Det här kapitlet innehåller riktlinjer och krav för planering av installation och användning av Solaris Live Upgrade. Du bör även läsa den övergripande informationen om uppgradering i Checklista för uppgradering. Kapitlet innehåller följande avsnitt:
Om du har en SPARC-dator kan du uppgradera från Solaris 2.6, Solaris 7 och Solaris 8 till Solaris 8 eller operativmiljön Solaris 9.
Om du har en x86-dator kan du uppgradera från Solaris 7 och 8 till Solaris 8 och Solaris 9.
Du kan inte uppgradera till operativmiljön Solaris 7.
Du ska uppgradera från samma version som innehöll Solaris Live Upgrade-programvaran som du installerade på det aktuella systemet. Om du t ex har installerat Solaris Live Upgrade från Solaris 9 i den aktuella startmiljön, måste du uppgradera till Solaris 9-versionen.
Solaris Live Upgrade ingår i Solaris 9, men om du vill uppgradera från en äldre version måste du installera paketen för Solaris Live Upgrade i den aktuella startmiljön. Du kan installera Solaris Live Upgrade-paketen på följande sätt:
En installerare på Solaris 9-dvd, Solaris 9-programvaru-cd 2 (av 2), eller en nätinstallationsbild.
pkgadd-kommandot. Om du använder pkgadd-kommandot så är paketen SUNWlur och SUNWluu, och de ska installeras i den ordningen.
Instruktioner för installation av Solaris Live Upgrade finns i Så här installerar du Solaris Live Upgrade.
Följ de allmänna systemkraven för diskutrymme för en uppgradering. Se SPARC: Så här återgår du till den ursprungliga startmiljön med hjälp av en dvd- eller cd-skiva, eller en avbildning för nätverksinstallation.
Du kan beräkna hur stort filsystem som behövs för att skapa en startmiljö genom att påbörja skapandet av miljön. Storleken beräknas. Du kan sedan avbryta processen.
Disken på den nya startmiljön ska kunna fungera som en startenhet. På vissa datorer finns begränsningar för vilka hårddiskar som kan vara startenheter. Information om eventuella startbegränsningar finns i dokumentationen för datorn.
Följande avsnitt visar paket som är nödvändiga för Solaris Live Upgrade och innehåller information om rekommenderade korrigeringsfiler. Information om hur du använder Solaris Live Upgrade för att lägga till paket and korrigeringsfiler finns i Hantera paket och korrigeringsfiler med hjälp av Solaris Live Upgrade.
Solaris Live Upgrade kräver paket som uppfyller kraven för de avancerade paketriktlinjerna SRV4 när du uppgraderar, lägger till och tar bort paket eller korrigeringsfiler. Även om paket från Sun uppfyller de här riktlinjerna, kan inte Sun garantera att andra leverantörer uppfyller dem. Om ett paket som inte är anpassat används kan det hända att fel uppstår i pakettilläggsprogramvaran eller i värsta fall att ändringar sker i den aktiva startmiljön vid uppgradering.
Information om hur du lägger till och tar bort paket med hjälp av Solaris Live Upgrade finns i direkthjälpen (man page) för luupgrade(1M). Information om paketeringskrav finns i Bilaga C.
Kontrollera om paketen i följande tabell finns i operativsystemet som används. De krävs för Solaris Live Upgrade. Om det saknas något paket för din version kan du använda kommandot pkgadd för att lägga till det.
Tabell 31–1 Nödvändiga paket för Solaris Live Upgrade
Solaris version 2.6 |
Solaris version 7 |
Solaris 8 |
---|---|---|
SUNWadmap |
SUNWadmap |
SUNWadmap |
SUNWadmfw |
SUNWadmc |
SUNWadmc |
SUNWadmc |
SUNWlibC |
SUNWlibC |
SUNWmfrun |
|
SUNWbzip |
SUNWloc | ||
SUNWlibC |
|
|
Skriv följande för att visa en lista över paket på datorn.
% pkginfo [[paketnamn]] |
paketnamn |
Visar paketen som du vill kontrollera |
Programvaran för Solaris Live Upgrade är utformad för att kunna installeras och köras på flera versioner av Solaris-operativmiljön. För att Solaris Live Upgrade ska fungera korrekt krävs de senaste rekommenderade korrigeringsfilerna och säkerhetskorrigeringsfilerna för OS-versionen som körs. Kontakta http://sunsolve.sun.com för den rätta revisionsnivån för en korrigeringsfilsgrupp för den aktuella Solaris-versionen.
Kommandot lucreate som används med alternativet -m anger vilka filsystem som ska skapas i den nya startmiljön och hur många. Du måste ange exakt antal filsystem genom att köra alternativet på nytt. Om du till exempel använder alternativet -m en gång anges var alla filsystem ska placeras. Du sammanfogar alla filsystem från den ursprungliga startmiljön till ett enda filsystem som anges med -m-alternativet. Om du anger alternativet -m två gånger skapas två filsystem. Följ de här riktlinjerna när du skapar två filsystem genom att använda -m-alternativet:
Du måste ange alternativet -m för den nya startmiljöns rotfilsystem (/). Om du kör lucreate utan alternativet -m visas konfigurationsmenyn. På konfigurationsmenyn kan du anpassa den nya startmiljön genom att styra om filer till nya monteringspunkter.
Alla viktiga filsystem som finns i den aktuella startmiljön och som inte angetts med alternativet -m sammanfogas med det filsystem som skapats på den näst högsta nivån.
Endast filsystem som angetts med alternativet -m skapas i den nya startmiljön. Om den aktuella startmiljön innehåller flera filsystem och du vill ha samma antal filsystem i den nya startmiljön, måste du ange alternativet -m för varje filsystem som skapas. Om du till exempel har filsystem för roten (/), /opt och /var, använder du alternativet -m en gång för varje filsystem i den nya startmiljön.
Duplicera inte en monteringspunkt. Du kan till exempel inte ha två rotfilsystem (/).
När du skapar filsystem för en startmiljö gäller samma regler som för att skapa filsystem för Solaris-operativmiljön. Det finns ingen mekanism i Solaris Live Upgrade som hindrar dig att konfigurera viktiga filsystem på fel sätt. Du skulle t ex kunna ange ett lucreate-kommando för att skapa separata filsystem för roten (/) och /kernel – vilket är en ogiltigt uppdelning av roten (/).
Överlappa inte skivdelar när du delar in disken på nytt. Om så är fallet tycks den nya startmiljön ha blivit skapad, men när den aktiveras startar den inte. De överlappande filsystemen kan skadas.
Om Solaris Live Upgrade ska fungera korrekt måste filen vfstab i den aktiva startmiljön ha giltigt innehåll och ha en post för roten (/) på lägsta nivå.
När du skapar en inaktiv startmiljö måste du ange en skivdel dit rotfilsystemet ska kopieras. Följ följande riktlinjer när du väljer en skivdel för rotfilssystemet (/). Skivdelen måste uppfylla följande krav:
Det måste vara en skivdel som systemet kan startas från.
Den måste vara lika stor eller större än den rekommenderade minimistorleken.
Den kan inte vara en Veritas VxVM-volym.
Den kan finnas på olika fysiska hårddiskar eller på samma hårddisk som det aktiva rotfilssystemet /.
Om du har ett sun4m-system får inte rotfilssystemet (/) vara större än 2 GB.
På valmenyn visas de flesta lediga skivdelar där du kan skapa en inaktiv startmiljö. En del lediga skivdelar visas inte på valmenyn. Det gäller bl a Veritas VxVM-volymer och metaenheter för Solaris Volymhanterare.
Du kan använda Solaris Live Upgrade på ett system som för närvarande använder antingen Solaris Volume Manager-metaenheter eller Veritas Volume Manager VxVM-volymer. Källstartmiljön kan ingå i vilken kombination som helst av fysiska skivdelar, Solaris Volume Manager-metaenheter eller Veritas Volume Manager-volymer. När en ny startmiljö skapas kan skivdelen som valts för rotfilssystemet (/) för den nya startmiljön antingen vara en fysisk skivdel eller en Solaris Volume Manager-metaenhet. Om du väljer en Solaris Volume Manager-metaenhet för rotfilssystemet måste metaenheten vara antingen en stripe med en enda disk eller en spegling av en stripe med en enda disk. Mer information finns i metaroot(1M).
Du kan inte använda en Veritas VxFS-volym för rotfilssystemet (/) när du skapar en ny startmiljö. Du kan använda antingen en fysisk skivdel, en Solaris Volume Manager-metaenhet eller en Veritas VXFS-volym för alla filsystem förutom rotfilssystemet (/).
I Tabell 31–2 beskrivs de godkända diskkonfigurationerna vid skapande av en startmiljö när metaenheter eller volymer används.
Tabell 31–2 Godkända skivdelar för metaenheter eller volymer
Produkt |
Källskivdel |
Om målet är en metaenhet för rotfilssystemet (/) |
Om målet inte är ett rotfilssystem (/) men är för /usr, /var eller /opt |
---|---|---|---|
Solaris Volume Manger |
Källan kan vara en metaenhet eller en fysisk skivdel för rotfilssystemet (/). |
Rotfilssystemet (/) ska vara antingen en stripe med en enda disk eller en spegling av en stripe med en enda disk. |
Övriga filsystem kan vara antingen fysiska skivdelar eller metaenheter. |
Veritas VxVM Volume Manager |
Källan kan vara antingen en volym eller en fysisk skivdel för rotfilssystemet (/). |
Rotfilssystemet (/) kan inte vara en VxVM-volym; roten (/) måste vara en fysisk skivdel. |
Övriga filsystem kan vara antingen fysiska skivdelar eller volymer. |
När en ny startmiljö skapas identifierar kommandot lucreate -m endast följande tre enhetstyper:
En fysisk skivdel i form av /dev/dsk/cnumtnumdnumsnum
En Solaris Volume Maneger-metaenhet i form av /dev/md/dsk/dnum
En Veritas VxFS-volym i form av /dev/vx/dsk/volymnamn
Om du använder startmiljöer med metaenheter eller volymer måste du ta hänsyn till en del särskilda saker när du uppgraderar eller installerar ett Flash-arkiv. Du hittar mer information i Uppgradera metaenheter och volymer.
Om du har problem med att uppgradera med Veritas VxVM kan du läsa Systemet hänger sig vid uppgradering med Solaris Live Upgrade som kör Veritas VxVm.
Skivdelen för minnesväxling kan inte användas i någon annan startmiljö än den aktuella, såvida du inte använder alternativet -s, då den kan användas i källstartmiljön. Det går inte att skapa startmiljön om skivdelen för minnesväxling används i någon annan startmiljö.
Hela innehållet av en skivdel kopieras till den nya avsedda startmiljöskivdelen. Du kanske vill att vissa stora filsystem på den skivdelen ska delas mellan startmiljöer i stället för att kopieras för att spara utrymme och reducera kopieringstiden. Nödvändiga filsystem för operativmiljön, t ex rot (/) och /var, måste kopieras. Filsystem som till exempel /home är inte nödvändiga filsystem och kan delas mellan startmiljöer. Delbara filsystem ska vara användardefinerade filsystem och på separata swap-skivdelar på både de aktiva och de nya startmiljöerna. Du kan konfigurera om disken på flera sätt efter behov.
Du kan återindela disken innan du skapar den nya startmiljön och placera det delbara filsystemet på den egna skivdelen. Exempel: Om roten ( /), /var och /home finns på samma skivdel konfigurerar du om disken och placerar /home på den egna skivdelen. När du skapar nya startmiljöer delas /home med den nya startmiljön som standard.
om du vill dela en katalog ska den avskiljas från sin egen skivdel. Katalogen är då ett filsystem som kan delas med andra startmiljöer. Du kan använda kommandot lucreate med alternativet -m för attt skapa en ny startmiljö och avskilja en katalog från den egna skivdelen. Det nya filsystemet kan emellertid ännu inte delas med den ursprungliga startmiljön. Du behöver köra kommandot lucreate med alternativet -m igen för att skapa en till startmiljö. De två nya startmiljöerna kan då dela katalogen.
Om du till exempel vill uppgradera från Solaris 8 till Solaris 9 och dela /home kan du köra kommandot lucreate med alternativet -m. Du kan skapa en Solaris 8-version med /home som ett separat filsystem på en egen skivdel. Kör sedan kommandot lucreate med alternativet -m igen för att kopiera den startmiljön. Den här tredje startmiljön kan sedan uppgraderas till Solaris 9. /home delas mellan Solaris 8 och Solaris 9.
En beskrivning av delbara och nödvändiga filsystem finns i Skapa en startmiljö, översikt.
När du fjärransluter till teckengränssnittet, t ex via en tip line-anslutning, kanske du måste ange miljövariabeln TERM till VT220. När du använder CDE (Common Desktop Environment) ska du ange värdet för variabeln TERM till dtterm i stället för xterm.