Installationsguide för Solaris 9 4/04

Kapitel 7 Förkonfigurera systemkonfigurationsinformation (Steg-för-steg-anvisningar)

I det här kapitlet beskrivs hur du förkonfigurerar systeminformation. Genom att förkonfigurera kan du undvika att uppmanas lämna information när du installerar Solaris-operativmiljön. I det här kapitlet beskrivs hur du förkonfigurerar Power ManagementTM-information. Kapitlet innehåller följande avsnitt:

Fördelar med att förkonfigurera systemkonfigurationsinformation

Installationsmetoden kräver konfigurationsinformation om ett system, exempelvis kringutrustning, värdnamn, IP-adress och namntjänst. Innan installationsverktygen ber dig om konfigurationsinformation, söks informationen i sysidcfg-filen och sedan i namntjänstdatabaserna.

När Solaris Web Start, programmet Solaris suninstall eller anpassad JumpStart hittar förkonfigurerad systeminformation, ombeds du inte ange informationen i installationsprogrammet. Du har till exempel flera system och vill inte ha en tidszonsfråga varje gång du installerar Solaris 9-programvaran på ett av systemen. Du kan ange tidszon i sysidcfg-filen eller namntjänstdatabaserna. När du installerar Solaris 9-programvaran ombeds du inte att ange en tidszon.

Sätt att förkonfigurera systemkonfigurationsinformation

Du kan välja att förkonfigurera systemkonfigurationsinformation på ett av följande sätt. Du kan lägga till systemkonfigurationsinformation till någon av följande:

Om DHCP används i nätverket, kan du även konfigurera en del systeminformation på nätverkets DHCP-server. Mer information om hur du kan använda en DHCP-server för att förkonfigurera systeminformation finns i Förkonfigurera systemkonfigurationsdata med DHCP-tjänsten (aktiviteter).

Använd följande tabell för att ta reda på huruvida du ska förkonfigurera systeminformation i filen sysidcfg eller en namntjänstdatabas.

Tabell 7–1 Metoder för att förkonfigurera systemkonfigurationsinformation

Förkonfigurerbar systeminformation 

Förkonfigurerbar med sysidcfg-filen?

Förkonfigurerbar med namntjänsten?

Namntjänst 

Ja 

Ja 

Domännamn 

Ja 

Nej 

Namnserver 

Ja 

Nej 

Nätverksgränssnitt 

Ja 

Nej 

Värdnamn 

Ja 

Eftersom den här informationen är systemspecifik, bör du redigera namntjänsten snarare än att skapa olika sysidcfg-filer för varje system.

Ja 

IP-adress 

Ja 

Eftersom den här informationen är systemspecifik, bör du redigera namntjänsten snarare än att skapa olika sysidcfg-filer för varje system.

Ja 

Nätmask 

Ja 

Nej 

DHCP 

Ja 

Nej 

IPv6 

Ja 

Nej 

Standardväg 

Ja 

Nej 

Superanvändarens lösenord 

Ja 

Nej 

Säkerhetsprincip 

Ja 

Nej 

Språk (språkversion) som ska användas för installationsprogrammet och skrivbordet 

Ja 

Ja, om NIS eller NIS+ 

Nej, om DNS eller LDAP 

Terminaltyp 

Ja 

Nej 

Tidszon 

Ja 

Ja 

Datum och tid 

Ja 

Ja 

Webbproxy 

Nej 

Du kan konfigurera den här informationen under en Solaris Web Start-installation, men inte genom filen sysidcfg eller namntjänsten.

Nej 

x86: Bildskärmstyp 

Ja 

Nej 

x86: Tangentbords- språk, tangentbordslayout 

Ja 

Nej 

x86: Grafikkort, färgdjup, bildskärmsupplösning, skärmstorlek 

Ja 

Nej 

x86: Pekdon, knappantal, IRQ-nivå 

Ja 

Nej 

SPARC: Power Management (automatisk avstängning) 

Det går inte att förkonfigurera Power Management med hjälp av filen sysidcfg eller namntjänsten. SPARC: Förkonfigurera Power Management-information innehåller detaljer.

Nej 

Nej 

Förkonfigurera med sysidcfg-filen

Du kan förkonfigurera ett system genom att ange en uppsättning nyckelord i sysidcfg-filen. Nyckelorden beskrivs i Tabell 7–2.

Du måste skapa en unik sysidcfg-fil för varje system som kräver olika konfigurationsinformation. Du kan förkonfigurera tidszonen på en uppsättning system genom att använda samma sysidcfg-fil om du vill att alla systemen ska tilldelas samma tidszon. Om du däremot vill förkonfigurera olika superanvändarlösenord för var och ett av dessa system, måste du skapa en unik sysidcfg-fil för varje system.

Du kan placera sysidcfg-filen i en av följande.


Obs!  

Om du utför en anpassad JumpStart-installation och du vill använda en sysidcfg-fil på en diskett, måste du placera sysidcfg-filen på profildisketten. Om du vill skapa en profildiskett, se Skapa en profildiskett för fristående datorer.


Du kan bara placera en sysidcfg-fil i en katalog eller på en diskett. Om du skapar mer än en sysidcfg-fil, måste du placera varje fil i en annan katalog eller på en annan diskett.

Syntax-regler för sysidcfg-filen

Du kan använda två typer av nyckelord i sysidcfg-filen: oberoende och beroende. Beroende nyckelord är bara garanterat unika inom ett oberoende nyckelord. Ett beroende nyckelord existerar bara när det identifieras med sitt associerade oberoende nyckelord.

I det här exemplet är name_service det oberoende nyckelordet, medan domain_name och name_server är beroende nyckelord:

name_service=NIS {domain_name=marquee.central.sun.com
name_server=connor(129.152.112.3)}

Syntaxregel 

Exempel 

Oberoende nyckelord kan listas i vilken ordning som helst. 

pointer=MS-S
visa=ati {size=15-inch}

Nyckelord är inte skiftlägeskänsliga.  

TIDSZON=US/Central
terminal=PC Console

Sätt alla beroende nyckelord inom klammerparenteser ({}) om du vill binda dem till sina associerade oberoende nyckelord.  

name_service=NIS 
       {domain_name=marquee.central.sun.com
        name_server=connor(129.152.112.3)}

Du kan också sätta värden inom enkla citattecken (`) eller dubbla citattecken (“) om du vill. 

network_interface='none'

Endast en instans av ett nyckelord är giltig. Om du dock anger nyckelordet mer än en gång används bara den första instansen av nyckelordet. 

network_interface=none
network_interface=le0

Nyckelord för sysidcfg-filen

I följande tabell beskrivs nyckelorden som du kan använda i sysidcfg-filen.

Tabell 7–2 Nyckelord som du kan använda i sysidcfg

Konfigurations- information 

Nyckelord 

Värden eller exempel 

Namntjänst, domännamn, namnserver 

name_service=NIS, NIS+, DNS, LDAP, NONE

 
  

Alternativ för NIS och NIS+: {domain_name=domännamn name_server=värdnamn(ip-adress)}

name_service=NIS {domain_name=west.arp.com name_server=timber(129.221.2.1)}

namntjänst=NIS+ {domännamn=west.arp.com. namnserver=timber(129.221.2.1)}

 

Alternativ för DNS: {domain_name=domännamn name_server= ip-adress,ip-adress, ip-adress (max tre adresser) search=domännamn,domännamn,domännamn,domännamn,domännamn, domännamn (max sex domäner, totalt mindre än eller lika med 250 tecken)}

name_service=DNS {domain_name=west.arp.com name_server=10.0.1.10,10.0.1.20 search=arp.com,east.arp.com}


Obs!  

Välj endast ett värde för name_service. Inkludera det ena, båda eller inget av nyckelorden domain_name och name_server. Om inget av nyckelorden används behöver du inte använda klammerparenteserna {}.


 

Alternativ för LDAP: {domain_name=domännamn profile=profilnamn profile_server=ip-adress proxy_dn="proxybindning_dn" proxy_password=lösenord}

name_service=LDAP 
{domain_name=west.arp.com 
profile=default 
profile_server=129.221.2.1 
proxy_dn="cn=proxyagent,ou=profile,
dc=west,dc=arp,dc=com" 
proxy_password=password}


Obs!  

Nyckelorden proxy_dn och proxy_password är valfria. Värdet för proxy_dn måste skrivas inom dubbla citattecken.


Nätverksgränssnitt, värdnamn, IP-adress (Internet Protocol), nätmask, DHCP, IPv6 

network_interface=NONE, PRIMARY, eller värde

  • NONE stänger av nätverkshantering och

  • PRIMARY är det första fungerande gränssnittet som påträffas i systemet som inte är en vändslinga. Ordningen är densamma som med “ifconfig.” Om inga gränssnitt är aktiverade, används det första gränssnitt som inte är en vändslinga. Om det inte finns några gränssnitt som inte bara är vändslingor försätts systemet i tillståndet NON-NETWORKED.

  • värde anger ett gränssnitt som till exempel le0 eller hme0.

  Om DHCP ska användas anger du: {dhcp protocol_ipv6=yes_or_no}

network_interface=primary {dhcp protocol_ipv6=yes}

 

Om DHCP inte ska användas anger du: {hostname=värdnamn default_route=ip-adress eller NONE ip_address=ip-adress netmask=nätmask protocol_ipv6=ja_eller_nej}


Obs!  

Om du inte använder DHCP behöver du inte ange protocol_ipv6=yes och default_route. Men observera följande:

  • En JumpStart-installation kräver att protocol_ipv6 anges nu, annars tillfrågas du interaktivt senare.

  • Om default_route inte har angetts och det inte går att upptäcka vägen med hjälp av routeridentifieringsprotokollet ICMP, ombeds du att välja en väg.


Om du använder filen sysidcfg under en installation via ett globalt nätverk, måste du ange protocol_ipv6=no.

network_interface=le0 {hostname=feron default_route=129.146.88.1 ip_address=129.146.88.210 netmask=255.255.0.0 protocol_ipv6=no}


Obs!  

Välj endast ett värde för network_interface. Inkludera något, några eller inget av nyckelorden hostname, ip_address och netmask. Om du inte använder något av dessa nyckelord utelämnar du klammerparenteserna ({}).


Superanvändarens lösenord 

root_password=lösenord_för_rot

Krypterat från /etc/shadow.

Säkerhetsprincip 

security_policy=kerberos, NONE

Alternativ för Kerberos: {default_realm=FQDN admin_server=FQDN kdc=FQDN1, FQDN2, FQDN3}

(FQDN står för Fully Qualified Domain Name, fullständigt bestämt domännamn.)

security_policy=kerberos 
{default_realm=Yoursite.COM 
admin_server=krbadmin.Yoursite.COM 
kdc=kdc1.Yoursite.COM, 
kdc2.Yoursite.COM}


Obs!  

Du kan lista maximalt tre KDC:er (Key Distribution Center), men det krävs bara en.


Språk som ska användas för installations- programmet och skrivbordet 

system_locale=språkversion

Du hittar giltiga språkversionsvärden i katalogen /usr/lib/locale eller Bilaga D.

Terminaltyp 

terminal=terminaltyp

Du hittar giltiga terminalvärden i underkatalogerna i katalogen /usr/share/lib/terminfo.

Tidszon 

timezone=tidszon

Katalogerna och filerna i katalogen /usr/share/lib/zoneinfo ger de giltiga tidszonsvärdena. Tidszonsvärdet är namnet på sökvägen relativt till katalogen /usr/share/lib/zoneinfo. Tidszonsvärdet för Mountain Standard Time i USA är till exempel US/Mountain. Tidszonsvärdet för Japan är Japan. Du kan också ange en giltig Olson-tidszon, vilken som helst.

Datum och tid 

timeserver=localhost, värdnamn, ip-adress

Om du anger localhost som tidsserver förmodas systemets tid vara korrekt. Om du inte kör en namntjänst och du anger värdnamn eller ip-adress för ett system ställs tiden in med det systemets tid.

x86: Bildskärmstyp 

monitor=bildskärmstyp

På systemet som du vill installera, kör du kdmconfig -d filnamn. Lägg till utdata i sysidcfg-filen.

x86: Tangentbords- språk, tangentbordslayout 

keyboard=tangentbordspråk {layout=värde}

På systemet som du vill installera, kör du kdmconfig -d filnamn. Lägg till utdata i sysidcfg-filen.

x86: Grafikkort, färgdjup, bildskärms- upplösning, skärmstorlek 

display=grafikkort {size=skärmstorlek depth=färgdjup resolution=bildskärmsupplösning}

På systemet som du vill installera, kör du kdmconfig -d filnamn. Lägg till utdata i sysidcfg-filen.

x86: Pekdon, knappantal, IRQ-nivå 

pointer=pekdon {nbuttons=knappantal irq=värde}

På systemet som du vill installera, kör du kdmconfig -d filnamn. Lägg till utdata i sysidcfg-filen.

Så här skapar du en sysidcfg-konfigurationsfil

  1. Skapa en fil med namnet sysidcfg i en texthanterare.

  2. Skriv de sysidcfg-nyckelord som du vill ha.

  3. Spara sysidcfg-filen.


    Obs!  

    Om du skapar mer än en sysidcfg-fil, måste du spara varje fil i en separat katalog eller på en separat diskett.


  4. Gör sysidcfg-filen tillgänglig för klienter genom följande:

    • Ett delat NFS-filsystem. Använd add_install_client(1M) med alternativet -p för att konfigurera systemet att installera från nätverket.

    • Rotkatalogen (/) på en UFS-diskett eller PCFS-diskett.

SPARC: Exempel på sysidcfg-fil

Det följande är ett exempel på en sysidcfg-fil för en grupp SPARC-baserade system. Värdnamnen, IP-adresser och nätmask för de här systemen har förkonfigurerats genom att namntjänsten redigerats. Eftersom all systemkonfigurationsinformation har förkonfigurerats i den här filen, kan du utföra en anpassad JumpStart-installation genom att använda en anpassad JumpStart-profil.

system_locale=en_US
timezone=US/Central
terminal=sun-cmd
timeserver=localhost
name_service=NIS {domain_name=marquee.central.sun.com
                  name_server=connor(129.152.112.3)}
root_password=m4QPOWNY
network_interface=le0 {hostname=feron 
                       default_route=129.146.88.1 
                       ip_address=129.146.88.210 
                       netmask=255.255.0.0 
                       protocol_ipv6=no}
security_policy=kerberos {default_realm=Yoursite.COM 
                          admin_server=krbadmin.Yoursite.COM 
                          kdc=kdc1.Yoursite.COM, 
                          kdc2.Yoursite.COM}

x86: Exempel på en sysidcfg-fil

Det följande är ett exempel på en sysidcfg-fil för en grupp x86-baserade system som allihop använder samma typ av tangentbord, grafikkort och pekdon. Enhetsinformationen (keyboard, display och pointer) erhölls genom att köra kommandot kdmconfig(1M) med -d-alternativet. I följande exempel används sysidcfg-filen, en ledtext som ber dig välja ett språk (system_locale) visas innan installationen kan fortsätta.

keyboard=ATKBD {layout=US-English}
display=ati {size=15-inch}
pointer=MS-S
timezone=US/Central
timeserver=connor
terminal=ibm-pc
name_service=NIS {domain_name=marquee.central.sun.com
                  name_server=connor(129.152.112.3)}
root_password=URFUni9

Förkonfigurera med namntjänsten

I nedanstående tabell finns en övergripande översikt av de namntjänstdatabaser som du behöver redigera och fylla om du vill förkonfigurera systeminformation.

Systeminformation som ska förkonfigureras 

Namntjänstdatabas 

Värdnamn och IP-adresser 

hosts

Datum och tid 

hosts. Ange timehost-alias bredvid värdnamnet för systemet som ska tillhandahålla datum och tid för systemen som installeras.

Tidszon 

timezone

Nätmask 

netmasks

Du kan inte förkonfigurera språkversionen för ett system med namntjänsten DNS eller LDAP. Om du använder namntjänsten NIS eller NIS+, följer du proceduren för respektive namntjänst om du vill förkonfigurera språkversionen för ett system.

Så här förkonfigurerar du språkversionen med NIS

  1. Bli superanvändare på namnservern.

  2. Ändra /var/yp/Makefile om du vill lägga till språkversionsavbildningen.

    1. Infoga den här skalproceduren efter den sista variabel.time skalproceduren.

      locale.time:  $(DIR)/locale
              -@if [ -f $(DIR)/locale ]; then \
                     sed -e "/^#/d" -e s/#.*$$// $(DIR)/locale \
                     | awk '{for (i = 2; i<=NF; i++) print $$i, $$0}' \
                     | $(MAKEDBM) - $(YPDBDIR)/$(DOM)/locale.byname; \
                     touch locale.time; \
                     echo "updated locale"; \
                     if [ ! $(NOPUSH) ]; then \
                             $(YPPUSH) locale.byname; \
                             echo "pushed locale"; \
                     else \
                     : ; \
                     fi \
              else \
                     echo "couldn't find $(DIR)/locale"; \
              fi
    2. Sök efter strängen all: och i slutet av listan med variabler infogar du ordet locale.

      all: passwd group hosts ethers networks rpc services protocols \
      	netgroup bootparams aliases publickey netid netmasks c2secure \
      	timezone auto.master auto.home språkversion
      
    3. Framåt slutet av filen, efter den sista posten av sin typ, infogar du strängen locale: locale.time på en ny rad.

      passwd: passwd.time
      group: group.time
      hosts: hosts.time
      ethers: ethers.time
      networks: networks.time
      rpc: rpc.time
      services: services.time
      protocols: protocols.time
      netgroup: netgroup.time
      bootparams: bootparams.time
      aliases: aliases.time
      publickey: publickey.time
      netid: netid.time
      passwd.adjunct: passwd.adjunct.time
      group.adjunct: group.adjunct.time
      netmasks: netmasks.time
      timezone: timezone.time
      auto.master: auto.master.time
      auto.home: auto.home.time
      locale: locale.time
      
    4. Spara filen.

  3. Skapa filen /etc/locale och gör en post för varje domän eller specifikt system:

    språkversion domännamn
    

    eller

    språkversion systemnamn
    

    Obs!  

    Bilaga D innehåller en lista med giltiga språkversioner.


    Följande post anger till exempel att franska är standardspråket som ska användas i domänen worknet.com:

    fr worknet.com

    Och följande post anger att belgisk franska är standardspråkversionen som används av ett system med namnet charlie:

    fr_BE charlie

    Obs!  

    Språkversioner finns på Solaris DVD eller Solaris Software 1 of 2.


  4. Gör tabellerna:


    # cd /var/yp; make
    

    System som anges av domän eller individuellt i locale-tabellen har nu konfigurerats att använda standardspråkversionen. Standardspråkversionen som du angav används under installationen och av skrivbordet efter att systemet har startats om.

Så här förkonfigurerar du språkversionen med NIS+

I följande procedur förutsätts att NIS+-domänen har installerats. Information om hur du konfigurerar NIS+-domänen finns i System Administration Guide: Naming and Directory Services (DNS, NIS, and LDAP).

  1. Logga in till namnservern som superanvändare eller som användare i administrationsgruppen för NIS+.

  2. Skapa locale-tabellen:


    # nistbladm -D access=og=rmcd,nw=r -c locale_tbl name=SI,nogw= 
    locale=,nogw= comment=,nogw= locale.org_dir.`nisdefaults -d` 
    
  3. Lägg till de poster som behövs i locale.


    # nistbladm -a name=namn locale=språkversion comment=kommentar 
    locale.org_dir.`nisdefaults -d`
    
    namn

    Antingen domännamnet eller ett specifikt systemnamn som du vill förkonfigurera en standardspråkversion för.

    språkversion

    Den språkversion som du vill installera på systemet och använda på skrivbordet efter att systemet startats om. Bilaga D innehåller en lista med giltiga språkversioner.

    kommentar

    Kommentarfältet. Börja och avsluta kommentarer som är längre än ett ord med dubbla citattecken.


    Obs!  

    Språkversioner finns på Solaris DVD eller Solaris Software 1 of 2.


    System som anges av domän eller individuellt i locale-tabellen har nu konfigurerats att använda standardspråkversionen. Standardspråkversionen som du angav används under installationen och av skrivbordet efter att systemet har startats om.

Förkonfigurera systemkonfigurationsdata med DHCP-tjänsten (aktiviteter)

DHCP-protokollet (Dynamic Host Configuration Protocol) gör att du kan konfigurera värddatorer i TCP/IP-nätverk automatiskt för nätverket när de startas. DHCP är en klient/server-teknik. Servrar lagrar och hanterar konfigurationsinformation för klienter och tillhandahåller denna information på klienternas begäran. Det handlar bland annat om klientens IP-adress och information om vilka nätverkstjänster klienten har att tillgå.

En av de viktigaste fördelarna med DHCP är att tekniken gör att du kan hantera IP-adresstilldelning via lån. Lånmekanismen innebär att IP-adresser kan återanvändas om de inte används och tilldelas andra klienter. På så sätt kan ett nätverk klara sig med färre IP-adresser än som skulle vara nödvändigt om alla klienter tilldelades permanenta adresser.

Du kan använda DHCP för att installera operativmiljön Solaris på vissa klientdatorer i nätverket. Enbart Sun Enterprise Ultra- och x86-datorer som uppfyller maskinvarukraven för operativmiljön Solaris kan använda den här funktionen.

Listan här nedan visar vilka åtgärder du måste vidta för att se till att klienterna kan hämta installationsparametrar via DHCP.

Tabell 7–3 Åtgärdslista: Förkonfigurera systemkonfigurationsdata med DHCP-tjänsten

Åtgärd 

Beskrivning 

Instruktioner 

Skapa en installationsserver. 

Konfigurera en Solaris-server till stöd för klienter som måste installera operativmiljön Solaris via nätverket. 

Kapitel 13

Konfigurera klientdatorer för installation av Solaris via nätverket med hjälp av DHCP. 

Använd add_install_client -d för att göra det möjligt att använda DHCP för en viss klass av klienter (av en viss datortyp, till exempel) eller för ett visst klient-ID.

Med dvd-skivan med Solaris: 

Lägga till system som ska installeras från nätverket med en dvd-avbildning

Med cd-skivan med Solaris: 

Lägga till system som ska installeras från nätverket med en cd-avbildning

add_install_client(1M)

Förbered nätverket att använda DHCP-tjänsten. 

Bestäm hur du vill konfigurera DHCP-servern. 

“Planning for DHCP Service (Task)” in System Administration Guide: IP Services

Konfigurera DHCP-servern. 

Använd DHCP-hanteraren för att konfigurera DHCP-servern 

“Configuring DHCP Service (Task)” in System Administration Guide: IP Services

Skapa DHCP-alternativ för installationsparametrar och makron som innehåller alternativen. 

Använd DHCP-hanteraren eller dhtadm för att skapa nya leverantörsalternativ och makron som DHCP-servern kan använda för att överföra installationsdata till klienterna.

Skapa DHCP-alternativ och makron för Solaris-installationsparametrar

Skapa DHCP-alternativ och makron för Solaris-installationsparametrar

Om du lägger till klienter med skriptet add_install_client -d på installationsservern, skickar skriptet information om DHCP-konfigurationen till konsolen. Du kan använda informationen när du skapar alternativen och makrona som krävs för att överföra nätverksinstallationsdata till klienterna.

Innan du kan installera DHCP-klienter från nätverket måste du skapa leverantörskategorialternativ med information som krävs för att installera operativmiljön Solaris. Tabell 7–4 visar vilka alternativ du måste skapa och egenskaperna som krävs för att skapa dem.

Du kan anpassa de makron som används av DHCP-tjänsten vid utförande av följande installationstyper:

Mer information om hur du konfigurerar nätverksinstallationer för klienter finns i följande procedurer.

Leverantörsklientklasserna i tabellen här nedan bestämmer vilka typer av klienter som kan använda alternativet. Leverantörsklientklasserna i tabellen är endast exempel. Du måste ange klientklasser som motsvarar de klienter som finns i nätverket och som du tänker genomföra installationer på via nätverket. “Working With DHCP Options (Task Map)” in System Administration Guide: IP Services innehåller information om hur du tar reda på en klients leverantörsklientklass.

Detaljinformation om DHCP-alternativ finns i “DHCP Option Information” in System Administration Guide: IP Services.

Tabell 7–4 Värden på leverantörskategorialternativ för Solaris-klienter

Namn 

Kod 

Datatyp 

Kornighet 

Maximivärde 

Leverantörsklientklasser * 

Beskrivning 

De följande leverantörskategorialternativen krävs för att en DHCP-server ska kunna stöda Solaris-installationsklienter. Alternativen används i Solaris-klienternas startskript.

SrootIP4

IP-adress 

SUNW.Sun-Blade-1000, SUNW.Sun-Fire-880, SUNW.i86pc

Rotserverns IP-adress 

SrootNM

ASCII-text 

SUNW.Sun-Blade-1000, SUNW.Sun-Fire-880, SUNW.i86pc

Rotserverns värdnamn 

SrootPTH

ASCII-text 

SUNW.Sun-Blade-1000, SUNW.Sun-Fire-880, SUNW.i86pc

Sökväg till klientens rotkatalog på rotservern 

SinstIP4

10 

IP-adress 

SUNW.Sun-Blade-1000, SUNW.Sun-Fire-880, SUNW.i86pc

JumpStart-installationsserverns IP-adress 

SinstNM

11 

ASCII-text 

SUNW.Sun-Blade-1000, SUNW.Sun-Fire-880, SUNW.i86pc

Installationsserverns värdnamn 

SinstPTH

12 

ASCII-text 

SUNW.Sun-Blade-1000, SUNW.Sun-Fire-880, SUNW.i86pc

Sökväg till installationsbildfilen på installationsservern 

De följande alternativen kan men behöver inte anges i klienternas startskript.

SrootOpt

ASCII-text 

SUNW.Sun-Blade-1000, SUNW.Sun-Fire-880, SUNW.i86pc

NFS-monteringsalternativ för klientens rotfilsystem 

SbootFIL

ASCII-text 

SUNW.Sun-Blade-1000, SUNW.Sun-Fire-880, SUNW.i86pc

Sökväg till klientens startfil 

SbootRS

TAL 

SUNW.Sun-Blade-1000, SUNW.Sun-Fire-880, SUNW.i86pc

NFS-lässtorlek som används av det fristående startprogrammet när kärnan laddas 

SsysidCF

13 

ASCII-text 

SUNW.Sun-Blade-1000, SUNW.Sun-Fire-880, SUNW.i86pc

Sökväg till filen sysidcfg på formatet server:/sökväg

SjumpsCF

14 

ASCII-text 

SUNW.Sun-Blade-1000, SUNW.Sun-Fire-880, SUNW.i86pc

Sökväg till JumpStart-konfigurationsfilen på formatet server:/sökväg

SbootURI

16 

ASCII-text 

SUNW.Sun-Blade-1000, SUNW.Sun-Fire-880, SUNW.i86pc

Sökväg till den fristående startfilen eller sökväg till startfilen i det globala nätverket. Använd följande format för den fristående startfilen. 

tftp://inetboot.sun4u

För startfilen i det globala nätverket är formatet 

http://värd.domän/ sökväg-till-fil

Det här alternativet kan användas för att åsidosätta inställningarna BootFile och siaddr i syfte att hämta en fristående startfil. Protokoll som stöds: tftp (inetboot), http (wanboot). Använd till exempel följande format. tftp://inetboot.sun4u

SHTTPproxy

17 

ASCII-text 

SUNW.Sun-Blade-1000, SUNW.Sun-Fire-880, SUNW.i86pc

IP-adress och portnummer till proxyservern i nätverket. Det här alternativet behövs bara om en klient startar via ett globalt nätverk och om det finns en proxyserver i det lokala nätverket. Använd till exempel följande format: 198.162.10.5:8080

De följande alternativen används för närvarande inte i Solaris-klienters startskript. Du kan bara använda dem om du redigerar startskripten.

SswapIP4

IP-adress 

SUNW.Sun-Blade-1000, SUNW.Sun-Fire-880, SUNW.i86pc

Växlingsserverns IP-adress 

SswapPTH

ASCII-text 

SUNW.Sun-Blade-1000, SUNW.Sun-Fire-880, SUNW.i86pc

Sökväg till klientens växlingsfil på växlingsservern 

Stz

8  

ASCII-text 

SUNW.Sun-Blade-1000, SUNW.Sun-Fire-880, SUNW.i86pc

Klientens tidszon 

Sterm

15 

ASCII-text 

SUNW.Sun-Blade-1000, SUNW.Sun-Fire-880, SUNW.i86pc

Terminaltyp  

När du har angett alternativens värden kan du skapa makron där alternativen ingår. Tabellen här nedan innehåller exempelmakron som du kan skapa för att det ska vara möjligt att installera Solaris på klienter.

Tabell 7–5 Exempelmakron till stöd för nätverksinstallationsklienter

Namn på makro 

Innehåller dessa alternativ och makron 

Solaris

SrootIP4, SrootNM, SinstIP4, SinstNM

sparc

SrootPTH, SinstPTH

sun4u

Makrona Solaris och sparc

i86pc

Makrot Solaris, SrootPTH, SinstPTH, SbootFIL

SUNW.i86pc

Makrot i86pc

SUNW.Sun-Blade-1000

Makrot sun4u, SbootFIL

SUNW.Sun-Fire-880

Makrot sun4u, SbootFIL

Nätverksadressmakron för xxx.xxx.xxx.xxx

Alternativet BootSrvA kan läggas till befintliga nätverksadressmakron. Värdet på BootSrvA pekar ut tftboot-servern.

Makronamnen i tabellen här ovan motsvarar leverantörsklientklasserna för klienterna som måste installeras via nätverket. Namnen är exempel på klienter som kan finnas i nätverket. “Working With DHCP Options (Task Map)” in System Administration Guide: IP Services innehåller information om hur du kan ta reda på en klients leverantörsklientklass.

Du kan skapa dessa alternativ och makron med någon av följande metoder.

Skriva ett skript som använder dhtadm för att skapa alternativ och makron

Du kan skriva ett Korn-skalskript genom att anpassa exemplet i Exempel 7–1 så att alternativen i Tabell 7–4 och ett par användbara makron skapas. Du måste ändra alla IP-adresser och värden inom citationstecken till de rätta IP-adresserna, servernamnen och sökvägarna i nätverket. Du bör också redigera nyckeln Vendor= och ange vilken typ av klienter du har. Använd informationen som du får från add_install_client -d för att anpassa skriptet.


Exempel 7–1 Skriptexempel till stöd för nätverksinstallation

# Läs in alternativ för leverantören Solaris. Vi börjar med att ge stöd för 
# plattformarna Sun-Blade-1000, Sun-Fire-880 och i86. Om du ändrar -A till -M ersätts  
# de aktuella värdena i stället för att läggas till.
dhtadm -A -s SrootOpt -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,1,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SrootIP4 -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,2,IP,1,1'
dhtadm -A -s SrootNM -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,3,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SrootPTH -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,4,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SswapIP4 -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,5,IP,1,0'
dhtadm -A -s SswapPTH -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,6,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SbootFIL -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,7,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s Stz -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,8,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SbootRS -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,9,NUMBER,2,1'
dhtadm -A -s SinstIP4 -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,10,IP,1,1'
dhtadm -A -s SinstNM -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,11,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SinstPTH -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,12,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SsysidCF -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,13,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SjumpsCF -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,14,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s Sterm -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,15,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SbootURI -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,16,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SHTTPproxy -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,17,ASCII,1,0'
# Läs in ett par användbara makrodefinitioner.
# Definiera alla allmänna Solaris-alternativ i det här makrot, som heter Solaris.
dhtadm -A -m Solaris -d \
':SrootIP4=10.21.0.2:SrootNM="blue2":SinstIP4=10.21.0.2:SinstNM="red5":'
# Definiera alla sparc-specifika alternativ i makrot med namnet sparc.
dhtadm -A -m sparc -d \
':SrootPTH="/export/sparc/root":SinstPTH="/export/sparc/install":'
# Definiera alla sun4u-specifika alternativ i makrot med namnet sun4u. 
#  (Det inkluderar makrona Solaris och sparc.)
dhtadm -A -m sun4u -d ':Include=Solaris:Include=sparc:'
# Parametrar som är specifika för Solaris på IA32 finns i det här makrot, som heter i86pc.
dhtadm -A -m i86pc -d \
':Include=Solaris:SrootPTH="/export/i86pc/root":SinstPTH="/export/i86pc/install"\
:SbootFIL="/platform/i86pc/kernel/unix":'
# Datorer som kör Solaris på IA32 identifieras av klassen "SUNW.i86pc". Alla
# klienter som meddelar att de tillhör den här klassen tar emot dessa
# parametrar i makrot som heter SUNW.i86pc, som inkluderar makrot i86pc.
dhtadm -A -m SUNW.i86pc -d ':Include=i86pc:'
# Sun-Blade-1000-datorer meddelar att de tillhör klassen  
# "SUNW.Sun-Blade-1000".
# Alla klienter som meddelar att de tillhör den här klassen 
#  tar emot dessa parametrar.
dhtadm -A -m SUNW.Sun-Blade-1000 -d \
':SbootFIL="/platform/sun4u/kernel/sparcv9/unix":\
Include=sun4u:'
# Sun-Fire-880-datorer meddelar att de tillhör klassen "SUNW.Sun-Fire-880".
# Alla klienter som meddelar att de tillhör den här klassen tar emot dessa parametrar.
dhtadm -A -m SUNW.Sun-Fire-880 -d \
':SbootFIL="/platform/sun4u/kernel/sparcv9/unix":Include=sun4u:'
# Lägg till startserverns IP-adress till samtliga nätverksmakron för den topologi som DHCP
# servern underhåller. Startservern råkar vara samma dator som DHCP-servern.
dhtadm -M -m 10.20.64.64 -e BootSrvA=10.21.0.2
dhtadm -M -m 10.20.64.0 -e BootSrvA=10.21.0.2
dhtadm -M -m 10.20.64.128 -e BootSrvA=10.21.0.2
dhtadm -M -m 10.21.0.0 -e BootSrvA=10.21.0.2
dhtadm -M -m 10.22.0.0	-e BootSrvA=10.21.0.2
# Se till att värdnamn returneras till klienterna.
dhtadm -M -m DHCP-servername -e Hostname=_NULL_VALUE_
# Klienten med följande MAC-adress har inga skivminnen. Åsidosätt rotinställningarna
# med klientens rotkatalog.
dhtadm -A -m 0800201AC25E -d \
':SrootIP4=10.23.128.2:SrootNM="orange-svr-2":SrootPTH="/export/root/10.23.128.12":'

Logga in som superanvändaren och kör dhtadm satsvist. Ange namnet på skriptet för att lägga till alternativen och makrona i dhcptab. Om skriptet heter netinstalloptions, till exempel, anger du följande kommando.


# dhtadm -B netinstalloptions

Klienter som tillhör leverantörsklientklasser som ingår i strängen Vendor= kan då använda DHCP och installera det via nätverket.

Mer information om hur du använder kommandot dhtadm finns i dhtadm(1M). Mer information om filen dhcptab finns i dhcptab(4).

Skapa installationsalternativ och makron med DHCP-hanteraren

Du kan använda DHCP-hanteraren för att skapa alternativen i Tabell 7–4 och makrona i Tabell 7–5.

Så här skapar du alternativ till stöd för installation av Solaris (DHCP-hanteraren)

Den här metoden förutsätter att du redan har konfigurerat DHCP-servern. Läs “Planning for DHCP Service (Task)” in System Administration Guide: IP Services om du inte har konfigurerat DHCP-servern.

  1. Logga in som superanvändare på DHCP-serverdatorn.

  2. Starta DHCP-hanteraren.


    # /usr/sadm/admin/bin/dhcpmgr &
    

    DHCP-hanteraren startas.

  3. Klicka på fliken Alternativ i DHCP-hanteraren.

  4. Välj Skapa på Redigera-menyn.

    Dialogrutan Skapa alternativ visas.

  5. Ange namnet på det första alternativet och sedan dess värde.

    Titta i Tabell 7–4 och se vilka alternativnamn och alternativvärden som du måste ange. Lägg märke till att leverantörsklientklasserna bara är förslag. Du bör skapa klasser för de klienttyper som faktiskt behöver hämta Solaris-installationsparametrar från DHCP-tjänsten. “Working With DHCP Options (Task Map)” in System Administration Guide: IP Services innehåller information om hur du tar reda på en klients leverantörsklientklass.

  6. Klicka på OK när du har matat in alla värden.

  7. Markera alternativet som du just har skapat på fliken Alternativ.

  8. Välj Duplicera på Redigera-menyn.

    Dialogrutan Duplicera alternativ visas.

  9. Ange namnet på ett annat alternativ och ange sedan lämpliga värden.

    De värden som det är mest sannolikt att du behöver ändra är kod-, datatyp-, kornighets- och maximivärdena. Värdena listas i Tabell 7–4.

  10. Upprepa Steg 7 till och med Steg 9 tills du har skapat samtliga alternativ.

    Du kan nu skapa makron som överför alternativen till nätverksinstallationsklienter enligt beskrivningen i följande metod.


    Obs!  

    Du behöver inte lägga till alternativen i filen /etc/dhcp/inittab på en Solaris-klient, eftersom de redan finns med i filen.


Så här skapar du makron till stöd för installation av Solaris (DHCP-hanteraren)

Den här metoden förutsätter att du redan har konfigurerat DHCP-servern. Läs “Planning for DHCP Service (Task)” in System Administration Guide: IP Services om du inte har konfigurerat DHCP-servern.

  1. Klicka på fliken Makron i DHCP-hanteraren.

  2. Välj Skapa på Redigera-menyn.

    Dialogrutan Skapa makro visas.

  3. Ange makrots namn.

    Tabell 7–5 innehåller exempel på makronamn.

  4. Klicka på knappen Välj.

    Dialogrutan Välj alternativ visas.

  5. Markera Leverantör i listan Kategori.

    Leverantörsalternativen som du har skapat visas i listan.

  6. Markera ett alternativ som du vill lägga till i makrot och klicka på OK.

  7. Ange alternativets värde.

    Tabell 7–4 innehåller information om alternativets datatyp. Kontrollera även vilken information du får från add_install_client -d.

  8. Upprepa Steg 6 till och med Steg 7 för varje alternativ som du vill ta med.

    Om du vill infoga ett annat makro anger du Include som namn på alternativet och makrots namn som dess värde.

  9. Klicka på OK när du är färdig med makrot.

SPARC: Förkonfigurera Power Management-information

Du kan använda Power Management-programvaran som finns i Solaris-miljön om du automatiskt vill spara systemets status och stänga av det när det har varit inaktivt i 30 minuter. När du installerar Solaris 9-programvaran på en dator som uppfyller version 2 av EPA:s Energy Star-riktlinjer, till exempel en sun4u-dator, installeras Power Management-programvaran som standard. Under en Solaris Web Start-installation blir du ombedd att aktivera eller inaktivera Power Management-programvaran. Installationsprogrammet suninstall ber dig aktivera eller inaktivera Power Management-programvaran efter att installationen avslutats och datorn startas om.


Obs!  

Om systemet har Energy Star version 3 eller senare behöver du inte ange den här informationen.


Om du utför interaktiva installationer kan du inte förkonfigurera Power Management-informationen och undvika ledtexten. Om du gör en anpassad JumpStart-installation kan du dock förkonfigurera Power Management-informationen genom att använda ett slutskript som skapar en /autoshutdown- eller /noautoshutdown-fil på systemet. När du startar om systemet aktiveras Power Management med /autoshutdown och inaktiveras med /noautoshutdown.

Följande rad i slutskriptet aktiverar Power Management och förhindrar att ledtexten visas efter att systemet startats om.

touch /a/autoshutdown

Slutskript beskrivs i Skapa slutskript.