I det här kapitlet beskriver vi hur man konfigurerar och använder bandstationsenheter med operativsystemet SolarisTM.
Kapitlet innehåller följande information:
Innan du börjar konfigurera operativsystemet för den nya bandstationen måste du:
Installera Solaris-programvaran
Stänga av systemet och de tillbehör som redan är anslutna. Detta finns beskrivet i "Stänga av systemet"
Om du inte följde instruktionerna i "Stänga av systemet" är det möjligt att operativsystemet inte upptäcker den nya bandstationen.
Bandstationer används främst för att lagra data under längre tidsperioder, ofta som säkerhetskopior.
När en ny bandstation väl har anslutits till systemet och startats korrekt är den klar att använda. Till skillnad från skivenheter behöver bandstationer inte formateras, namnges eller förberedas på något annat sätt.
När bandenheten väl är installerad och operativsystemet igång kan du komma åt bandenheten via det logiska enhetsnamnet på det sätt som beskrivs i Tabell 3-1 nedan. Mer information om logiska enhetsnamn finns i Bilaga A".
Tabell 3-1 Adresser och logiska enhetsnamn för bandstationer
Bandstation |
SCSI-adressknapp eller -bygelinställning (mål-ID) | Primärt logiskt enhetsnamn | Ytterligare logiska enhetsnamn |
---|---|---|---|
Den första bandstationen |
4* |
/dev/rmt/0 | /dev/rmt/0n /dev/rmt/0h /dev/rmt/0c /dev/rmt/0ubn |
Den andra bandstationen |
5* |
/dev/rmt/1 | /dev/rmt/1n /dev/rmt/1h /dev/rmt/1c /dev/rmt/1ubn |
*Kan vara alla unika adresser på bussen.
Vid flertalet tillfällen när du skall arbeta med band skall du använda det primära logiska enhetsnamnet, eftersom bandstationen då används till sitt yttersta. Men om du skulle vilja precisera en speciell användning lägger du till en bokstav till det logiska enhetsnamnet på följande sätt:
Lägg till en bokstav till enhetsnumret för att ange banddensitet, där h är hög, m är medel, l är låg, c är komprimerad och u är ultra. Alla bandstationer stöder inte alla densiteter. Om du är osäker skall du inte ange någon densitet. Bandstationen använder då den bästa inställningen.
Lägg till ett b tll enhetsnumret för att ange BSD-beteende. Detta innebär att den första posten i nästa fil skickas tillbaka när läsning sker över filslutsmarkering. Detta är önskvärt om bandet skall läsas på ett BSD UNIX-system.
Lägg till ett n till enhetsnumret för att använda läget för att inte backa, annars backas bandet automatiskt när en åtgärd är avslutad.
Giltiga bandnamn visas i tabellen nedan. Om du arbetar med en andra bandstation använder du 1 i stället för 0.
0n 0b 0bn | 0c 0cb 0cbn 0cn | 0h 0hb 0hbn 0hbn | 0m 0mb 0mbn 0mn | 0l 0lb 0lbn 0ln | 0u 0ub 0ubn 0un |
Stäng av systemet.
Kontrollera attbandstationens adressknapp är korrekt inställd.
SCSI-adressknappen på bandstationer ställs normalt in på fabriken till SCSI-mål-ID 4. Om du har mer än en bandstation måste du ställa in SCSI-adressknappen på den andra enheten till en annan adress än 4 (eller någon annan adress som används på bussen).
Se dokumentationen som medföljde din nya bandenhet och Bilaga A".
Om du ansluter mer än fyra bandstationer till en och samma SCSI-buss kan ditt systems prestanda minska.
Varje bandstation måste ha sin egen SCSI-mål-ID-inställning. Eventuellt behöver SCSI-adressknapparna på dina bandstationer justeras till andra värden än de som visas i Tabell 3-1. Mer information om enhetsadresser finns i System Administration Guide.
Installera bandstationen.
Installationsinformation finns i dokumentationen för maskinvaran.
Slå på strömmen till systemet och alla tillbehör.
I flertalet fall gör detta att systemet startas om automatiskt. Om det finns en fil /reconfigure (den beskrivs i "Gör så här för att förbereda systemet"" i kapitel 1) kommer operativsystemet automatiskt att ge den nya enheten ett logiskt enhetsnamn och initiera rätt enhetsdrivrutiner. Om det inte finns en fil /reconfigure kan du göra samma sak genom att köra boot -r. Se Bilaga BBilaga B" för mer information.
Din nya bandstation kan nu användas.
Sätt i ett band i bandstationen.
% mt -f /dev/rmt/enhetsnummer status
Detta kommando letar reda på den bandstation som har det logiska enhetsnamnet /dev/rmt/enhetsnummer och visar sedan bandstationens status. (Se exemplen nedan.)
Om du har mer än en bandstation ansluten till systemet måste du använda rätt logiskt enhetsnamn som t.ex. /dev/rmt/0, /dev/rmt/1, /dev/rmt/2 o.s.v.
Systemet kan komma åt bandstationen och en eventuellt isatt bandkassett om följande status visas:
Exabyte EXB-8200 8mm tape drive: sense key(0x0)= nosense residual= 0 retries= 0 file no= 0 block no= 0
Följande information talar om att bandstationen nyss startades om, slogs på eller att en bandkassett nyss sattes i.
Exabyte EXB-8200 8mm tape drive: sense key(0x6)= unit attention residual= 0 retries= 0 file no= 0 block no=0
I det här fallet kör du kommandot mt -f /dev/rmt/0 status igen tills det rådgivande meddelandet sense key(0x6)= unit attention ersätts med sense key(0x0)= nosense.
Om följande status visas kan ditt system inte komma åt bandet.
/dev/rmt/0: no tape loaded or drive offline
Om följande status visas kan ditt system inte kommunicera med bandstationen.
no such file or directory
I detta fall kontrollerar du att bandstationen är påslagen och korrekt ansluten till systemet. Om samma meddelande fortfarande visas kan du prova att starta om systemet på det sätt som beskrivs i "Gör så här för att starta efter att ha anslutit en periferienhet".
När du sätter i en tom bandkassett i en 0,25-tums bandstation skall du spänna kassetten. Detta gör att bandet körs från början till slut och garanterar att bandspänningen inte varierar i kassetten.
Kommandot retensioning stöds varken för DDS- (Digital Data Storage) eller 8mm-enheter.
Bandstationer måste rengöras då och då. Gör så här för att rengöra en bandstation:
Sätt en rengöringskassett i bandstationen.
Läs i maskinvarudokumentationen för att få mer detaljerad information.
Det finns många verktyg för att läsa eller skriva data till en bandstation. I det här avsnittet tar vi upp några av de vanliga bandverktyg som medföljer Solaris. Om du har köpt ett annat band- eller säkerhetskopieringsverktyg hänvisar vi till dokumentationen för detta.
Följande kommandon tas upp i det här avsnittet:
Om du har en 4mm DDS-enhet på 5,0 Gb skall du använda en blockfaktor på 96 i stället för standardvärdet på 20 för att höja prestanda. En blockfaktor på 96 betyder 48 Kb per överföring. För 0,25-tumsbandstationer på 150 Mb, 8mm-bandstationer på 2,3 Gb, 8mm-bandstationer på 5,0 Gb och Front-Load 0,5-tumsbandstationer skall du använda en blockfaktor på 126 i stället för standardfaktorn på 20 för att öka prestanda. Blockfaktorn finns som ett alternativ i kommandoraden för det bandverktyg du tänker använda.
Kommandot cpio (kopiering in/ut) kopierar filer i en lista mellan olika enheter genom att hämta en lista med namn från standard-inenheten och skriva den till standard-utenheten. Det är ett kraftfullt kommando men kräver att du omdirigerar standard-in och -ut. cpio kan användas när mängden data är så stor att mer än en volym (bandkassett) krävs.
Exempel 1:
Följande exempel visar hur man kopierar filer i en arbetskatalog med namnet /work (och samtliga underkataloger) till den första bandstationen med det logiska enhetsnamnet /dev/rmt/0.
example# cd /work example# ls -R | cpio -ocB > /dev/rmt/0
Exempel 2:
Nästa exempel visar hur du kopierar de filer som finns på bandet tillbaka till hårddisken:
example# cd /work example# cpio -icdB < /dev/rmt/0
Alternativet o (kopiera ut) läser data från standard-inenheten (för att få en lista med sökvägar) och kopierar dessa filer till standard-ut.
Alternativet i (kopiera in) tar fram filer från standard-in.
Alternativet c anger att huvudinformationen har skrivits i ASCII-format för att vara mer universell.
Alternativet d anger att så många kataloger som behövs skall skapas.
Alternativet B, som du måste använda varje gång du vill kopiera filer eller filsystem till och från en bandstation, anger att in-enheten har en blockfaktor på 5120 byte till posten.
Du måste använda samma blockfaktor när du tar fram eller kopierar filer från bandet till hårddisken som du använde när du kopierade filerna från hårddisken till bandet. I dessa fall måste du ange alternativ B.
Det här kommandot konverterar och kopierar filer av olika format. Detta kommando kan användas för att överföra ett filsystem eller en partition från hårddisken till ett band. Du kan också använda det för att kopiera filer mellan hårddiskar. Om du använder en enhet med varierbar blockstorlek måste du se till att du använder samma blockstorlek när du tar fram data igen.
Följande exempel visar hur du skriver filsystemet eller partitionen /user/sunsystem till ett 4mm-band i bandstation med namnet /dev/rmt/0. Blockfaktorn är i detta exempel 96. Detta exempel är optimerat för en 4mm DDS-enhet på 5,0 Gb.
example# dd if=/dev/dsk/c0t0d0s7 of=/dev/rmt/0 bs=96k
Kommandot ufsdump kopierar ett filsystem eller en katalog från hårddisk till band. Det är speciellt ämnat att användas som säkerhetskopieringsverktyg. Det stöder flera volymer och påbyggande säkerhetskopior. Mer information om påbyggande dumpnivåer och scheman finns i System Administration Guide.
Alla filer måste ingå i ett filsystem eller en partition och du måste vara superanvändare.
Exempel:
Följande exempel visar hur du kopierar alla filer som finns på en skivenhet i partitionen /dev/rdsk/c0t3d0s0 till en dumpfil (som i detta fall är bandstationen) med namnet /dev/rmt/1.
example# ufsdump 0ubf 96 /dev/rmt/1 /dev/rdsk/c0t1d0s0
Alternativet 0 (noll) är dumpnivå. En nivå-0-dump kopierar hela filsystemet till en dumpfil (bandstation). Giltiga heltal är 0 t.o.m. 9, där 1 t.o.m. 9 är olika former av påbyggande dumpar, som endast kopierar de filer som har ändrats sedan ett visst datum.
Alternativet u uppdaterar dumpregistret genom att lägga till en tidsstämplad post i filen /etc/dumpdates för varje filsystem som kopieras utan problem.
Alternativet b anger vilken blockfaktor som skall användas när filerna kopieras till bandet. Alternativet b måste följas av ett tal (96 i det här fallet) som skall vara den önskade blockfaktorn. Standardblockfaktorn varierar beroende på vilken typ av bandstation du använder. Om du inte vet vilken blockfaktor du skall använda behöver du inte ange någon. Då används standardvärdet för din bandstation.
Alternativet f anger dumpfilen (bandstationens logiska enhetsnamn). Alternativet f måste följas av ett filnamn (i detta exempel /dev/rmt/1).
/dev/rdsk/c0t1d0s0 är namnet på källan som innehåller de filer du vill kopiera till bandet. I detta exempel kommer alla filer att kopieras från den första partitionen (s0) på den andra enheten (t1).
Kommandot ufsrestore kopierar filsystem från band till hårddisk. Det kan endsat kopiera filsystem som skapades av kommandot ufsdump.
Du måste använda ufsrestore med något av följande tre alternativ:
i (interaktiv) - Efter det att ufsrestore har läst kataloginformationen från mediet startar det ett interaktivt gränssnitt där du kan bläddra genom dumpfilens katalogträd och välja enskilda filer som skall återställas.
r (rekursiv) - Återställer mediets innehåll i sin helhet till den aktuella katalogen (som skall vara filsystemets översta nivå). När du vill återställa ett filsystem fullständigt använder du det här alternativet för att återställa nivå-0-dumpen. Upprepa så många gånger som motsvarar antalet påbyggande dumpar. Även om alternativet är tänkt att användas vid en fullständig återställning till ett tomt filsystem, bevaras de eventuella filer som filsystemet innehåller men som inte finns på mediet.
t (innehållsförteckning) - Ger en lista med alla filer på bandet.
Följande alternativ är inte obligatoriska:
b (blockfaktor) - Ange blockfaktorn för bandläsning. Det här alternativet måste följas av ett heltal. Som standard försöker ufsrestore avgöra vilken den rätta blockfaktorn är.
f (dumpfil) - Ange den dumpfil som det skall återställas från. ufsrestore använder /dev/rmt/0 om inget annat anges.
v (granskningsläge) - Visa sökvägar när de läses från bandet.
Exempel:
Följande exempel visar hur du tar fram en fil från band interaktivt. Filen lagras i den aktuella katalogen (/disk2 i detta exempel). En blockfaktor på 96 anges liksom dumpfilen (den första bandstationen) /dev/rmt/0.
Du måste använda samma blockfaktor (eller högre) när du tar fram eller kopierar filer från bandet till hårddisken som du använde när du kopierade filerna från hårddisken till bandet.
example# cd /disk2 example# ufsrestore ibf 96 /dev/rmt/0 ufsrestore > ? Available commands are: ls [arg] - list directory cd arg - change directory pwd - print current directory add [arg] - add 'arg' to list of files to be extracted delete [arg] - delete 'arg' from list of files to be extracted extract - extract requested files setmodes - set modes of requested directories quit - immediately exit program what - list dump header information verbose - toggle verbose flag (useful with "ls") help or '?' - print this list IF no 'arg' is supplied, the current directory is used
Systemet svarar med en ledtext för ufsrestore. Om du skriver ett frågetecken visas en lista med tillgängliga parametrar.
Ta fram en lista med de kataloger som ligger på bandet genom att skriva ls.
ufsrestore > ls 4lib/ dict mail openwin spool 5bin games man/ preserve src adm include/ net pub tmp
Lägg nu till filerna eller katalogerna till listan med de filer du vill återställa med kommandot add:
ufsrestore > add man mail
I det här exemplet läggs filerna man och mail till listan med de filer som skall återställas från bandet.
Nu kan du återställa de här filerna från bandet. De kommer att skrivas till din aktuella arbetskatalog (/disk2 i det här exemplet).
ufsrestore > extract
När alla önskade filer har återställts avslutar du ufsrestore med q:
ufsrestore > q
Kommandot tar arkiverar och tar fram filer till och från en enskild fil som kallas en tar-fil. En tar-fil är oftast ett band, fast den kan vara vilken fil som helst. Om mängden data inte får plats på ett band måste du använda ett annat kommando än tar, eftersom detta program inte kan lägga in data på flera volymer (band).
Exempel 1:
Följande exempel visar hur man kopierar filer från hårddisk till band.
example# tar cvbf 96 /dev/rmt/1 ./katalog
I detta exempel kopierar tar filer från en katalog till en bandstation med enhetsnamnet /dev/rmt/1. Om du skriver ./ innan du anger källkatalogen lagras filerna med relativa sökvägar. Senare, när filerna packas upp, skrivs de tillbaka till filsystemet beroende på vilken katalog som då är din arbetskatalog.
Alternativet c skapar tarfilen (skriver till bandet i det här fallet).
Alternativet v visar information om varje fil som kopieras (granskningsläge).
Alternativet b anger blockfaktorn (i detta exempel 96).
Alternativet f anger enhetsnamnet för källenheten (i detta exempel bandstationen).
Exempel 2:
Nästa exempel visar hur man kopierar filer från ett band till den aktuella arbetskatalogen på hårddisken. Det är mycket viktigt att du byter till den katalog där de återställda filerna skall ligga innan du kör tar.
example# cd /tmp example# tar xvbf 96 /dev/rmt/1
Alternativet x återställer filer från tar-filen (bandet).
Alternativet v visar information om varje fil som återställs (granskningsläge).
Alternativet b anger blockfaktorn (i detta exempel 96).
Med alternativet f kan du ange dumpfilen på målenheten.
Du måste använda samma blockfaktor (eller högre) när du återställer eller kopierar filer från bandet till hårddisken som du använde när du kopierade filerna från hårddisken till bandet.