I det här kapitlet beskrivs de valfria funktioner som är tillgängliga för att skapa ytterligare JumpStart-installationsverktyg.
Instruktionerna i det här kapitlet gäller både SPARC- och x86-servrar, som används för att tillhandahålla anpassade JumpStart-filer, så kallade profilservrar. En profilserver kan lagra anpassade JumpStart-filer för olika plattformar. En SPARC-server kan exempelvis tillhandahålla anpassade JumpStart-filer både för SPARC- och x86-system.
Ett startskript är ett användardefinierat skript i skalet Bourne som anges i filen rules. Ett startskript utför uppgifter innan Solaris installeras på ett system. Det går bara att använda startskript om du använder en anpassad JumpStart-funktion för att installera Solaris.
Startskript kan användas för att utföra följande uppgifter:
Skapa härledda profiler
Säkerhetskopiera filer före en uppgradering
Ange inget i skriptet som kan hindra att filsystem monteras på /a under en standardinstallation eller uppgradering. Om programmet JumpStart inte kan montera filsystemen på /a inträffar ett fel och installationen misslyckas.
Under installationen placeras utdata från startskriptet i /tmp/begin.log . Efter att installationen är färdig omdirigeras loggfilen till /var/sadm/system/logs/begin.log.
Kontrollera att skriptet ägs av root och att behörigheterna har värdet 644.
Startskripten får innehålla anpassade JumpStart-omgivningsvariabler. En lista över omgivningsvariabler finns i Miljövariabler för anpassad JumpStart.
Spara startskripten i katalogen JumpStart.
En härledd profil är en profil som skapas dynamiskt av ett startskript under en anpassad JumpStart-installation. Härledda profiler är nödvändiga om det inte går att se till att filen rules innehåller information som matchar specifika system mot en profil. Du kanske behöver använda härledda profiler för identiska systemmodeller med olika maskinvarukomponenter, till exempel system med olika bildskärmsminnen.
Så här anger du en regel att använda en härledd profil:
Ange profilfältet till ett likhetstecken (=) i stället för en profil.
Ange ett startskript i startfältet som skapar en härledd profil som är avhängigt systemet där du tänker installera Solaris.
Om ett system motsvarar en regel där profilfältet innehåller lika med (=), skapar startskriptet den härledda profilen som används för att installera Solaris på systemet.
Här nedan följer ett exempel på ett startskript som skapar samma härledda profil varje gång. Du kan skriva startskript för att skapa olika härledda profiler som beror på hur reglerna utvärderas.
#!/bin/sh echo "install_type initial_install"> ${SI_PROFILE} echo "system_type standalone">> ${SI_PROFILE} echo "partitioning default">> ${SI_PROFILE} echo "cluster SUNWCprog">> ${SI_PROFILE} echo "package SUNWman delete">> ${SI_PROFILE} echo "package SUNWolman delete">> ${SI_PROFILE} echo "package SUNWxwman delete">> ${SI_PROFILE} |
I exemplet måste startskriptet använda miljövariabeln SI_PROFILE för namnet på den härledda profilen, som anges till /tmp/install.input som standard.
Om ett startskript används för att skapa en härledd profil måste du se till att skriptet inte innehåller några fel. Härledda profiler kontrolleras inte av check-skriptet, eftersom de inte skapas förrän startskriptet körs.
Ett slutskript är ett användardefinierat skript i skalet Bourne som anges i filen rules. Slutskript utför uppgifter när Solaris har installerats på ett system men innan det startas om. Det går bara att använda slutskript om du använder en anpassad JumpStart-funktion för att installera Solaris.
Du kan bland annat utföra följande uppgifter med ett slutskript:
Lägga till filer
Lägga till individuella paket eller korrigeringsfiler förutom de som installeras i en viss programvarugrupp
Anpassa rotmiljön
Ställa in systemets rotlösenord
Installera extra programvara
programmet Solaris suninstall monterar systemets filsystem på /a. Filsystemen förblir monterade på /a tills systemet startas om. Du kan använda slutskriptet för att lägga till, ändra eller ta bort filer från den nyss installerade filsystemhierarkin genom att modifiera filsystemen för respektive /a.
Under installationen placeras utdata från slutskriptet i /tmp/finish.log. Efter att installationen är färdig omdirigeras loggfilen till /var/sadm/system/logs/finish.log.
Kontrollera att slutskriptet ägs av root och att behörigheterna har värdet 644.
Slutskripten får innehålla anpassade JumpStart-omgivningsvariabler. En lista över omgivningsvariabler finns i Miljövariabler för anpassad JumpStart.
Spara slutskripten i katalogen JumpStart.
Genom att använda ett slutskript kan du lägga till filer från JumpStart-katalogen i ett redan installerat system. Det är möjligt på grund av att katalogen JumpStart monteras i katalogen som anges i variabeln SI_CONFIG_DIR. Katalogens standardvärde är /tmp/install_config.
Du kan även ersätta filer genom att kopiera filer från katalogen JumpStart och skriva över de befintliga filerna i det installerade systemet.
Kopiera alla filer som du lägger till i det installerade systemet till JumpStart-katalogen.
Infoga följande rad i slutskriptet för alla filer som du vill ska kopieras till den nyinstallerade filsystemhierarkin:
cp ${SI_CONFIG_DIR}/filnamn /a/sökväg |
Anta exempelvis att du har tillgång till specialprogrammet plats_prog som har tagits fram för att alla på platsen ska kunna använda det. Om du kopierar plats_prog till katalogen JumpStart kopieras plats_prog till systemkatalogen /usr/bin med hjälp av följande rad i slutskriptet:
cp ${SI_CONFIG_DIR}/plats_prog /a/usr/bin |
Du kan skriva ett slutskript som automatiskt lägger till paket eller korrigeringsfiler när Solaris har installerats på ett system. Installationen går snabbare om du lägger till paket i ett slutskript, och du ser dessutom till att platsens olika system är konsekvent utformade beträffande paket och korrigeringsfiler.
Om du använder kommandona pkgadd( 1M) eller patchadd( 1M) i slutskript ska du ange /a som rotsökväg i alternativet - R.
Exempel 24–2 visar ett exempel på ett slutskript som lägger till paket.
Exempel 24–3 visar ett exempel på ett slutskript som lägger till korrigeringsfiler.
#!/bin/sh BASE=/a MNT=/a/mnt ADMIN_FILE=/a/tmp/admin mkdir ${MNT} mount -f nfs sherlock:/export/package ${MNT}1 cat>${ADMIN_FILE} <<DONT_ASK2 mail=root instance=overwrite partial=nocheck runlevel=nocheck idepend=nocheck rdepend=nocheck space=ask setuid=nocheck conflict=nocheck action=nocheck basedir=default DONT_ASK /usr/sbin/pkgadd -a ${ADMIN_FILE} -d ${MNT} -R ${BASE} SUNWxyz3 umount ${MNT} rmdir ${MNT} |
Monterar en katalog på en server där paketet som ska installeras lagras.
Skapar den temporära paketadministrationsfilen admin för att förhindra att kommandot pkgadd( 1M) utför kontroller eller ställer frågor när ett paket installeras. Använd den temporära paketadministrationsfilen om du vill lägga till paket automatiskt.
Lägger till paketet genom att använda alternativet -a, som anger paketadministrationsfilen, samt alternativet -R, som anger rotsökvägen.
#!/bin/sh ######## # # ALTERNATIV SOM ANVÄNDARE KAN KONFIGURERA # ######## # Sökvägen till korrigeringsfilerna som ska läggas till i systemet när det är installerat. # Operativsystemsversionen (5.x) och arkitekturen (`mach`) läggs till i # roten. Det innebär att /foo på ett 2.6 SPARC-system blir /foo/5.6/sparc LUPATCHHOST=ins3525-svr LUPATCHPATHROOT=/export/solaris/patchdb ######### # # EFTER DEN HÄR PUNKTEN FINNS INGA ANVÄNDARJÄNSTDELAR # ######### BASEDIR=/a # Ta reda på versionerna för käll- och måloperativsystemen echo Determining OS revisions... SRCREV=`uname -r` echo Source $SRCREV LUPATCHPATH=$LUPATCHPATHROOT/$SRCREV/`mach` # # Lägg till korrigeringsfilerna som behövs # echo Adding OS patches mount $LUPATCHHOST:$LUPATCHPATH /mnt>/dev/null 2>&1 if [ $? = 0 ] ; then for patch in `cat /mnt/*Recommended/patch_order` ; do (cd /mnt/*Recommended/$patch ; echo yes | patchadd -u -d -R $BASEDIR .) done cd /tmp umount /mnt else echo "No patches found" if |
Tidigare användes kommandot chroot( 1M) tillsammans med kommandona pkgadd och patchadd i slutskriptsmiljön. I sällsynta fall går det inte att använda alternativet -R med vissa paket eller korrigeringsfiler. Du måste skapa slaskfilen /etc/mnttab i rotsökvägen /a innan du kör kommandot chroot.
Lägg till följande rad i slutskriptet för att skapa slaskfilen /etc/mnttab:
cp /etc/mnttab /a/etc/mnttab
Du kan även anpassa filer som redan har installerats på ett system med slutskript. Slutskriptet i Exempel 24–4, till exempel, anpassar rotomgivningen genom att lägga till information i filen .cshrc i rotkatalogen (/).
#!/bin/sh # # Anpassa rotomgivningen # echo "***anpassar /.cshrc" test -f a/.cshrc || { cat>> a/.cshrc <<EOF set history=100 savehist=200 filec ignoreeof prompt="\$user@`uname -n`> " alias cp cp -i alias mv mv -i alias rm rm -i alias ls ls -FC alias h history alias c clear unset autologout EOF } |
När Solaris har installerats på ett system startas det om. Innan startprocessen har körts färdigt uppmanas användaren att ange rotlösenordet. Systemet kan inte avsluta startprocessen förrän någon anger ett lösenord.
Ett slutskript med namnet set_root_pw ligger i katalogen auto_install_sample. Slutskriptet visar hur du ställer in rotlösenordet automatiskt. set_root_pw visas i Exempel 24–5.
#!/bin/sh # # @(#)set_root_pw 1.4 93/12/23 SMI # # Det här är ett exempel på ett skript i Bourne-skalet som körs efter installationen. # Det ställer in systemets rotlösenord till vad som definieras i PASSWD. # Det krypterade lösenordet hämtas från en befintlig rotlösenordspost # i /etc/shadow på en dator som är igång. echo "ställer in lösenordet för rot" # ställ in rotlösenordet PASSWD=dKO5IBkSF42lw #skapa en temporär indatafil1 cp /a/etc/shadow /a/etc/shadow.orig2 mv /a/etc/shadow /a/etc/shadow.orig nawk -F: '{ if ( $1 == "root" )3 printf"%s:%s:%s:%s:%s:%s:%s:%s:%s\n",$1,passwd,$3,$4,$5,$6,$7,$8,$9 else printf"%s:%s:%s:%s:%s:%s:%s:%s:%s\n",$1,$2,$3,$4,$5,$6,$7,$8,$9 }' passwd="$PASSWD" /a/etc/shadow.orig> /a/etc/shadow #ta bort den temporära filen rm -f /a/etc/shadow.orig4 # ange flaggan, så att sysidroot inte ber om rotlösenordet sed -e 's/0 # root/1 # root/' ${SI_SYS_STATE}> /tmp/state.$$5 mv /tmp/state.$$ ${SI_SYS_STATE} |
Ställer in variabeln PASSWD till ett krypterat rotlösenord, som hämtas från en befintlig post i ett systems /etc/shadow-fil.
Skapar en temporär indatafil av /a/etc/shadow.
Ändrar rotposten i filen /etc/shadow för det nyinstallerade systemet med $PASSWD som lösenordsfält.
Tar bort den temporära filen /a/etc/shadow.
Ändrar posten från 0 till 1 i statusfilen, så att användaren inte behöver ange rotlösenordet. Statusfilen går att komma åt via variabeln SI_SYS_STATE , som för närvarande har värdet /a/etc/.sysIDtool.state. Hänvisa alltid till den här filen med hjälp av $SI_SYS_STATE, om du vill undvika problem med dina skript om värdet skulle råka ändras. Kommandot sed som visas här innehåller ett tabulatortecken efter 0 och efter 1.
Om du anger systemets rotlösenord med ett slutskript kan användarna försöka ta reda på det med hjälp av det krypterade lösenordet i slutskriptet. Se till att du är skyddad mot användare som kan tänkas försöka ta reda på rotlösenordet.
Du kan använda slutskript för att installera ytterligare programvara när Solaris har installerats. Vissa program installeras av Solaris Web Start, som ber dig mata in information under installationen. Om du vill att installationen ska skötas automatiskt kan du köra Solaris Web Start med alternativen -nodisplay eller -noconsole.
Tabell 24–1 Alternativ för Solaris Web Start
Alternativ |
Beskrivning |
---|---|
-nodisplay |
Kör installationsprogrammet utan grafiskt gränssnitt. Använder produktens normala installationsinställningar, såvida installationen inte har ändrats med alternativet -locales. |
-noconsole |
Kör installationen utan att visa ett interaktivt systemfönster. Det är användbart i UNIX-skript i par med alternativet -nodisplay. |
Mer information finns i direkthjälpen (man) till installer (1M).
I stället för att använda kommandot add_install_client för att ange var de anpassade JumpStart-konfigurationsfilerna ligger, kan du ange var filerna ligger när systemet startas. Du kan emellertid bara ange namnet på en fil när du utfärdar kommandot boot. Därför måste du komprimera alla anpassade JumpStart-konfigurationsfiler i en fil. Konfigurationsfilen kan komprimeras i något av följande format:
tar
Komprimerad tar
zip
bzip tar
Flytta till katalogen JumpStart på profilservern.
# cd sökväg_till_jumpstartkat |
Komprimera de anpassade JumpStart-konfigurationsfilerna till en fil med ett komprimeringsverktyg.
Den komprimerade konfigurationsfilen får inte innehålla relativa sökvägar. De anpassade JumpStart-konfigurationsfilerna måste ligga i samma katalog som den komprimerade filen.
Den komprimerade konfigurationsfilen måste innehålla följande filer:
Profil
rules
rules.ok
Du kan även låta filen sysidcfg ingå i den komprimerade konfigurationsfilen.
Spara den komprimerade konfigurationsfilen på en NFS-server, en HTTP-server eller ett lokalt skivminne.
Exemplet här nedan visar hur man använder kommandot tar för att skapa den komprimerade konfigurationsfilen config.tar. De anpassade JumpStart-konfigurationsfilerna ligger i katalogen /jumpstart.
# cd /jumpstart # tar -cvf config.tar * a profile 1K a rules 1K a rules.ok 1K a sysidcfg 1K |
Det här avsnittet beskriver hur det går till att skapa konfigurationsfiler för enstaka eller flera skivminnen. Skivminneskonfigurationsfiler gör det möjligt att använda pfinstall (1M) från ett enskilt system för att prova profiler med avseende på olika diskkonfigurationer.
Leta reda på ett SPARC-system med ett skivminne som du vill testa.
Logga in som superanvändare.
Skapa en konfigurationsfil för ett skivminne genom att styra om utdata från kommandot prtvtoc(1M) till en fil.
# prtvtoc /dev/rdsk/enhetsnamn>skivminneskonfigurationsfil |
Enhetsnamnet på systemets skivminne. enhetsnamn måste anges i formatet cwtxdys2 eller cxdys2.
Namnet på skivminneskonfigurationsfilen.
Fundera över huruvida du testar installationen av Solaris på flera skivminnen.
Avbryt om svaret är nej. Då är du klar.
Om svaret är ja måste du sammanlänka konfigurationsfilerna för de enskilda skivminnena och spara resultatet i en ny fil.
# cat skivminnesfil_1 skivminnesfil_2>flera_skivminneskonfigurationer |
Den nya filen är konfigurationsfilen för skivminnena, som i följande exempel:
# cat 104_disk2 104_disk3 104_disk5>multi_disk_test |
Undersök huruvida målnumren i skivminnesenhetsnamnen är unika i konfigurationsfilen som du skapade för skivminnena i föregående steg.
Avbryt om svaret är ja. Då är du klar.
Om svaret är nej öppnar du filen i en texteditor och ser till att målnumren i skivminnenas enhetsnamn är unika.
Anta att enhetsnamnen för olika skivminnen innehåller samma målnummer, t0, som i exemplet här nedan:
* /dev/rdsk/c0t0d0s2 partition map ... * /dev/rdsk/c0t0d0s2 partition map |
Ändra då det andra målnumret till t2, på det här viset:
* /dev/rdsk/c0t0d0s2 partition map ... * /dev/rdsk/c0t2d0s2 partition map |
Följande exempel visar hur man skapar en konfigurationsfil – 104_test – för ett 104 MB stort skivminne på ett SPARC-system.
Styr om utmatningen från kommandot prtvtoc till konfigurationsfilen 104_test för ett skivminne:
# prtvtoc /dev/rdsk/c0t3d0s2>104_test |
Innehållet i filen 104_test ser ut ungefär så här:
* /dev/rdsk/c0t3d0s2 partition map * * Dimensions: * 512 bytes/sector * 72 sectors/track * 14 tracks/cylinder * 1008 sectors/cylinder * 2038 cylinders* 2036 accessible cylinders * Flags: * 1: unmountable * 10: read-only * * First Sector Last * Partition Tag Flags Sector Count Sector Mount Directory 1 2 00 0 164304 164303 / 2 5 00 0 2052288 2052287 3 0 00 164304 823536 987839 /disk2/b298 5 0 00 987840 614880 1602719 /install/298/sparc/work 7 0 00 1602720 449568 2052287 /space |
Du har nu skapat skivminneskonfigurationsfiler för ett SPARC-system. Testa en profil innehåller information om hur man använder skivminneskonfigurationsfiler för att testa profiler.
Leta reda på ett x86-system med ett skivminne som du vill testa.
Logga in som superanvändare.
Skapa en del av konfigurationsfilen för skivminnet genom att spara utdata från kommandot fdisk(1M) i en fil.
# fdisk -R -W skivminneskonfigurationsfil -h /dev/rdsk/enhetsnamn |
Namnet på en skivminneskonfigurationsfil.
Enhetsnamnet på kommandot fdisk:s representation av hela skivminnet. enhetsnamn måste vara på formen cwtx dyp0 eller c xdyp0.
Lägg till utdata från kommandot prtvtoc( 1M) till skivminneskonfigurationsfilen:
# prtvtoc /dev/rdsk/enhetsnamn >>skivminneskonfiguration |
Enhetsnamnet på systemets skivminne. Enhetsnamnet måste vara på formen cwtxdys2 eller cxdys2.
Namnet på skivminneskonfigurationsfilen
Fundera över huruvida du testar installationen av Solaris på flera skivminnen.
Avbryt om svaret är nej. Då är du klar.
Om svaret är ja måste du sammanlänka konfigurationsfilerna för de enskilda skivminnena och spara resultatet i en ny fil.
# cat skivminnesfil_1 skivminnesfil_2>flera_skivminneskonfigurationer |
Den nya filen är konfigurationsfilen för skivminnena, som i följande exempel:
# cat 104_disk2 104_disk3 104_disk5>multi_disk_test |
Undersök huruvida målnumren i skivminnesenhetsnamnen är unika i konfigurationsfilen som du skapade för skivminnena i föregående steg.
Avbryt om svaret är ja. Då är du klar.
Om svaret är nej öppnar du filen i en texteditor och ser till att målnumren är unika.
Säg att enhetsnamnen för olika skivminnen exempelvis innehåller samma målnummer, t0, som i exemplet här nedan:
* /dev/rdsk/c0t0d0s2 partition map ... * /dev/rdsk/c0t0d0s2 partition map |
Ändra då det andra målnumret till t2, på det här viset:
* /dev/rdsk/c0t0d0s2 partition map ... * /dev/rdsk/c0t2d0s2 partition map |
I följande exempel visas hur du skapar en konfigurationsfil – 500_test – för ett 500 MB stort skivminne på ett x86-system.
Först sparar du utdata från kommandot fdisk i en fil med namnet 500_test:
# fdisk -R -W 500_test -h /dev/rdsk/c0t0d0p0 |
Filen 500_test ser ut så här:
* /dev/rdsk/c0t0d0p0 default fdisk table * Dimensions: * 512 bytes/sector * 94 sectors/track * 15 tracks/cylinder * 1455 cylinders * * HBA Dimensions: * 512 bytes/sector * 94 sectors/track * 15 tracks/cylinder * 1455 cylinders * * systid: * 1: DOSOS12 * 2: PCIXOS * 4: DOSOS16 * 5: EXTDOS * 6: DOSBIG * 86: DOSDATA * 98: OTHEROS * 99: UNIXOS * 130: SUNIXOS * * Id Act Bhead Bsect Bcyl Ehead Esect Ecyl Rsect Numsect 130 128 44 3 0 46 30 1001 1410 2050140 |
Därefter sparar du utdata från kommandot prtvtoc i en fil med namnet 500_test:
# prtvtoc /dev/rdsk/c0t0d0s2>>500_test |
Filen 500_test är nu en komplett skivminneskonfigurationsfil:
* /dev/rdsk/c0t0d0p0 default fdisk table * Dimensions: * 512 bytes/sector * 94 sectors/track * 15 tracks/cylinder * 1455 cylinders * * HBA Dimensions: * 512 bytes/sector * 94 sectors/track * 15 tracks/cylinder * 1455 cylinders * * systid: * 1: DOSOS12 * 2: PCIXOS * 4: DOSOS16 * 5: EXTDOS * 6: DOSBIG * 86: DOSDATA * 98: OTHEROS * 99: UNIXOS * 130: SUNIXOS * * Id Act Bhead Bsect Bcyl Ehead Esec Ecyl Rsect Numsect 130 128 44 3 0 46 30 1001 1410 2050140 * /dev/rdsk/c0t0d0s2 partition map * * Dimensions: * 512 bytes/sector * 94 sectors/track * 15 tracks/cylinder * 1110 sectors/cylinder * 1454 cylinders * 1452 accessible cylinders * * Flags: * 1: unmountable * 10: read-only * First Sector Last * Partition Tag Flags Sector Count Sector Mount Directory 2 5 01 1410 2045910 2047319 7 6 00 4230 2043090 2047319 /space 8 1 01 0 1410 1409 9 9 01 1410 2820 422987 |
Du har nu skapat skivminneskonfigurationsfiler för ett x86-system. Testa en profil innehåller information om hur man använder skivminneskonfigurationsfiler för att testa profiler.
Du kan även använda start- och slutskript för att skapa ett eget program för att installera Solaris.
Om du anger ett minustecken (-) i profilfältet kontrollerar start- och slutskript på vilket sätt Solaris installeras på ett system i stället för profilen och programmet Solaris suninstall.
Om den följande regeln matchar ett system installerar startskriptet x_install.beg och slutskriptet x_install.fin Solaris på systemet klaver:
hostname klaver x_install.beg - x_install.fin |