Paus av operativsystemet

Det här avsnittet tar upp permanent minne, och kravet att pausa operativsystemet när ett systemkort med permanent minne avkonfigureras.

Ett enkelt sätt att avgöra om ett kort har permanent minne är att köra följande kommando som superanvändare:

Systemet svarar med en utmatning med ungefär följande utseende, där systemkort 0 (zero) beskrivs:

I det permanenta minnet lagras Solaris-kerneln och dess data. Kerneln kan inte släppas från minnet på samma sätt som användarprocesser som lagras i andra kort kan släppa minne genom att växlas ut till växlingsenheten. I stället använder cfgadm en teknik med kopiering och namnbyte för att släppa minnet.

Första steget vid kopiering/namnbyte är att stoppa all minnesaktivitet på systemet genom att pausa alla I/O-operationer och all trådaktivitet, vilket kallas paus. Under paus stannar systemet ofta fullständigt och svarar inte på några externa händelser, som exempelvis nätverkspaket. Två faktorer bestämmer pausens varaktighet: hur många I/O-enheter och trådar som måste stoppas, och hur mycket minne som skall kopieras. Oftast avgör antalet I/O-enheter hur länge pausen skall vara, eftersom I/O-enheterna måste stoppas och sedan startas igen. I allmänhet kan pausen vara längre än två minuter.

Eftersom pausen kan orsaka stor skada begär cfgadm en bekräftelse innan pausen inleds. Om du skriver:

ber systemet att du skall bekräfta valet:

Om du använder SunMC för att utföra en DR-operation visas ett pop-up-fönster där frågan ställs.

Skriv yes för att bekräfta att den skada en paus kan göra är godtagbar, och för att fortsätta.