I det här kapitlet beskrivs krav och riktlinjer som måste följas om du vill skapa speglade filsystem med installationsmetoderna anpassad JumpStart och Solaris Live Upgrade.
I det här kapitlet beskrivs följande ämnen:
Mer information om hur du planerar skapandet av speglade filsystem med installationsmetoden Solaris Live Upgrade finns i Allmänna riktlinjer för skapande av speglade filsystem.
Information om hur du skapar speglade filsystem med installationsmetoden anpassad JumpStart finns i Profilnyckelordet filesys (skapa speglade filsystem) och metadb Profilnyckelord (skapa statusdatabaskopior).
Om du vill skapa speglade filsystem på specifika skivdelar måste de skivdelar som du tänkt använda för spegeln vara direkt kopplade och tillgängliga under installationen.
Installationsmetoden anpassad JumpStart ger automatiskt volymnamn till RAID-0-delspeglar under installationen. Du kan tilldela ett namn för RAID-1-volymer (speglar) med nyckelordet filesys JumpStart.
Lägg märke till följande regler när du tilldelar namn för volymer.
Volymnamn måste börja med bokstaven d följt av ett tal, till exempel d0.
Istället för att ange hela volymnamnet, till exempel /dev/md/dsk/d1, kan du ofta använda ett förkortat volymnamn, exempelvis d1.
Använd följande namnkonventionsstandard för att förenkla hanteringen av volymer.
Använd intervall för varje särskild volymtyp. Använd till exempel 0–20 för RAID-1-volymer och 21–40 för RAID-0-volymer.
När du skapar speglar med Solaris Live Upgrade använder du ett namngivningsförhållande mellan speglar. Du kan namnge speglar med tal som slutar med en nolla (0), och delspeglar med tal som slutar med en etta (1) och tvåa (2). Till exempel spegeln d10, delspeglarna d11 och d12, och spegeln d20, delspeglarna d21 och d22.
När du skapar speglar med installationsmetoden anpassad JumpStart får delspeglarna automatiskt namn som relaterar till namnet på spegeln.
Använd en namngivningsmetod som kopplar skivdelsnummer och disknummer till volymnumren.
Solaris Volymhanterare har 128 standardvolymnamn, från 0–127. I följande lista visas några exempel på volymnamn.
Enhet /dev/md/dsk/d0 — blockvolym d0
Enhet /dev/md/dsk/d1 — blockvolym d1
Mer information om kraven på namn i Solaris volymhanterare finns i Solaris Volume Manager Administration Guide.
För att undvika koncentererade felpunkter bör du distribuera statusdatabaskopior över skivdelar, enheter och styrenheter. Du vill att så många kopior som möjligt klarar ett komponentfel på ett enda ställe. Om en kopia förloras när ett fel inträffar på en enhet, kan felet orsaka problem med körningen av Solaris Volymhanterare-programvaran eller när datorn startas om. Solaris Volymhanterare-programvaran kräver att minst hälften av kopiorna är tillgängliga, men en majoritet (hälften plus en) måste vara tillgängliga vid omstart till fleranvändarläge.
Mer information om hur du skapar och hanterar statusdatabaskopior finns i Solaris Volume Manager Administration Guide.
Innan du väljer skivdelar för statusdatabaskopior bör du beakta följande riktlinjer och rekommendationer.
Du bör skapa statusdatabaskopior på en dedicerad skivdel med minst 4 MB per kopia. Om det behövs kan du skapa statusdatabaskopior på en skivdel som ska användas som en del av en RAID-0- eller RAID-1-volym. Du måste skapa kopiorna innan du lägger till skivdelen i volymen.
Standardstorleken för en statusdatabaskopia är 4 MB eller 8 192 diskblock. Eftersom diskens skivdelar kanske inte är så små kan du ändra storleken på skivdelen där statusdatabaskopian ska placeras. Information om hur du ändrar storleken på skivdelar finns i “Administering Disks (Tasks)” in System Administration Guide: Basic Administration.
Du kan skapa statusdatabaskopior på skivdelar som inte används. Den del av en skivdel som reserveras för en statusdatabaskopia bör inte användas för något annat ändamål.
Du kan inte skapa statusdatabaskopior på befintliga filsystem, rotfilsystemet (/) eller på filsystemen /usr och swap. Om det behövs kan du skapa en ny skivdel (om ett skivdelsnamn är tillgängligt) genom att tilldela utrymme från swap och sedan placera statusdatabaskopian på den nya skivdelen.
När en statusdatabaskopia placeras på en skivdel som blir en del av en volym minskas volymens kapacitet med utrymmet som upptas av kopian eller kopiorna. Utrymmet som används av kopian avrundas uppåt till nästa cylindergräns och volymen hoppar över det mellanliggande området.
Innan du väljer antalet statusdatabaskopior bör du beakta följande riktlinjer.
Minst tre statusdatabaskopior rekommenderas, upp till maximalt 50 kopior per Solaris Volymhanterare-diskuppsättning. Följande riktlinjer rekommenderas.
För system med endast en enhet: placera alla tre kopiorna på samma skivdel.
För system med två till fyra enheter: placera två kopior på varje enhet.
För system med fem eller flera enheter: placera en kopia på varje enhet.
Fler statusdatabaskopior kan förbättra spegelns prestanda. I allmänhet behöver du lägga till två kopior för varje spegel som du lägger till i systemet.
Om du har en RAID-1-volym som ska användas för liten slumpmässig I/O (till exempel för en databas) bör du tänka över antalet kopior. Bästa prestanda får du om du har minst två extra kopior per RAID-1-volym på skivdelar (och helst hårddiskar och styrenheter) som inte är anslutna till RAID-1-volymen.
Om det finns flera styrenheter bör kopiorna distribueras så jämnt som möjligt över samtliga styrenheter. Detta skapar redundans om det inträffar ett fel på en styrenhet och ger dessutom belastningsutjämning. Om det finns flera diskar på en styrenhet bör minst två av diskarna på varje styrenhet lagra en kopia.
När du arbetar med RAID-1-volymer (speglar) och RAID-0-volymer (sammanlänkningar på en skivdel) bör du beakta följande riktlinjer.
Installationsmetoderna anpassad JumpStart och Solaris Live Upgrade stöder en del av de funktioner som finns i Solaris volymhanterare. När du skapar speglade filsystem med de här installationsmetoderna bör du beakta följande riktlinjer.
Termen RAID-0-volym kan hänvisa till stripeenheter eller disksammanlänkningar. Med installationsmetoderna anpassad JumpStart och Solaris Live Upgrade kan du bara skapa sammanlänkningar på en skivdel. Du kan inte skapa RAID-0-stripeenheter under installationen eller uppgraderingen.
Med installationsmetoden anpassad JumpStart kan du skapa upp till två delspeglar för varje spegel. Med installationsmetoden Solaris Live Upgrade kan du skapa upp till tre delspeglar för varje spegel. Två delspeglar räcker oftast för att ge tillräcklig dataredundans för de flesta program och diskkostnaderna blir mindre. Med tre delspeglar kan du säkerhetskopiera en delspegel offline medan de andra två är tillgängliga för dataredundans.
Om du skapar speglade filsystem med installationsmetoden anpassad JumpStart behöver du inte skapa filsystemen som du speglar innan du skapar spegeln.
Beakta följande riktlinjer när du väljer vilka diskar och styrenheter som ska användas för att spegla ett filsystem.
Du ökar antalet samtidiga läs- och skrivåtgärder som kan utföras genom att använda komponenter som finns på olika styrenheter
Skivdelarna för olika delspeglar bör finnas på olika diskar och styrenheter. Om skivdelarna för två eller flera delspeglar av samma spegel finns på samma disk minskas dataskyddet markant.
Organisera delspeglarna över separata styrenheter eftersom styrenheter och kablarna till dem tenderar att vara mer felbenägna än diskar. Den här metoden förbättrar dessutom spegelns prestanda.
Använd samma typ av diskar och styrenheter i en enskild spegel. Speciellt när det gäller gamla SCSI-lagringsenheter kan olika modeller och märken av diskar och styrenheter innebära kraftigt varierande prestanda. Om du blandar olika prestandanivåer i en spegel kan det orsaka markant lägre prestanda.
Beakta följande riktlinjer när du väljer vilka skivdelar som ska användas för att spegla ett filsystem.
Alla filsystem, även rotfilsystemet (/) och filsystemen swap och /usr kan använda en spegel. Alla program, till exempel en databas, kan använda en spegel.
Kontrollera att delspegelskivdelarna är lika stora. Om delspeglarna är olika stora resulterar det i oanvänt diskutrymme.
Om du har ett speglat filsystem där den första delspegeln inte startar på cylinder 0 får de delspeglar som du kopplar till inte heller starta på cylinder 0. Om du försöker koppla en delspegel som startar på cylinder 0 till en spegel där den ursprungliga delspegeln inte startar på cylinder 0, visas följande felmeddelande:
det går inte att ansluta en delspegel med etikett till en spegel utan etikett |
Alla delspeglar behöver inte starta på samma cylinder men alla delspeglar måste antingen inkludera eller inte inkludera cylinder 0.
Om ett system med speglar för rotfilsystemet (/) och filsystemen /usr och swap startas till enanvändarläge indikerar systemet att de här speglarna behöver underhållas. När du visar de här speglarna med kommandot metastat, visas speglarna och eventuellt alla speglar på systemet i “Behöver underhållas”-läge.
Trots att situationen tycks vara riskfylld finns det ingen anledning till oro. Kommandot metasync -r, som normalt körs under starten för att synkronisera om speglarna, avbryts när systemet startas till enanvändarläge. När systemet startas om körs kommandot metasync -r och alla speglar omsynkroniseras.
Om det här avbrottet är ett problem kan du köra kommandot metasync -r manuellt.
Mer information om metasync finns i direkthjälpen för metasync(1M) och i Solaris Volume Manager Administration Guide.