruspecifika adress. Om gränssnittet t.ex. är ett Ethernet-kort, konfigureras dess gränssnitts-ID automatiskt från gränssnittets MAC-adress. En del systemadministratörer kan vara tvungna att hemlighålla de maskinvaruspecifika adresserna för en eller flera gränssnitt på en nod.

Med temporära IPv6-adresser implementeras de standarder för sekretesstillägg som definieras i RFC 3041, ”Privacy Extensions for Stateless Autoconfiguration in IPv6”. Med de temporära adresserna kan administratörer tilldela slumpmässigt genererade, ändrade gränssnitts-ID:n i EUI-64-format till gränssnitt på en IPv6-nod. Dessutom kan administratörer ange en tidsgräns för hur länge den temporära adressen ska leva. Efter konfigurationen genererar IPv6-bakgrundsprogrammet in.ndpd automatiskt ett temporärt gränssnitts-ID för gränssnittet, utöver ett automatiskt genererat, MAC-adressbaserat gränssnitts-ID.

Mer information finns i System Administration Guide: IP Services.

Kommandot routeadm

Den här funktionen är ny för Solaris Express 9/03.

Med det nya kommandot routeadm kan systemadministratörer konfigurera vidarebefordring av IP-adresser och routning på alla gränssnitt på ett system. Alla inställningar som upprätthålls via routeadm åsidosätter systemets standardvärden som läses från konfigurationsfiler vid starttid.

Kommandot routeadm tillhandahåller alternativ som används för att aktivera och inaktivera den globala vidarebefordringen av paket på alla IPv4- och IPv6-gränssnitt på ett system. routeadm kan även användas för att konfigurera ett system som router, genom att sätta på routningsbakgrundsprogrammen för alla gränssnitt. I en IPv6-miljö kan routeadm också användas för att aktivera eller inaktivera dynamisk dirigering för en värddator.

Mer information finns i direkthjälpen för routeadm(1M) och i System Administration Guide: IP Services.

TCP MDT (Multidata Transmit)

MDT (Multidata transmit) är bara tillgänglig för system som kör en 64-bitars kärna. Den här funktionen är ny för Software Express pilotprogram och för Solaris 9 8/03. Den här funktionen ingår i Solaris 10 3/05.

MDT (Multidata Transmit) gör att nätverket kan skicka mer än ett paket samtidigt till drivrutinen för nätverksenheten under överföringen. Genom att aktivera den här funktionen ökar du kostnadseffektiviteten per paket eftersom processoranvändningen hos värden och/eller genomflödet i nätverket förbättras.

Fördelarna med MDT gäller bara enhetsdrivrutiner som stöder funktionen.

MDT är aktiverad som standard. Det går att inaktivera MDT genom att inkludera följande rad i filen /etc/system:

# ndd -set /dev/ip ip_multidata_outbound 0

Mer information finns i direkthjälpen för ip(7P) och ndd(1M).

Se även STREAMS Programming Guide.

Alternativet ifconfig router

Den här funktionen är ny för Software Express pilotprogram. Den här funktionen ingår i Solaris 10 3/05.

Med det nya routeralternativet för ifconfig kan du konfigurera vidarebefordring av IP-paket på enskilda gränssnitt. Med ifconfig router respektive ifconfig -router aktiverar och inaktiverar du vidarebefordring av IP-paket för både IPv4- och IPv6-gränssnitt. Routeralternativet anger gränssnittsflaggan IFF_ROUTER.

De här nya alternativen ersätter ndd-variablerna gränssnittsnamn:ip_forwarding och gränssnittsnamn:ip6_forwarding när vidarebefordran av IP-paket konfigureras i enskilda gränssnitt. Även om de är föråldrade finns ndd-variablerna kvar i Solaris för bakåtkompatibilitetens skull. Du kan fortfarande använda ip_forwarding och ip6_forwarding utan prefixet interface-name om du vill konfigurera vidarebefordring av IP-adresser för alla gränssnitt på ett system.

Detaljerad information finns i direkthjälpen för ifconfig(1M), ip(7P) och ip6(7P).

Standardadressval med IPv6 (Internet Protocol Version 6)

Den här funktionen är ny för Software Express pilotprogram. Den här funktionen ingår i Solaris 10 3/05.

Operativsystemet Solaris 10 innehåller en dokumenterad och deterministisk algoritm för val av standardkälla och måladress för IPv6. Den här funktionen ger systemadministratörer den begränsade förmågan att ändra prioritet för adressval via användningen av en regeltabell.

Standardadressvalet för IPv6 är en standardiserad metod för val av källa och måladress för IPv6.

Valmekanismen kan konfigureras med en regeltabell. Du kan t.ex. redigera regeltabellen att ge högre prioritet för ett visst adressprefix. Därefter sorteras adresser inom detta prefix före de andra adresserna av namnsöknings-API:er. Du kan även använda etiketter för käll- och målprefix i regeltabellen. Den här tilldelningen garanterar att vissa källadresser bara används tillsammans med vissa måladresser.

För att implementera valet av IPv6-standardadress innehåller operativsystemet Solaris nu filen /etc/inet/ipaddrsel.conf och kommandot /usr/sbin/ipaddrsel. Du använder ipaddrsel.conf för att redigera regeltabellen för IPv6-standardadressen. Sedan använder du ipaddrsel för att utföra ändringarna i regeltabellen.

Dessutom ingår nu alternativet ”preferred” i kommandot ifconfig. Med det här alternativet kan du ange att en viss adress ska användas som källadress för all IPv6-kommunikation.

Detaljerad information finns i direkthjälpsavsnitten för ipaddrsel.conf(4), ipaddrsel(1M) och ifconfig(1M).

Mer information finns i System Administration Guide: IP Services.

Inaktivera tjänsterna NFS och automatiskt montering

Den här funktionen är ny för Software Express pilotprogram. Den här funktionen ingår i Solaris 10 3/05.

Följande NFS-bakgrundsprogram startas vanligen som standard vid starttid av rc-skripten: nfsd, mountd, statd, lockd och bakgrundsprogrammet för automatisk montering, automountd. Om en dator inte behöver tjänsterna NFS och automatisk montering, startar inte skripten NFS-bakgrundsprogrammet och bakgrundsprogrammet för automatisk montering.

Här beskrivs det nya beteendet:

• Verktyget automount, som anropas av /etc/init.d/autofs, startar nu automountd vid systemstart endast om mappningarna för automatisk montering innehåller en giltig post.

• /etc/init.d/nfs.server startar mountd, nfsd, statd och lockd vid systemstart endast om datorn har några NFS-exporter.

• /etc/init.d/nfs.client startar statd och lockd endast om /etc/vfstab innehåller NFS-filsystem.

Tjänsterna NFS och automatisk montering kanske inte startas vid starttid. Följande kommandon kan starta de här tjänsterna när det krävs för en dator:

• Verktyget automount kan starta bakgrundsprogrammet automountd.

• Med kommandot mount tillsammans med alternativet -F nfs kan du starta bakgrundsprogrammen lockd och statd. Bakgrundsprogrammet automountd kan också starta lockd och statd.

• Med kommandot share tillsammans med alternativet -F nfs kan du starta bakgrundsprogrammen nfsd, mountd, lockd och statd.

Den här mekanismen för att inaktivera tjänsterna NFS och automatisk montering har följande fördelar:

• Extra säkerhet som är ett resultat av att bakgrundsprogram inte körs i onödan på en dator.

• En förenklad process för export av filsystem. Bakgrundsprogrammen nfsd och mountd, och om nödvändigt lockd och statd, startas av kommandot share med alternativet -nfs. Du behöver alltså inte längre redigera filen /etc/dfs/dfstab och sedan anropa programmet /etc/init.d/nfs.server. Det här nya beteendet gör att en NFS-export kan konfigureras med ett enda kommando utan att några konfigurationsfiler behöver redigeras. Om systemet startas om fortsätter däremot inte sådana exporter automatiskt, såvida de inte har inkluderats i filen /etc/dfs/dfstab.

Mer information finns i direkthjälpsavsnitten för mountd(1M), lockd(1M), statd(1M) och nfsd(1M).

Mer information finns också i System Administration Guide: Network Services.

6to4-router för Internet Protocol Version 6 (IPv6)

Den här funktionen är ny för Software Express pilotprogram och för Solaris 9 4/03. Den här funktionen ingår i Solaris 10 3/05.

Nu kan IPv6-nätverk överföra paket över IPv4-nätverk genom att du konfigurerar en eller flera routrar med stöd för 6to4-tunnlar. Systemadministratörer kan använda 6to4-tunnlar som överflyttningsmetod när de flyttar nätverk från IPv4 till IPv6. Den här funktionen implementerar RFC:erna 3056 och 3068.

Mer information om IPv6 finns i System Administration Guide: IP Services.

Pakettunnlar över IPv6

Den här funktionen är ny för Software Express pilotprogram och för Solaris 9 9/02. Den här funktionen ingår i Solaris 10 3/05.

Med den här funktionen går det att använda IPv6-tunnlar med både IPv4 över IPv6-tunnlar och IPv6 över IPv6-tunnlar. IPv4-paket eller IPv6-paket kan kapslas i IPv6-paket.

Mer information finns i System Administration Guide: IP Services.

Hantera flera webbplatser på en Solaris-dator

Den här funktionen är ny för Software Express pilotprogram och för Solaris 9 12/02. Den här funktionen ingår i Solaris 10 3/05.

Kärnmodulen Solaris NCA (Network Cache and Accelerator) stöder nu flera förekomster av en webbserver. Med det här stödet kan du använda en Solaris-dator för att utföra IP-adressbaserad virtuell webbhosting. Solaris använder en enda konfigurationsfil, etc/nca/ncaport.conf, för att mappa NCA-socklar till IP-adresser.

Mer information finns i direkthjälpen för ncaport.conf(4).

IP Quality of Service

Den här funktionen är ny för Software Express pilotprogram och för Solaris 9 9/02. Den här funktionen ingår i Solaris 10 3/05.

IP Quality of Service (IPQoS) är en ny funktion i Solaris. Med IPQoS kan systemadministratörer erbjuda nätverkstjänst med olika kvalitetsnivåer till kunder och viktiga program. Med hjälp av IPQoS kan systemadministratören lägga upp avtal om servicenivå. Med de här avtalen får en Internetleverantörs klienter olika servicenivåer som bygger på en prisstruktur. IPQoS kan också användas av företag för att göra prioriteringar mellan olika program, och på så sätt ge viktiga program en högre tjänstkvalitet i förhållande till mindre viktiga program.

Mer information finns i System Administration Guide: IP Services.

Användarväljare för IPQoS (Internet Protocol Quality of Service)

Den här funktionen är ny för Software Express pilotprogram och för Solaris 9 8/03. Den här funktionen ingår i Solaris 10 3/05.

Solaris IPQoS innehåller nu en användarväljare som komplement till den befintliga uid-väljaren. Med användarväljaren kan du ange ett användarnamn eller användar-ID som villkor i en filtersats i filen ipqosconf. Tidigare accepterade uid-väljaren bara ett användar-ID som värde. Den här filtersatsen från en ipqosconf-fil visar användarväljaren.

filter {
        name myhost;
        user root;
}

Information om filter och väljare finns i direkthjälpen för ipqosconf(1M).

Se även System Administration Guide: IP Services.

RIPv2 (Routing Information Protocol Version 2)

Den här funktionen är ny för Software Express pilotprogram och för Solaris 9 9/02. Den här funktionen ingår i Solaris 10 3/05.

Solaris-systemprogramvaran stöder nu RIPv2 (Routing Information Protocol Version 2).

RIPv2 innebär stöd för RIPv1-tilläggen CIDR (Classless Inter-Domain Routing) och VLSM (Variable-Length Subnet Mask). MD5-tillägg (Message Digest 5) skyddar routrar från avsiktlig feldirigering av användare som är ute efter att sabotera. Den nya in.routed-implementeringen inkluderar också en inbyggd mekanism för ICMP (Internet Control Message Protocol)-routerdetektering (RFC 1256).

RIPv2 stöder gruppsändning, om gruppsändning är aktiverad för PPP-länkarna (Point-to-Point Protocol). RIPv2 stöder även unicast. Om du konfigurerar en massändningsadress med hjälp av filen /etc/gateways stöder RIPv2 massändning.

Information om hur du konfigurerar RIPv2 finns i direkthjälpsavsnitten för in.rdisc(1M), in.routed(1M) och gateways(4).