Nyheter i operativmiljön Solaris 9 9/04

Filsystemsförbättringar

I Solaris 9 9/04 är UFS aktiverad som standard. Tidigare Solaris 9-versioner inkluderade följande systemförbättringar:

UFS-loggning aktiverad som standard

Den här funktionen är en nyhet i Solaris 9 9/04.

Loggning är numera aktiverad som standard för alla UFS-filsystem förutom under följande villkor:

När loggning är uttryckligen inaktiverad
Om det inte finns tillräckligt med filsystemutrymme för loggen

I tidigare Solaris-versioner var du tvungen att aktivera UFS-loggning manuellt.

UFS-loggning paketerar de många metadataändringar som utgör en fullständig UFS-åtgärd in i en transaktion. Transaktionsuppsättningarna registreras i en logg på hårddisken och tillämpas sedan på det faktiska UFS-filsystemets metadata.

Det finns två fördelar med UFS-loggning:

Om filsystemet tack vare transaktionsloggen redan är konsekvent behöver du kanske inte köra kommandot fsck efter en systemkrasch eller en oren avstängning.
I och med Solaris 9 12/02 blev prestandan för filsystem med UFS-loggning bättre än för filsystem som inte använder loggning. Den här förbättringen kan ske på grund av att ett filsystem med loggning aktiverad konverterar flera uppdateringar för samma data till en uppdatering. Den här kapaciteten reducerar antalet överordnade diskåtgärder.

Mer information finns i UFS Logging Is Enabled by Default i System Administration Guide: Devices and File Systems. Se även direkthjälpen för mount_ufs(1M).

Förbättringar av NFS-klienten

Den här funktionen är en nyhet i Solaris 9 12/03.

Följande förbättringar har ökat NFS-klientens prestanda.

Begränsningarna på kabelöverföringsstorlekarna har lättats. Nu bygger överföringsstorleken på funktionerna hos den underliggande transporten. NFS-överföringsgränsen för UDP är fortfarande 32 kB. Eftersom TCP är ett strömmande protokoll utan de datagrambegränsningar som finns för UDP, har överföringsstorlekarna över TCP ökats till 1 MB.
Tidigare serialiserades alla skrivåtgärder av både NFS-klienten och NFS-servern. NFS-klienten har ändrats så att den tillåter att program utfärdar samtidiga skrivåtgärder liksom samtidiga läs- och skrivåtgärder, till en enskild fil. Du kan aktivera den här funktionen genom att använda alternativet forcedirectio mount. När du använder det här alternativet aktiverar du den här funktionen för alla filer i det monterade filsystemet. Du kan även aktivera den här funktionen för en enskild fil på klienten genom att använda directio()-gränssnittet. Lägg märke till att om den här nya funktionen inte har aktiverats serialiseras skrivåtgärder till filer. Dessutom gäller att om samtidiga skrivåtgärder eller samtidiga läs- och skrivåtgärder inträffar, stöds inte längre POSIX-semantik för den aktuella filen.
NFS-klienten använder inte längre ett för stort antal UDP-portar. Tidigare använde NFS-överföringar över UDP en separat UDP-port för varje utgående begäran. Nu använder NFS-klienten som standard bara en reserverad UDP-port. Det här stödet går dock att konfigurera. Om systemprestanda skulle öka genom skalbarhet om fler portar användes samtidigt, kan du konfigurera systemet att använda fler portar. Den här funktionen speglar även stödet för NFS-over-TCP som det alltid gått att konfigurera på det här sättet.

UFS-filsystem för flera TB

Stöd för UFS-filsystem med flera TB är bara tillgängligt för system som kör en 64-bitars kärna. Den här funktionen är en nyhet i Solaris 9 8/03.

Den här Solaris-versionen stöder UFS-filsystem som är större än 1 TB på system som kör en 64-bitars Solaris-kärna. Tidigare var UFS-filsystemen begränsade till ungefär 1 TB på både 64-bitars och 32-bitars system. Alla kommandon och verktyg för UFS-filsystem har uppdaterats för att ge stöd till UFS-filsystem för flera TB.

Du kan skapa ett UFS-filsystem som är mindre än en TB till en början. Du kan ange att filsystemet kan växa till ett filsystem med flera TB genom att använda kommandot newfs -T. Det här kommandot anger lämplig skala för inod- och fragmentdensitet för ett filsystem med flera TB.

Stöd för UFS-filsystem med flera TB förutsätter tillgång till logiska enhetsnummer (LUN) med flera TB. De här logiska enhetsnumren finns som Solaris Volume Manager- eller Veritas VxVM-volymer, eller som fysiska diskar som är större än en TB.

Bland funktionerna för UFS-filsystem med flera TB finns de här:

Du kan skapa UFS-filsystem som är maximalt 16 TB.
Du kan skapa filsystem som är mindre än 16 TB som du senare kan öka storleken på till maximalt 16 TB.
Filsystem med flera TB kan skapas på fysiska diskar, logiska volymer för Solaris volymhanterare och på logiska Veritas's VxVM-volymer.
Som standard är UFS-loggning aktiverad på filsystem som är större än en 1 TB. Filsystem med flera TB och UFS-loggning aktiverad får prestandaförbättringar. Filsystem med flera TB får även fördelen av loggningstillgänglighet eftersom kommandot fsck inte behöver köras när loggning är aktiverad.

Bland begränsningarna för UFS-filsystem med flera TB finns de här:

Du kan inte montera ett filsystem som är större än 1 TB på system som kör en 32-bitars Solaris-kärna.
Du kan inte starta från ett filsystem som är större än 1 TB på system som kör en 64-bitars Solaris-kärna. Den här begränsningen innebär att du inte kan placera ett rotfilsystem root (/) på ett filsystem med flera TB.
Enskilda filer som är större än en TB stöds inte.
Det maximala antalet filer per TB av UFS-filsystemet är 1 miljon. Den här begränsningen finns för att minska tiden det tar att kontrollera filsystemet med fsck-kommandot.
Den största kvoten som du kan ange för ett UFS-filsystem med flera TB är 2 TB med block om 1024–byte.
Det finns för närvarande inget stöd för användningen av kommandot fssnap för att skapa en ögonblicksbild av ett UFS-filsystem med flera TB.

Mer information finns i What’s New in File Systems in the Solaris 9 Update Releases? i System Administration Guide: Devices and File Systems.

Stöd för fler-TB-volymer med EFI-disketiketter

Det här stödet för diskar med flera TB är bara tillgängligt för system som kör en 64-bitars kärna. Den här funktionen är en nyhet i Solaris 9 4/03.

Den här Solaris-versionen stöder diskar som är större än 1 TB på system som kör en 64-bitars Solaris-kärna.

EFI-etiketten (Extensible Firmware Interface) ger stöd för fysiska diskar och virtuella diskvolymer. UFS-filsystemet är kompatibelt med EFI-disknamn, och du kan skapa ett UFS-filsystem som är större än 1 TB. Den här versionen innehåller även uppdaterade diskverktyg för hantering av diskar som är större än 1 TB.

EFI-disknamn skiljer sig från VTOC-disknamn på följande sätt:

Stöder diskar som är större än 1 TB.
Ger skivdelarna 0–6, där skivdel 2 bara är ytterligare en skivdel.
Partitioner, eller skivdelar, kan inte överlappa den primära etiketten eller etikett för säkerhetskopia, eller med en annan partition, vilken som helst. EFI-etikettens storlek är oftast 34 sektorer, vilket betyder att partitioner startar vid sektor 34. Den här funktionen innebär att ingen partition kan starta vid sektor noll (0).
Ingen cylinder-, rubrik- eller sektorsinformation lagras i etiketten. Storlekar rapporteras i block.
Information som lagrats i de alternativa cylinderområdena, det vill säga de två sista cylindrarna på disken, lagras nu i skivdel 8.

Mer information om hur du använder EFI-enhetsnamn finns i System Administration Guide: Basic Administration. Den här handboken innehåller viktig information och begränsningar som gäller användandet av EFI-enhetsnamn med befintliga programvaror.

Solaris Volymhanterare kan också användas för att hantera diskar som är större än 1 TB i den här Solaris-versionen. Se Stöd för volymer med flera TB i Solaris Volymhanterare.