Bilaga A SCSI-adressering

Vilken periferiadress som är rätt beror på vilken typ av delsystem för tillbehör du har. Suns system stöder en mängd olika delsystem, t.ex:

• SCSI - Small Computer System Interface (tas upp i appendix)

• IDE - Integrated Drive Electronics

• SOC - Serial optical controller

• IPI - Intelligent Peripheral Interface

Se dokumentationen för maskinvaran för att ta reda på vilken typ av delsystem du har.

I det här kapitlet beskriver vi hur adresseringen fungerar i SCSI.

SCSI-delsystemet

För att förstå hur man adresserar och kommer åt en SCSI-enhet måste du förstå hur enheten är ansluten till systemet. Följande avsnitt beskriver hur SCSI-system är anslutna till ett system.

Följande blockschema visar ett typiskt SCSI-delsystem och hur det är anslutet till system.

• CPU - är systemets centralprocessor.

• System I/O Bus - är liktydigt med systemets arkitektur. Du kan ha ett system med PCI, SBus, VME eller en kombination av dessa.

• SCSI-styrenheten - tolkar de elektriska signalerna mellan systemets I/O-buss och SCSI-bussen. Mer information finns i avsnittet "SCSI-styrenheten" nedan.

• SCSI-bussen- utgör förbindelselänk mellan SCSI-styrenhet och enhetsgränssnitt.

• Enhetsgränssnittet- tolkar de elektriska signalerna mellan SCSI-bussen och själva enheten. Det är oftast inbyggt i enheten.

• Enheten- är själva tillbehöret, t.ex. en skiv-, band- eller CD-ROM-enhet. En enhet med inbyggt gränssnitt utgör i sig hela tillbehöret.

• Enhetsdrivrutinen- (ej visad) är den programvara som gör att operativsystemet kan kommunicera med enheten.

SCSI-styrenhet, SCSI-buss, enhetsgränssnitt och själva enheten utgör tillsammans tillbehörsdelsystemet. Alla dessa delar måste vara utformade och konfigurerade för att kunna fungera tillsammans.

SCSI-styrenheten

En SCSI-styrenhet (ibland kallad SCSI-värd) kan vara konstruerad på två sätt; som kretsar på huvudlogikkortet (CPU-kortet); ofta kallat inbyggt gränssnitt; eller som ett tillägg till systemet i form av ett kort i systemets I/O-buss.

Om du lägger till ett SCSI-styrenhetskort till ett system måste du lägga till ett kort som passar din typ av system-I/O-buss.

Oftast kan säljaren ta fram ett gränssnittskort som passar systemets I/O-buss och ger den typ av gränssnitt tillbehöret behöver för att kunna anslutas till systemet. Många system har inbyggt SCSI-stöd. I detta fall behöver du inte installera några expansionskort.

Om du behöver installera ett SCSI-styrenhetskort (antingen ett SBus- eller PCI-kort) får detta kort automatiskt ett logiskt enhetsnanm baserat på i var kortet sitter. Se Kapitel 5 för mer information.

Scheman för val av SCSI-adress

För att du skall kunna konfigurera skiv-, band- och CD-ROM-enheter måste du förstå de adressvalsscheman systemet använder. Adressvalsschemorna för skivenheter skiljer sig från dem för bandstationer. Det här avsnittet tar upp adressvalsscheman för SCSI för olika typer av tillbehör.

Adresser och enhetsnamn

Solaris identifierar tillbehör genom en serie adresser och enhetsnamn:

• Mål-ID-adressen- ställs in på enhetens gränssnitt av dig, eller av den som installerar enheten.

• Det fysiska enhetsnamnet- kopplas av systemets inbyggda programvara baserat på enhetens fysiska anslutning till systemet.

• Det logiska enhetsnamnet- kopplas av operativsystemet när tillbehöret är installerat.

Mål-ID-adressmetoder

Mål-ID är en adress som ställs in på enhetens gränssnitt (enheten kan vara skiva, band eller CD-ROM). Det finns tre sätt att ställa in den här adressen:

• Byglar- en viss adress ställs in genom att placera byglar på stift. Så här adresseras interna CD-ROM-enheter. Om placeringen av byglarna på enheten behöver ändras bör du titta i dokumentationen du fick med enheten.

• Knapp - används när enheten sitter i en extern inneslutning (ej systemchassit) och inneslutningen har en knapp där du kan ställa in önskad mål-ID-adress.

• Kombikontakt- En enhet med kombikontakt tar emot data, ström och adressinformation via en enda kontakt. En enhet av den här typen blir adresseras automatiskt när den installeras. Detta är det vanligaste sättet för adressering av Sun-skivenheter idag.

När man avgör vilken mål-ID som skall användas för en viss enhet måste hänsyn tas till flera saker:

• Vilken måladresseringsmetod (se ovan) enheten använder.

• Befintliga adresser på gränssnittet - Alla enheter måste ha sin egen mål-ID.

• Enhetstyp - vissa enhetstyper som CD-ROM-spelare och bandstationer identifieras enklast av systemet när de är försedda med vissa adresser. Se tabellen nedan:

Vissa SCSI-styrenheter stöder sju enheter, medan andra stöder femton (ha dock i åtanke vilken I/O-belastning detta kan innebära). Om femton enheter är anslutna är 0-14 giltiga värden för mål-ID.

Du kan inte ha två enheter med samma mål-ID på samma SCSI-styrenhet. Men samma mål-ID kan användas på olika SCSI-styrenheter.

Fysiska enhetsnamn

Det fysiska enhetsnamnet ges av systemets inbyggda programvara. Det här namnet uttrycks som en sökväg. Sökvägsnamnet beskriver var enheten finns i förhållande till CPU:n. För SCSI-enheter är mål-ID en del av detta adressnamn.

Efter det att den inbyggda programvaran gett de fysiska enhetsnamnen kopieras specialfiler till katalogen /devices som återspeglar dessa namn. Detta inträffar när systemet startas med omkonfigureringsalternativet (boot -r eller när det finns en fil med namnet /reconfigure när systemet startas).

Diskexempel:

CD-ROM-exempel:

Bandexempel:

Logiska enhetsnamn

Det logiska enhetsnamnet skapas av operativsystemet när tillbehöret först installeras och startas med omkonfigureringsalternativet. De logiska enhetsnamnen finns i katalogen /dev. Ett logiskt enhetsnamn är en fil som är symboliskt länkad till det fysiska enhetsnamnet (som är namn som börjar med /devices). Filnamnet återspeglar adressen och den fysiska anslutningen av enheten till systemet. Det logiska enhetsnamnet är den adress du använder när du arbetar med enheten.

Logiska enhetsnamn för skivenheter skapas på följande sätt:

/dev/[r]dsk/cntndnsn

• cn - är styrenhetsnumret (eller gränssnittsnumret) som t.ex. c0, c1, c2 o.s.v. Styrenhetsnummer tilldelas logiskt i sekventiell ordning. c0 är ofta en inbyggd SCSI-styrenhet.

• tn - är enhetens mål-ID som t.ex. t0, t1, t2, t3 o.s.v.

• dn - är enhetsnumret (ofta kallat LUN). Detta återspeglar enhetens verkliga adress. För flertalet SCSI-skivor är detta oftast d0 eftersom det bara finns en skiva ansluten till målstyrenheten (enhetsgränssnittet).

• sn - är delnumret. Det representerar en partition, eller del, av skivan. Giltiga värden är 0 t.o.m. 7.

Förklaringen ovan gäller inte skivor som ingår i en SPARCstorage Array (en enhet ansluten till ett SOC-kort). Skivor i en SPARCstorage Array har logiska enhetsnamn med samma /dev/[r]dsk/cntndnsn; de tolkas dock annorlunda.

Logiska enhetsnamn för skivenheter skapas i två underkataloger till /dev; rdsk och dsk. När du använder logiska enhetsnamn med olika kommandon måste du använda rätt form, antingen /dev/rdsk eller /dev/dsk, beroende på om kommandot använder ett rått enhetsgränssnitt (även kallat teckengränssnitt) eller ett blockenhetsgränssnitt. Skillnaden ligger i hur data läses från enheten:

• Rått enhetsgränssnitt - En rå enhet överför data tecken för tecken i just den mängd som behövs för det som skall göras. Använd då det logiska enhetsnamnet i /dev/rdsk-hierarkin.

• Blockenhetsgränssnitt - En block-enhet överför data i block med en fördefinierad storlek, ofta från en buffert från vilken stora datablock läses på en gång. Använd då det logiska enhetsnamnet i /dev/dsk-hierarkin.

Allmänt sett finns tre kommandon som kräver en blockenhet: mount, umount, och df. De flesta andra kommandon fungerar bäst med den råa enheten. När du inte är säker på om ett kommando skall användas med /dev/dsk eller /dev/rdsk bör du titta i kommandots man-sida.

Logiska enhetsnamn för CD-ROM-enheter skapas enligt samma schema som för skivenheter (se ovan). Här är ett exempel på ett logiskt enhetsnamn för en CD-ROM-enhet:

/dev/rdsk/cnt6dnsn

Exempel på logiska enhetsnamn för SCSI-bandstationer:

/dev/rmt/0

För flertalet åtgärder där band är involverade bör du använda det primära logiska enhetsnamnet, eftersom bandstationen använder sina bästa standardegenskaper. Skulle du vilja bestämma hur en viss bandstation skall fungera lägger du dock till en bokstav (upp till tre bokstäver totalt) till det aktuella logiska enhetsnamnet på följande sätt:

• Lägg till en bokstav till enhetsnumret för att ange a banddensitet där h är hög, m är medel, l är låg och u är ultra. Alla bandstationer stöder inte alla densiteter. Om du är osäker skall du ange maximal densitet.

• Lägg till ett b till enhetsnumret för att ange BSD-beteende. Detta betyder att när bandstationen vid läsning kommit till en slut-på-fil-markör går den till den första posten i nästa fil. Detta vill man att bandstationen skall göra om bandet skall läsas på ett BSD UNIX-system.

• Lägg till ett n till enhetsnumret för att ange att bandstationen inte skall backa, annars backas bandet när åtgärden med bandet är slutförd.

• Lägg till ett c för att ange komprimeringsläge. Vissa enheter har komprimeringsläge inkodat i datadensitetskoderna och då är ett extra c onödigt.

Giltiga namnkombinationer visas i tabellen nedan. Om du arbetar med den andra bandstationen använder du 1 i stället för 0.

0l  
0b  
0bn
0c  
0cb  
0cbn  
0cn
0h  
0hb  
0hbn   
0hbn
0m  
0mb  
0mbn  
0mn
0l  
0lb  
0lbn  
0ln
0u  
0ub  
0ubn  
0un