Installationshandbok för Solaris 10: Nätverksbaserade installationer

Kapitel 7 Förbereda installation över nätverket (Översikt)

Det här kapitlet är en introduktion till hur du konfigurerar det lokala nätverket och systemen inför en nätverksinstallation av Solaris-programvaran i stället för från dvd eller cd. Det här kapitlet innehåller översiktlig information om följande ämnen.

Information om hur du installerar en klient via ett regionalt eller globalt nätverk finns i Kapitel 11, WAN-start (Översikt).

Planera för en nätverksinstallation, introduktion

I det här avsnittet får du information som du behöver innan du kan göra en nätverksinstallation. Med en nätverksinstallation kan du installera Solaris-programvaran från ett system, installationsservern, som har tillgång till skivavbildningarna för Solaris 10. Du kopierar innehållet på Solaris 10-dvd:n eller -cd:n till installationsserverns hårddisk. Sedan kan du installera Solaris-programvaran från nätverket med någon av installationsmetoderna för Solaris.

Servrar som krävs för en nätverksinstallation

Om du vill installera Solaris via nätverket måste följande servrar finnas i nätverket.

Installationsserver – Ett nätverksanslutet system som innehåller de skivavbildningar för Solaris 10 som du använder för att installera Solaris 10 på ett annat system i nätverket. Du skapar en installationsserver genom att kopiera avbildningarna från följande media:
- Solaris 10 DVD
- Solaris 10-programvara-cd-skivor
  
  När du har kopierat avbildningen från Solaris 10-programvara-cd-skivorna kan du också kopiera avbildningen från Solaris 10 Languages CD, om det krävs för installationen.
Du kan konfigurera en enskild installationsserver att tillhandahålla avbildningar för olika Solaris-versioner och flera plattformar genom att kopiera avbildningarna till installationsserverns hårddisk. En enskild installationsserver kan t.ex. innehålla avbildningarna för SPARC- och x86-versionerna.

Om du vill ha mer information om hur du skapar en installationsserver, läser du följande avsnitt.
Startserver – Ett serversystem som förser klientsystemen i samma delnät med den information som behövs för att starta och sedan installera OS. En startserver och en installationsserver brukar vara samma system. Om du inte använder DHCP, och systemet som Solaris 10-programvaran ska installeras på finns i ett annat delnät än installationsservern, krävs en startserver på det delnätet.

En enskild startserver kan tillhandahålla Solaris 10-startprogramvara för flera versioner, inklusive Solaris 10-startprogramvara för olika plattformar. En SPARC-startserver kan t.ex. tillhandahålla Solaris 9- och Solaris 10-startprogramvara för SPARC-baserade system. Samma SPARC-startserver kan även tillhandahålla Solaris 10-startprogramvara för x86-baserade system.

Obs! –
När du använder DHCP behöver du inte skapa en separat startserver. Mer information finns i Förkonfigurera systemkonfigurationsdata med DHCP-tjänsten (aktiviteter).

Om du vill ha mer information om hur du skapar en startserver, läser du följande avsnitt.
- Skapa en startserver i ett delnät med en dvd-avbildning
- Skapa en startserver i ett delnät med en cd-avbildning
(Valfritt) DHCP-server – En server som använder DHCP (Dynamic Host Configuration Protocol) för att ange de nätverksparametrar som behövs för installationen. Du kan konfigurera en DHCP-server till att konfigurera och installera specifika klienter, alla klienter i ett visst nätverk eller en hel klass med klienter. När du använder DHCP behöver du inte skapa en separat startserver.

När du har skapat installationsservern kan du lägga till klienter i nätverket med kommandot add_install_client och alternativet -d. Med -d-alternativet kan du konfigurera klientsystem för Solaris-installationer via nätverket med DHCP.

Information om DHCP-alternativen för installationsparametrarna finns i Förkonfigurera systemkonfigurationsdata med DHCP-tjänsten (aktiviteter).
(Valfritt) Namnserver – Ett system som hanterar distribuerade nätverksdatabaser, exempelvis DNS, NIS, NIS+ och LDAP, som innehåller information om systemen i nätverket.

Information om hur du skapar en namnserver finns i System Administration Guide: Naming and Directory Services (DNS, NIS, and LDAP).

Obs! –
Installationsservern och namnservern kan vara samma system eller olika system.

Figur 7–1 visar de servrar som vanligtvis används för nätverksinstallation. Observera att det här exempelnätverket inte innehåller någon DHCP-server.

Figur 7–1 Nätverksinstallationsservrar

Den här bilden visar de servrar som vanligtvis används vid nätverksinstallation.

x86: Starta och installera via nätverket med PXE (Översikt)

Det här avsnittet innehåller en översikt över PXE (Preboot Execution Environment).

x86: Vad är PXE?

PXE-nätverksstart är en “direkt” nätverksstart. Klientsystemet behöver inte ha några startmedia. Med PXE kan du installera en x86-baserad klient via nätverket med hjälp av DHCP.

PXE-nätverksstart är bara tillgänglig för enheter som implementerar specifikationen Intel Preboot Execution Environment. Du kan ta reda på om systemet stöder PXE-nätverksstart genom att ta del av maskinvarudokumentationen från tillverkaren.

I Solaris 10 3/05 och tidigare versioner kunde startdisketten användas för system som inte hade stöd för PXE. Startdiskettavbildningen finns på cd:n Solaris 10 Software for x86 Platforms - 2. Startdisketten används inte i Solaris 10 version 2/06.

x86: Riktlinjer för PXE-start

Om du vill starta via nätverket genom att använda PXE behövs följande system:

En installationsserver
En DHCP-server
En x86-klient som stöder PXE

När du förebereder en nätverksinstallation med PXE för en klient bör du beakta följande problem:

Använd bara en DHCP-server på det delnät där det klientsystem som du vill installera finns. PXE-nätverksstart fungerar inte ordentligt på delnät där det finns flera DHCP-servrar.
Vissa tidigare versioner av PXE-programmet har olika nackdelar. Om det uppstår problem med en viss PXE-adapter, hämtar du uppgraderingsinformation från tillverkarens webbplats. Mer information finns i direkthjälpen för elxl(7D) och iprb(7D).