Dataverifieringskedjan spårar uppdateringar som görs av data i en kub. För att kunna arbeta med verifieringskedjan i scenarioaktiverade kuber behöver du förstå vad som definierar "tidigare" och "nya" datavärden, och de två olika ingångspunkterna för att arbeta med sandlådedata i Smart View.
Om du betraktar den senaste datauppdatering som bekräftats i en cell som "nya" data och alla föregående datavärden för cellen som "tidigare" så kan det hjälpa dig att förstå hur verifieringskedjan fungerar i scenarioaktiverade kuber.
En ny eller oanvänd sandlåda i en scenarioaktiverad kub innehåller inga lagrade värden. De värden som visas för användare, t.ex. värden som visas i ett kalkylblad, återspeglar de värden som finns lagrade i basen.
Om du använder dataverifieringskedjan på en ny scenarioaktiverad kub så betraktas de basvärden som visas i kalkylbladet för sandlådan som "tidigare" värden.
När du uppdaterar värden i en sandlåda lagras värdena i sandlådan (inte i basen). Med avseende på dataverifieringskedjan är de här värdena "nya" värden.
Om du senare uppdaterar dessa "nya" värden spårar verifieringskedjan de senaste ändringarna. Den behandlar de föregående värdena som "tidigare" och de uppdaterade värdena som "nya".
När du startar genom att öppna Excel och göra en privat anslutning till kuben fungerar verifieringskedjan som du skulle förvänta dig med alla andra datauppsättningar.