Filsystemsförbättringar

Det här avsnittet beskriver alla filsystemfunktioner i Solaris 10 3/05 som är nya eller har förbättrats sedan Solaris 9 först distribuerades i maj 2002.

NFS version 4

Den här funktionen är ny för Software Express pilotprogram. I Solaris Express 8/04 blev NFS version 4 standardfilsystemet. Den här funktionen ingår i Solaris 10 3/05.

Operativsystemet Solaris 10 innehåller Sun-implementeringen av det filåtkomstprotokoll som distribuerades med NFS version 4. Den här versionen är nästa logiska steg i utvecklingen av NFS. NFS version 4-protokollet, som anges i RFC 3530, skapades med stöd av IETF (Internet Engineering Task Force). Den här versionen har utformats för att vara både leverantörs- och operativsystemsneutral.

NFS version 4 integrerar filåtkomst, fillåsning och monteringsprotokoll till ett enda, enhetligt protokoll för att underlätta förflyttning genom brandväggar och förbättra säkerheten. Solaris-implementeringen av NFS version 4 är fullt integrerad med Kerberos V5, även kallad SEAM, vilket ger autentisering, integritet och sekretess. NFS version 4 gör det också möjligt för klient och server att sinsemellan förhandla om säkerhetsalternativ. Med NFS version 4 kan en server erbjuda olika säkerhetsalternativ för olika filsystem.

Solaris-implementeringen av NFS version 4 inkluderar delegation, en teknik som innebär att servern kan delegera hanteringen av en fil till en klient. Den här tekniken kan minska antalet tidsfördröjande operationer eftersom klienten garanteras att inga ändringar kan ske utan att servern informerar klienten. Protokollet inkluderar även sammansatta operationer, vilket innebär att flera operationer får kombineras till en enda ”över-nätverket”-begäran.

Mer information om NFS version 4 finns i kapitel 6, ”Accessing Network File Systems (Reference)”, i System Administration Guide: Network Services.

UFS-loggning aktiverad som standard

Den här funktionen är ny för Solaris Express 4/04 och för Solaris 9 9/04.

Loggning är numera aktiverad som standard för alla UFS-filsystem förutom under följande villkor:

• När loggning är uttryckligen inaktiverad

• Om det inte finns tillräckligt med filsystemutrymme för loggen

I tidigare Solaris-versioner var du tvungen att aktivera UFS-loggning manuellt.

UFS-loggning paketerar de många metadataändringar som utgör en fullständig UFS-åtgärd in i en transaktion. Transaktionsuppsättningarna registreras i en logg på hårddisken och tillämpas sedan på det faktiska UFS-filsystemets metadata.

Det finns två fördelar med UFS-loggning:

• Om filsystemet tack vare transaktionsloggen redan är konsekvent behöver du kanske inte köra kommandot fsck efter en systemkrasch eller en oren avstängning.

• I och med Solaris 9 12/02 blev prestandan för filsystem med UFS-loggning bättre än för filsystem som inte använder loggning. Den här förbättringen kan ske på grund av att ett filsystem med loggning aktiverad konverterar flera uppdateringar för samma data till en uppdatering. Den här kapaciteten reducerar antalet överordnade diskåtgärder.

Mer information finns i ”What’s New in File Systems in the Solaris 10 Release?” i System Administration Guide: Devices and File Systems. Se även direkthjälpen för mount_ufs(1M).

Förbättringar av NFS-klienten

Den här funktionen är ny för Software Express pilotprogram och för Solaris 9 12/03. Den här funktionen ingår i Solaris 10 3/05.

Följande förbättringar har ökat NFS-klientens prestanda.

• Begränsningarna på kabelöverföringsstorlekarna har lättats. Nu bygger överföringsstorleken på funktionerna hos den underliggande transporten. NFS-överföringsgränsen för UDP är fortfarande 32 kB. Eftersom TCP är ett strömmande protokoll utan de datagrambegränsningar som finns för UDP, har överföringsstorlekarna över TCP ökats till 1 MB.

• Tidigare serialiserades alla skrivåtgärder av både NFS-klienten och NFS-servern. NFS-klienten har ändrats så att den tillåter att program utfärdar samtidiga skrivåtgärder liksom samtidiga läs- och skrivåtgärder, till en enskild fil. Du kan aktivera den här funktionen genom att använda alternativet forcedirectio mount. När du använder det här alternativet aktiverar du den här funktionen för alla filer i det monterade filsystemet. Du kan även aktivera den här funktionen för en enskild fil på klienten genom att använda directio()-gränssnittet. Lägg märke till att om den här nya funktionen inte har aktiverats serialiseras skrivåtgärder till filer. Dessutom gäller att om samtidiga skrivåtgärder eller samtidiga läs- och skrivåtgärder inträffar, stöds inte längre POSIX-semantik för den aktuella filen.

• NFS-klienten använder inte längre ett för stort antal UDP-portar. Tidigare använde NFS-överföringar över UDP en separat UDP-port för varje utgående begäran. Nu använder NFS-klienten som standard bara en reserverad UDP-port. Det här stödet går dock att konfigurera. Om systemprestanda skulle öka genom skalbarhet om fler portar användes samtidigt, kan du konfigurera systemet att använda fler portar. Den här funktionen speglar även stödet för NFS-over-TCP som det alltid gått att konfigurera på det här sättet.

Mer information finns i System Administration Guide: Network Services.

UFS-filsystem för flera TB

Stöd för UFS-filsystem med flera TB är bara tillgängligt för system som kör en 64-bitars kärna. Den här funktionen är ny för Software Express pilotprogram och för Solaris 9 8/03. Den här funktionen ingår i Solaris 10 3/05.

Operativsystemet Solaris 10 stöder UFS-filsystem med flera TB på system som kör en 64-bitars Solaris-kärna. Tidigare var UFS-filsystemen begränsade till ungefär 1 TB på både 64-bitars och 32-bitars system. Alla kommandon och verktyg för UFS-filsystem har uppdaterats för att ge stöd till UFS-filsystem för flera TB.

Du kan skapa ett UFS-filsystem som är mindre än en TB till en början. Du kan ange att filsystemet kan växa till ett filsystem med flera TB genom att använda kommandot newfs -T. Det här kommandot anger lämplig skala för inod- och fragmentdensitet för ett filsystem med flera TB.

Stöd för UFS-filsystem med flera TB förutsätter tillgång till logiska enhetsnummer (LUN) med flera TB. De här logiska enhetsnumren finns som Solaris volymhanterare-volymer, eller som fysiska diskar som är större än en TB.

Bland funktionerna för UFS-filsystem med flera TB finns de här:

• Du kan skapa UFS-filsystem som är maximalt 16 TB.

• Du kan skapa filsystem som är mindre än 16 TB som du senare kan öka storleken på till maximalt 16 TB.

• Det går att skapa filsystem för flera TB på fysiska diskar och på logiska volymer för Solaris volymhanterare.

• Som standard är UFS-loggning aktiverad på filsystem som är större än en 1 TB. Filsystem med flera TB och UFS-loggning aktiverad får prestandaförbättringar. Filsystem med flera TB får även fördelen av loggningstillgänglighet eftersom kommandot fsck inte behöver köras när loggning är aktiverad.

Bland begränsningarna för UFS-filsystem med flera TB finns de här:

• Du kan inte montera ett filsystem som är större än 1 TB på system som kör en 32-bitars Solaris-kärna.

• Du kan inte starta från ett filsystem som är större än 1 TB på system som kör en 64-bitars Solaris-kärna. Den här begränsningen innebär att du inte kan placera ett rotfilsystem root (/) på ett filsystem med flera TB.

• De här systemen stöder inte enskilda filer som är större än en TB.

• Det maximala antalet filer per TB av UFS-filsystemet är 1 miljon. Den här begränsningen finns för att minska tiden det tar att kontrollera filsystemet med fsck-kommandot.

• Den största kvoten som du kan ange för ett UFS-filsystem med flera TB är 2 TB med block om 1024–byte.

• Det finns för närvarande inget stöd för användningen av kommandot fssnap för att skapa en ögonblicksbild av ett UFS-filsystem med flera TB.

Mer information finns i ”What’s New in File Systems in the Solaris 10 Release?” i System Administration Guide: Devices and File Systems.

Enhetsfilsystem (devfs)

Den här funktionen är ny för Software Express pilotprogram. Den här funktionen ingår i Solaris 10 3/05.

Filsystemet devfs hanterar enheter i Software Express-versioner. Användare kan fortfarande komma åt alla enheter via poster i katalogen /dev. De här posterna är symboliska länkar till poster i katalogen /devices. Innehållet i katalogen /devices kontrolleras nu av filsystemet devfs. Posterna i katalogen /devices representerar aktuell status dynamiskt för åtkomliga enheter på systemet. Posterna kräver ingen administration.

Filsystemet devfs innehåller följande förbättringar:

• Operationer i katalogen /devices resulterar i att enhetsposter ansluts. Oanvända enhetsposter frånkopplas.

• Systemets startprestanda ökas eftersom endast enhetsposter som behövs för att starta systemet ansluts. Nya enhetsposter läggs till när enheterna används.

Mer information finns i direkthjälpen för devfs(7FS).

Stöd för fler-TB-diskar med EFI-disketiketter

Det här stödet för diskar med flera TB är bara tillgängligt för system som kör en 64-bitars kärna. Den här funktionen är ny för Software Express pilotprogram och för Solaris 9 4/03. Den här funktionen ingår i Solaris 10 3/05.

Operativsystemet Solaris 10 stöder diskar som är större än 1 TB på system som kör en 64-bitars Solaris-kärna.

EFI-etiketten (Extensible Firmware Interface) ger stöd för fysiska diskar och virtuella diskvolymer. UFS-filsystemet är kompatibelt med EFI-disknamn, och du kan skapa ett UFS-filsystem som är större än 1 TB. Den här versionen innehåller även uppdaterade diskverktyg för hantering av diskar som är större än 1 TB.

SCSI-drivrutinen ssd stöder emellertid för närvarande bara diskar upp till 2 TB. Om du behöver större diskkapacitet än 2 TB kan du använda en disk- och lagerhanteringsprodukt som t.ex. Solaris volymhanterare och skapa en större enhet.

Mer information om hur EFI-disketiketter används finns i System Administration Guide: Devices and File Systems. Den här handboken innehåller viktig information och begränsningar. Den här informationen gäller användandet av EFI-disketiketten med befintliga programvaruprodukter.

Solaris volymhanterare kan också användas för att hantera diskar som är större än 1 TB i den här Solaris-versionen. Se Stöd för volymer med flera TB i Solaris volymhanterare.

Ny konfigurationsfil för autofs-miljön

Den här funktionen är ny för Software Express pilotprogram. Den här funktionen ingår i Solaris 10 3/05.

Den nya konfigurationsfilen för autofs-miljön, /etc/default/autofs, erbjuder ytterligare ett sätt att konfigurera autofs-kommandon och autofs-bakgrundsprogram. Nu kan du göra samma specifikationer i den nya konfigurationsfilen som du tidigare gjorde på kommandoraden. Men till skillnad från specifikationerna på kommandoraden bevaras konfigurationsfilen, även under uppgraderingar av operativsystemet. Dessutom behöver du inte längre uppdatera viktiga startfiler för att vara säker på att det befintliga beteendet för autofs-miljön bevaras.

Du kan göra specifikationerna med följande nyckelord:

• AUTOMOUNTD_ENV tillåter dig att tilldela olika värden för olika miljöer. Det här nyckelordet motsvarar argumentet -D för automountd.

• AUTOMOUNTD_NOBROWSE aktiverar/inaktiverar bläddring för alla autofs-monteringspunkter. Det här kommandot motsvarar -n-argumentet för automountd.

• AUTOMOUNTD_TRACE utökar varje fjärrprocedursanrop (RPC) och visar utökad RPC i standardutdata. Det här nyckelordet motsvarar -T-argumentet för automountd.

• AUTOMOUNTD_VERBOSE loggar statusmeddelanden till systemfönstret och motsvarar argumentet -v för bakgrundsprogrammet automountd.

• AUTOMOUNT_TIMEOUT anger hur länge ett filsystem ska vara inaktivt innan det avmonteras. Det här nyckelordet motsvarar -t-argumentet för kommandot automount.

• AUTOMOUNT_VERBOSE tillhandahåller underrättelser om autofs-monteringar, avmonteringar och andra mindre viktiga händelser. Det här nyckelordet motsvarar -v-argumentet för automount.

Mer information finns i direkthjälpen för automount(1M) och automountd(1M).

Mer information finns i System Administration Guide: Network Services.