Artikel I Planera installation via nätverket

I den här delen beskrivs hur du planerar en installation via nätverket.

Kapitel 1 Nyheter i Solaris-installationen

I det här kapitlet beskrivs de nya funktionerna i installationsprogrammen för Solaris. Funktionerna för alla Solaris-operativsystem beskrivs i Nyheter i Solaris 10.

• Nyheter i Solaris 10 1/06 för Solaris-installationen

• Nyheter i Solaris 10 3/05 för Solaris-installationen

Nyheter i Solaris 10 1/06 för Solaris-installationen

I det här avsnittet beskrivs följande nya installationsfunktioner för Solaris 10 version 1/06.

Uppgradera Solaris när icke-globala zoner är installerade

Från och med Solaris 10 version 1/06 kan partitioneringstekniken Solaris Zones konfigurera icke-globala zoner i en enda instans av Solaris, den globala zonen. En icke-global zon är en programkörningsmiljö där processerna isoleras från alla andra zoner. Om du kör ett system med icke-globala zoner installerade, kan du använda de vanliga Solaris-uppgraderingsprogrammen när du uppgraderar till Solaris version 1/06. Du kan använda antingen det interaktiva installationsprogrammet för Solaris eller anpassad JumpStart när du uppgraderar. Det finns några begränsningar för hur du kan uppgradera när icke-globala zoner är installerade.

• Det går bara att använda ett begränsat antal nyckelord för anpassad JumpStart. En lista med de nyckelord för anpassad JumpStart som kan användas finns i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

• Inga cd-rom-skivor distribueras, utan du uppgraderar med en dvd-rom eller en nätverksinstallationsavbildning.

• I ett system med icke-globala zoner installerade ska du inte använda Solaris Live Upgrade när du uppgraderar systemet. Du kan skapa en startmiljö med kommandot lucreate, men inte uppgradera en startmiljö som har icke-globala zoner installerade med kommandot luupgrade. I så fall misslyckas uppgraderingen och ett felmeddelande visas.

Mer information om hur du använder det interaktiva installationsprogrammet för Solaris finns i Installationshandbok för Solaris 10: Grundläggande installationer.

x86: GRUB-baserad start

Från och med Solaris 10 version 1/06 används GNU GRand Unified BootLoader (GRUB) som bygger på öppen källkod i Solaris för x86-baserade system. GRUB ansvarar för att ladda ett startarkiv till systemets minne. Stararkivet består av en samling viktiga filer som behövs vid systemstarten innan rotfilsystemet (/) monteras. Startarkiven används för att starta Solaris.

Den främsta förändringen är att Enhetskonfigurationsassistenten för Solaris har ersatts med GRUB-menyn. GRUB-menyn gör det enklare att starta de olika operativsystemen som är installerade i systemet. GRUB-menyn visas när du startar ett x86-baserat system. Från GRUB-menyn kan du välja vilken operativsysteminstans som ska installeras med hjälp av piltangenterna. Om du inte väljer något startar standardoperativsystemet.

Den GRUB-baserade startfunktionen har förbättrats på följande sätt:

• Snabbare starttider

• Installation från USB-baserade cd- eller dvd-enheter

• Möjlighet att starta från USB-lagringsenheter

• Förenklad DHCP-konfiguration för PXE-start (inga leverantörsspecifika alternativ)

• Inga reallägesdrivrutiner behövs

• Möjlighet att använda Solaris Live Upgrade och GRUB-menyn för att snabbt aktivera och återställa startmiljöer.

Mer information om GRUB finns i följande avsnitt.

GNU är en rekursiv akronym för “GNU's Not UNIX.” Mer information finns på http://www.gnu.org.

Ändringar i uppgraderingsstöd för Solaris-versioner

Från och med Solaris version 1/06 kan du uppgradera Solaris från Solaris 8, 9 eller 10. Det går inte att uppgradera från Solaris 7.

Nyheter i Solaris 10 3/05 för Solaris-installationen

I det här avsnittet beskrivs följande nya installationsfunktioner i Solaris 10 version 3/05.

Ändringar i Solaris-installationen inklusive enhetlig installation

Från och med Solaris 10 version 3/05 finns det flera ändringar som gör installationen enklare och mer enhetlig.

Ändringarna inkluderar följande:

• Den här versionen har en installations-dvd och flera installations-cd-skivor. Dvd:n Solaris Operating System innehåller allt innehåll som finns på installations-cd-skivorna.

  • Solaris Software 1 – Den här cd:n är den enda startbara cd:n. Från den här cd:n kan du komma åt både Solaris grafiska installationsgränssnitt och den konsolbaserade installationen. Med den här cd:n kan du installera de programvaror som du väljer från både det grafiska gränssnittet och den konsolbaserade installationen.

  • Andra Solaris-cd-skivor – De här cd-skivorna innehåller följande:

    • Solaris-paket som du uppmanas installera om det är nödvändigt

    • ExtraValue-programvara som innehåller både programvara som stöds och programvara som inte stöds

    • Installationsprogram

    • Programvara för gränssnitt och lokaliserad dokumentation

• Solaris installations-cd finns inte längre.

• För både cd- och dvd-skivorna är installationen via det grafiska gränssnittet standardvalet (om systemet har tillräckligt med minne). Du kan dock ange att du vill göra en konsolbaserad installation med startalternativet text.

• Installationsprocessen har förenklats vilket gör att du kan välja språkstöd vid starttid, men välja språkversion senare.

Den (icke-interaktiva) installationsmetoden anpassad JumpStart^TM för Solaris har inte ändrats.

Du installerar operativsystemet genom att sätta in cd:n Solaris Software - 1 eller dvd:n Solaris Operating System och skriva något av följande kommandon.

• Om du vill göra standardinstallationen via det grafiska gränssnittet (om systemet har tillräckligt med minne), skriver du boot cdrom.

• Om du vill göra en konsolbaserad installation, skriver du boot cdrom - text.

Komma åt installationer via det grafiska användargränssnittet eller konsolbaserade installationer

Från och med Solaris 10 version 3/0 kan du välja att installera programmet med hjälp av ett grafiskt gränssnitt eller utan någon fönstermiljö. Om det finns tillräckligt med minne visas GUI som standard. Om det saknas tillräckligt med minne för att använda det grafiska användargränssnittet visas andra miljöer som standard. Du kan åsidosätta standardinställningarna genom startalternativet Vnowin eller text. Du är dock begränsad till minnet i ditt system eller att fjärrinstallera. Dessutom gäller att om installationsprogrammet för Solaris inte hittar ett bildskärmskort visas den konsolbaserade miljön automatiskt.

Information om särskilda minneskrav finns i Systemkrav och rekommendationer.

Installationspaketet för anpassad JumpStart och korrigeringsfilsförbättringar

Från och med Solaris 10 version 3/05 kan du utföra följande när du installerar och uppgraderar Solaris med den anpassade JumpStart-installationen:

• En Solaris Flash-installation med ytterligare paket.

  Nyckelordet package för den anpassade JumpStart-profilen har förbättrats för att Solaris Flash-arkiv ska kunna installeras med ytterligare paket. Du kan t.ex. installera samma basarkiv på två datorer, men lägga till olika uppsättningar paket på respektive dator. Paketen behöver inte ingå i Solaris-distributionen.

• En installation med ytterligare paket som kanske inte ingår i Solaris-distributionen.

  Nyckelordet package har förbättrats för att möjliggöra en installation med paket som inte ingår i Solaris-distributionen. Du behöver inte längre skriva ett efterinstallationsskript för att lägga till de extra paketen.

• En installation med möjlighet att installera korrigeringsfiler för operativsystemet Solaris.

  Med det nya nyckelordet patch för den anpassade JumpStart-profilen kan du installera Solaris-korrigeringsfiler. Den här funktionen gör att du kan installera en lista med korrigeringsfiler som anges i en korrigeringsfil.

Mer information finns i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Konfigurera flera nätverksgränssnitt under installationen

Från och med Solaris 10 version 3/05 kan du med installationsprogrammet för Solaris konfigurera flera gränssnitt under installationen. Du kan förkonfigurera de här gränssnitten i sysidcfg-filen för datorn. Du kan också konfigurera flera gränssnitt under installationen. Du hittar mer information om detta i följande dokument:

• Installationshandbok för Solaris 10: Nätverksbaserade installationer

• Direkthjälpen för sysidtool(1M)

• Direkthjälpen för sysidcfg(4)

SPARC: Förändringar av 64-bitarspaket

I tidigare Solaris-versioner levererades Solaris-programvaran i separata paket för 32-bitars- respektive 64-bitarskomponenter. Från och med Solaris 10 version 3/05 är det enklare att packa upp, eftersom de flesta 32-bitarskomponenter och 64-bitarskomponenter finns i ett enda paket. De kombinerade paketen behåller namnen från de ursprungliga 32-bitarspaketen och 64-bitarspaketen upphör att levereras.

I och med att 64-bitarspaketen tagits bort förenklas installationen och ger förbättrade prestanda:

• Antalet paket har minskats vilket förenklar de skript för anpassad JumpStart som innehåller listor med paket.

• Paketeringssystemet förenklas eftersom alla grupper med programvarufunktioner ryms i ett paket.

• Installationstiden förkortas eftersom färre paket installeras.

64-bitarspaketen har bytt namn enligt följande:

• Om ett 64-bitarspaket har en motsvarighet med 32 bitar, har 64-bitarspaketet fått 32-bitarspaketets namn. Ett 64-bitarsbibliotek som t.ex. /usr/lib/sparcv9/libc.so.1 skulle tidigare ha levererats i SUNWcslx, men finns nu i SUNWcsl. 64-bitarspaketet SUNWcslx levereras inte längre.

• Om paketet inte har en motsvarighet med 32 bitar har suffixet ”x” tagits bort från namnet. Exempelvis blir SUNW1394x i stället SUNW1394.

Det här betyder att du kan bli tvungen att ändra ditt anpassade JumpStart-skript eller andra installationsskript och ta bort referenser till 64-bitarspaketen.

Med installationsmetoden för anpassad JumpStart skapas en ny startmiljö

Från och med Solaris 10 version 3/05 kan du nu använda installationsmetoden JumpStart för att skapa en tom startmiljö när du installerar Solaris. Den tomma startmiljön kan sedan fyllas med ett Solaris Flash-arkiv.

Mer information finns i Kapitel 11, Anpassad JumpStart (Referens) i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Programvarugruppen Reducerat nätverk

Från och med Solaris 10 version 3/05 kan du nu skapa ett säkrare system med färre aktiverade nätverkstjänster genom att välja eller ange programvarugruppen Reducerat nätverk (SUNWCrnet) under installationen. Programvarugruppen Reducerat nätverk innehåller systemadministrationsverktyg och en textbaserad fleranvändarkonsol. Med SUNWCrnet kan systemet känna igen nätverksgränssnitt. Under installationen kan du anpassa systemets konfiguration genom att lägga till programvarupaket och aktivera de nätverkstjänster som behövs.

Mer information finns i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Ändra partitionstabeller genom att använda en VTOC (Virtual Table of Contents)

Från och med Solaris 10 version 3/05 kan du nu med installationsprogrammet för Solaris läsa in befintliga skivdelar från de virtuella innehållsförteckningarna (VTOC).Du kan bevara och använda de befintliga skivdelstabellerna under installationen i stället för att använda den standarddisklayout som används av installationsprogrammet.

x86: Ändring i layouten för standardstartdiskpartitionen

Från och med Solaris 10 version 3/05 finns den nya funktionen för partitioneringslayout av startskivan i installationsprogrammet för Solaris. Den här layouten innehåller som standard servicepartitionen i Sun x86-baserade system. Med det här installationsprogrammet kan du bevara en befintlig servicepartition.

Den nya standarden inkluderar följande partitioner:

• Första partitionen – servicepartitionen (befintlig storlek på systemet)

• Andra partitionen – x86-startpartitionen (ungefär 11 MB)

• Tredje partitionen – Solaris-partitionen (det diskutrymme som återstår på startdisken)

Om du vill använda standardlayouten markerar du Standard när du i Solaris installationsprogram ombeds välja en layout för startdisken.

Om du installerar operativsystemet Solaris för x86-baserade system i ett system som inte innehåller en servicepartition, så skapar inte Solaris installationsprogram någon ny servicepartition. Om du vill skapa en servicepartition i ditt system använder du först systemets diagnostik-cd och skapar servicepartitionen. När du har skapat servicepartitionen installerar du operativsystemet Solaris.

Information om hur du skapar servicepartitionen finns i maskinvarans dokumentation.

Mer information finns i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Kapitel 2 Solaris installation och uppgradering (Allmän översikt)

Det här kapitlet förser dig med information om beslut som du måste ta innan du installerar eller uppgraderar Solaris-operativsystemet. Kapitlet innehåller följande avsnitt:

• Uppdragsöversikt: installera eller uppgradera Solaris-programvara

• Installera via nätverket eller från en dvd eller cd?

• Standardinstallation eller uppgradering

• Välja installationsmetod för Solaris

• Sun Java System Application Server Platform Edition 8

I den här boken används begreppet skivdel, något som kan kallas partition i annan Solaris-dokumentation och i en del Solaris-program.

x86: För att undvika förvirring skiljer vi i den här boken mellan x86 fdisk-partitioner och uppdelningarna inom Solaris fdisk-partitionen. x86-fdisk-divisioner kallas partitioner. Divisionerna inom en Solaris fdisk-partition kallas skivdelar.

Uppdragsöversikt: installera eller uppgradera Solaris-programvara

Följande uppgiftsöversikt anger de steg som är nödvändiga för att installera eller uppgradera operativsystemet Solaris om du använder ett installationsprogram. Använd den här översikten för att identifiera alla beslut som du måste ta för att göra installationen så effektiv som möjligt.

Installera via nätverket eller från en dvd eller cd?

Solaris-programvaran distribueras på dvd och cd så att du kan installera eller uppgradera system som har tillgång till dvd-rom- eller cd-romenheter.

Du kan konfigurera systemen så att de installerar via nätverket med fjärr-dvd- eller fjärr-cd-avbildningar. Du kanske vill konfigurera systemen på det här sättet om:

• du har system som inte har lokala dvd-rom- eller cd-romenheter

• du installerar flera system och inte vill sätta in disketterna i varje lokal enhet för att kunna installera Solaris-programvaran.

Du kan utföra en nätverksinstallation med alla installationsmetoder för Solaris. Genom att installera system via nätverket med installationsfunktionen i Solaris Flash eller med en anpassad JumpStart-installation, kan du centralisera och automatisera installationsprocessen i stora företag. Mer information om de olika installationsmetoderna finns i Välja installationsmetod för Solaris.

Installation av Solaris-programvaran via nätverket kräver en standardinstallation. Om du vill ha information om hur du förbereder en nätverksinstallation, väljer du ett av följande alternativ.

Standardinstallation eller uppgradering

Du kan välja att utföra en standardinstallation eller, om Solaris operativsystem redan körs på systemet, uppgradera systemet.

Standardinstallation

En standardinstallation skriver över systemdisken med den nya versionen av Solaris operativsystem. Om operativsystemet Solaris inte körs på systemet måste du utföra en standardinstallation.

Om Solaris operativsystem redan körs på systemet kan du välja att utföra en standardinstallation. Om du vill bevara alla lokala ändringar, måste du säkerhetskopiera ändringarna innan du börjar installera. När installationen är färdig kan du återställa de lokala ändringarna.

Du kan utföra en standardinstallation med alla installationsmetoder för Solaris. Detaljerad information om de olika installationsmetoderna för Solaris finns i Välja installationsmetod för Solaris.

Uppgradera

Du kan uppgradera operativsystemet i Solaris på två sätt: med standarduppgradering eller med Solaris Live Upgrade. Med en standarduppgradering behålls så många befintliga konfigurationsparametrar som möjligt i det aktuella Solaris-operativsystemet. Solaris Live Upgrade skapar en kopia av det aktuella systemet. Kopian kan sedan uppgraderas med en standarduppgradering. Det uppgraderade Solaris-operativsystemet kan bli det aktuella systemet genom en enkel omstart. Om ett fel skulle inträffa kan du byta tillbaka till det ursprungliga Solaris-operativsystemet genom att starta om systemet. Med Solaris Live Upgrade kan systemet vara i gång medan du uppgraderar. Du kan även växla mellan de olika operativsystemsversionerna av Solaris.

En lista över uppgraderingsmetoder och mer information om hur du uppgraderar finns i Uppgradera.

Välja installationsmetod för Solaris

Det finns flera installationsprogram och uppgraderingsprogram för Solaris. Varje installationsteknik har olika funktioner som formats för specifika installationskrav och miljöer. Använd följande tabell som hjälp när du ska välja installationsmetod.

Sun Java System Application Server Platform Edition 8

Med Sun Java System Application Server Platform Edition 8 kan du sprida program- och webbtjänster. Programvaran installeras automatiskt med Solaris operativsystem. Du kan hitta dokumentation för servern inom följande områden:

Kapitel 3 Solaris-installation och uppgradering (Planering)

I det här kapitlet beskrivs vilka krav systemet måste uppfylla för att installera eller uppgradera till operativsystemet Solaris. Dessutom ges riktlinjer för hur du planerar tilldelningen av disk- och standardminnesväxlingsutrymmet. Kapitlet innehåller följande avsnitt:

• Systemkrav och rekommendationer

• Tilldelning av disk- och minnesväxlingsutrymme

• Uppgradera

• Så här tar du reda på vilken version av Solaris som körs på systemet

• Språkversionsvärden

• Plattformsnamn och grupper

• Installera och uppgradera när icke-globala zoner används

• SPARC: Förändringar av 64-bitarspaketen

• x86: Rekommendationer för partitionering

Systemkrav och rekommendationer

Du kan antingen installera programvaran med ett grafiskt användargränssnitt eller med eller utan en fönstermiljö. Om det finns tillräckligt med minne visas GUI som standard. Andra miljöer visas automatiskt om minnet inte räcker för att visa GUI. Du kan åsidosätta standardinställningarna genom startalternativet Vnowin eller text. Du är dock begränsad till minnet i ditt system eller att fjärrinstallera. Om Solaris installationsprogram inte identifierar ett bildskärmskort kommer en konsolbaserad miljö att visas automatiskt. I Tabell 3–3 beskrivs dessa miljöer och vilket minne som minst krävs för att visa dem.

Tilldelning av disk- och minnesväxlingsutrymme

Innan du installerar Solaris-programvaran kan du ta reda på om systemet har tillräckligt med diskutrymme genom att göra högnivåplanering.

Allmän planering av diskutrymme och rekommendationer

Planeringen av diskutrymme är olika för alla. Beroende på vilka behov du har, bör du tänka på att tilldela utrymme för följande omständigheter.

Rekommenderat diskutrymme för programvarugrupper

Solaris-programvarugrupperna är samlingar av Solaris-paket. Varje programvarugrupp innehåller stöd för olika funktioner och maskinvarudrivrutiner.

• Vid en första installation väljer du den programvarugrupp som du vill installera beroende på vilka funktioner du vill utföra i systemet.

• Om du gör en uppgradering måste du uppgradera den programvarugrupp som är installerad i systemet. Om du exempelvis har installerat Solaris-programvarugruppen Slutanvändare på systemet kan du inte använda uppgraderingsalternativet för att uppgradera till Solaris-programvarugruppen Utvecklare. Under uppgraderingen kan du däremot lägga till programvaror som inte är en del av den aktuella programvarugruppen.

När du installerar Solaris-programvaran kan du välja att lägga till och ta bort paket från Solaris-programvarugruppen som du valt. Innan du väljer vilka paket som ska läggas till eller tas bort bör du känna till vilka programvaror som är beroende av varandra och hur Solaris-programvara paketeras.

Följande tabell visar grupperingen av programvarupaketen. Reducerat nätverksstöd innehåller det minsta antalet paket och Solaris-programvarugruppen Komplett plus OEM Support innehåller alla paketen.

Figur 3–1 Solaris-programvarugrupper

I Tabell 3–6 finns en lista med Solaris-programgrupperna och det rekommenderade diskutrymme som behövs för att installera respektive grupp.

Diskutrymmesrekommendationerna i Tabell 3–6 omfattar utrymme för följande element.

• Utrymme för minnesväxling

• Korrigeringsfiler

• Extra programvarupaket

Det kan hända att programvarugrupperna kräver mindre diskutrymme än vad som anges i den här tabellen.

Uppgradera

Du kan uppgradera systemet genom att använda en av tre olika uppgraderingsmetoder: Solaris Live Upgrade, Solaris installationsprogram eller anpassad JumpStart.

Uppgraderingsbegränsningar

Uppgraderingsprogram

Du kan genomföra en standardiserad interaktiv uppgradering med Solaris installationsprogram eller en obevakad uppgradering med installationsmetoden för anpassad JumpStart. Med Solaris Live Upgrade kan du uppgradera ett system som körs.

Installera ett Solaris Flash-arkiv i stället för att uppgradera

Med Solaris Flash-installationsfunktionen kan du skapa en kopia av hela installationen från ett huvudsystem som kan kopieras till flera klonsystem. Denna kopia kallas Solaris Flash-arkiv. Du kan installera ett arkiv med hjälp av vilket installationsprogram som helst.

Det går inte att skapa ett Solaris Flash-arkiv om en icke-global zon är installerad. Solaris Flash-funktionen är inte kompatibel med partitioneringstekniken Solaris Zones. Om du skapar ett Solaris Flash-arkiv installeras inte det resulterande arkivet på rätt sätt när arkivet distribueras i följande situationer:

• Arkivet skapas i en icke-global zon

• Arkivet skapas i en global zon som har icke-globala zoner installerade

I följande tabell finns information om hur du installerar ett arkiv.

Uppgradera med omtilldelning av diskutrymmet

Uppgraderingsalternativet i Solaris installationsprogram och nyckelordet upgrade i det anpassade JumpStart-programmet gör att du kan tilldela om diskutrymme. Omtilldelningen gör att storlekarna på skivdelarna i hårddisken förändras automatiskt. Du kan tilldela om diskutrymme om de aktuella filsystemen inte har tillräckligt mycket utrymme för uppgraderingen. Filsystem kan till exempel behöva mer utrymme för uppgraderingen av följande skäl:

• Den nya versionen av den Solaris-programvarugrupp som för tillfället är installerad på systemet innehåller ny programvara. Ett nytt program, som ingår i en programvarugrupp, markeras automatiskt för installation under uppgraderingen.

• Storleken på befintliga program i systemet har ökat i den nya versionen.

Funktionen för automatisk layout försöker omfördela diskutrymmet för att filsystemets nya utrymmeskrav ska tillgodoses. Först försöker funktionen omfördela utrymmet, baserat på en uppsättning standardbegränsningar. Om detta inte går måste du ändra begränsningarna för filsystemen.

Funktionen för automatisk layout kan inte användas för att ”göra filsystem större”. Automatisk layout omtilldelar utrymme med följande process:

1. Säkerhetskopierar nödvändiga filer i filsystemet som måste ändras.

2. Ompartitionerar skivenheterna baserat på ändringar av filsystemet.

3. Återställer säkerhetskopior av filer innan uppgraderingen genomförs.

• Om du använder Solaris installationsprogram och funktionen för automatisk layout inte kan fastställa hur diskutrymmet ska omtilldelas, måste du använda det anpassade JumpStart-programmet för att utföra uppgraderingen.

• Om du uppgraderar med den anpassade JumpStart-metoden och skapar en uppgraderingsprofil bör du beakta diskutrymmet. Om de aktuella filsystemen inte innehåller tillräckligt med diskutrymme för uppgraderingen kan du omtilldela diskutrymme med nyckelorden backup_media och layout_constraint. Exempel på hur du använder nyckelorden backup_media och layout_constraint i en profil finns i Profilexempel i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Säkerhetskopiera systemen innan du uppgraderar

Innan du uppgraderar till operativsystemet Solaris rekommenderas starkt att du säkerhetskopierar dina befintliga filsystem. Om du kopierar filsystemen till flyttbara media, till exempel band, kan du försäkra dig mot dataförlust, skada och fel i allmänhet. Detaljerade instruktioner om hur du säkerhetskopierar ditt system finns i Kapitel 24, Backing Up and Restoring File Systems (Overview) i System Administration Guide: Devices and File Systems.

Så här tar du reda på vilken version av Solaris som körs på systemet

Om du vill veta vilken version av Solaris programvaror som körs på ditt system, skriver du in ett av följande kommandon.

$ uname -a

Kommandot cat ger dig mer detaljerad information.

$ cat /etc/release

Språkversionsvärden

Som en del av installationen kan du förkonfigurera den språkversion som du vill använda i systemet. Språkversionen bestämmer hur onlineinformationen visas för ett visst språk och en viss region. Ett språk kan innehålla mer än en språkversion eftersom hänsyn måste tas till regionala skillnader, exempelvis skillnader i datum- och tidsformat, numeriska och monetära konventioner och stavning.

Du kan förkonfigurera systemspråk i en anpassad JumpStart-profil eller i filen sysidcfg.

Plattformsnamn och grupper

När du lägger till klienter för en nätverksinstallation måste du känna till systemets arkitektur (plattformsgrupp). Om du skriver en regelfil för en anpassad JumpStart-installation behöver du veta plattformens namn.

Nedan följer några exempel på plattformsnamn och -grupper. En fullständig lista över SPARC-baserade system finns i Handbok för Solaris Suns maskinvaruplattformar på http://docs.sun.com/.

Om systemet körs kan du också använda kommandot uname -i för att ta reda på systemets plattformsnamn eller kommandot uname -m för att ta reda på systemets plattformsgrupp.

Installera och konfigurera zoner

Följande introduktion innehåller information om högnivåplanering för globala och icke-globala zoner. En översikt, planeringsinformation och specifika procedurer finns i Kapitel 16, Introduction to Solaris Zones i System Administration Guide: Solaris Containers-Resource Management and Solaris Zones.

Partitioneringstekniken Solaris Zones (Översikt)

När operativsystemet Solaris är installerat kan du installera och konfigurera zoner. Den globala zonen är den enda instans i operativsystemet som körs och finns i varje Solaris-system. Den globala zonen är både standardzon för systemet och den zon som används för administrativ kontroll av hela systemet. En icke-global zon är en virtuell operativsystemmiljö.

Solaris zoner är en partitioneringsteknik för programvaran som används för att virtualisera operativsystemtjänster och ger en isolerad och säker miljö för program som körs. När du skapar en zon åstadkommer du en miljö för programkörningen där processer är isolerade från alla andra zoner. Den här isoleringen förhindrar att processer som körs i en zon övervakar och påverkar processer som körs i andra zoner. Inte ens en process som körs i en icke-global zon med superanvändaruppgifter kan se eller påverka aktiviteter i andra zoner. En process som körs i den globala zonen med superanvändaruppgifter kan påverka alla processer i alla zoner.

Förstå globala och icke-globala zoner

Den globala zonen är den enda zonen som en icke-global zon kan konfigureras, installeras, hanteras och avinstalleras från. Endast den globala zonen är startbar från systemets maskinvara. Administration av systemets infrastruktur som fysiska enheter, vägval och dynamisk omkonfiguration (DR) är endast möjlig i den globala zonen. Processer med rätt behörigheter som körs i den globala zonen kan komma åt objekt i alla zoner. I följande tabell sammanfattas egenskaperna för både globala och icke-globala zoner.

Du hittar mer information om detta i följande avsnitt:

• Kapitel 16, Introduction to Solaris Zones i System Administration Guide: Solaris Containers-Resource Management and Solaris Zones

• Installera och konfigurera zoner

Solaris Zones (Planering)

När du har installerat Solaris kan du installera och konfigurera zoner. Den globala zonen är den enda instans i operativsystemet som körs och finns i varje Solaris-system. Den globala zonen är både standardzon för systemet och den zon som används för administrativ kontroll av hela systemet. En icke-global zon är en virtuell operativsystemmiljö.

De kommandon som accepterar ett alternativt rotfilsystem (/) genom att använda -R-alternativet eller motsvarande får inte användas när följande är sant:

• Kommandot körs i den globala zonen.

• Det alternativa rotfilsystemet (/) kan vara valfri sökväg i en icke-global zon.

Ett exempel är alternativet -R rotsökväg till verktyget pkgadd som körs från den globala zonen med en sökväg till rotfilsystemet (/) i en icke-global zon.

En lista över verktyg som accepterar ett alternativt rotfilsystem (/) och mer information om zoner finns i Restriction on Accessing A Non-Global Zone From the Global Zone i System Administration Guide: Solaris Containers-Resource Management and Solaris Zones.

Installera och uppgradera när icke-globala zoner används

När du har installerat Solaris, kommer den programvarugrupp som installeras i den globala zonen att bestå av den uppsättning med paket som delas av alla icke-globala zoner. Om du till exempel installerar programvarugruppen Komplett innehåller alla zoner de här paketen. Som standard fyller tilläggspaketen som har installerats i globala zonen också de icke-globala zonerna. Du kan dela upp alla program, namnrymder, servrar och nätverksanslutningar som NFS och DHCP samt andra programvaror i icke-globala zoner. Alla icke-globala zoner är omedvetna om andra icke-globala zoner och fungerar oberoende av varandra. Du kan till exempel ha installerat programvarugruppen Komplett i den globala zonen och köra den i separata icke-globala zoner Java Enterprise System Messaging Server, en databas, DHCPoch en webbserver. När du installerar icke-globala zoner bör du tänka på att prestandakraven för programmen körs i varje icke-global zon.

Det går inte att skapa ett Solaris Flash-arkiv när en icke-global zon har installerats. Solaris Flash-funktionen är inte kompatibel med partitioneringstekniken Solaris Zones. Om du skapar ett Solaris Flash-arkiv installeras inte det resulterande arkivet på rätt sätt när arkivet distribueras i följande situationer:

• Arkivet skapas i en icke-global zon

• Arkivet skapas i en global zon som har icke-globala zoner installerade

Uppgradera när icke-globala zoner är installerade

Från och med Solaris 10 version 1/06 kan du uppgradera ett system som har icke-globala zoner installerade när du uppgraderar till Solaris. Med det interaktiva installationsprogrammet för Solaris och anpassade JumpStart-program kan du utföra en uppgradering.

• Med det interaktiva installationsprogrammet för Solaris kan du uppgradera ett system med icke-globala zoner genom att välja Uppgraderingsinstallation i fönstret Välj Uppgradera eller Standardinstallation. Installationsprogrammet analyserar sedan systemet för att ta reda på om systemet kan uppgraderas, och skapar en sammanfattning av analysen. Installationsprogrammet uppmanar dig att fortsätta uppgraderingen. Du kan använda det här programmet med följande begränsningar:

  • Du kan inte anpassa uppgraderingen. Du kan till exempel inte installera fler programvaruprodukter, installera fler språkpaket eller ändra skivlayouten.

  • Du måste använda Solaris 10 DVD eller en nätverksinstallationsavbildning som skapats utifrån en dvd. Du kan inte använda cd-skivorna med Solaris 10-programvara när du uppgraderar ett system. Mer information om hur du installerar med det här programmet finns i Kapitel 2, Installera med installationsprogrammet för Solaris (Steg-för-steg-anvisningar) i Installationshandbok för Solaris 10: Grundläggande installationer.

• Med det anpassade JumpStart-installationsprogrammet kan du uppgradera genom att bara använda nyckelorden install_type och root_device.

  Eftersom vissa nyckelord påverkar icke-globala zoner, kan vissa nyckelord inte ingå i en profil. Om du till exempel använder nyckelord som lägger till paket, omtilldelar diskutrymme eller lägger till språk kan de icke-globala zonerna påverkas. Om du använder dessa nyckelord ignoreras de eller så misslyckas uppgraderingen med JumpStart. En lista över dessa nyckelord finns i Begränsa profilnyckelord vid uppgradering med icke-globala zoner i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Du kan inte använda Solaris Live Upgrade när du uppgraderar ett system och icke-globala zoner är installerade. Du kan skapa en startmiljö med kommandot lucreate, men om du använder kommandot luupgrade misslyckas uppgraderingen. Ett felmeddelande visas.

Krav på minnesutrymme för icke-globala zoner

När du installerar den globala zonen måste du reservera tillräckligt med diskutrymme för alla zoner som du kanske vill skapa. Varje icke-global zon har ett unikt krav på minnesutrymme. Följande beskrivning är en kortfattad översikt över planeringsinformation. Information om planeringskrav och rekommendationer finns i Kapitel 18, Planning and Configuring Non-Global Zones (Tasks) i System Administration Guide: Solaris Containers-Resource Management and Solaris Zones.

Det finns inga begränsningar på hur mycket diskutrymme som kan upptas av en zon. Administratören för den globala zonen är ansvarig för begränsning av utrymmet. Även en ensam processor kan stödja ett flertal zoner som körs samtidigt.

Egenskaperna hos de paket som installerats påverkar kraven på minnesutrymme i de icke-globala zoner som har skapats. Det är antalet paket och kraven på minnesutrymme som avgör. De generalla riktlinjer för diskutrymme är följande.

• Cirka 100 MB ledigt diskutrymme bör finnas när den globala zonen har installerats med alla Solaris standardpaket. Utöka mängden om tilläggspaket har installerats i den globala zonen. Som standard fyller tilläggspaketen som har installerats i globala zonen också de icke-globala zonerna. Katalogerna i den icke-globala zonen för de här tilläggspaketen är angivna med resursen inherit-pkg-dir.

• Lägg till 40 MB RAM-minne per zon om systemet har tillräckligt minnesväxlingsutrymme. Dessa tillägg rekommenderas om du vill göra varje zon operativ. När du planerar systemets storlek bör du beakta de här tilläggen av RAM-minne.

SPARC: Förändringar av 64-bitarspaketen

I de tidigare Solaris-versionerna levererades operativsystemet Solaris i separata paket för 32- och 64-bitarskomponenter. I operativsystemet Solaris 10 har paketeringen förenklats i och med att de flesta 32-bitars och 64-bitars komponenter levereras i ett enda paket. De kombinerade paketen behåller namnen från de ursprungliga 32-bitarspaketen och 64-bitarspaketen upphör att levereras. Den här förändringen minskar antalet paket och förenklar installationen. Det här betyder att du kan bli tvungen att ändra ditt anpassade JumpStart-skript eller andra installationsskript och ta bort referenser till 64-bitarspaketen.

64-bitarspaketen har bytt namn enligt följande:

• Om ett 64-bitarspaket har en motsvarighet med 32 bitar, har 64-bitarspaketet fått 32-bitarspaketets namn. Om till exempel ett 64-bitarsbibliotek som /usr/lib/sparcv9/libc.so.1 tidigare skulle ha levererats i SUNWcslx levereras det nu i SUNWcsl. 64-bitarspaketet SUNWcslx levereras inte längre.

• Om paketet inte har en motsvarighet med 32 bitar har suffixet ”x” tagits bort från namnet. Exempelvis blir SUNW1394x i stället SUNW1394.

x86: Rekommendationer för partitionering

Om du använder Solaris på x86-baserade system följer du de här riktlinjerna när du partitionerar systemet.

I Solaris-installationsprogram används en standardlayout för startdiskpartition. De här partitionerna kallas fdisk-partitioner. En fdisk-partition är en logisk partition på en hårddisk som är dedikerad till ett visst operativsystem på en x86-dator. Du måste konfigurera minst en Solaris fdisk-partition på ett x86-system för att kunna installera Solaris programvara. x86-datorer kan hantera upp till fyra fdisk-partitioner på en hårddisk. Partitionerna kan användas för lagring av olika operativsystem. Varje operativsystem måste placeras på en egen fdisk-partition. En dator kan endast ha en fdisk-partition för Solaris per hårddisk.

Standardlayout på startskivans partition bevarar servicepartitionen

I Solaris installationsprogram används en standardlayout på startskivans partition för att bevara en diagnostik- eller servicepartition. Om systemet innehåller en diagnostik- eller servicepartition, kan du behålla den med hjälp av standardlayouten för startskivan.

Om du installerar Solaris operativsystem på en x86-dator som för tillfället inte har en diagnostik- eller servicepartition, skapas inte någon ny diagnostik- eller servicepartition i installationsprogrammet som standard. Om du vill skapa en diagnostik- eller servicepartition på systemet läser du dokumentationen för maskinvaran.

Kapitel 4 x86: GRUB-baserad start för Solaris-installation

I det här kapitlet beskrivs den GRUB-baserade starten på x86-baserade system som gäller för Solaris-installationen. Kapitlet innehåller följande avsnitt:

• x86: GRUB-baserad start (Översikt)

• x86: GRUB-baserad start (Planering)

• x86: Leta reda på GRUB-menyns menu.lst-fil (Steg-för-steg-anvisningar)

x86: GRUB-baserad start (Översikt)

Från och med Solaris 10 version 1/06 har GRUB, en startladdare som bygger på öppen källkod, använts som standardstartladdare i Solaris.

GRUB-baserad start används inte i SPARC-baserade system.

Startladdaren är det första program som körs när du har kopplat på ett system. När du har kopplat på ett x86-baserat system initierar BIOS (Basic Input/Output System) processorn, minnet och plattformens maskinvara. När initieringen är klar laddar BIOS startladdaren från den konfigurerade startenheten och överför sedan kontrollen av systemet till startladdaren.

GRUB är en startladdare som bygger på öppen källkod, med ett enkelt menygränssnitt som innehåller startalternativ som är fördefinierade i en konfigurationsfil. GRUB har också ett kommandoradsgränssnitt som kan väljas från menygränssnittet där du kan utföra olika startkommandon. I Solaris är implementeringen av GRUB kompatibel med flerstartsspecifikationen. Den specifikationen beskrivs mer ingående på http://www.gnu.org/software/grub/grub.html.

Eftersom Solaris-kärnan är fullständigt kompatibel med flerstartsspecifikationen, kan du starta ett Solaris x86-baserat system med hjälp av GRUB. Med GRUB kan du på ett enkelt sätt starta och installera olika operativsystem. I ett enskilt system kan du till exempel starta följande operativsystem:

• Solaris

• Microsoft Windows

  ---

  Obs! –

  GRUB identifierar Microsoft Windows-partitioner men verifierar inte att operativsystemet kan startas.

  ---

En stor fördel med GRUB är att det kan identifiera olika filsystem och kärnans körbara format, så att du kan ladda ett operativsystem utan att behöva ange var kärnan finns fysiskt på skivan. Med GRUB-baserad start laddas kärnan genom att dess filnamn, enhet och partition där kärnan finns anges. GRUB-baserad start ersätter enhetskonfigurationsassistenten för Solaris och gör startprocessen enklare tack vare GRUB-menyn.

x86: Hur GRUB-baserad start fungerar

När GRUB har fått kontroll över systemet visas en meny på konsolen. På GRUB-menyn kan du göra följande:

• Starta systemet genom att välja en post

• Ändra en startpost med hjälp av den inbyggda Redigera-menyn

• Manuellt ladda en operativsystemkärna från kommandoraden

Du kan konfigurera en tidsgräns som gör att standardoperativsystemet startar automatiskt. Du avbryter starten av standardoperativsystemet genom att trycka på valfri tangent.

Ett exempel på en GRUB-meny finns i Beskrivning av GRUB-huvudmenyn.

x86: Namngivningskonventioner för GRUB-enheter

Namngivningskonventionerna för GRUB-enheter skiljer sig en aning från tidigare Solaris-versioner. Om du förstår namngivningskonventionerna i GRUB blir det enklare att ange enhets- och partitionsinformation när du konfigurerar GRUB i systemet.

I tabellen nedan beskrivs namngivningskonventionerna för GRUB-enheter.

Alla GRUB-enhetsnamn måste omslutas med parentes. Partitionsnumren räknas från 0 (noll), inte från 1.

Mer information om fdisk-partitioner finns i Guidelines for Creating an fdisk Partition i System Administration Guide: Devices and File Systems.

x86: Här hittar du information om GRUB-baserade installationer

Mer information om de här ändringarna finns i följande referenser:

x86: GRUB-baserad start (Planering)

I det här avsnittet beskrivs grunderna i den GRUB-baserade starten och GRUB-menyn.

När du installerar Solaris installeras som standard två GRUB-menyposter i systemet. Den första posten är Solaris-posten. Den andra posten är det felsäkra startarkivet, som används för systemåterställning. Solaris-posterna på GRUB-menyn installeras och uppdateras automatiskt under installationen och uppgraderingen av Solaris. Dessa poster hanteras direkt av operativsystemet och ska inte redigeras manuellt.

Under en standardinstallation av operativsystemet Solaris installeras GRUB på Solaris fdisk-partition utan att inställningarna för systemets BIOS ändras. Om operativsystemet inte finns på BIOS-startskivan, måste du göra något av följande:

• Ändra BIOS-inställningen.

• Använda en Boot Manager för självinmatande programladdning till Solaris-partitionen. Mer information finns i dokumentationen till Boot Manager.

Standardmetoden är att installera Solaris på startskivan. Om det finns flera operativsystem installerade på datorn kan du lägga till poster i filen menu.lst. Dessa poster visas sedan på GRUB-menyn nästa gång du startar systemet.

Mer information om flera operativsystem finns i How Multiple Operating Systems Are Supported in the GRUB Boot Environment i System Administration Guide: Basic Administration.

x86: Utföra en GRUB-baserad installation från nätverket

Om du vill utföra en GRUB-baserad nätverksstart måste det finnas en DHCP-server som är konfigurerad för PXE-klienter och en installationsserver med tftp-tjänsten. DHCP-servern måste kunna svara på DHCP-klasserna PXEClient och GRUBClient. DHCP-svaren måste innehålla följande information:

• IP-adress till filservern

• Namn på startfilen (pxegrub)

rpc.bootparamd, som vanligtvis måste finnas på servern för att utföra en nätverksstart, behövs inte för en GRUB-baserad nätverksstart.

Om det inte finns någon PXE- eller DHCP-server kan du ladda GRUB från en cd-skiva eller en lokal skiva. Du kan sedan manuellt konfigurera nätverket i GRUB och överföra flerstartsprogrammet och startarkivet från filservern.

Mer information finns i x86: Starta och installera via nätverket med PXE (Översikt).

Beskrivning av GRUB-huvudmenyn

När du startar ett x86-baserat system visas GRUB-menyn. På den här menyn finns en lista med startposter som du kan välja mellan. En startpost motsvarar en instans av ett operativsystem som är installerat i systemet. GRUB-menyn baseras på filen menu.lst, som är en konfigurationsfil. Filen menu.lst skapas i installationsprogrammet för Solaris och kan ändras efter installationen. Filen menu.lst bestämmer listan med instanser för operativsystem som visas på GRUB-menyn.

• Om du installerar eller uppgraderar Solaris, uppdateras GRUB-menyn automatiskt. Solaris visas sedan som en ny startpost.

• Om du installerar ett annat operativsystem än Solaris måste du ändra filen menu.lst så att den innehåller den nya operativsysteminstansen. Om du lägger till ett nytt operativsystem visas den nya startposten på GRUB-menyn nästa gång du startar systemet.

Exempel 4–1 GRUB-huvudmenyn

I följande exempel innehåller GRUB-huvudmenyn operativsystemen Solaris och Microsoft Windows. Startmiljön Solaris Live Upgrade anges också med namnet second_disk. De olika menyobjekten beskrivs nedan.

GNU GRUB version 0.95 (616K undre / 4127168K övre minne)
+-------------------------------------------------------------------+
|Solaris                                                            |
|Solaris failsafe                                                   |
|second_disk                                                        |
|second_disk failsafe                                               |
|Windows                                                            |
+-------------------------------------------------------------------+
Använd tangenterna ^ och v för att markera posterna. Tryck på Retur 
för att starta det valda operativsystemet, "e" om du vill 
redigera kommandona innan du startar eller "c" om du 
vill visa en kommandorad.

Solaris

Anger operativsystemet Solaris.

Solaris failsafe

Anger ett startarkiv som kan används för återställning om Solaris skadas.

second_disk

Anger startmiljön Solaris Live Upgrade. Startmiljön second_disk skapades som en kopia av operativsystemet Solaris. Den har uppgraderats och aktiverats med kommandot luactivate. Startmiljön kan användas för systemstart.

Windows

Anger operativsystemet Microsoft Windows. GRUB identifierar de här partitionerna men verifierar inte att operativsystemet kan startas.

Beskrivning av GRUB-filen menu.lst

GRUB-filen menu.lst innehåller det som visas på GRUB-huvudmenyn. På GRUB-huvudmenyn visas startposterna för alla instanser av operativsystemen som är installerade i systemet, bland annat startmiljöerna för Solaris Live Upgrade. Under uppgraderingen av Solaris bevaras de ändringar som du gör av filen.

Alla ändringar som görs av filen menu.lst återges på GRUB-huvudmenyn, tillsammans med Solaris Live Upgrade-posterna. Alla ändringar som du gör i filen börjar gälla nästa gång du startar om datorn. Du kan behöva ändra den här filen av följande skäl:

• Om du vill lägga till GRUB-menyposter för andra operativsystem än Solaris

• Om du vill anpassa hur starten går till, till exempel ange standardoperativsystemet på GRUB-menyn

Du ska inte använda GRUB-filen menu.lst för att ändra Solaris Live Upgrade-posterna. Om du gör det kanske Solaris Live Upgrade inte fungerar.

Även om du kan använda filen menu.lst för att anpassa hur starten ska gå till, till exempel starta med Kernel-felsökaren, är den förvalda metoden för anpassning att använda kommandot eeprom. Om du använder filen menu.lst för anpassningar kanske posterna för Solaris-operativsystemet ändras under en programvaruuppgradering. Då försvinner ändringarna av filen.

Information om hur du använder kommandot eeprom finns i How to Set Solaris Boot Parameters by Using the eeprom Command i System Administration Guide: Basic Administration.

Exempel 4–2 Filen Menu.lst

Här är ett exempel på en menu.lst-fil:

default 0
timeout 10
title Solaris
  root (hd0,0,a)
  kernel /platform/i86pc/multiboot -B console=ttya
  module /platform/i86pc/boot_archive
title Solaris failsafe
  root (hd0,0,a)
  kernel /boot/multiboot -B console=ttya -s
  module /boot/x86.miniroot.safe
#----- second_disk - ADDED BY LIVE UPGRADE - DO NOT EDIT  -----
title second_disk
  root (hd0,1,a)
  kernel /platform/i86pc/multiboot
  module /platform/i86pc/boot_archive
title second_disk failsafe
  root (hd0,1,a)
  kernel /boot/multiboot kernel/unix -s
  module /boot/x86.miniroot-safe
#----- second_disk -------------- END LIVE UPGRADE ------------
title Windows
  root (hd0,0)
  chainloader -1

default

Anger vilket element som ska startas efter tidsgränsen. Om du vill ändra standardvärdet kan du ange ett annat element i listan genom att ändra numret. Räkningen börjar med noll för den första rubriken. Du kan till exempel ändra standardvärdet till 2 om du vill starta startmiljön second_disk automatiskt.

timeout

Anger antalet sekunder som systemet väntar på användarens åtgärd innan standardposten startas. Om ingen tidsgräns anges måste du välja en post manuellt.

title Namn på operativsystem

Anger namnet på operativsystemet.

• Om detta är en Solaris Live Upgrade-startmiljö är Namn på operativsystem namnet som du gav den nya startmiljön när den skapades. I det föregående exemplet heter Solaris Live Upgrade-startmiljön second_disk.

• Om detta är ett felsäkert startarkiv, används detta startarkiv för återställning när det primära operativsystemet skadas. I föregående exempel är Solaris failsafe och second_disk failsafe startarkiven för återställning för operativsystemen Solaris och second_disk.

root (hd0,0,a)

Anger vilken skiva, partition och skivdel som filerna ska hämtas till. Typen av filsystem identifieras automatiskt.

kernel /platform/i86pc/multiboot

Anger flerstartsprogrammet. Flerstartsprogrammet måste alltid anges efter kommandot kernel. Strängen efter multiboot skickas till Solaris utan att tolkas.

En fullständig beskrivning av flera operativsystem finns i How Multiple Operating Systems Are Supported in the GRUB Boot Environment i System Administration Guide: Basic Administration.

Ändra GRUB-menyn genom leta reda på menu.lst-filen

Du måste alltid använda kommandot bootadm när du vill leta reda på filen menu.lst för GRUB-menyn. Underkommandot list-menu hittar den aktiva GRUB-menyn. Filen menu.lst innehåller en lista med alla operativsystem som är installerade i ett system. Innehållet i den här filen bestämmer vilken lista med operativsystem som ska visas på GRUB-menyn. Om du vill ändra den här filen läser du x86: Leta reda på GRUB-menyns menu.lst-fil (Steg-för-steg-anvisningar).

x86: Leta reda på GRUB-menyns menu.lst-fil (Steg-för-steg-anvisningar)

Från och med Solaris 10 1/06 kan GRUB-menyn uppdateras. Du kan till exempel ändra standardtiden för hur snabbt standardoperativsystemet ska starta. Eller lägga till fler operativsystem på GRUB-menyn.

Den aktiva GRUB-menyns menu.lst-fil finns som standard i /boot/grub/menu.lst. I en del fall finns GRUB-menyns menu.lst-fil emellertid någon annanstans. I ett system som använder Solaris Live Upgrade kan till exempel filen menu.lst lagras i en startmiljö som inte är den aktuella startmiljön. Eller om du har uppgraderat ett system med en x86-startpartition kan filen menu.lst finnas i katalogen /stubboot. Det är bara den aktiva GRUB-menyns menu.lst-fil som används för att starta systemet. För att kunna ändra GRUB-menyn som visas när du startar systemet, måste du ändra den aktiva menu.lst-filen. Om du ändrar någon annan menu.lst-fil påverkas inte menyn som visas när du startar systemet. Använd kommandot bootadm för att fastställa var den aktiva GRUB-menyns menu.lst-fil finns. Underkommandot list-menu visar var den aktiva GRUB-menyn finns. Följande procedurer fastställer var GRUB-menyns menu.lst-fil finns.

Mer information om kommandot bootadm finns i bootadm(1M) i direkthjälpen.

Leta reda på GRUB-menyns menu.lst-fil

I följande procedur innehåller systemet två operativsystem: Solaris och en Solaris Live Upgrade-startmiljö, second_disk. Solaris har startats och innehåller GRUB-menyn.

Steg

1. Bli superanvändare eller anta en motsvarande roll.

   Roller innehåller behörigheter och priviligierade kommandon. Mer information om roller finns i Configuring RBAC (Task Map) i System Administration Guide: Security Services.

2. Leta reda på filen menu.lst genom att skriva:

   # /sbin/bootadm list-menu

   Filens plats och innehåll visas.

   Den aktiva GRUB-menyn finns i: /boot/grub/menu.lst default 0 timeout 10 0 Solaris 1 Solaris failsafe 2 second_disk 3 second_disk failsafe

Leta reda på GRUB-menyns menu.lst-fil när den aktiva menu.lst-filen finns i en annan startmiljö

I följande procedur innehåller systemet två operativsystem: Solaris och en Solaris Live Upgrade-startmiljö, second_disk. I det här fallet finns inte filen menu.lst i den aktuella startmiljön. Startmiljön second_disk har startats. Startmiljön Solaris innehåller GRUB-menyn. Startmiljön Solaris monteras inte.

Steg

1. Bli superanvändare eller anta en motsvarande roll.

   Roller innehåller behörigheter och priviligierade kommandon. Mer information om roller finns i Configuring RBAC (Task Map) i System Administration Guide: Security Services.

2. Leta reda på filen menu.lst genom att skriva:

   # /sbin/bootadm list-menu

   Filens plats och innehåll visas.

   Den aktiva GRUB-menyn finns i: /dev/dsk/enhetsnamn (ej monterad) Filsystemtypen för menyenheten är <ufs> default 0 timeout 10 0 Solaris 1 Solaris failsafe 2 second_disk 3 second_disk failsafe

3. Eftersom filsystemet som innehåller filen menu.lst inte monteras, måste du montera filsystemet. Ange UFS-filsystemet och enhetsnamnet.

   # /usr/sbin/mount -F ufs /dev/dsk/enhetsnamn /mnt

   Där enhetsnamn anger placeringen av rotfilsystemet (/) på skivenheten i den startmiljö som du vill montera. Enhetsnamnet anges i formatet /dev/dsk/cwtxdysz. Till exempel:

   # /usr/sbin/mount -F ufs /dev/dsk/c0t1d0s0 /mnt

   Du kan välja GRUB-menyn på /mnt/boot/grub/menu.lst

4. Demontera filsystemet

   # /usr/sbin/umount /mnt

   ---

   Obs! –

   Om du monterar en startmiljö eller ett filsystem för en startmiljö, måste du demontera filsystemet eller filsystemen när du är klar. Om dessa filsystem inte demonteras, kanske det inte går att använda Solaris Live Upgrade i den startmiljön.

   ---

Leta reda på GRUB-menyns menu.lst-fil när en Solaris Live Upgrade-startmiljö har monterats

I följande procedur innehåller systemet två operativsystem: Solaris och en Solaris Live Upgrade-startmiljö, second_disk. Startmiljön second_disk har startats. Startmiljön Solaris innehåller GRUB-menyn. Solaris-startmiljön monteras vid /.alt.Solaris.

Steg

1. Bli superanvändare eller anta en motsvarande roll.

   Roller innehåller behörigheter och priviligierade kommandon. Mer information om roller finns i Configuring RBAC (Task Map) i System Administration Guide: Security Services.

2. Leta reda på filen menu.lst genom att skriva:

   # /sbin/bootadm list-menu

   Filens plats och innehåll visas.

   Den aktiva GRUB-menyn finns i: /.alt.Solaris/boot/grub/menu.lst default 0 timeout 10 0 Solaris 1 Solaris failsafe 2 second_disk 3 second_disk failsafe

   Eftersom startmiljön som innehåller GRUB-menyn redan är monterad, kommer du åt filen menu.lst på /.alt.Solaris/boot/grub/menu.lst.

Leta reda på GRUB-menyns menu.lst-fil när systemet har en x86-startpartition

I följande procedur innehåller systemet två operativsystem: Solaris och en Solaris Live Upgrade-startmiljö, second_disk. Startmiljön second_disk har startats. Systemet har uppgraderats och en x86-startpartition finns kvar. Startpartitionen monteras i /stubboot och innehåller GRUB-menyn. En förklaring av x86-startpartitioner finns i x86: Rekommendationer för partitionering.

Steg

1. Bli superanvändare eller anta en motsvarande roll.

   Roller innehåller behörigheter och priviligierade kommandon. Mer information om roller finns i Configuring RBAC (Task Map) i System Administration Guide: Security Services.

2. Leta reda på filen menu.lst genom att skriva:

   # /sbin/bootadm list-menu

   Filens plats och innehåll visas.

   Den aktiva GRUB-menyn finns i: /stubboot/boot/grub/menu.lst default 0 timeout 10 0 Solaris 1 Solaris failsafe 2 second_disk 3 second_disk failsafe

   Du kan öppna filen menu.lst här: /stubboot/boot/grub/menu.lst.

Kapitel 5 Samla information före en installation eller uppgradering

Det här kapitlet innehåller checklistor och arbetsbeskrivningar som stöd när du samlar in den information som krävs för installation eller uppgradering av systemet.

• Checklista för installation

• Checklista för uppgradering

Checklista för installation

Använd följande checklista när du samlar in nödvändig information för att installera OS Solaris. Du behöver inte inhämta all information i arbetsbeskrivningen. Den enda information du behöver inhämta är den som krävs för din dator.

# ypmatch värdnamn hosts

# more /etc/netmasks

# uname -n

# cat /etc/nsswitch.conf

# domännamn

# getent ipnodes dns

Checklista för uppgradering

Använd följande checklista när du samlar nödvändig information för uppgradering av operativsystemet Solaris. Du behöver inte inhämta all information i checklistan. Den enda information du behöver inhämta är den som krävs för din dator. Om du uppgraderar via nätverket tillhandahålls informationen av installationsprogrammet enligt den aktuella systemkonfigurationen.

Du kan inte ändra grundläggande information om systemidentifiering, t.ex. värdnamn eller IP-adress. Du kan ombedas ange grundläggande systeminformation och i sådana fall måste du ange ursprungsvärden. Om du använder Solaris-installationsprogram för att uppgradera så misslyckas uppgraderingen om du försöker ändra några värden.

# ypmatch värdnamn hosts

# more /etc/netmasks

# uname -n

# cat /etc/nsswitch.conf

# domännamn

# getent ipnodes dns

Kapitel 6 Förkonfigurera systemkonfigurationsinformation (Steg-för-steg-anvisningar)

I det här kapitlet beskrivs hur du förkonfigurerar systeminformation. Med förkonfiguration slipper du ange den här informationen när du installerar operativsystemet Solaris. I det här kapitlet beskrivs hur du förkonfigurerar Power Management^TM-information. Kapitlet innehåller följande avsnitt:

• Fördelar med att förkonfigurera systemkonfigurationsinformation

• Sätt att förkonfigurera systemkonfigurationsinformation

• Förkonfigurera med sysidcfg-filen

• Förkonfigurera med namntjänsten

• Förkonfigurera systemkonfigurationsdata med DHCP-tjänsten (aktiviteter)

• SPARC: Förkonfigurera Power Management-information

Fördelar med att förkonfigurera systemkonfigurationsinformation

Installationsmetoden kräver konfigurationsinformation om ett system, exempelvis kringutrustning, värdnamn, IP-adress och namntjänst. Innan installationsverktygen ber dig om konfigurationsinformation, söks informationen i sysidcfg-filen och sedan i namntjänstdatabaserna.

När installationsprogrammet för Solaris eller anpassad JumpStart hittar förkonfigurerad systeminformation så behöver du inte ange informationen. Anta t.ex. att du har flera system och inte vill behöva ange tidszon varje gång du installerar Solaris 10-programvara på något av systemen. Du kan ange tidszon i sysidcfg-filen eller namntjänstdatabaserna. När du sedan installerar Solaris 10-programvara ombeds du inte att ange en tidszon.

Sätt att förkonfigurera systemkonfigurationsinformation

Du kan välja att förkonfigurera systemkonfigurationsinformation på ett av följande sätt. Du kan lägga till systemkonfigurationsinformation till någon av följande:

• En sysidcfg-fil på ett fjärrsystem eller en diskett.

• Namntjänstdatabasen som är tillgänglig på Internet- eller nätverksplatsen.

Om DHCP används i nätverket, kan du även konfigurera en del systeminformation på nätverkets DHCP-server. Mer information om hur du använder en DHCP-server för att förkonfigurera systeminformation finns i Förkonfigurera systemkonfigurationsdata med DHCP-tjänsten (aktiviteter).

Använd följande tabell för att ta reda på huruvida du ska förkonfigurera systeminformation i filen sysidcfg eller en namntjänstdatabas.

Förkonfigurera med sysidcfg-filen

Du kan förkonfigurera ett system genom att ange en uppsättning nyckelord i sysidcfg-filen. Nyckelorden beskrivs i Nyckelord för sysidcfg-filen .

Du måste skapa en unik sysidcfg-fil för varje system som kräver olika konfigurationsinformation. Du kan förkonfigurera tidszonen på en uppsättning system genom att använda samma sysidcfg-fil om du vill att alla systemen ska tilldelas samma tidszon. Om du däremot vill förkonfigurera olika superanvändarlösenord för vart och ett av dessa system, måste du skapa en unik sysidcfg-fil för varje system.

Du kan placera sysidcfg-filen i en av följande.

• NFS-filsystem – Om du placerar sysidcfg-filen i ett delat NFS-filsystem, måste du använda alternativet -p för kommandot add_install_client(1M) när du konfigurerar systemet att installera via nätverket. -p-alternativet anger var systemet kan hitta sysidcfg-filen när du installerar Solaris 10-programvaran.

• UFS- eller PCFS-diskett – Placera sysidcfg-filen i diskettens rotkatalog (/).

• HTTP- eller HTTPS-server – Om du vill installera via ett globalt nätverk sparar du filen sysidcfg i webbserverns dokumentrotkatalog.

Om du utför en anpassad JumpStart-installation och du vill använda en sysidcfg-fil på en diskett, måste du placera sysidcfg-filen på profildisketten. Information om hur du skapar en profildiskett finns i Skapa en profildiskett för fristående datorer i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Du kan bara placera en sysidcfg-fil i en katalog eller på en diskett. Om du skapar mer än en sysidcfg-fil, måste du placera varje fil i en annan katalog eller på en annan diskett.

Syntaxregler för sysidcfg-filen

Du kan använda två typer av nyckelord i sysidcfg-filen: oberoende och beroende. Beroende nyckelord är bara garanterat unika inom ett oberoende nyckelord. Ett beroende nyckelord existerar bara när det identifieras med sitt associerade oberoende nyckelord.

I det här exemplet är name_service det oberoende nyckelordet, medan domain_name och name_server är beroende nyckelord:

name_service=NIS {domain_name=marquee.central.example.com
name_server=connor(192.168.112.3)}

pointer=MS-S
display=ati {size=15-inch}

TIMEZONE=US/Central
terminal=sun-cmd

name_service=NIS 
       {domain_name=marquee.central.example.com
        name_server=connor(192.168.112.3)}

network_interface='none'

name_service=NIS
name_service=DNS

Nyckelord för sysidcfg-filen

Tabell 6–2 innehåller nyckelorden som du kan använda när du konfigurerar systeminformation i sysidcfg-filen.

I följande avsnitt beskrivs de nyckelord som du kan använda i filen sysidcfg.

Nyckelordet name_service

Du kan använda nyckelordet name_service för att konfigurera namntjänsten, domännamnet och systemets namnserver. Följande exempel visar allmän syntax för nyckelordet name_service.

name_service=namntjänst {domain_name=domännamn 
                                 name_server=namnserver
                                 valfritt-nyckelord=värde}

Välj endast ett värde för name_service. Ta med alla eller inget av nyckelorden domain_name,name_server, eller valfria nyckelord efter behov. Om inga nyckelord används behöver du inte använda klammerparenteserna {}.

I följande avsnitt beskrivs nyckelordssyntax för att konfigurera systemet att använda en specifik namntjänst.

NIS-syntax för nyckelordet name_service

Använd följande syntax när du konfigurerar systemet att använda NIS-namntjänsten.

name_service=NIS {domain_name=domännamn 
                   name_server=värdnamn(ip-adress)}

domännamn

Anger domännamnet

värdnamn

Anger namnserverns värdnamn

ip-adress

Anger namnserverns IP-adress

Exempel 6–1 Ange en NIS-server med nyckelordet name_service

I följande exempel anges en NIS-server med domännamnet west.example.com. Serverns värdnamn är timber, och serverns IP-adress är 192.168.2.1.

name_service=NIS {domain_name=west.example.com 
                  name_server=timber(192.168.2.1)}

Mer information om NIS-namntjänsten finns i System Administration Guide: Naming and Directory Services (DNS, NIS, and LDAP).

NIS+-syntax för nyckelordet name_service

Använd följande syntax när du konfigurerar systemet att använda NIS-namntjänsten.

name_service=NIS+ {domain_name=domännamn 
                   name_server=värdnamn(ip-adress)}

domännamn

Anger domännamnet

värdnamn

Anger namnserverns värdnamn

ip-adress

Anger namnserverns IP-adress

Exempel 6–2 Ange en NIS+-server med nyckelordet name_service

I följande exempel anges en NIS+-server med domännamnet west.example.com. Serverns värdnamn är timber, och serverns IP-adress är 192.168.2.1.

name_service=NIS+ {domain_name=west.example.com 
                   name_server=timber(192.168.2.1)}

Mer information om NIS+-namntjänsten finns i System Administration Guide: Naming and Directory Services (NIS+).

DNS-syntax för nyckelordet name_service

Använd följande syntax när du konfigurerar systemet att använda DNS.

name_service=DNS {domain_name=domännamn 
                  name_server=ip-adress,ip-adress,ip-adress
                  search=domännamn,domännamn,domännamn,
                  domännamn,domännamn,domännamn} 

domain_name=domännamn

Anger domännamnet.

name_server=ip-adress

Anger DNS-serverns IP-adress. Du kan ange upp till tre IP-adresser som värden för nyckelordet name_server.

search=domännamn

(Valfritt) Anger ytterligare domäner för sökning efter namntjänstinformation. Du kan ange upp till sex domännamn att söka igenom. Den totala längden för varje sökpost kan vara högst 250 tecken.

Exempel 6–3 Ange en DNS-server med nyckelordet name_service

I följande exempel anges en DNS-server med domännamnet west.example.com. Serverns IP-adresser är 10.0.1.10 och 10.0.1.20. example.com och east.example.com visas som ytterligare domäner för sökning efter namntjänstinformation.

name_service=DNS {domain_name=west.example.com 
                  name_server=10.0.1.10,10.0.1.20 
                  search=example.com,east.example.com}

Mer information om DNS-namntjänsten finns i System Administration Guide: Naming and Directory Services (DNS, NIS, and LDAP).

LDAP-syntax för nyckelordet name_service

Använd följande syntax när du konfigurerar systemet att använda LDAP.

name_service=LDAP {domain_name=domännamn
                   profile=profilnamn profile_server=ip-adress 
                   proxy_dn="proxykoppling_dn" proxy_password=lösenord}

domännamn

Anger LDAP-serverns domännamn.

profilnamn

Anger namnet på den LDAP-profil som du vill använda för att konfigurera systemet.

ip-adress

Anger LDAP-profilserverns IP-adress.

proxykoppling_dn

(Valfritt) Anger det unika namnet för proxykopplingen. Värdet för proxykoppling_dn måste omges av dubbla citattecken.

lösenord

(Valfritt) Anger klientens proxy-lösenord.

Exempel 6–4 Ange en LDAP-server med nyckelordet name_service

I följande exempel anges en LDAP-server med följande konfigurationsinformation.

• Domännamnet är west.example.com.

• Installationsprogrammet använder LDAP-profilen default för att konfigurera systemet.

• LDAP-serverns IP-adress är 172.31.2.1.

• Det unika namnet för proxykopplingen innehåller följande information.

  • Det vanliga namnet på posten är proxyagent.

  • Organisationsenheten är profile.

  • Proxydomänen innehåller domänkomponenterna west, example och com.

• Proxylösenordet är password.

name_service=LDAP {domain_name=west.example.com 
                   profile=default 
                   profile_server=172.31.2.1 
                   proxy_dn="cn=proxyagent,ou=profile,
                   dc=west,dc=example,dc=com" 
                   proxy_password=password}

Mer information om hur du använder LDAP finns i System Administration Guide: Naming and Directory Services (DNS, NIS, and LDAP).

Nyckelordet network_interface

Du kan använda nyckelordet network_interface för att utföra följande uppgifter.

• Ange en värddator

• Ange en IP-adress

• Ange ett nätmaskvärde

• Använda DHCP för att konfigurera nätverksgränssnittet

• Aktivera IPv6 i nätverksgränssnittet

I de följande avsnitten beskrivs hur du använder nyckelordet network_interface för att konfigurera systemgränssnitten.

Syntax för icke nätverksanslutna system

Du kan avbryta systemets nätverksanslutning genom att ange värdet för network_interface till none. Till exempel:

network_interface=none

Syntax för konfigurering av ett enda gränssnitt

Du kan använda nyckelordet network_interface för att konfigurera ett enstaka gränssnitt på följande sätt.

• With DHCP – Du kan använda en DHCP-server i nätverket för att konfigurera nätverksgränssnittet. Mer information om hur du använder en DHCP-server under installationen finns i Förkonfigurera systemkonfigurationsdata med DHCP-tjänsten (aktiviteter).

  Du kan använda DHCP-servern för att konfigurera ett enstaka gränssnitt i systemet med hjälp av följande syntax för nyckelordet network_interface.

  network_interface=PRIMARY eller värde {dhcp protocol_ipv6=ja_eller_nej}

  PRIMARY

  Anger att installationsprogrammet ska konfigurera det första, icke-vändslinga-gränssnittet som påträffas på systemet. Ordningen är densamma som den som visas med kommandot ifconfig. Om inga gränssnitt finns används det första icke-vändslinga-gränssnittet. Om det inte finns några icke-vändslinga-gränssnitt sätts systemet till non-networked.

  värde

  Anger att installationsprogrammet ska konfigurera ett specifikt gränssnitt, t.ex. hme0 eller eri1.

  protocol_ipv6=ja-eller-nej

  Anger att installationsprogrammet ska konfigurera systemet att antingen använda IPv6 eller inte använda IPv6.

  För WAN-startinstallationer måste du ange värdet protocol_ipv6=nej.

• Utan DHCP – Om du inte vill använda DHCP för att konfigurera nätverksgränssnittet kan du ange konfigurationsinformation i filen sysidcfg. Du kan ange att installationsprogrammet ska konfigurera ett enstaka gränssnitt i systemet utan att använda DHCP, med hjälp av följande syntax.

  network_interface=PRIMARY eller värde {hostname=värdnamn default_route=ip-adress ip_address=ip-adress netmask=nätmask protocol_ipv6=ja_eller_nej}

  PRIMARY

  Anger att installationsprogrammet ska konfigurera det första, icke-vändslinga-gränssnittet som påträffas på systemet. Ordningen är densamma som den som visas med kommandot ifconfig. Om inga gränssnitt finns används det första icke-vändslinga-gränssnittet. Om det inte finns några icke-vändslinga-gränssnitt sätts systemet till non-networked.

  ---

  Obs! –

  Använd inte nyckelordsvärdet PRIMARY om du vill konfigurera flera gränssnitt.

  ---

  värde

  Anger att installationsprogrammet ska konfigurera ett specifikt gränssnitt, t.ex. hme0 eller eri1.

  hostname=värdnamn

  (Valfritt) Anger systemets värddator.

  default_route=ip-adress eller NONE

  (Valfritt) Anger standardrouterns IP-adress. Om du vill att installationsprogrammet ska identifiera routern med routeridentifieringsprotokollet ICMP utelämnar du det här nyckelordet.

  ---

  Obs! –

  Om installationsprogrammet inte kan identifiera routern ombeds du ange routerinformation under installationen.

  ---

  ip_address=ip-adress

  (Valfritt) Anger systemets IP-adress.

  netmask=nätmask

  (Valfritt) Anger systemets nätmaskvärde.

  protocol_ipv6=ja-eller-nej

  (Valfritt) Anger att installationsprogrammet ska konfigurera systemet att antingen använda IPv6 eller att inte använda IPv6.

  ---

  Obs! –

  Om du vill utföra en oövervakad anpassad JumpStart-installation måste du ange ett värde för nyckelordet protocol_ipv6.

  För WAN-startinstallationer måste du ange värdet protocol_ipv6=nej.

  ---

  Inkludera något, några eller inget av nyckelorden hostname, ip_address och netmask. Om du inte använder något av dessa nyckelord utelämnar du klammerparenteserna ({}).

Exempel 6–5 Konfigurera ett enstaka gränssnitt genom att använda DHCP med nyckelordet network_interface

I följande exempel anges att installationsprogrammet ska använda DHCP för att konfigurera nätverksgränssnittet eri0. IPv6-stöd är inte aktiverat.

network_interface=eri0 {dhcp protocol_ipv6=no}

Exempel 6–6 Konfigurera ett enstaka gränssnitt genom att ange konfigurationsinformation med nyckelordet network_interface

I följande exempel konfigureras gränssnittet eri0 med följande inställningar.

• Värddatorn bestäms till host1.

• IP-adressen bestäms till 172.31.88.100.

• Nätmasken bestäms till 255.255.255.0.

• IPv6-stöd aktiveras inte i gränssnittet.

network_interface=eri0 {hostname=host1 ip_address=172.31.88.100
                        netmask=255.255.255.0 protocol_ipv6=no}

Syntax för konfigurering av flera gränssnitt

Du kan konfigurera flera nätverksgränssnitt i filen sysidcfg. För varje gränssnitt som du vill konfigurera lägger du till en network_interface-post i filen sysidcfg.

Du kan använda nyckelordet network_interface för att konfigurera flera gränssnitt på följande sätt.

• Med DHCP – Du kan använda en DHCP-server i nätverket för att konfigurera ett nätverksgränssnitt. Mer information om hur du använder en DHCP-server under installationen finns i Förkonfigurera systemkonfigurationsdata med DHCP-tjänsten (aktiviteter).

  Du kan använda DHCP-servern för att konfigurera ett nätverksgränssnitt i systemet med hjälp av följande syntax för nyckelordet network_interface.

  network_interface=värde {primary dhcp protocol_ipv6=ja_eller_nej}

  värde

  Anger att installationsprogrammet ska konfigurera ett specifikt gränssnitt, t.ex. hme0 eller eri1.

  primary

  (Valfritt) Anger värde som primärt gränssnitt.

  protocol_ipv6=ja-eller-nej

  Anger att installationsprogrammet ska konfigurera systemet att antingen använda IPv6 eller inte använda IPv6.

  ---

  Obs! –

  För WAN-startinstallationer måste du ange värdet protocol_ipv6=nej.

  ---

• Utan DHCP – Om du inte vill använda DHCP för att konfigurera nätverksgränssnittet kan du ange konfigurationsinformation i filen sysidcfg. Om du vill ange att installationsprogrammet ska konfigurera flera gränssnitt utan att använda DHCP, använder du följande syntax.

  network_interface=värde {primary hostname=värdnamn default_route=ip-adress eller NONE ip_address=ip-adress netmask=nätmask protocol_ipv6=ja_eller_nej}

  värde

  Anger att installationsprogrammet ska konfigurera ett specifikt gränssnitt, t.ex. hme0 eller eri1.

  primary

  (Valfritt) Anger värde som primärt gränssnitt.

  hostname=värdnamn

  (Valfritt) Anger systemets värddator.

  default_route=ip-adress eller NONE

  (Valfritt) Anger standardrouterns IP-adress. Om du vill att installationsprogrammet ska identifiera routern med routeridentifieringsprotokollet ICMP utelämnar du det här nyckelordet.

  Om du konfigurerar flera gränssnitt i filen sysidcfg så anger du default_route=NONE för varje sekundärt gränssnitt som inte använder en statisk standardväg.

  ---

  Obs! –

  Om installationsprogrammet inte kan identifiera routern ombeds du ange routerinformation under installationen.

  ---

  ip_address=ip-adress

  (Valfritt) Anger systemets IP-adress.

  netmask=nätmask

  (Valfritt) Anger systemets nätmaskvärde.

  protocol_ipv6=ja-eller-nej

  (Valfritt) Anger att installationsprogrammet ska konfigurera systemet att antingen använda IPv6 eller att inte använda IPv6.

  ---

  Obs! –

  Om du vill utföra en oövervakad anpassad JumpStart-installation måste du ange ett värde för nyckelordet protocol_ipv6.

  För WAN-startinstallationer måste du ange värdet protocol_ipv6=nej.

  ---

  Inkludera något, några eller inget av nyckelorden hostname, ip_address och netmask. Om du inte använder något av dessa nyckelord utelämnar du klammerparenteserna ({}).

I samma sysidcfg-fil kan du använda DHCP för att konfigurera vissa gränssnitt och samtidigt ange konfigurationsinformation för andra gränssnitt i sysidcfg-filen.

Exempel 6–7 Konfigurera flera gränssnitt med nyckelordet network_interface

I det här exemplet konfigureras nätverksgränssnitten eri0 och eri1 på följande sätt.

• eri0 konfigureras med DHCP-servern. IPv6-stöd är inte aktiverat på eri0.

• eri1 är det primära nätverksgränssnittet. Värddatorn bestäms till host1, och IP-adressen bestäms till 172.31.88.100. Nätmasken bestäms till 255.255.255.0. IPv6-stöd är inte aktiverat på eri1.

network_interface=eri0 {dhcp protocol_ipv6=no}
network_interface=eri1 {primary hostname=host1 
                        ip_address=172.146.88.100
                        netmask=255.255.255.0 
                        protocol_ipv6=no}

Nyckelordet root_password

Du kan ange rotanvändarens lösenord för systemet i filen sysidcfg. När du anger rotanvändarens lösenord använder du nyckelordet root_password med följande syntax.

root_password=krypterat_lösenord

krypterat_lösenord är det krypterade lösenordet som det visas i filen /etc/shadow.

Nyckelordet security_policy

Du kan använda nyckelordet security_policy i sysidcfg-filen för att konfigurera systemet att använda nätverksautentiseringsprotokollet Kerberos. Om du vill konfigurera systemet att använda Kerberos använder du följande syntax.

security_policy=kerberos {default_realm=FQDN 
                          admin_server=FQDN kdc=FQDN1, FQDN2, FQDN3}

FQDN anger det fullständiga domännamnet på Kerberos Default Realm, administrationsservern eller Key Distribution Center (KDC). Du måste ange minst ett och högst tre Key Distribution Center.

Om du inte vill bestämma något säkerhetsschema för systemet anger du security_policy=NONE.

Mer information om nätverksautentiseringsprotokollet Kerberos finns i System Administration Guide: Security Services.

Exempel 6–8 Konfigurera systemet att använda Kerberos med nyckelordet security_policy

I det här exemplet konfigureras systemet att använda Kerberos med följande information.

• Kerberos Default Realm är example.COM.

• Kerberos administrationsserver är krbadmin.example.COM.

• Två Key Distribution Center är kdc1.example.COM och kdc2.example.COM.

security_policy=kerberos 
                {default_realm=example.COM 
                 admin_server=krbadmin.example.COM 
                 kdc=kdc1.example.COM, 
                 kdc2.example.COM}

Nyckelordet system_locale

Du kan använda nyckelordet system_locale för att ange på vilket språk installationsprogrammet och skrivbordet ska visas. Ange en språkversion med följande syntax.

system_locale=språkversion

språkversion anger vilket språk du vill att systemet ska använda i installationspaneler och skärmar. En lista med giltiga värden för språkversioner finns i katalogen /usr/lib/locale eller i International Language Environments Guide.

Nyckelordet terminal

Du kan använda nyckelordet terminal för att ange systemets terminaltyp. Använd följande syntax när du anger terminaltyp.

terminal=terminaltyp

terminal_type anger systemets terminaltyp. En förteckning över giltiga terminalvärden finns i underkatalogerna till katalogen /usr/share/lib/terminfo.

Nyckelordet timezone

Du kan ange systemets tidszon med nyckelordet timezone. Använd följande syntax.

timezone=tidszon

I föregående exempel anger timezone tidszonsvärdet för systemet. Katalogerna och filerna i katalogen /usr/share/lib/zoneinfo ger de giltiga tidszonsvärdena. Värdet för tidszon är namnet på sökvägen relativt katalogen /usr/share/lib/zoneinfo. Du kan också ange en giltig Olson-tidszon, vilken som helst.

Exempel 6–9 Konfigurera systemets tidszon med nyckelordet timezone

I följande exempel bestäms systemets tidszon till amerikansk Mountain Standard Time.

timezone=US/Mountain

Installationsprogrammet konfigurerar systemet att använda tidszonsinformationen i /usr/share/lib/zoneinfo/US/Mountain.

Nyckelordet timeserver

Du kan använda nyckelordet timeserver för att ange det system som bestämmer datum och tid i det system du vill installera.

Ange inte timeserver=värdnamn eller ip-adress om du kör en namntjänst.

Ange nyckelordet timeserver med någon av följande metoder.

• Om du vill konfigurera systemet att fungera som sin egen tidsserver anger du timeserver=localhost. Om du anger localhost som tidsserver förmodas systemets tid vara korrekt.

• Om du vill använda ett annat system som tidsserver anger du antingen tidsserverns värdnamn eller IP-adress med nyckelordet timeserver. Använd följande syntax.

  timeserver=värdnamn eller ip-adress

  värdnamn är tidsserversystemets värdnamn. ip-adress anger tidsserverns IP-adress.

x86: Nyckelordet monitor

För x86-baserade system kan du konfigurera bildskärmsinformation med nyckelordet monitor. Använd följande syntax med nyckelordet monitor.

monitor=bildskärmstyp

Ange ett värde för nyckelordet monitor genom att köra kommandot kdmconfig -d på det system du vill installera. Kopiera den utmatningsrad som innehåller nyckelordet monitor, och ta med den raden i filen sysidcfg.

Mer information finns i kdmconfig(1M)

x86: Nyckelordet keyboard

För x86-baserade system kan du konfigurera tangentbordsspråk och layoutinformation med nyckelordet keyboard. Använd följande syntax med nyckelordet keyboard.

keyboard=tangentbordsspråk {layout=värde}

Ange ett värde för nyckelordet keyboard genom att köra kommandot kdmconfig -d på det system du vill installera. Kopiera den utmatningsrad som innehåller nyckelordet keyboard, och ta med den raden i filen sysidcfg.

Mer information finns i kdmconfig(1M)

x86: Nyckelordet display

För x86-baserade system kan du konfigurera följande information med nyckelordet display.

• Grafikkort

• Skärmstorlek

• Färgdjup

• Bildskärmsupplösning

Använd följande syntax med nyckelordet display.

display=grafikkort {size=skärmstorlek 
                     depth=färgdjup 
                     resolution=skärmupplösning}

Ange lämpliga värden för nyckelordet display genom att köra kommandot kdmconfig -d på det system du vill installera. Kopiera den utmatningsrad som innehåller nyckelordet display, och ta med den raden i filen sysidcfg.

Mer information finns i kdmconfig(1M)

x86: Nyckelordet pointer

För x86-baserade system kan du konfigurera följande musinformation med nyckelordet pointer.

• Pekdon

• Knappantal

• IRQ-nivå

Använd följande syntax med nyckelordet pointer.

pointer=pekdon {nbuttons=knappantal irq=värde}

Ange ett värde för nyckelordet pointer genom att köra kommandot kdmconfig -d på det system du vill installera. Kopiera den utmatningsrad som innehåller nyckelordet pointer, och ta med den raden i filen sysidcfg.

Mer information finns i kdmconfig(1M)

Så här skapar du en sysidcfg-konfigurationsfil

Steg

1. Skapa en fil med namnet sysidcfg i en texthanterare.

2. Skriv de sysidcfg-nyckelord som du vill ha.

3. Spara sysidcfg-filen.

   ---

   Obs! –

   Om du skapar mer än en sysidcfg-fil, måste du spara varje fil i en separat katalog eller på en separat diskett.

   ---

4. Gör sysidcfg-filen tillgänglig för klienter genom följande:

   • Ett delat NFS-filsystem. Använd add_install_client(1M) med alternativet -p för att konfigurera systemet för installation via nätverket.

   • Rotkatalogen (/) på en UFS-diskett eller PCFS-diskett.

Exempel 6–10 SPARC: Filen sysidcfg

Här följer ett exempel på en sysidcfg-fil för ett SPARC-baserat system. Värdnamnet, IP-adressen och nätmasken för det här systemet har förkonfigurerats genom att namntjänsten redigerats. Eftersom all systemkonfigurationsinformation har förkonfigurerats i den här filen, kan du utföra en anpassad JumpStart-installation genom att använda en anpassad JumpStart-profil.

system_locale=en_US
timezone=US/Central
terminal=sun-cmd
timeserver=localhost
name_service=NIS {domain_name=marquee.central.example.com
                  name_server=nmsvr2(172.31.112.3)}
root_password=m4QPOWNY
network_interface=hme0 {hostname=host1 
                       default_route=172.31.88.1 
                       ip_address=172.31.88.210 
                       netmask=255.255.0.0 
                       protocol_ipv6=no}
security_policy=kerberos {default_realm=example.COM 
                          admin_server=krbadmin.example.COM 
                          kdc=kdc1.example.COM, 
                          kdc2.example.COM}

Exempel 6–11 x86: Filen sysidcfg

Det följande är ett exempel på en sysidcfg-fil för en grupp x86-baserade system som allihop använder samma typ av tangentbord, grafikkort och pekdon. Enhetsinformationen (keyboard, display och pointer) erhölls genom att kommandot kdmconfig(1M) kördes med alternativet -d. I följande exempel används sysidcfg-filen, en ledtext som ber dig välja ett språk (system_locale) visas innan installationen kan fortsätta.

keyboard=ATKBD {layout=US-English}
display=ati {size=15-inch}
pointer=MS-S
timezone=US/Central
timeserver=timehost1
terminal=ibm-pc
name_service=NIS {domain_name=marquee.central.example.com
                  name_server=nmsvr2(172.25.112.3)}
root_password=URFUni9

Exempel 6–12 Filen sysidcfg för konfigurering av flera gränssnitt

I följande exempel på en sysidcfg-fil anges konfigurationsinformation för nätverksgränssnitten eri0 och eri1. Gränssnittet eri0 konfigureras som primärt nätverksgränssnitt, och eri1 konfigureras som sekundärt nätverksgränssnitt.

timezone=US/Pacific
system_locale=C
terminal=xterms
timeserver=localhost
network_interface=eri0 {primary
                        hostname=host1
                        ip_address=192.168.2.7
                        netmask=255.255.255.0
                        protocol_ipv6=no
                        default_route=192.168.2.1}

network_interface=eri1 {hostname=host1-b
                        ip_address=192.168.3.8
                        netmask=255.255.255.0
                        protocol_ipv6=no
                        default_route=NONE}
root_password=JE2C35JGZi4B2
security_policy=none
name_service=NIS {domain_name=domain.example.com
                  name_server=nis-server(192.168.2.200)}

Fortsätta installationen

Om du tänker använda sysidcfg-filen i en installation via nätverket behöver du konfigurera en installationsserver och lägga till systemet som en installationsklient. Mer information finns i Kapitel 7, Förbereda installation över nätverket (Översikt).

Om du tänker använda sysidcfg-filen i en WAN-startinstallation behöver du utföra ytterligare uppgifter. Mer information finns i Kapitel 11, WAN-start (Översikt).

Om du tänker använda sysidcfg-filen i en anpassad JumpStart-installation behöver du skapa en profil och en rules.ok-fil. Mer information finns i Kapitel 5, Anpassad JumpStart (Översikt) i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Se även

Mer information om filen sysidcfg finns i direkthjälpen för sysidcfg(4).

Förkonfigurera med namntjänsten

I nedanstående tabell finns en övergripande översikt av de namntjänstdatabaser som du behöver redigera och fylla om du vill förkonfigurera systeminformation.

Du kan inte förkonfigurera språkversionen för ett system med namntjänsten DNS eller LDAP. Om du använder namntjänsten NIS eller NIS+, följer du proceduren för respektive namntjänst om du vill förkonfigurera språkversionen för ett system.

• Så här förkonfigurerar du språkversionen med NIS

• Så här förkonfigurerar du språkversionen med NIS+

Så här förkonfigurerar du språkversionen med NIS

Steg

1. Bli superanvändare på namnservern.

2. Ändra /var/yp/Makefile om du vill lägga till språkavbildningen.

   1. Infoga den här skalproceduren efter den sista variabel.time.

      locale.time: $(DIR)/locale -@if [ -f $(DIR)/locale ]; then \ sed -e "/^#/d" -e s/#.*$$// $(DIR)/locale \ | awk '{for (i = 2; i<=NF; i++) print $$i, $$0}' \ | $(MAKEDBM) - $(YPDBDIR)/$(DOM)/locale.byname; \ touch locale.time; \ echo "updated locale"; \ if [ ! $(NOPUSH) ]; then \ $(YPPUSH) locale.byname; \ echo "pushed locale"; \ else \ : ; \ fi \ else \ echo "couldn't find $(DIR)/locale"; \ fi

   2. Leta rätt på strängen all: och infoga ordet locale i slutet av variabellistan.

      all: passwd group hosts ethers networks rpc services protocols \ netgroup bootparams aliases publickey netid netmasks c2secure \ timezone auto.master auto.home locale

   3. Nära slutet av filen, efter den sista posten av sin typ, infogar du strängen locale: locale.time på en ny rad.

      passwd: passwd.time group: group.time hosts: hosts.time ethers: ethers.time networks: networks.time rpc: rpc.time services: services.time protocols: protocols.time netgroup: netgroup.time bootparams: bootparams.time aliases: aliases.time publickey: publickey.time netid: netid.time passwd.adjunct: passwd.adjunct.time group.adjunct: group.adjunct.time netmasks: netmasks.time timezone: timezone.time auto.master: auto.master.time auto.home: auto.home.time locale: locale.time

   4. Spara filen.

3. Skapa filen /etc/locale och sedan en post för varje domän eller specifikt system:

   språkversion domännamn

   eller

   språkversion systemnamn

   ---

   Obs! –

   International Language Environments Guide innehåller en lista över giltiga språkversioner.

   ---

   Följande post anger t.ex. att franska ska användas som standardspråk i domänen example.com:

   fr example.com

   Och följande post anger att belgisk franska är standardspråkversionen som används av ett system med namnet myhost:

   fr_BE myhost

   ---

   Obs! –

   Språkversioner finns på Solaris 10 DVD eller Solaris 10 Software - 1.

   ---

4. Gör tabellerna:

   # cd /var/yp; make

   System som anges av domän eller individuellt i locale-tabellen har nu konfigurerats att använda standardspråkversionen. Standardspråkversionen som du angav används under installationen och av skrivbordet efter att systemet har startats om.

Fortsätta installationen

Om du tänker använda NIS-namntjänsten i en installation via nätverket behöver du konfigurera en installationsserver och lägga till systemet som en installationsklient. Mer information finns i Kapitel 7, Förbereda installation över nätverket (Översikt).

Om du tänker använda NIS-namntjänsten i en anpassad JumpStart-installation behöver du skapa en profil och en rules.ok-fil. Mer information finns i Kapitel 5, Anpassad JumpStart (Översikt) i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Se även

Mer information om NIS-namntjänsten finns i Artikel III, NIS Setup and Administration i System Administration Guide: Naming and Directory Services (DNS, NIS, and LDAP).

Så här förkonfigurerar du språkversionen med NIS+

I följande procedur förutsätts att NIS+-domänen har installerats. Information om hur du konfigurerar NIS+-domänen finns i System Administration Guide: Naming and Directory Services (DNS, NIS, and LDAP).

Steg

1. Logga in till namnservern som superanvändare eller som användare i administrationsgruppen för NIS+.

2. Skapa tabellen locale:

   # nistbladm -D access=og=rmcd,nw=r -c locale_tbl name=SI,nogw= locale=,nogw= comment=,nogw= locale.org_dir.`nisdefaults -d`

3. Lägga till de poster som behövs i tabellen locale.

   # nistbladm -a name=namnlocale=språkversion comment=kommentar locale.org_dir.`nisdefaults -d`

   namn

   Antingen domännamnet eller ett specifikt systemnamn som du vill förkonfigurera en standardspråkversion för.

   språkversion

   Den språkversion som du vill installera på systemet och använda på skrivbordet efter att systemet startats om. International Language Environments Guide innehåller en lista över giltiga språkversioner.

   kommentar

   Kommentarfältet. Börja och avsluta kommentarer som är längre än ett ord med dubbla citattecken.

   ---

   Obs! –

   Språkversioner är tillgängliga på Solaris 10 DVD eller Solaris 10 Software - 1-cd:n.

   ---

   System som anges av domän eller individuellt i locale-tabellen har nu konfigurerats att använda standardspråkversionen. Standardspråkversionen som du angav används under installationen och av skrivbordet efter att systemet har startats om.

Fortsätta installationen

Om du tänker använda NIS+-namntjänsten i en installation via nätverket behöver du konfigurera en installationsserver och lägga till systemet som en installationsklient. Mer information finns i Kapitel 7, Förbereda installation över nätverket (Översikt).

Om du tänker använda NIS+-namntjänsten i en anpassad JumpStart-installation behöver du skapa en profil och en rules.ok-fil. Mer information finns i Kapitel 5, Anpassad JumpStart (Översikt) i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Se även

Mer information om NIS+-namntjänsten finns i System Administration Guide: Naming and Directory Services (NIS+).

Förkonfigurera systemkonfigurationsdata med DHCP-tjänsten (aktiviteter)

DHCP-protokollet (Dynamic Host Configuration Protocol) innebär att värddatorer i TCP/IP-nätverk kan konfigureras automatiskt för nätverket när de startas. DHCP är en klient/server-teknik. Servrar lagrar och hanterar konfigurationsinformation för klienter och tillhandahåller denna information på klienternas begäran. Det handlar bland annat om klientens IP-adress och information om vilka nätverkstjänster klienten har att tillgå.

En av de viktigaste fördelarna med DHCP är att tekniken gör att du kan hantera IP-adresstilldelning via lån. Lånmekanismen innebär att IP-adresser kan återanvändas om de inte används och tilldelas andra klienter. På så sätt kan ett nätverk klara sig med färre IP-adresser än som skulle vara nödvändigt om alla klienter tilldelades permanenta adresser.

Du kan använda DHCP för att installera Solaris OS på vissa klientsystem i nätverket. Alla SPARC-baserade system som stöds av Solaris och x86-baserade system som uppfyller maskinvarukraven för att köra Solaris OS kan använda den här funktionen.

Listan här nedan visar vilka åtgärder du måste vidta för att se till att klienterna kan hämta installationsparametrar via DHCP.

Skapa DHCP-alternativ och makron för Solaris-installationsparametrar

Om du lägger till klienter med skriptet add_install_client -d på installationsservern, skickar skriptet information om DHCP-konfigurationen till konsolen. Du kan använda informationen när du skapar alternativen och makrona som krävs för att överföra nätverksinstallationsdata till klienterna.

Du kan anpassa de alternativ och makron som används av DHCP-tjänsten vid utförande av följande installationstyper:

• Klasspecifika installationer – Du kan instruera DHCP-tjänsten att utföra nätverksinstallationer för alla klienter som tillhör en viss klass. Du kan till exempel definiera ett DHCP-makro som gör att samma installation utförs på alla Sun Blade-system i nätverket. Använd resultatet av kommandot add_install_client -d när du konfigurerar en klasspecifik installation.

• Nätverksspecifika installationer – Du kan instruera DHCP-tjänsten att utföra en nätverksinstallation för alla klienter i ett visst nätverk. Du kan till exempel definiera ett DHCP-makro som utför samma installation i alla system i nätverket 192.168.2.

• Klientspecifika installationer – Du kan instruera DHCP-tjänsten att utföra en nätverksinstallation för en klient som har en specifik Ethernet-adress. Du kan t.ex. definiera ett DHCP-makro som gör att en specifik installation utförs på den klient som har Ethernet-adressen 00:07:e9:04:4a:bf. Använd resultatet av kommandot add_install_client -d -e ethernet-adress när du konfigurerar en klientspecifik installation.

Mer information om hur du konfigurerar klienter att använda en DHCP-server för en nätverksinstallation finns i följande procedurer.

• Information om nätverksinstallationer som använder dvd finns i Lägga till system som ska installeras från nätverket med en dvd-avbildning.

• Information om nätverksinstallationer som använder cd finns i Lägga till system som ska installeras från nätverket med en cd-avbildning.

DHCP-alternativ och makrovärden

Om du vill installera DHCP-klienter från nätverket måste du skapa leverantörskategorialternativ för att skicka information som är nödvändig när operativsystemet Solaris installeras. I följande tabell beskrivs vanliga DHCP-alternativ som du kan använda för att installera en DHCP-klient.

• Från och med Solaris 10 version 1/06 kan du använda de vanliga DHCP-alternativen som visas i Tabell 6–4 när du konfigurerar och installerar x86-baserade system. Dessa alternativ är inte plattformsspecifika, utan kan användas för att installera Solaris på en mängd olika x86-baserade system. Använd de här alternativen när du installerar Solaris 10 version 1/06 på x86-baserade system med hjälp av DHCP. En fullständig lista med standardalternativ finns i dhcp_inittab(4).

• I Tabell 6–5 beskrivs de alternativ som du kan använda när du installerar Sun-klientsystem. Leverantörsklientklasserna i tabellen bestämmer vilka typer av klienter som kan använda alternativet. Använd dessa alternativ när du installerar Solaris 10 OS på SPARC-baserade system, eller 10 version 3/05 på x86-baserade system. Leverantörsklientklasserna i tabellen är endast exempel. Du måste ange klientklasser som motsvarar de klienter som finns i nätverket och som du tänker genomföra installationer på via nätverket. Information om hur du bestämmer en klients leverantörsklientklass finns i Working With DHCP Options (Task Map) i System Administration Guide: IP Services.

Detaljerad information om DHCP-alternativ finns i DHCP Option Information i System Administration Guide: IP Services.

När du har skapat alternativen kan du skapa makron som innehåller dessa alternativ. Tabellen här nedan innehåller exempelmakron som du kan skapa för att det ska vara möjligt att installera Solaris på klienter.

Makronamnen i tabellen här ovan motsvarar leverantörsklientklasserna för klienterna som måste installeras via nätverket. Namnen är exempel på klienter som kan finnas i nätverket. Information om hur du bestämmer en klients leverantörsklientklass finns i Working With DHCP Options (Task Map) i System Administration Guide: IP Services.

Du kan skapa dessa alternativ och makron med någon av följande metoder.

• Skapa alternativen och makrona i DHCP-hanteraren. Information om hur du skapar alternativ och makron i DHCP-hanteraren finns i Skapa installationsalternativ och makron med DHCP-hanteraren.

• Skriv ett skript som skapar alternativen och makrona med hjälp av kommandot dhtadm. Information om hur du skriver skript som skapar de här alternativen och makrona finns i Skriva ett skript som använder dhtadm för att skapa alternativ och makron.

Observera att den totala storleken på leverantörsalternativen som kan användas för en viss klient inte får överstiga 255 byte, inklusive alternativets kod och längdinformation. Det här är en begränsning i implementeringen av det aktuella Solaris DHCP-protokollet. I allmänhet bör du inte använda mer leverantörsinformation än nödvändigt. Du bör använda korta sökvägsnamn i alternativ som kräver sökvägsnamn. Om du skapar symboliska länkar till långa sökvägar, kan du använda kortare länknamn.

Skapa installationsalternativ och makron med DHCP-hanteraren

Du kan använda DHCP-hanteraren när du skapar alternativen som beskrivs i Tabell 6–5 och makrona som beskrivs i Tabell 6–6.

Så här skapar du alternativ till stöd för installation av Solaris (DHCP-hanteraren)

Läs detta först

Utför följande uppgifter innan du skapar DHCP-makron för installationen.

• Lägg till klienterna som ska installeras med DHCP som installationsklienter för nätverksinstallationsservern. Information om hur du lägger till en klient för en installationsserver finns i Kapitel 7, Förbereda installation över nätverket (Översikt).

• Konfigurera DHCP-servern. Om du inte har konfigurerat DHCP-servern läser du Kapitel 13, Planning for DHCP Service (Tasks) i System Administration Guide: IP Services.

Steg

1. Logga in som superanvändare på DHCP-serverdatorn.

2. Starta DHCP-hanteraren.

   # /usr/sadm/admin/bin/dhcpmgr &

   DHCP-hanteraren startas.

3. Klicka på fliken Alternativ i DHCP-hanteraren.

4. Välj Skapa på Redigera-menyn.

   Dialogrutan Skapa alternativ visas.

5. Ange namnet på det första alternativet och sedan dess värde.

   Använd resultatet från kommandot add_install_client, Tabell 6–4 och Tabell 6–5 för att kontrollera alternativnamnen och värdena för alternativen som du måste skapa. Lägg märke till att leverantörsklientklasserna bara är förslag. Du bör skapa klasser för de klienttyper som faktiskt behöver hämta Solaris-installationsparametrar från DHCP-tjänsten. Information om hur du bestämmer en klients leverantörsklientklass finns i Working With DHCP Options (Task Map) i System Administration Guide: IP Services.

6. Klicka på OK när du har matat in alla värden.

7. Markera alternativet som du just har skapat på fliken Alternativ.

8. Välj Duplicera på Redigera-menyn.

   Dialogrutan Duplicera alternativ visas.

9. Ange namnet på ett annat alternativ och ange sedan lämpliga värden.

   De värden som det är mest sannolikt att du behöver ändra är kod-, datatyp-, kornighets- och maximivärdena. Värdena finns i Tabell 6–4 och Tabell 6–5.

10. Upprepa Steg 7 t.o.m. Steg 9 tills du har skapat alla alternativ.

    Du kan nu skapa makron som överför alternativen till nätverksinstallationsklienter enligt beskrivningen i följande metod.

    ---

    Obs! –

    Du behöver inte lägga till alternativen i filen /etc/dhcp/inittab på en Solaris-klient, eftersom de redan finns med i filen.

    ---

Så här skapar du makron till stöd för installation av Solaris (DHCP-hanteraren)

Läs detta först

Utför följande uppgifter innan du skapar DHCP-makron för installationen.

• Lägg till klienterna som ska installeras med DHCP som installationsklienter för nätverksinstallationsservern. Information om hur du lägger till en klient för en installationsserver finns i Kapitel 7, Förbereda installation över nätverket (Översikt).

• Konfigurera DHCP-servern. Om du inte har konfigurerat DHCP-servern läser du Kapitel 13, Planning for DHCP Service (Tasks) i System Administration Guide: IP Services.

• Skapa DHCP-alternativen som du vill använda i makrona. Instruktioner om hur du skapar DHCP-alternativ finns i Så här skapar du alternativ till stöd för installation av Solaris (DHCP-hanteraren).

Steg

1. Klicka på fliken Makron i DHCP-hanteraren.

2. Välj Skapa på Redigera-menyn.

   Dialogrutan Skapa makro visas.

3. Ange makrots namn.

   De makronamn som du kan använda finns i Tabell 6–6.

4. Klicka på knappen Välj.

   Dialogrutan Välj alternativ visas.

5. Markera Leverantör i listan Kategori.

   Leverantörsalternativen som du har skapat visas i listan.

6. Markera ett alternativ som du vill lägga till i makrot och klicka på OK.

7. Ange alternativets värde.

   I Tabell 6–4 och Tabell 6–5 beskrivs alternativets datatyp och vilken information som add_install_client -d skapar.

8. Upprepa Steg 6 t.o.m. Steg 7 för varje alternativ du vill ta med.

   Om du vill infoga ett annat makro anger du Include som namn på alternativet och makrots namn som dess värde.

9. Klicka på OK när du är färdig med makrot.

Fortsätta installationen

Om du tänker använda DHCP i en installation via nätverket behöver du konfigurera en installationsserver och lägga till systemet som en installationsklient. Mer information finns i Kapitel 7, Förbereda installation över nätverket (Översikt).

Om du tänker använda DHCP i en WAN-startinstallation behöver du utföra ytterligare uppgifter. Mer information finns i Kapitel 11, WAN-start (Översikt).

Om du tänker använda DHCP i en anpassad JumpStart-installation behöver du skapa en profil och en rules.ok-fil. Mer information finns i Kapitel 5, Anpassad JumpStart (Översikt) i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Se även

Mer information om DHCP finns i Artikel III, DHCP i System Administration Guide: IP Services.

Skriva ett skript som använder dhtadm för att skapa alternativ och makron

Du kan skapa ett Korn-skalskript genom att anpassa exemplet i Exempel 6–13 om du vill skapa alla alternativ som beskrivs i Tabell 6–4 och Tabell 6–5 och några användbara makron. Du måste ändra alla IP-adresser och värden inom citationstecken till de rätta IP-adresserna, servernamnen och sökvägarna i nätverket. Du bör också redigera nyckeln Vendor= och ange vilken typ av klienter du har. Använd informationen som du får från add_install_client -d för att anpassa skriptet.

Exempel 6–13 Skriptexempel till stöd för nätverksinstallation

# Läs in Solaris-leverantörsspecifika alternativ. Vi börjar med stöd till  
# Sun-Blade-1000, Sun-Fire-880 och i86-plattformar. Observera att
# alternativet SUNW.i86pc bara gäller för Solaris 10 version 3/05. 
# Om -A ändras till  -M ersätts aktuella värden, i stället för att läggas till.
dhtadm -A -s SrootOpt -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,1,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SrootIP4 -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,2,IP,1,1'
dhtadm -A -s SrootNM -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,3,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SrootPTH -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,4,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SswapIP4 -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,5,IP,1,0'
dhtadm -A -s SswapPTH -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,6,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SbootFIL -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,7,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s Stz -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,8,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SbootRS -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,9,NUMBER,2,1'
dhtadm -A -s SinstIP4 -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,10,IP,1,1'
dhtadm -A -s SinstNM -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,11,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SinstPTH -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,12,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SsysidCF -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,13,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SjumpsCF -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,14,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s Sterm -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,15,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SbootURI -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,16,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SHTTPproxy -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,17,ASCII,1,0'
# Läs in några användbara makrodefinitioner.
# Definiera alla Solaris-alternativ under det här makrot med namnet Solaris.
dhtadm -A -m Solaris -d \
':SrootIP4=10.21.0.2:SrootNM="blue2":SinstIP4=10.21.0.2:SinstNM="red5":'
# Definiera alla sparc-plattformsspecifika alternativ under det här makrot med namnet sparc.
dhtadm -A -m sparc -d \
':SrootPTH="/export/sparc/root":SinstPTH="/export/sparc/install":'
# Definiera alla sun4u-arkitekturspecifika alternativ under det här makrot med namnet sun4u. 
#  (Omfattar Solaris- och sparc-makron.)
dhtadm -A -m sun4u -d ':Include=Solaris:Include=sparc:'
# Solaris på IA32-plattformsspecifika parametrar finns under det här makrot med namnet i86pc.
# Observera att makrot bara gäller för Solaris 10 version 3/05.
dhtadm -A -m i86pc -d \
':Include=Solaris:SrootPTH="/export/i86pc/root":SinstPTH="/export/i86pc/install"\
:SbootFIL="/platform/i86pc/kernel/unix":'
# Solaris på IA32-datorer identifieras med klassen "SUNW.i86pc". Alla
# klienter som identifierar sig själva som medlemmar i den här klassen har dessa
# parametrar i makrot SUNW.i86pc, som omfattar makrot i86pc.
# Observera att den här klassen bara gäller för Solaris 10 version 3/05.
dhtadm -A -m SUNW.i86pc -d ':Include=i86pc:'
# Sun-Blade-1000-plattformar identifierar sig själva som en del av
# klassen "SUNW.Sun-Blade-1000".
# Alla klienter som identierar sig själva som medlemmar i den här klassen
#  har dessa parametrar.
dhtadm -A -m SUNW.Sun-Blade-1000 -d \
':SbootFIL="/platform/sun4u/kernel/sparcv9/unix":\
Include=sun4u:'
# Sun-Fire-880-plattformar identifierar sig själva som en del av klassen "SUNW.Sun-Fire-880".
# Alla klienter som identierar sig själva som medlemmar i den här klassen har dessa parametrar.
dhtadm -A -m SUNW.Sun-Fire-880 -d \
':SbootFIL="/platform/sun4u/kernel/sparcv9/unix":Include=sun4u:'
# Lägg till vårt startserver-ip för alla nätverksmakron för topologin som betjänas av
# DHCP-servern. Vår startserver är samma dator som kör DHCP-servern.
dhtadm -M -m 10.20.64.64 -e BootSrvA=10.21.0.2
dhtadm -M -m 10.20.64.0 -e BootSrvA=10.21.0.2
dhtadm -M -m 10.20.64.128 -e BootSrvA=10.21.0.2
dhtadm -M -m 10.21.0.0 -e BootSrvA=10.21.0.2
dhtadm -M -m 10.22.0.0	-e BootSrvA=10.21.0.2
# Se till att vi returnerar värdnamn till klienterna.
dhtadm -M -m DHCP-servername -e Hostname=_NULL_VALUE_
# Skapa ett makro för PXE-klienter som vill starta från vår startserver.
# Det här makrot gäller för Solaris 10 version 3/05.
dhtadm -A -m PXEClient:Arch:00000:UNDI:002001 -d \
:BootFile=nbp.i86pc:BootSrvA=10.21.0.2:
# Skapa ett makro för PXE-klienter som vill starta från vår startserver.
# Det här makrot gäller för Solaris 10 version 2/06.
dhtadm -A -m PXEClient:Arch:00000:UNDI:002001 -d \
:BootFile=i86pc:BootSrvA=10.21.0.2:
# Skapa ett makro för en x86-baserad klienter med ethernet-adressen 00:07:e9:04:4a:bf 
# som installerar från nätverket med PXE.
dhtadm -A -m 010007E9044ABF -d :BootFile=010007E9044ABF:BootSrvA=10.21.0.2:
# Klienten med den här MAC-adressen är en disklös klient. Ignorera rotinställningarna
# som finns i nätverkets definitionsområde för installation med klientens rotkatalog.
dhtadm -A -m 0800201AC25E -d \
':SrootIP4=10.23.128.2:SrootNM="orange-svr-2":SrootPTH="/export/root/10.23.128.12":'

Logga in som superanvändaren och kör dhtadm satsvist. Ange namnet på det skript som lägger till alternativen och makrona i dhcptab. Om skriptet t.ex. heter netinstalloptions anger du följande kommando.

# dhtadm -B netinstalloptions

Klienter som har leverantörsklientklasser som ingår i strängen Vendor= kan då använda DHCP och installera via nätverket.

Mer information om hur du använder kommandot dhtadm finns i dhtadm(1M). Mer information om filen dhcptab finns i dhcptab(4).

SPARC: Förkonfigurera Power Management-information

Du kan använda Power Management-programvaran som följer med operativsystemet Solaris för att automatiskt spara systemets status och stänga av det efter 30 minuters inaktivitet. När du installerar Solaris 10 i ett system som är kompatibelt med version 2 av EPA:s Energy Star-riktlinjer, till exempel ett sun4u-system, så installeras Power Management som standard. Om du installerar med Solaris-installationsprogram-gränssnittet uppmanas du av installationsprogrammet att aktivera eller inaktivera Power Management-programvaran. Solaris textinstallerare uppmanar dig att aktivera eller inaktivera Power Management-programvaran när installationen är slutförd och datorn startas om.

Om systemet har Energy Star version 3 eller senare behöver du inte ange den här informationen.

Om du utför interaktiva installationer kan du inte förkonfigurera Power Management-informationen och undvika ledtexten. Om du gör en anpassad JumpStart-installation kan du dock förkonfigurera Power Management-informationen genom att använda ett slutför-skript som skapar en /autoshutdown- eller /noautoshutdown-fil på systemet. När du startar om systemet aktiveras Power Management med /autoshutdown och inaktiveras med /noautoshutdown.

Följande rad i slutskriptet aktiverar Power Management och förhindrar att ledtexten visas efter att systemet startats om.

touch /a/autoshutdown

Slutskript beskrivs i Skapa slutskript i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.