Det här kapitlet innehåller riktlinjer och krav för planering av installation och användning av Solaris Live Upgrade. Du bör även läsa den övergripande informationen om uppgradering i Checklista för uppgradering. Kapitlet innehåller följande avsnitt:
Om du har en SPARC-dator kan du uppgradera från Solaris 2.6, Solaris 7 och Solaris 8 till Solaris 8 eller operativmiljön Solaris 9.
Om du har en x86-dator kan du uppgradera från Solaris 7 och 8 till Solaris 8 och Solaris 9.
Det går inte att uppgradera till Solaris 7.
Du ska uppgradera från samma version som innehöll Solaris Live Upgrade-programvaran som du installerade på det aktuella systemet. Om du till exempel har installerat Solaris Live Upgrade från Solaris 9 i den aktuella operativmiljön, måste du uppgradera till samma Solaris 9-version.
Solaris Live Upgrade ingår i Solaris 9, men om du vill uppgradera från en äldre version måste du installera paketen för Solaris Live Upgrade i den aktuella operativmiljön. Du kan installera Solaris Live Upgrade-paketen på följande sätt:
En installerare på Solaris 9-dvd, Solaris 9-programvaru-cd 2 (av 2), eller en nätinstallationsavbildning.
pkgadd-kommandot. Om du använder pkgadd-kommandot så är paketen SUNWlur och SUNWluu, och de måste installeras i den ordningen.
Instruktioner för installation av Solaris Live Upgrade finns i Så här installerar du Solaris Live Upgrade.
Följ de allmänna systemkraven för diskutrymme för en uppgradering. Se Kapitel 5.
Om du vill beräkna hur stort filsystem du behöver ha för att skapa en startmiljö, börjar du skapa en ny startmiljö. Storleken beräknas. Du kan sedan avbryta processen.
Disken i den nya startmiljön ska kunna fungera som en startenhet. På vissa datorer finns begränsningar för vilka hårddiskar som kan vara startenheter. Information om eventuella startbegränsningar finns i dokumentationen för datorn.
Du kanske behöver förbereda disken innan du skapar den nya startmiljön. Kontrollera att disken är korrekt formaterad.
Kontrollera att skivdelarna rymmer de filsystem som ska kopieras.
Se efter om några filsystem innehåller kataloger som du snarare vill dela mellan startmiljöer än kopiera. Om du vill dela en katalog måste du skapa en ny startmiljö så att den katalogen får en egen skivdel. Katalogen är då ett filsystem och kan delas med framtida startmiljöer. Information om hur du skapar ett separat filsystem för delning finns i Riktlinjer för val av skivdelar för delbara filsystem.
Solaris Live Upgrade använder tekniken i Solaris volymhanterare för att skapa en startmiljö som kan innehålla filsystem som är RAID-1-volymer (speglar). Om du vill använda speglingsfunktionerna i Solaris Live Upgrade måste du skapa minst en statusdatabas och minst tre statusdatabaskopior. En statusdatabas lagrar information på disken om status för konfigurationen för Solaris volymhanterare. Statusdatabasen är en samling av flera kopierade databaskopior. Varje kopia kallas en statusdatabaskopia. När en statusdatabas kopieras är kopian ett skydd mot dataförluster från enstaka felpunkter. Information om procedurer som du använder för att skapa en statusdatabas finns i avsnittet om “State Database (Overview)” in Solaris Volume Manager Administration Guide.
Solaris Live Upgrade implementerar inte den fulla funktionaliteten i Solaris volymhanterare. Solaris Live Upgrade stöder bara en RAID-1-volym (spegel) med enkla skivdelssammanlänkningar på rotfilsystemet (/). En spegel kan som mest bestå av tre sammanlänkningar. Riktlinjer för hur du skapar speglade filsystem finns i Riktlinjer för val av skivdelar för speglade filsystem.
Följande avsnitt visar paket som är nödvändiga för Solaris Live Upgrade och innehåller information om rekommenderade korrigeringsfiler. Mer information om hur du använder Solaris Live Upgrade för att lägga till paket and korrigeringsfiler finns i Uppgradera ett system med paket och korrigeringsfiler.
Solaris Live Upgrade kräver paket eller korrigeringsfiler som uppfyller kraven i de avancerade paketriktlinjerna SRV4 när du uppgraderar, lägger till och tar bort paket eller korrigeringsfiler. Även om paket från Sun uppfyller de här riktlinjerna, kan inte Sun garantera att andra leverantörer uppfyller dem. Om ett paket inte uppfyller de här riktlinjerna kan det orsaka fel i paketprogramvaran under en uppgradering eller orsaka ändringar i den aktiva startmiljön.
Mer information om hur du lägger till och tar bort paket med hjälp av Solaris Live Upgrade finns i direkthjälpen för luupgrade( 1M). Information om paketeringskrav finns i Bilaga G.
Kontrollera att paketen i följande tabell finns i den aktuella operativmiljön eftersom de krävs om du ska använda Solaris Live Upgrade. Om det saknas något paket för din version kan du använda kommandot pkgadd för att lägga till det.
Tabell 31–1 Nödvändiga paket för Solaris Live Upgrade
Solaris version 2.6 |
Solaris 7 |
Solaris 8 |
---|---|---|
SUNWadmap |
SUNWadmap |
SUNWadmap |
SUNWadmc |
SUNWadmc |
SUNWadmc |
SUNWjvrt |
SUNWjvrt |
SUNWj2rt |
SUNWlibC |
SUNWlibC |
SUNWlibC |
SUNWadmfw |
SUNWbzip |
|
SUNWmfrun |
| |
SUNWloc |
Om du vill kontrollera vilka paket som finns på systemet skriver du följande kommando.
% pkginfo [[paketnamn]] |
Solaris Live Upgrade kan användas för att tillämpa korrigeringsfiler och lägga till paket i ett system. Genom att lägga till paket i datorn med Solaris Live Upgrade blir en omstart det enda driftstoppet. Du kan lägga till korrigeringsfiler och paket i en startmiljö med kommandot luupgrade eller ett Solaris Flash-arkiv.
Om du vill lägga till korrigeringsfiler direkt i en startmiljö skapar du en ny startmiljö och använder kommandot luupgrade tillsammans med alternativet -t. Om du vill lägga till paket i en startmiljö använder du kommandot luupgrade med alternativet -p. Mer information finns i direkthjälpen för luupgrade( 1M).
Du kan även använda Solaris Live Upgrade om du vill installera ett Solaris Flash-arkiv. Ett arkiv innehåller en fullständig kopia av en startmiljö inklusive nya paket och korrigeringsfiler. Den här kompletta startmiljön eller bassystemet kallas för huvudsystem. När du skapar ett Solaris Flash-arkiv börjar du med att skapa ett huvudsystem. Efter att du har skapat ett huvudsystem lägger du till alla korrigeringsfiler och paket som du vill installera. Därefter skapar du ett Solaris Flash-arkiv av huvudsystemet. Slutligen använder du Solaris Live Upgrade för att installera arkivet i den nya startmiljön. Du kan kopiera startmiljön och ändra och distribuera startmiljön så många gånger som det behövs. Information om hur du skapar ett Solaris Flash-arkiv finns i Kapitel 18. Information om hur du använder Solaris Live Upgrade för att installera Solaris Flash-arkiv finns i Installera Solaris Flash-arkiv i en startmiljö.
När du uppgraderar, lägger till eller tar bort paket och korrigeringsfiler med Solaris Live Upgrade krävs paket och korrigeringsfiler som uppfyller paketeringsriktlinjerna SVR4. Även om paket från Sun uppfyller de här riktlinjerna, kan inte Sun garantera att andra leverantörer uppfyller dem. Om ett paket inte uppfyller de här riktlinjerna kan det orsaka fel i paketprogramvaran eller orsaka att den aktiva startmiljön förändras.
Mer information om hur du lägger till och tar bort paket med hjälp av Solaris Live Upgrade finns i direkthjälpen för luupgrade( 1M). Information om paketeringskrav finns i Bilaga G.
Solaris Live Upgrade har gjorts för att installeras och köras på flera olika versioner av operativmiljön Solaris. För att Solaris Live Upgrade ska fungera korrekt krävs de senaste rekommenderade korrigeringsfilerna och säkerhetskorrigeringsfilerna för OS-versionen som körs. Gå till http://sunsolve.sun.com för att få reda på den rätta revisionsnivån på en korrigeringsfilsgrupp för den aktuella Solaris-versionen.
Med alternativet -m för kommandot lucreate anger du vilka filsystem och hur många filsystem som ska skapas i den nya startmiljön. Du måste ange det exakta antalet filsystem som du vill skapa genom att upprepa det här alternativet. Om du till exempel använder alternativet -m en gång anges var alla filsystem ska placeras. Du sammanfogar alla filsystem från den ursprungliga startmiljön till ett enda filsystem som anges med -m-alternativet. Om du anger alternativet -m två gånger skapas två filsystem. Följ de här riktlinjerna när du skapar filsystem genom att använda -m-alternativet:
Du måste ange alternativet -m för den nya startmiljöns rotfilsystem (/). Om du kör lucreate utan alternativet -m visas konfigurationsmenyn. På konfigurationsmenyn kan du anpassa den nya startmiljön genom att styra om filer till nya monteringspunkter.
Alla viktiga filsystem som finns i den aktuella startmiljön och som inte angetts med alternativet -m sammanfogas med det filsystem som skapats på den näst högsta nivån.
Endast filsystem som angetts med alternativet -m skapas i den nya startmiljön. Om den aktuella startmiljön innehåller flera filsystem och du vill ha samma antal filsystem i den nya startmiljön, måste du ange alternativet -m för varje filsystem som skapas. Om du till exempel har filsystem för roten (/), /opt och /var, använder du alternativet - m en gång för varje filsystem i den nya startmiljön.
Duplicera inte en monteringspunkt. Du kan till exempel inte ha två rotfilsystem (/).
När du skapar filsystem för en startmiljö är reglerna identiska med dem som gäller för filsystem som skapas för operativmiljön Solaris. Det finns ingen mekanism i Solaris Live Upgrade som hindrar dig att konfigurera viktiga filsystem på fel sätt. Du skulle till exempel kunna ange ett lucreate-kommando för att skapa separata filsystem för roten (/) och /kernel – vilket är en ogiltigt uppdelning av roten (/).
Överlappa inte skivdelar när du delar in disken på nytt. Om så är fallet tycks den nya startmiljön ha blivit skapad, men när den aktiveras startar den inte. De överlappande filsystemen kan skadas.
Om Solaris Live Upgrade ska fungera korrekt måste filen vfstab i den aktiva startmiljön ha giltigt innehåll och ha en post för roten (/) på lägsta nivå.
När du skapar en inaktiv startmiljö måste du ange en skivdel dit rotfilsystemet ska kopieras. Följ följande riktlinjer när du väljer en skivdel för rotfilsystemet ( /). Skivdelen måste uppfylla följande:
Det måste vara en skivdel som systemet kan startas från.
Den måste vara lika stor eller större än den rekommenderade minimistorleken.
Om du har ett sun4m-system får inte rotfilssystemet (/) vara större än 2 GB.
Den kan finnas på olika fysiska hårddiskar eller på samma hårddisk som det aktiva rotfilssystemet /.
Den kan vara en Veritas Volume Manager-volym, men sådana volymer stöds inte.
Du kan skapa en ny startmiljö som innehåller en kombination av fysiska skivdelar, volymer för Solaris volymhanterare eller Veritas Volume Manager-volymer. Viktiga filsystem som kopieras till den nya startmiljön kan vara av följande typer:
En fysisk skivdel.
En enkelskivdelssammanlänkning som finns i en RAID–1-volym (spegel). Skivdelen som innehåller rotfilsystemet (/) kan vara en RAID–1-volym.
En enkelskivdelssammanlänkning som finns i en RAID–0-volym. Skivdelen som innehåller rotfilsystemet (/) kan vara en RAID–0-volym.
När en ny startmiljö skapas identifierar kommandot lucreate -m följande tre enhetstyper:
En fysisk skivdel i form av /dev/dsk/cwtxdysz
En Solaris volymhanterarmetaenhet i form av /dev/md/dsk/dnum
En Veritas Volume Maneger-volym i formatet /dev/vx/dsk/volymnamn
Om du har problem med uppgradering och Veritas VxVM kan du läsa Systemet hänger sig vid uppgradering med Solaris Live Upgrade som kör Veritas VxVm.
Du kan välja att ange en spegel eller en delspegel eller låta kommandot lucreate välja en ledig volym.
Om du vill ange en volym lägger du till ett komma och namnet på delspegeln eller spegeln till enhetsnamnet. I följande exempel anges delspegeln d1.
-m /:/dev/dsk/c0t0d0s0,d1:attach |
Om du vill välja en ledig volym med hjälp av programvaran anger du inte något namn på en delspegel eller spegel. I det här alternativet anges inte delspegeln och en ledig volym väljs av programvaran.
-m /:/dev/dsk/c0t0d0s0:attach |
Du kan förkorta namn på fysiska skivdelar och volymer för Solaris volymhanterare. Förkortningen är det kortaste namn som ger enheten en unik identifierare. Exempel följer nedan.
En volym för Solaris volymhanterare kan identifieras av dess dnr-beteckning, vilket innebär att till exempel /dev/md/dsk/d10 helt enkelt blir d10.
Om ett system har en enda styrenhet och flera diskar kan du använda t0d0s0, men om det finns flera styrenheter använder du c0t0d0s0.
Mer information om krav och riktlinjer för namngivning finns i “Overview of Solaris Volume Manager Components” in Solaris Volume Manager Administration Guide.
Om en spegel eller delspegel behöver underhåll eller är upptagen går det inte att koppla från komponenterna. Du bör använda kommandot metastat innan du skapar en ny startmiljö och använder nyckelordet detach. Med kommandot metastat kontrollerar du om spegeln håller på att synkronisera om eller om den används. Mer information finns i direkthjälpen för metastat(1M).
Om du kopplar bort en delspegel genom att använda nyckelordet detach, kontrollerar lucreate om enheten synkroniseras om. Om enheten synkroniseras om går det inte att koppla från delspegeln och ett felmeddelande visas.
Omsynkronisering är en process där data kopieras från en delspegel till en annan efter att något av följande problem inträffat:
Ett delspegelfel.
En systemkrasch.
En delspegel har tagits offline och ställts online igen.
En ny delspegel har lagts till.
Mer information om omsynkronisering finns i avsnittet om “RAID 1 Volume (Mirror) Resynchronization” in Solaris Volume Manager Administration Guide.
Använd kommandot lucreate i stället för kommandon för Solaris volymhanterare om du vill ändra volymer i inaktiva startmiljöer. Progamvaran Solaris volymhanterare känner inte till några startmiljöer medan kommandot lucreate innehåller kontroller som hindrar dig från att oavsiktligt förstöra en startmiljö. Till exempel hindrar lucreate dig från att skriva över och ta bort en volym för Solaris volymhanterare.
Om du däremot redan har använt Solaris volymhanterare för att skapa komplicerade sammanlänkningar, stripes och speglar för Solaris volymhanterare måste du använda Solaris volymhanterare om du vill ändra dem. Solaris Live Upgrade känner till de här komponenterna och användningen av dem stöds. Innan du använder kommandon för Solaris volymhanterare som kan skapa, ändra eller ta bort volymkomponenter, använder du kommandot lustatus eller lufslist.. De här kommandona kan bestämma vilka volymer för Solaris volymhanterare som innehåller filsystem som används av en startmiljö för Solaris Live Upgrade.
Du kan konfigurera en minnesväxlingsskivdel på tre sätt genom att använda kommandot lucreate med alternativet -m.
Om du inte anger en minnesväxlingsskivdel konfigureras de minnesväxlingsskivdelar som tillhör den aktuella startmiljön för den nya startmiljön.
Om du anger en eller flera minnesväxlingsskivdelar är dessa de enda minnesväxlingsskivdelar som används av den nya startmiljön. De två startmiljöerna delar inte minnesväxlingsskivdelar.
Du kan ange att båda ska dela minnesväxlingsskivdel och lägga till en ny skivdel för minnesväxlingen.
Följande exempel visar tre sätt att konfigurera minnesväxlingen. Den aktuella startmiljön konfigureras med rotfilsystemet (/) på c0t0d0s0. Minnesväxlingsfilsystemet är på c0t0d0s1.
I följande exempel har ingen minnesväxlingsskivdel angetts. Den nya startmiljön innehåller rotfilsystemet (/) på c0t1d0s0. Minnesväxlingen delas mellan den aktuella och den nya startmiljön på c0t0d0s1.
# lucreate -n be2 -m /:c0t1d0s0:ufs |
I följande exempel har en minnesväxlingsskivdel angetts. Den nya startmiljön innehåller rotfilsystemet (/) på c0t1d0s0. Ett nytt minnesväxlingsfilsystem skapas på c0t1d0s1 . Ingen minnesväxlingsskivdel delas mellan den aktuella och den nya startmiljön.
# lucreate -n be2 -m /:c0t1d0s0:ufs -m -:c0t1d0s1:swap |
I följande exempel läggs en minnesväxlingsskivdel till och en annan minnesväxlingsskivdel delas mellan de två startmiljöerna. Den nya startmiljön innehåller rotfilsystemet (/) på c0t1d0s0. En ny minnesväxlingsskivdel skapas på c0t1d0s1 . Minnesväxlingsskivdelen på c0t0d0s1 delas mellan den aktuella och den nya startmiljön.
# lucreate -n be2 -m /:c0t1d0s0:ufs -m -:shared:swap -m -:c0t1d0s1:swap |
Det går inte att skapa en startmiljö om minnesväxlingsskivdelen används av en annan startmiljö än den aktuella. Om startmiljön skapades med alternativet -s kan den startmiljö som var alternativkälla använda minnesväxlingsskivdelen, men ingen annan startmiljö.
Hela innehållet i en skivdel kopieras till den nya avsedda startmiljöskivdelen. Du kanske vill att vissa stora filsystem på den skivdelen ska delas mellan startmiljöer i stället för att kopieras för att spara utrymme och reducera kopieringstiden. Filsystem som är viktiga för operativmiljön, till exempel roten (/) och /var, måste kopieras. Filsystem som till exempel /home är inte nödvändiga filsystem och kan delas mellan startmiljöer. Delbara filsystem ska vara användardefinerade filsystem och på separata minnesväxlingsskivdelar på både de aktiva och de nya startmiljöerna. Du kan konfigurera om disken på flera sätt efter behov.
Du kan återindela disken innan du skapar den nya startmiljön och placera det delbara filsystemet på en egen skivdel. Exempel: Om roten ( /), /var och /home finns på samma skivdel konfigurerar du om disken och placerar /home på en egen skivdel. När du skapar nya startmiljöer delas /home med den nya startmiljön som standard.
Om du vill dela en katalog ska den avskiljas till en egen skivdel. Katalogen är då ett filsystem som kan delas med andra startmiljöer. Du kan använda kommandot lucreate med alternativet -m för att skapa en ny startmiljö och avskilja en katalog till en egen skivdel. Det nya filsystemet kan emellertid ännu inte delas med den ursprungliga startmiljön. Du måste köra kommandot lucreate med alternativet -m igen för att skapa ytterligare en startmiljö. De två nya startmiljöerna kan då dela katalogen.
Om du till exempel vill uppgradera från Solaris 8 till Solaris 9 och dela /home kan du köra kommandot lucreate med alternativet -m. Du kan skapa en Solaris 8-version med /home som ett separat filsystem på en egen skivdel. Kör sedan kommandot lucreate med alternativet -m igen för att kopiera den startmiljön. Den här tredje startmiljön kan sedan uppgraderas till Solaris 9. /home delas mellan Solaris 8 och Solaris 9.
En beskrivning av delbara och nödvändiga filsystem finns i Filsystemtyper.
När du skapar en ny startmiljö kan en del kataloger och filer uteslutas från en kopia till den nya startmiljön. Om du har uteslutit en katalog kan du även inkludera specifika filer eller underkataloger i den katalogen igen. De här återställda underkatalogerna eller filerna kopieras sedan till den nya startmiljön. Du kan till exempel utesluta alla filer och kataloger i /etc/mail från kopian, men inkludera alla filer och kataloger i /etc/mail/staff. Med följande kommando kopieras underkatalogen staff till den nya startmiljön.
# lucreate -n second_disk -x /etc/mail -y /etc/mail/staff |
Använd de filuteslutande alternativen med försiktighet. Ta inte bort filer eller kataloger som krävs för att köra systemet.
I följande tabell visas en lista över de kommandoalternativ för lucreate som du kan använda för att ta bort och återställa kataloger och filer.
Hur specifierat? |
Alternativ som exkluderar |
Alternativ som inkluderar |
---|---|---|
Ange namnet på katalogen eller filen |
-x exkludera_kat |
-y inkludera_kat |
Använd en fil som innehåller en lista |
- f lista_filnamn - z lista_filnamn |
-Y lista_filnamn - z lista_filnamn |
Exempel på hur du anpassar kataloger och filer när du skapar en startmiljö finns i Så här skapar du en startmiljö och anpassar innehållet (Kommandoradsgränssnitt).
När du är redo att växla startmiljö och göra den nya startmiljön aktiv, aktiverar du snabbt den nya startmiljön och startar om datorn. Första gången du startar en ny startmiljö synkroniseras filerna mellan startmiljöerna. “Synkronisera” betyder här att vissa systemfiler och kataloger kan kopieras från den senast aktiva startmiljön till den startmiljö som startas. De filer och kataloger som har ändrats kopieras.
Solaris Live Upgrade kontrollerar om viktiga filer har ändrats. Om innehållet i de här filerna inte är samma i båda startmiljöerna kopieras de från den aktiva startmiljön till den nya startmiljön. Synkronisering är avsedd för viktiga filer som till exempel /etc/passwd och /etc/group, filer som kan ha ändrats sedan den nya startmiljön skapades.
Filen /etc/lu/synclist innehåller en lista över filer och kataloger som är synkroniserade. I en del fall kanske du vill kopiera andra filer från den aktiva startmiljön till den nya startmiljön. Du kan lägga till kataloger och filer i /etc/lu/synclist om det behövs.
Om du lägger till filer som inte finns i listan /etc/lu/synclist kan det orsaka att systemet inte går att starta. Synkroniseringsprocessen kopierar bara filer och skapar kataloger. Den tar inte bort filer och kataloger.
Följande exempel på innehållet i filen /etc/lu/synclist visar standardkataloger och filer som har synkroniserats för det här systemet.
/var/mail OVERWRITE /var/spool/mqueue OVERWRITE /var/spool/cron/crontabs OVERWRITE /var/dhcp OVERWRITE /etc/passwd OVERWRITE /etc/shadow OVERWRITE /etc/opasswd OVERWRITE /etc/oshadow OVERWRITE /etc/group OVERWRITE /etc/pwhist OVERWRITE /etc/default/passwd OVERWRITE /etc/dfs OVERWRITE /var/log/syslog APPEND /var/adm/messages APPEND |
Nedan följer exempel på kataloger och filer som skulle kunna läggas till i filen synclist:
/var/yp OVERWRITE /etc/mail OVERWRITE /etc/resolv.conf OVERWRITE /etc/domainname OVERWRITE |
Posterna i filen synclist kan vara filer eller kataloger. I det andra fältet anges den uppdateringsmetod som används när startmiljön aktiveras. Det finns tre sätt att uppdatera filerna:
OVERWRITE — Innehållet i filen för den nya startmiljön skrivs över med innehållet i filen för den aktiva startmiljön. OVERWRITE är standardåtgärden om ingen åtgärd angetts i det andra fältet. Om posten är en katalog kopieras alla underkataloger. Alla filer skrivs över. Filen för den nya startmiljön har samma datum, läge och ägarskap som samma fil i den tidigare startmiljön.
APPEND — Innehållet i filen för den aktiva startmiljön läggs till i slutet av filen för den nya startmiljön. Detta kan leda till dubblettposter i filen. Kataloger kan inte listas som APPEND. Filen för den nya startmiljön har samma datum, läge och ägarskap som samma fil i den tidigare startmiljön.
PREPEND — Innehållet i filen för den aktiva startmiljön läggs till i början av filen för den nya startmiljön. Detta kan leda till dubblettposter i filen. Kataloger kan inte listas som PREPEND. Filen för den nya startmiljön har samma datum, läge och ägarskap som samma fil i den tidigare startmiljön.
Första gången du startar från en startmiljö som du nyss har skapat synkroniseras den nya startmiljön mot den senast aktiva miljön av Solaris Live Upgrade. Efter denna första start och synkronisering utför Solaris Live Upgrade inga synkroniseringar om du inte vill det.
Om du vill tvinga fram en synkronisering genom att använda det teckenbaserade gränssnittet (CUI) skriver du yes när du tillfrågas.
Om du vill tvinga fram en synkronisering genom att använda kommandoraden (CLI), använder du kommandot luactivate med alternativet -s
Om du tvingar fram en synkronisering söker Solaris Live Upgrade efter konflikter mellan filer som ska synkroniseras. När den nya startmiljön startats och en konflikt påträffats, visas en varning och filerna synkroniseras inte. Aktiveringen kan slutföras utan problem, trots sådana konflikter. En konflikt kan inträffa om du ändrar samma fil på både den nya startmiljön och den aktiva startmiljön. Du ändrar till exempel filen /etc/passwd i den ursprungliga startmiljön. Sedan gör du andra ändringar i filen /etc/passwd i den nya startmiljön. Synkroniseringsprocessen kan inte välja vilken fil som ska kopieras för synkroniseringen.
Du bör vara försiktig när du använder alternativet eftersom du kanske inte är medveten om eller har kunnat styra över ändringar som har skett i den senast aktiva startmiljön. Om du till exempel körde Solaris 9 i din gamla startmiljö och startade om till en Solaris 2.6-version med en tvingad synkronisering, skulle filer i 2.6-versionen kunna förändras. Eftersom filerna beror på vilken version av operativmiljön de kom med, kan starten av Solaris 2.6-versionen misslyckas på grund av Solaris 9-filer som inte är kompatibla med Solaris 2.6-filer.
När du visar det teckenbaserade gränssnittet från en fjärrdator, till exempel via en tip line-anslutning, kan du behöva ange miljövariabeln TERM till VT220. När du använder CDE (Common Desktop Environment) ska du ange värdet för variabeln TERM till dtterm i stället för xterm.