Kapitel 6 Förkonfigurera systemkonfigurationsinformation (Steg-för-steg-anvisningar)

I det här kapitlet beskrivs hur du förkonfigurerar systeminformation. Med förkonfiguration slipper du ange den här informationen när du installerar operativsystemet Solaris. I det här kapitlet beskrivs hur du förkonfigurerar Power Management^TM-information. Kapitlet innehåller följande avsnitt:

• Fördelar med att förkonfigurera systemkonfigurationsinformation

• Sätt att förkonfigurera systemkonfigurationsinformation

• Förkonfigurera med sysidcfg-filen

• Förkonfigurera med namntjänsten

• Förkonfigurera systemkonfigurationsdata med DHCP-tjänsten (aktiviteter)

• SPARC: Förkonfigurera Power Management-information

Fördelar med att förkonfigurera systemkonfigurationsinformation

Installationsmetoden kräver konfigurationsinformation om ett system, exempelvis kringutrustning, värdnamn, IP-adress och namntjänst. Innan installationsverktygen ber dig om konfigurationsinformation, söks informationen i sysidcfg-filen och sedan i namntjänstdatabaserna.

När installationsprogrammet för Solaris eller anpassad JumpStart hittar förkonfigurerad systeminformation så behöver du inte ange informationen. Anta t.ex. att du har flera system och inte vill behöva ange tidszon varje gång du installerar Solaris 10-programvara på något av systemen. Du kan ange tidszon i sysidcfg-filen eller namntjänstdatabaserna. När du sedan installerar Solaris 10-programvara ombeds du inte att ange en tidszon.

Sätt att förkonfigurera systemkonfigurationsinformation

Du kan välja att förkonfigurera systemkonfigurationsinformation på ett av följande sätt. Du kan lägga till systemkonfigurationsinformation till någon av följande:

• En sysidcfg-fil på ett fjärrsystem eller en diskett.

• Namntjänstdatabasen som är tillgänglig på Internet- eller nätverksplatsen.

Om DHCP används i nätverket, kan du även konfigurera en del systeminformation på nätverkets DHCP-server. Mer information om hur du använder en DHCP-server för att förkonfigurera systeminformation finns i Förkonfigurera systemkonfigurationsdata med DHCP-tjänsten (aktiviteter).

Använd följande tabell för att ta reda på huruvida du ska förkonfigurera systeminformation i filen sysidcfg eller en namntjänstdatabas.

Förkonfigurera med sysidcfg-filen

Du kan förkonfigurera ett system genom att ange en uppsättning nyckelord i sysidcfg-filen. Nyckelorden beskrivs i Nyckelord för sysidcfg-filen .

Du måste skapa en unik sysidcfg-fil för varje system som kräver olika konfigurationsinformation. Du kan förkonfigurera tidszonen på en uppsättning system genom att använda samma sysidcfg-fil om du vill att alla systemen ska tilldelas samma tidszon. Om du däremot vill förkonfigurera olika superanvändarlösenord för vart och ett av dessa system, måste du skapa en unik sysidcfg-fil för varje system.

Du kan placera sysidcfg-filen i en av följande.

• NFS-filsystem – Om du placerar sysidcfg-filen i ett delat NFS-filsystem, måste du använda alternativet -p för kommandot add_install_client(1M) när du konfigurerar systemet att installera via nätverket. -p-alternativet anger var systemet kan hitta sysidcfg-filen när du installerar Solaris 10-programvaran.

• UFS- eller PCFS-diskett – Placera sysidcfg-filen i diskettens rotkatalog (/).

• HTTP- eller HTTPS-server – Om du vill installera via ett globalt nätverk sparar du filen sysidcfg i webbserverns dokumentrotkatalog.

Om du utför en anpassad JumpStart-installation och du vill använda en sysidcfg-fil på en diskett, måste du placera sysidcfg-filen på profildisketten. Information om hur du skapar en profildiskett finns i Skapa en profildiskett för fristående datorer i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Du kan bara placera en sysidcfg-fil i en katalog eller på en diskett. Om du skapar mer än en sysidcfg-fil, måste du placera varje fil i en annan katalog eller på en annan diskett.

Syntaxregler för sysidcfg-filen

Du kan använda två typer av nyckelord i sysidcfg-filen: oberoende och beroende. Beroende nyckelord är bara garanterat unika inom ett oberoende nyckelord. Ett beroende nyckelord existerar bara när det identifieras med sitt associerade oberoende nyckelord.

I det här exemplet är name_service det oberoende nyckelordet, medan domain_name och name_server är beroende nyckelord:

name_service=NIS {domain_name=marquee.central.example.com
name_server=connor(192.168.112.3)}

pointer=MS-S
display=ati {size=15-inch}

TIMEZONE=US/Central
terminal=sun-cmd

name_service=NIS 
       {domain_name=marquee.central.example.com
        name_server=connor(192.168.112.3)}

network_interface='none'

name_service=NIS
name_service=DNS

Nyckelord för sysidcfg-filen

Tabell 6–2 innehåller nyckelorden som du kan använda när du konfigurerar systeminformation i sysidcfg-filen.

I följande avsnitt beskrivs de nyckelord som du kan använda i filen sysidcfg.

Nyckelordet name_service

Du kan använda nyckelordet name_service för att konfigurera namntjänsten, domännamnet och systemets namnserver. Följande exempel visar allmän syntax för nyckelordet name_service.

name_service=namntjänst {domain_name=domännamn 
                                 name_server=namnserver
                                 valfritt-nyckelord=värde}

Välj endast ett värde för name_service. Ta med alla eller inget av nyckelorden domain_name,name_server, eller valfria nyckelord efter behov. Om inga nyckelord används behöver du inte använda klammerparenteserna {}.

I följande avsnitt beskrivs nyckelordssyntax för att konfigurera systemet att använda en specifik namntjänst.

NIS-syntax för nyckelordet name_service

Använd följande syntax när du konfigurerar systemet att använda NIS-namntjänsten.

name_service=NIS {domain_name=domännamn 
                   name_server=värdnamn(ip-adress)}

domännamn

Anger domännamnet

värdnamn

Anger namnserverns värdnamn

ip-adress

Anger namnserverns IP-adress

Exempel 6–1 Ange en NIS-server med nyckelordet name_service

I följande exempel anges en NIS-server med domännamnet west.example.com. Serverns värdnamn är timber, och serverns IP-adress är 192.168.2.1.

name_service=NIS {domain_name=west.example.com 
                  name_server=timber(192.168.2.1)}

Mer information om NIS-namntjänsten finns i System Administration Guide: Naming and Directory Services (DNS, NIS, and LDAP).

NIS+-syntax för nyckelordet name_service

Använd följande syntax när du konfigurerar systemet att använda NIS-namntjänsten.

name_service=NIS+ {domain_name=domännamn 
                   name_server=värdnamn(ip-adress)}

domännamn

Anger domännamnet

värdnamn

Anger namnserverns värdnamn

ip-adress

Anger namnserverns IP-adress

Exempel 6–2 Ange en NIS+-server med nyckelordet name_service

I följande exempel anges en NIS+-server med domännamnet west.example.com. Serverns värdnamn är timber, och serverns IP-adress är 192.168.2.1.

name_service=NIS+ {domain_name=west.example.com 
                   name_server=timber(192.168.2.1)}

Mer information om NIS+-namntjänsten finns i System Administration Guide: Naming and Directory Services (NIS+).

DNS-syntax för nyckelordet name_service

Använd följande syntax när du konfigurerar systemet att använda DNS.

name_service=DNS {domain_name=domännamn 
                  name_server=ip-adress,ip-adress,ip-adress
                  search=domännamn,domännamn,domännamn,
                  domännamn,domännamn,domännamn} 

domain_name=domännamn

Anger domännamnet.

name_server=ip-adress

Anger DNS-serverns IP-adress. Du kan ange upp till tre IP-adresser som värden för nyckelordet name_server.

search=domännamn

(Valfritt) Anger ytterligare domäner för sökning efter namntjänstinformation. Du kan ange upp till sex domännamn att söka igenom. Den totala längden för varje sökpost kan vara högst 250 tecken.

Exempel 6–3 Ange en DNS-server med nyckelordet name_service

I följande exempel anges en DNS-server med domännamnet west.example.com. Serverns IP-adresser är 10.0.1.10 och 10.0.1.20. example.com och east.example.com visas som ytterligare domäner för sökning efter namntjänstinformation.

name_service=DNS {domain_name=west.example.com 
                  name_server=10.0.1.10,10.0.1.20 
                  search=example.com,east.example.com}

Mer information om DNS-namntjänsten finns i System Administration Guide: Naming and Directory Services (DNS, NIS, and LDAP).

LDAP-syntax för nyckelordet name_service

Använd följande syntax när du konfigurerar systemet att använda LDAP.

name_service=LDAP {domain_name=domännamn
                   profile=profilnamn profile_server=ip-adress 
                   proxy_dn="proxykoppling_dn" proxy_password=lösenord}

domännamn

Anger LDAP-serverns domännamn.

profilnamn

Anger namnet på den LDAP-profil som du vill använda för att konfigurera systemet.

ip-adress

Anger LDAP-profilserverns IP-adress.

proxykoppling_dn

(Valfritt) Anger det unika namnet för proxykopplingen. Värdet för proxykoppling_dn måste omges av dubbla citattecken.

lösenord

(Valfritt) Anger klientens proxy-lösenord.

Exempel 6–4 Ange en LDAP-server med nyckelordet name_service

I följande exempel anges en LDAP-server med följande konfigurationsinformation.

• Domännamnet är west.example.com.

• Installationsprogrammet använder LDAP-profilen default för att konfigurera systemet.

• LDAP-serverns IP-adress är 172.31.2.1.

• Det unika namnet för proxykopplingen innehåller följande information.

  • Det vanliga namnet på posten är proxyagent.

  • Organisationsenheten är profile.

  • Proxydomänen innehåller domänkomponenterna west, example och com.

• Proxylösenordet är password.

name_service=LDAP {domain_name=west.example.com 
                   profile=default 
                   profile_server=172.31.2.1 
                   proxy_dn="cn=proxyagent,ou=profile,
                   dc=west,dc=example,dc=com" 
                   proxy_password=password}

Mer information om hur du använder LDAP finns i System Administration Guide: Naming and Directory Services (DNS, NIS, and LDAP).

Nyckelordet network_interface

Du kan använda nyckelordet network_interface för att utföra följande uppgifter.

• Ange en värddator

• Ange en IP-adress

• Ange ett nätmaskvärde

• Använda DHCP för att konfigurera nätverksgränssnittet

• Aktivera IPv6 i nätverksgränssnittet

I de följande avsnitten beskrivs hur du använder nyckelordet network_interface för att konfigurera systemgränssnitten.

Syntax för icke nätverksanslutna system

Du kan avbryta systemets nätverksanslutning genom att ange värdet för network_interface till none. Till exempel:

network_interface=none

Syntax för konfigurering av ett enda gränssnitt

Du kan använda nyckelordet network_interface för att konfigurera ett enstaka gränssnitt på följande sätt.

• With DHCP – Du kan använda en DHCP-server i nätverket för att konfigurera nätverksgränssnittet. Mer information om hur du använder en DHCP-server under installationen finns i Förkonfigurera systemkonfigurationsdata med DHCP-tjänsten (aktiviteter).

  Du kan använda DHCP-servern för att konfigurera ett enstaka gränssnitt i systemet med hjälp av följande syntax för nyckelordet network_interface.

  network_interface=PRIMARY eller värde {dhcp protocol_ipv6=ja_eller_nej}

  PRIMARY

  Anger att installationsprogrammet ska konfigurera det första, icke-vändslinga-gränssnittet som påträffas på systemet. Ordningen är densamma som den som visas med kommandot ifconfig. Om inga gränssnitt finns används det första icke-vändslinga-gränssnittet. Om det inte finns några icke-vändslinga-gränssnitt sätts systemet till non-networked.

  värde

  Anger att installationsprogrammet ska konfigurera ett specifikt gränssnitt, t.ex. hme0 eller eri1.

  protocol_ipv6=ja-eller-nej

  Anger att installationsprogrammet ska konfigurera systemet att antingen använda IPv6 eller inte använda IPv6.

  För WAN-startinstallationer måste du ange värdet protocol_ipv6=nej.

• Utan DHCP – Om du inte vill använda DHCP för att konfigurera nätverksgränssnittet kan du ange konfigurationsinformation i filen sysidcfg. Du kan ange att installationsprogrammet ska konfigurera ett enstaka gränssnitt i systemet utan att använda DHCP, med hjälp av följande syntax.

  network_interface=PRIMARY eller värde {hostname=värdnamn default_route=ip-adress ip_address=ip-adress netmask=nätmask protocol_ipv6=ja_eller_nej}

  PRIMARY

  Anger att installationsprogrammet ska konfigurera det första, icke-vändslinga-gränssnittet som påträffas på systemet. Ordningen är densamma som den som visas med kommandot ifconfig. Om inga gränssnitt finns används det första icke-vändslinga-gränssnittet. Om det inte finns några icke-vändslinga-gränssnitt sätts systemet till non-networked.

  ---

  Obs! –

  Använd inte nyckelordsvärdet PRIMARY om du vill konfigurera flera gränssnitt.

  ---

  värde

  Anger att installationsprogrammet ska konfigurera ett specifikt gränssnitt, t.ex. hme0 eller eri1.

  hostname=värdnamn

  (Valfritt) Anger systemets värddator.

  default_route=ip-adress eller NONE

  (Valfritt) Anger standardrouterns IP-adress. Om du vill att installationsprogrammet ska identifiera routern med routeridentifieringsprotokollet ICMP utelämnar du det här nyckelordet.

  ---

  Obs! –

  Om installationsprogrammet inte kan identifiera routern ombeds du ange routerinformation under installationen.

  ---

  ip_address=ip-adress

  (Valfritt) Anger systemets IP-adress.

  netmask=nätmask

  (Valfritt) Anger systemets nätmaskvärde.

  protocol_ipv6=ja-eller-nej

  (Valfritt) Anger att installationsprogrammet ska konfigurera systemet att antingen använda IPv6 eller att inte använda IPv6.

  ---

  Obs! –

  Om du vill utföra en oövervakad anpassad JumpStart-installation måste du ange ett värde för nyckelordet protocol_ipv6.

  För WAN-startinstallationer måste du ange värdet protocol_ipv6=nej.

  ---

  Inkludera något, några eller inget av nyckelorden hostname, ip_address och netmask. Om du inte använder något av dessa nyckelord utelämnar du klammerparenteserna ({}).

Exempel 6–5 Konfigurera ett enstaka gränssnitt genom att använda DHCP med nyckelordet network_interface

I följande exempel anges att installationsprogrammet ska använda DHCP för att konfigurera nätverksgränssnittet eri0. IPv6-stöd är inte aktiverat.

network_interface=eri0 {dhcp protocol_ipv6=no}

Exempel 6–6 Konfigurera ett enstaka gränssnitt genom att ange konfigurationsinformation med nyckelordet network_interface

I följande exempel konfigureras gränssnittet eri0 med följande inställningar.

• Värddatorn bestäms till host1.

• IP-adressen bestäms till 172.31.88.100.

• Nätmasken bestäms till 255.255.255.0.

• IPv6-stöd aktiveras inte i gränssnittet.

network_interface=eri0 {hostname=host1 ip_address=172.31.88.100
                        netmask=255.255.255.0 protocol_ipv6=no}

Syntax för konfigurering av flera gränssnitt

Du kan konfigurera flera nätverksgränssnitt i filen sysidcfg. För varje gränssnitt som du vill konfigurera lägger du till en network_interface-post i filen sysidcfg.

Du kan använda nyckelordet network_interface för att konfigurera flera gränssnitt på följande sätt.

• Med DHCP – Du kan använda en DHCP-server i nätverket för att konfigurera ett nätverksgränssnitt. Mer information om hur du använder en DHCP-server under installationen finns i Förkonfigurera systemkonfigurationsdata med DHCP-tjänsten (aktiviteter).

  Du kan använda DHCP-servern för att konfigurera ett nätverksgränssnitt i systemet med hjälp av följande syntax för nyckelordet network_interface.

  network_interface=värde {primary dhcp protocol_ipv6=ja_eller_nej}

  värde

  Anger att installationsprogrammet ska konfigurera ett specifikt gränssnitt, t.ex. hme0 eller eri1.

  primary

  (Valfritt) Anger värde som primärt gränssnitt.

  protocol_ipv6=ja-eller-nej

  Anger att installationsprogrammet ska konfigurera systemet att antingen använda IPv6 eller inte använda IPv6.

  ---

  Obs! –

  För WAN-startinstallationer måste du ange värdet protocol_ipv6=nej.

  ---

• Utan DHCP – Om du inte vill använda DHCP för att konfigurera nätverksgränssnittet kan du ange konfigurationsinformation i filen sysidcfg. Om du vill ange att installationsprogrammet ska konfigurera flera gränssnitt utan att använda DHCP, använder du följande syntax.

  network_interface=värde {primary hostname=värdnamn default_route=ip-adress eller NONE ip_address=ip-adress netmask=nätmask protocol_ipv6=ja_eller_nej}

  värde

  Anger att installationsprogrammet ska konfigurera ett specifikt gränssnitt, t.ex. hme0 eller eri1.

  primary

  (Valfritt) Anger värde som primärt gränssnitt.

  hostname=värdnamn

  (Valfritt) Anger systemets värddator.

  default_route=ip-adress eller NONE

  (Valfritt) Anger standardrouterns IP-adress. Om du vill att installationsprogrammet ska identifiera routern med routeridentifieringsprotokollet ICMP utelämnar du det här nyckelordet.

  Om du konfigurerar flera gränssnitt i filen sysidcfg så anger du default_route=NONE för varje sekundärt gränssnitt som inte använder en statisk standardväg.

  ---

  Obs! –

  Om installationsprogrammet inte kan identifiera routern ombeds du ange routerinformation under installationen.

  ---

  ip_address=ip-adress

  (Valfritt) Anger systemets IP-adress.

  netmask=nätmask

  (Valfritt) Anger systemets nätmaskvärde.

  protocol_ipv6=ja-eller-nej

  (Valfritt) Anger att installationsprogrammet ska konfigurera systemet att antingen använda IPv6 eller att inte använda IPv6.

  ---

  Obs! –

  Om du vill utföra en oövervakad anpassad JumpStart-installation måste du ange ett värde för nyckelordet protocol_ipv6.

  För WAN-startinstallationer måste du ange värdet protocol_ipv6=nej.

  ---

  Inkludera något, några eller inget av nyckelorden hostname, ip_address och netmask. Om du inte använder något av dessa nyckelord utelämnar du klammerparenteserna ({}).

I samma sysidcfg-fil kan du använda DHCP för att konfigurera vissa gränssnitt och samtidigt ange konfigurationsinformation för andra gränssnitt i sysidcfg-filen.

Exempel 6–7 Konfigurera flera gränssnitt med nyckelordet network_interface

I det här exemplet konfigureras nätverksgränssnitten eri0 och eri1 på följande sätt.

• eri0 konfigureras med DHCP-servern. IPv6-stöd är inte aktiverat på eri0.

• eri1 är det primära nätverksgränssnittet. Värddatorn bestäms till host1, och IP-adressen bestäms till 172.31.88.100. Nätmasken bestäms till 255.255.255.0. IPv6-stöd är inte aktiverat på eri1.

network_interface=eri0 {dhcp protocol_ipv6=no}
network_interface=eri1 {primary hostname=host1 
                        ip_address=172.146.88.100
                        netmask=255.255.255.0 
                        protocol_ipv6=no}

Nyckelordet root_password

Du kan ange rotanvändarens lösenord för systemet i filen sysidcfg. När du anger rotanvändarens lösenord använder du nyckelordet root_password med följande syntax.

root_password=krypterat_lösenord

krypterat_lösenord är det krypterade lösenordet som det visas i filen /etc/shadow.

Nyckelordet security_policy

Du kan använda nyckelordet security_policy i sysidcfg-filen för att konfigurera systemet att använda nätverksautentiseringsprotokollet Kerberos. Om du vill konfigurera systemet att använda Kerberos använder du följande syntax.

security_policy=kerberos {default_realm=FQDN 
                          admin_server=FQDN kdc=FQDN1, FQDN2, FQDN3}

FQDN anger det fullständiga domännamnet på Kerberos Default Realm, administrationsservern eller Key Distribution Center (KDC). Du måste ange minst ett och högst tre Key Distribution Center.

Om du inte vill bestämma något säkerhetsschema för systemet anger du security_policy=NONE.

Mer information om nätverksautentiseringsprotokollet Kerberos finns i System Administration Guide: Security Services.

Exempel 6–8 Konfigurera systemet att använda Kerberos med nyckelordet security_policy

I det här exemplet konfigureras systemet att använda Kerberos med följande information.

• Kerberos Default Realm är example.COM.

• Kerberos administrationsserver är krbadmin.example.COM.

• Två Key Distribution Center är kdc1.example.COM och kdc2.example.COM.

security_policy=kerberos 
                {default_realm=example.COM 
                 admin_server=krbadmin.example.COM 
                 kdc=kdc1.example.COM, 
                 kdc2.example.COM}

Nyckelordet system_locale

Du kan använda nyckelordet system_locale för att ange på vilket språk installationsprogrammet och skrivbordet ska visas. Ange en språkversion med följande syntax.

system_locale=språkversion

språkversion anger vilket språk du vill att systemet ska använda i installationspaneler och skärmar. En lista med giltiga värden för språkversioner finns i katalogen /usr/lib/locale eller i International Language Environments Guide.

Nyckelordet terminal

Du kan använda nyckelordet terminal för att ange systemets terminaltyp. Använd följande syntax när du anger terminaltyp.

terminal=terminaltyp

terminal_type anger systemets terminaltyp. En förteckning över giltiga terminalvärden finns i underkatalogerna till katalogen /usr/share/lib/terminfo.

Nyckelordet timezone

Du kan ange systemets tidszon med nyckelordet timezone. Använd följande syntax.

timezone=tidszon

I föregående exempel anger timezone tidszonsvärdet för systemet. Katalogerna och filerna i katalogen /usr/share/lib/zoneinfo ger de giltiga tidszonsvärdena. Värdet för tidszon är namnet på sökvägen relativt katalogen /usr/share/lib/zoneinfo. Du kan också ange en giltig Olson-tidszon, vilken som helst.

Exempel 6–9 Konfigurera systemets tidszon med nyckelordet timezone

I följande exempel bestäms systemets tidszon till amerikansk Mountain Standard Time.

timezone=US/Mountain

Installationsprogrammet konfigurerar systemet att använda tidszonsinformationen i /usr/share/lib/zoneinfo/US/Mountain.

Nyckelordet timeserver

Du kan använda nyckelordet timeserver för att ange det system som bestämmer datum och tid i det system du vill installera.

Ange inte timeserver=värdnamn eller ip-adress om du kör en namntjänst.

Ange nyckelordet timeserver med någon av följande metoder.

• Om du vill konfigurera systemet att fungera som sin egen tidsserver anger du timeserver=localhost. Om du anger localhost som tidsserver förmodas systemets tid vara korrekt.

• Om du vill använda ett annat system som tidsserver anger du antingen tidsserverns värdnamn eller IP-adress med nyckelordet timeserver. Använd följande syntax.

  timeserver=värdnamn eller ip-adress

  värdnamn är tidsserversystemets värdnamn. ip-adress anger tidsserverns IP-adress.

x86: Nyckelordet monitor

För x86-baserade system kan du konfigurera bildskärmsinformation med nyckelordet monitor. Använd följande syntax med nyckelordet monitor.

monitor=bildskärmstyp

Ange ett värde för nyckelordet monitor genom att köra kommandot kdmconfig -d på det system du vill installera. Kopiera den utmatningsrad som innehåller nyckelordet monitor, och ta med den raden i filen sysidcfg.

Mer information finns i kdmconfig(1M)

x86: Nyckelordet keyboard

För x86-baserade system kan du konfigurera tangentbordsspråk och layoutinformation med nyckelordet keyboard. Använd följande syntax med nyckelordet keyboard.

keyboard=tangentbordsspråk {layout=värde}

Ange ett värde för nyckelordet keyboard genom att köra kommandot kdmconfig -d på det system du vill installera. Kopiera den utmatningsrad som innehåller nyckelordet keyboard, och ta med den raden i filen sysidcfg.

Mer information finns i kdmconfig(1M)

x86: Nyckelordet display

För x86-baserade system kan du konfigurera följande information med nyckelordet display.

• Grafikkort

• Skärmstorlek

• Färgdjup

• Bildskärmsupplösning

Använd följande syntax med nyckelordet display.

display=grafikkort {size=skärmstorlek 
                     depth=färgdjup 
                     resolution=skärmupplösning}

Ange lämpliga värden för nyckelordet display genom att köra kommandot kdmconfig -d på det system du vill installera. Kopiera den utmatningsrad som innehåller nyckelordet display, och ta med den raden i filen sysidcfg.

Mer information finns i kdmconfig(1M)

x86: Nyckelordet pointer

För x86-baserade system kan du konfigurera följande musinformation med nyckelordet pointer.

• Pekdon

• Knappantal

• IRQ-nivå

Använd följande syntax med nyckelordet pointer.

pointer=pekdon {nbuttons=knappantal irq=värde}

Ange ett värde för nyckelordet pointer genom att köra kommandot kdmconfig -d på det system du vill installera. Kopiera den utmatningsrad som innehåller nyckelordet pointer, och ta med den raden i filen sysidcfg.

Mer information finns i kdmconfig(1M)

Så här skapar du en sysidcfg-konfigurationsfil

Steg

1. Skapa en fil med namnet sysidcfg i en texthanterare.

2. Skriv de sysidcfg-nyckelord som du vill ha.

3. Spara sysidcfg-filen.

   ---

   Obs! –

   Om du skapar mer än en sysidcfg-fil, måste du spara varje fil i en separat katalog eller på en separat diskett.

   ---

4. Gör sysidcfg-filen tillgänglig för klienter genom följande:

   • Ett delat NFS-filsystem. Använd add_install_client(1M) med alternativet -p för att konfigurera systemet för installation via nätverket.

   • Rotkatalogen (/) på en UFS-diskett eller PCFS-diskett.

Exempel 6–10 SPARC: Filen sysidcfg

Här följer ett exempel på en sysidcfg-fil för ett SPARC-baserat system. Värdnamnet, IP-adressen och nätmasken för det här systemet har förkonfigurerats genom att namntjänsten redigerats. Eftersom all systemkonfigurationsinformation har förkonfigurerats i den här filen, kan du utföra en anpassad JumpStart-installation genom att använda en anpassad JumpStart-profil.

system_locale=en_US
timezone=US/Central
terminal=sun-cmd
timeserver=localhost
name_service=NIS {domain_name=marquee.central.example.com
                  name_server=nmsvr2(172.31.112.3)}
root_password=m4QPOWNY
network_interface=hme0 {hostname=host1 
                       default_route=172.31.88.1 
                       ip_address=172.31.88.210 
                       netmask=255.255.0.0 
                       protocol_ipv6=no}
security_policy=kerberos {default_realm=example.COM 
                          admin_server=krbadmin.example.COM 
                          kdc=kdc1.example.COM, 
                          kdc2.example.COM}

Exempel 6–11 x86: Filen sysidcfg

Det följande är ett exempel på en sysidcfg-fil för en grupp x86-baserade system som allihop använder samma typ av tangentbord, grafikkort och pekdon. Enhetsinformationen (keyboard, display och pointer) erhölls genom att kommandot kdmconfig(1M) kördes med alternativet -d. I följande exempel används sysidcfg-filen, en ledtext som ber dig välja ett språk (system_locale) visas innan installationen kan fortsätta.

keyboard=ATKBD {layout=US-English}
display=ati {size=15-inch}
pointer=MS-S
timezone=US/Central
timeserver=timehost1
terminal=ibm-pc
name_service=NIS {domain_name=marquee.central.example.com
                  name_server=nmsvr2(172.25.112.3)}
root_password=URFUni9

Exempel 6–12 Filen sysidcfg för konfigurering av flera gränssnitt

I följande exempel på en sysidcfg-fil anges konfigurationsinformation för nätverksgränssnitten eri0 och eri1. Gränssnittet eri0 konfigureras som primärt nätverksgränssnitt, och eri1 konfigureras som sekundärt nätverksgränssnitt.

timezone=US/Pacific
system_locale=C
terminal=xterms
timeserver=localhost
network_interface=eri0 {primary
                        hostname=host1
                        ip_address=192.168.2.7
                        netmask=255.255.255.0
                        protocol_ipv6=no
                        default_route=192.168.2.1}

network_interface=eri1 {hostname=host1-b
                        ip_address=192.168.3.8
                        netmask=255.255.255.0
                        protocol_ipv6=no
                        default_route=NONE}
root_password=JE2C35JGZi4B2
security_policy=none
name_service=NIS {domain_name=domain.example.com
                  name_server=nis-server(192.168.2.200)}

Fortsätta installationen

Om du tänker använda sysidcfg-filen i en installation via nätverket behöver du konfigurera en installationsserver och lägga till systemet som en installationsklient. Mer information finns i Kapitel 7, Förbereda installation över nätverket (Översikt).

Om du tänker använda sysidcfg-filen i en WAN-startinstallation behöver du utföra ytterligare uppgifter. Mer information finns i Kapitel 11, WAN-start (Översikt).

Om du tänker använda sysidcfg-filen i en anpassad JumpStart-installation behöver du skapa en profil och en rules.ok-fil. Mer information finns i Kapitel 5, Anpassad JumpStart (Översikt) i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Se även

Mer information om filen sysidcfg finns i direkthjälpen för sysidcfg(4).

Förkonfigurera med namntjänsten

I nedanstående tabell finns en övergripande översikt av de namntjänstdatabaser som du behöver redigera och fylla om du vill förkonfigurera systeminformation.

Du kan inte förkonfigurera språkversionen för ett system med namntjänsten DNS eller LDAP. Om du använder namntjänsten NIS eller NIS+, följer du proceduren för respektive namntjänst om du vill förkonfigurera språkversionen för ett system.

• Så här förkonfigurerar du språkversionen med NIS

• Så här förkonfigurerar du språkversionen med NIS+

Så här förkonfigurerar du språkversionen med NIS

Steg

1. Bli superanvändare på namnservern.

2. Ändra /var/yp/Makefile om du vill lägga till språkavbildningen.

   1. Infoga den här skalproceduren efter den sista variabel.time.

      locale.time: $(DIR)/locale -@if [ -f $(DIR)/locale ]; then \ sed -e "/^#/d" -e s/#.*$$// $(DIR)/locale \ | awk '{for (i = 2; i<=NF; i++) print $$i, $$0}' \ | $(MAKEDBM) - $(YPDBDIR)/$(DOM)/locale.byname; \ touch locale.time; \ echo "updated locale"; \ if [ ! $(NOPUSH) ]; then \ $(YPPUSH) locale.byname; \ echo "pushed locale"; \ else \ : ; \ fi \ else \ echo "couldn't find $(DIR)/locale"; \ fi

   2. Leta rätt på strängen all: och infoga ordet locale i slutet av variabellistan.

      all: passwd group hosts ethers networks rpc services protocols \ netgroup bootparams aliases publickey netid netmasks c2secure \ timezone auto.master auto.home locale

   3. Nära slutet av filen, efter den sista posten av sin typ, infogar du strängen locale: locale.time på en ny rad.

      passwd: passwd.time group: group.time hosts: hosts.time ethers: ethers.time networks: networks.time rpc: rpc.time services: services.time protocols: protocols.time netgroup: netgroup.time bootparams: bootparams.time aliases: aliases.time publickey: publickey.time netid: netid.time passwd.adjunct: passwd.adjunct.time group.adjunct: group.adjunct.time netmasks: netmasks.time timezone: timezone.time auto.master: auto.master.time auto.home: auto.home.time locale: locale.time

   4. Spara filen.

3. Skapa filen /etc/locale och sedan en post för varje domän eller specifikt system:

   språkversion domännamn

   eller

   språkversion systemnamn

   ---

   Obs! –

   International Language Environments Guide innehåller en lista över giltiga språkversioner.

   ---

   Följande post anger t.ex. att franska ska användas som standardspråk i domänen example.com:

   fr example.com

   Och följande post anger att belgisk franska är standardspråkversionen som används av ett system med namnet myhost:

   fr_BE myhost

   ---

   Obs! –

   Språkversioner finns på Solaris 10 DVD eller Solaris 10 Software - 1.

   ---

4. Gör tabellerna:

   # cd /var/yp; make

   System som anges av domän eller individuellt i locale-tabellen har nu konfigurerats att använda standardspråkversionen. Standardspråkversionen som du angav används under installationen och av skrivbordet efter att systemet har startats om.

Fortsätta installationen

Om du tänker använda NIS-namntjänsten i en installation via nätverket behöver du konfigurera en installationsserver och lägga till systemet som en installationsklient. Mer information finns i Kapitel 7, Förbereda installation över nätverket (Översikt).

Om du tänker använda NIS-namntjänsten i en anpassad JumpStart-installation behöver du skapa en profil och en rules.ok-fil. Mer information finns i Kapitel 5, Anpassad JumpStart (Översikt) i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Se även

Mer information om NIS-namntjänsten finns i Artikel III, NIS Setup and Administration i System Administration Guide: Naming and Directory Services (DNS, NIS, and LDAP).

Så här förkonfigurerar du språkversionen med NIS+

I följande procedur förutsätts att NIS+-domänen har installerats. Information om hur du konfigurerar NIS+-domänen finns i System Administration Guide: Naming and Directory Services (DNS, NIS, and LDAP).

Steg

1. Logga in till namnservern som superanvändare eller som användare i administrationsgruppen för NIS+.

2. Skapa tabellen locale:

   # nistbladm -D access=og=rmcd,nw=r -c locale_tbl name=SI,nogw= locale=,nogw= comment=,nogw= locale.org_dir.`nisdefaults -d`

3. Lägga till de poster som behövs i tabellen locale.

   # nistbladm -a name=namnlocale=språkversion comment=kommentar locale.org_dir.`nisdefaults -d`

   namn

   Antingen domännamnet eller ett specifikt systemnamn som du vill förkonfigurera en standardspråkversion för.

   språkversion

   Den språkversion som du vill installera på systemet och använda på skrivbordet efter att systemet startats om. International Language Environments Guide innehåller en lista över giltiga språkversioner.

   kommentar

   Kommentarfältet. Börja och avsluta kommentarer som är längre än ett ord med dubbla citattecken.

   ---

   Obs! –

   Språkversioner är tillgängliga på Solaris 10 DVD eller Solaris 10 Software - 1-cd:n.

   ---

   System som anges av domän eller individuellt i locale-tabellen har nu konfigurerats att använda standardspråkversionen. Standardspråkversionen som du angav används under installationen och av skrivbordet efter att systemet har startats om.

Fortsätta installationen

Om du tänker använda NIS+-namntjänsten i en installation via nätverket behöver du konfigurera en installationsserver och lägga till systemet som en installationsklient. Mer information finns i Kapitel 7, Förbereda installation över nätverket (Översikt).

Om du tänker använda NIS+-namntjänsten i en anpassad JumpStart-installation behöver du skapa en profil och en rules.ok-fil. Mer information finns i Kapitel 5, Anpassad JumpStart (Översikt) i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Se även

Mer information om NIS+-namntjänsten finns i System Administration Guide: Naming and Directory Services (NIS+).

Förkonfigurera systemkonfigurationsdata med DHCP-tjänsten (aktiviteter)

DHCP-protokollet (Dynamic Host Configuration Protocol) innebär att värddatorer i TCP/IP-nätverk kan konfigureras automatiskt för nätverket när de startas. DHCP är en klient/server-teknik. Servrar lagrar och hanterar konfigurationsinformation för klienter och tillhandahåller denna information på klienternas begäran. Det handlar bland annat om klientens IP-adress och information om vilka nätverkstjänster klienten har att tillgå.

En av de viktigaste fördelarna med DHCP är att tekniken gör att du kan hantera IP-adresstilldelning via lån. Lånmekanismen innebär att IP-adresser kan återanvändas om de inte används och tilldelas andra klienter. På så sätt kan ett nätverk klara sig med färre IP-adresser än som skulle vara nödvändigt om alla klienter tilldelades permanenta adresser.

Du kan använda DHCP för att installera Solaris OS på vissa klientsystem i nätverket. Alla SPARC-baserade system som stöds av Solaris och x86-baserade system som uppfyller maskinvarukraven för att köra Solaris OS kan använda den här funktionen.

Listan här nedan visar vilka åtgärder du måste vidta för att se till att klienterna kan hämta installationsparametrar via DHCP.

Skapa DHCP-alternativ och makron för Solaris-installationsparametrar

Om du lägger till klienter med skriptet add_install_client -d på installationsservern, skickar skriptet information om DHCP-konfigurationen till konsolen. Du kan använda informationen när du skapar alternativen och makrona som krävs för att överföra nätverksinstallationsdata till klienterna.

Du kan anpassa de alternativ och makron som används av DHCP-tjänsten vid utförande av följande installationstyper:

• Klasspecifika installationer – Du kan instruera DHCP-tjänsten att utföra nätverksinstallationer för alla klienter som tillhör en viss klass. Du kan till exempel definiera ett DHCP-makro som gör att samma installation utförs på alla Sun Blade-system i nätverket. Använd resultatet av kommandot add_install_client -d när du konfigurerar en klasspecifik installation.

• Nätverksspecifika installationer – Du kan instruera DHCP-tjänsten att utföra en nätverksinstallation för alla klienter i ett visst nätverk. Du kan till exempel definiera ett DHCP-makro som utför samma installation i alla system i nätverket 192.168.2.

• Klientspecifika installationer – Du kan instruera DHCP-tjänsten att utföra en nätverksinstallation för en klient som har en specifik Ethernet-adress. Du kan t.ex. definiera ett DHCP-makro som gör att en specifik installation utförs på den klient som har Ethernet-adressen 00:07:e9:04:4a:bf. Använd resultatet av kommandot add_install_client -d -e ethernet-adress när du konfigurerar en klientspecifik installation.

Mer information om hur du konfigurerar klienter att använda en DHCP-server för en nätverksinstallation finns i följande procedurer.

• Information om nätverksinstallationer som använder dvd finns i Lägga till system som ska installeras från nätverket med en dvd-avbildning.

• Information om nätverksinstallationer som använder cd finns i Lägga till system som ska installeras från nätverket med en cd-avbildning.

DHCP-alternativ och makrovärden

Om du vill installera DHCP-klienter från nätverket måste du skapa leverantörskategorialternativ för att skicka information som är nödvändig när operativsystemet Solaris installeras. I följande tabell beskrivs vanliga DHCP-alternativ som du kan använda för att installera en DHCP-klient.

• Från och med Solaris 10 version 1/06 kan du använda de vanliga DHCP-alternativen som visas i Tabell 6–4 när du konfigurerar och installerar x86-baserade system. Dessa alternativ är inte plattformsspecifika, utan kan användas för att installera Solaris på en mängd olika x86-baserade system. Använd de här alternativen när du installerar Solaris 10 version 1/06 på x86-baserade system med hjälp av DHCP. En fullständig lista med standardalternativ finns i dhcp_inittab(4).

• I Tabell 6–5 beskrivs de alternativ som du kan använda när du installerar Sun-klientsystem. Leverantörsklientklasserna i tabellen bestämmer vilka typer av klienter som kan använda alternativet. Använd dessa alternativ när du installerar Solaris 10 OS på SPARC-baserade system, eller 10 version 3/05 på x86-baserade system. Leverantörsklientklasserna i tabellen är endast exempel. Du måste ange klientklasser som motsvarar de klienter som finns i nätverket och som du tänker genomföra installationer på via nätverket. Information om hur du bestämmer en klients leverantörsklientklass finns i Working With DHCP Options (Task Map) i System Administration Guide: IP Services.

Detaljerad information om DHCP-alternativ finns i DHCP Option Information i System Administration Guide: IP Services.

När du har skapat alternativen kan du skapa makron som innehåller dessa alternativ. Tabellen här nedan innehåller exempelmakron som du kan skapa för att det ska vara möjligt att installera Solaris på klienter.

Makronamnen i tabellen här ovan motsvarar leverantörsklientklasserna för klienterna som måste installeras via nätverket. Namnen är exempel på klienter som kan finnas i nätverket. Information om hur du bestämmer en klients leverantörsklientklass finns i Working With DHCP Options (Task Map) i System Administration Guide: IP Services.

Du kan skapa dessa alternativ och makron med någon av följande metoder.

• Skapa alternativen och makrona i DHCP-hanteraren. Information om hur du skapar alternativ och makron i DHCP-hanteraren finns i Skapa installationsalternativ och makron med DHCP-hanteraren.

• Skriv ett skript som skapar alternativen och makrona med hjälp av kommandot dhtadm. Information om hur du skriver skript som skapar de här alternativen och makrona finns i Skriva ett skript som använder dhtadm för att skapa alternativ och makron.

Observera att den totala storleken på leverantörsalternativen som kan användas för en viss klient inte får överstiga 255 byte, inklusive alternativets kod och längdinformation. Det här är en begränsning i implementeringen av det aktuella Solaris DHCP-protokollet. I allmänhet bör du inte använda mer leverantörsinformation än nödvändigt. Du bör använda korta sökvägsnamn i alternativ som kräver sökvägsnamn. Om du skapar symboliska länkar till långa sökvägar, kan du använda kortare länknamn.

Skapa installationsalternativ och makron med DHCP-hanteraren

Du kan använda DHCP-hanteraren när du skapar alternativen som beskrivs i Tabell 6–5 och makrona som beskrivs i Tabell 6–6.

Så här skapar du alternativ till stöd för installation av Solaris (DHCP-hanteraren)

Läs detta först

Utför följande uppgifter innan du skapar DHCP-makron för installationen.

• Lägg till klienterna som ska installeras med DHCP som installationsklienter för nätverksinstallationsservern. Information om hur du lägger till en klient för en installationsserver finns i Kapitel 7, Förbereda installation över nätverket (Översikt).

• Konfigurera DHCP-servern. Om du inte har konfigurerat DHCP-servern läser du Kapitel 13, Planning for DHCP Service (Tasks) i System Administration Guide: IP Services.

Steg

1. Logga in som superanvändare på DHCP-serverdatorn.

2. Starta DHCP-hanteraren.

   # /usr/sadm/admin/bin/dhcpmgr &

   DHCP-hanteraren startas.

3. Klicka på fliken Alternativ i DHCP-hanteraren.

4. Välj Skapa på Redigera-menyn.

   Dialogrutan Skapa alternativ visas.

5. Ange namnet på det första alternativet och sedan dess värde.

   Använd resultatet från kommandot add_install_client, Tabell 6–4 och Tabell 6–5 för att kontrollera alternativnamnen och värdena för alternativen som du måste skapa. Lägg märke till att leverantörsklientklasserna bara är förslag. Du bör skapa klasser för de klienttyper som faktiskt behöver hämta Solaris-installationsparametrar från DHCP-tjänsten. Information om hur du bestämmer en klients leverantörsklientklass finns i Working With DHCP Options (Task Map) i System Administration Guide: IP Services.

6. Klicka på OK när du har matat in alla värden.

7. Markera alternativet som du just har skapat på fliken Alternativ.

8. Välj Duplicera på Redigera-menyn.

   Dialogrutan Duplicera alternativ visas.

9. Ange namnet på ett annat alternativ och ange sedan lämpliga värden.

   De värden som det är mest sannolikt att du behöver ändra är kod-, datatyp-, kornighets- och maximivärdena. Värdena finns i Tabell 6–4 och Tabell 6–5.

10. Upprepa Steg 7 t.o.m. Steg 9 tills du har skapat alla alternativ.

    Du kan nu skapa makron som överför alternativen till nätverksinstallationsklienter enligt beskrivningen i följande metod.

    ---

    Obs! –

    Du behöver inte lägga till alternativen i filen /etc/dhcp/inittab på en Solaris-klient, eftersom de redan finns med i filen.

    ---

Så här skapar du makron till stöd för installation av Solaris (DHCP-hanteraren)

Läs detta först

Utför följande uppgifter innan du skapar DHCP-makron för installationen.

• Lägg till klienterna som ska installeras med DHCP som installationsklienter för nätverksinstallationsservern. Information om hur du lägger till en klient för en installationsserver finns i Kapitel 7, Förbereda installation över nätverket (Översikt).

• Konfigurera DHCP-servern. Om du inte har konfigurerat DHCP-servern läser du Kapitel 13, Planning for DHCP Service (Tasks) i System Administration Guide: IP Services.

• Skapa DHCP-alternativen som du vill använda i makrona. Instruktioner om hur du skapar DHCP-alternativ finns i Så här skapar du alternativ till stöd för installation av Solaris (DHCP-hanteraren).

Steg

1. Klicka på fliken Makron i DHCP-hanteraren.

2. Välj Skapa på Redigera-menyn.

   Dialogrutan Skapa makro visas.

3. Ange makrots namn.

   De makronamn som du kan använda finns i Tabell 6–6.

4. Klicka på knappen Välj.

   Dialogrutan Välj alternativ visas.

5. Markera Leverantör i listan Kategori.

   Leverantörsalternativen som du har skapat visas i listan.

6. Markera ett alternativ som du vill lägga till i makrot och klicka på OK.

7. Ange alternativets värde.

   I Tabell 6–4 och Tabell 6–5 beskrivs alternativets datatyp och vilken information som add_install_client -d skapar.

8. Upprepa Steg 6 t.o.m. Steg 7 för varje alternativ du vill ta med.

   Om du vill infoga ett annat makro anger du Include som namn på alternativet och makrots namn som dess värde.

9. Klicka på OK när du är färdig med makrot.

Fortsätta installationen

Om du tänker använda DHCP i en installation via nätverket behöver du konfigurera en installationsserver och lägga till systemet som en installationsklient. Mer information finns i Kapitel 7, Förbereda installation över nätverket (Översikt).

Om du tänker använda DHCP i en WAN-startinstallation behöver du utföra ytterligare uppgifter. Mer information finns i Kapitel 11, WAN-start (Översikt).

Om du tänker använda DHCP i en anpassad JumpStart-installation behöver du skapa en profil och en rules.ok-fil. Mer information finns i Kapitel 5, Anpassad JumpStart (Översikt) i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Se även

Mer information om DHCP finns i Artikel III, DHCP i System Administration Guide: IP Services.

Skriva ett skript som använder dhtadm för att skapa alternativ och makron

Du kan skapa ett Korn-skalskript genom att anpassa exemplet i Exempel 6–13 om du vill skapa alla alternativ som beskrivs i Tabell 6–4 och Tabell 6–5 och några användbara makron. Du måste ändra alla IP-adresser och värden inom citationstecken till de rätta IP-adresserna, servernamnen och sökvägarna i nätverket. Du bör också redigera nyckeln Vendor= och ange vilken typ av klienter du har. Använd informationen som du får från add_install_client -d för att anpassa skriptet.

Exempel 6–13 Skriptexempel till stöd för nätverksinstallation

# Läs in Solaris-leverantörsspecifika alternativ. Vi börjar med stöd till  
# Sun-Blade-1000, Sun-Fire-880 och i86-plattformar. Observera att
# alternativet SUNW.i86pc bara gäller för Solaris 10 version 3/05. 
# Om -A ändras till  -M ersätts aktuella värden, i stället för att läggas till.
dhtadm -A -s SrootOpt -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,1,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SrootIP4 -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,2,IP,1,1'
dhtadm -A -s SrootNM -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,3,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SrootPTH -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,4,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SswapIP4 -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,5,IP,1,0'
dhtadm -A -s SswapPTH -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,6,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SbootFIL -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,7,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s Stz -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,8,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SbootRS -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,9,NUMBER,2,1'
dhtadm -A -s SinstIP4 -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,10,IP,1,1'
dhtadm -A -s SinstNM -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,11,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SinstPTH -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,12,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SsysidCF -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,13,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SjumpsCF -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,14,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s Sterm -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,15,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SbootURI -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,16,ASCII,1,0'
dhtadm -A -s SHTTPproxy -d \
'Vendor=SUNW.Sun-Blade-1000 SUNW.Sun-Fire-880 SUNW.i86pc,17,ASCII,1,0'
# Läs in några användbara makrodefinitioner.
# Definiera alla Solaris-alternativ under det här makrot med namnet Solaris.
dhtadm -A -m Solaris -d \
':SrootIP4=10.21.0.2:SrootNM="blue2":SinstIP4=10.21.0.2:SinstNM="red5":'
# Definiera alla sparc-plattformsspecifika alternativ under det här makrot med namnet sparc.
dhtadm -A -m sparc -d \
':SrootPTH="/export/sparc/root":SinstPTH="/export/sparc/install":'
# Definiera alla sun4u-arkitekturspecifika alternativ under det här makrot med namnet sun4u. 
#  (Omfattar Solaris- och sparc-makron.)
dhtadm -A -m sun4u -d ':Include=Solaris:Include=sparc:'
# Solaris på IA32-plattformsspecifika parametrar finns under det här makrot med namnet i86pc.
# Observera att makrot bara gäller för Solaris 10 version 3/05.
dhtadm -A -m i86pc -d \
':Include=Solaris:SrootPTH="/export/i86pc/root":SinstPTH="/export/i86pc/install"\
:SbootFIL="/platform/i86pc/kernel/unix":'
# Solaris på IA32-datorer identifieras med klassen "SUNW.i86pc". Alla
# klienter som identifierar sig själva som medlemmar i den här klassen har dessa
# parametrar i makrot SUNW.i86pc, som omfattar makrot i86pc.
# Observera att den här klassen bara gäller för Solaris 10 version 3/05.
dhtadm -A -m SUNW.i86pc -d ':Include=i86pc:'
# Sun-Blade-1000-plattformar identifierar sig själva som en del av
# klassen "SUNW.Sun-Blade-1000".
# Alla klienter som identierar sig själva som medlemmar i den här klassen
#  har dessa parametrar.
dhtadm -A -m SUNW.Sun-Blade-1000 -d \
':SbootFIL="/platform/sun4u/kernel/sparcv9/unix":\
Include=sun4u:'
# Sun-Fire-880-plattformar identifierar sig själva som en del av klassen "SUNW.Sun-Fire-880".
# Alla klienter som identierar sig själva som medlemmar i den här klassen har dessa parametrar.
dhtadm -A -m SUNW.Sun-Fire-880 -d \
':SbootFIL="/platform/sun4u/kernel/sparcv9/unix":Include=sun4u:'
# Lägg till vårt startserver-ip för alla nätverksmakron för topologin som betjänas av
# DHCP-servern. Vår startserver är samma dator som kör DHCP-servern.
dhtadm -M -m 10.20.64.64 -e BootSrvA=10.21.0.2
dhtadm -M -m 10.20.64.0 -e BootSrvA=10.21.0.2
dhtadm -M -m 10.20.64.128 -e BootSrvA=10.21.0.2
dhtadm -M -m 10.21.0.0 -e BootSrvA=10.21.0.2
dhtadm -M -m 10.22.0.0	-e BootSrvA=10.21.0.2
# Se till att vi returnerar värdnamn till klienterna.
dhtadm -M -m DHCP-servername -e Hostname=_NULL_VALUE_
# Skapa ett makro för PXE-klienter som vill starta från vår startserver.
# Det här makrot gäller för Solaris 10 version 3/05.
dhtadm -A -m PXEClient:Arch:00000:UNDI:002001 -d \
:BootFile=nbp.i86pc:BootSrvA=10.21.0.2:
# Skapa ett makro för PXE-klienter som vill starta från vår startserver.
# Det här makrot gäller för Solaris 10 version 2/06.
dhtadm -A -m PXEClient:Arch:00000:UNDI:002001 -d \
:BootFile=i86pc:BootSrvA=10.21.0.2:
# Skapa ett makro för en x86-baserad klienter med ethernet-adressen 00:07:e9:04:4a:bf 
# som installerar från nätverket med PXE.
dhtadm -A -m 010007E9044ABF -d :BootFile=010007E9044ABF:BootSrvA=10.21.0.2:
# Klienten med den här MAC-adressen är en disklös klient. Ignorera rotinställningarna
# som finns i nätverkets definitionsområde för installation med klientens rotkatalog.
dhtadm -A -m 0800201AC25E -d \
':SrootIP4=10.23.128.2:SrootNM="orange-svr-2":SrootPTH="/export/root/10.23.128.12":'

Logga in som superanvändaren och kör dhtadm satsvist. Ange namnet på det skript som lägger till alternativen och makrona i dhcptab. Om skriptet t.ex. heter netinstalloptions anger du följande kommando.

# dhtadm -B netinstalloptions

Klienter som har leverantörsklientklasser som ingår i strängen Vendor= kan då använda DHCP och installera via nätverket.

Mer information om hur du använder kommandot dhtadm finns i dhtadm(1M). Mer information om filen dhcptab finns i dhcptab(4).

SPARC: Förkonfigurera Power Management-information

Du kan använda Power Management-programvaran som följer med operativsystemet Solaris för att automatiskt spara systemets status och stänga av det efter 30 minuters inaktivitet. När du installerar Solaris 10 i ett system som är kompatibelt med version 2 av EPA:s Energy Star-riktlinjer, till exempel ett sun4u-system, så installeras Power Management som standard. Om du installerar med Solaris-installationsprogram-gränssnittet uppmanas du av installationsprogrammet att aktivera eller inaktivera Power Management-programvaran. Solaris textinstallerare uppmanar dig att aktivera eller inaktivera Power Management-programvaran när installationen är slutförd och datorn startas om.

Om systemet har Energy Star version 3 eller senare behöver du inte ange den här informationen.

Om du utför interaktiva installationer kan du inte förkonfigurera Power Management-informationen och undvika ledtexten. Om du gör en anpassad JumpStart-installation kan du dock förkonfigurera Power Management-informationen genom att använda ett slutför-skript som skapar en /autoshutdown- eller /noautoshutdown-fil på systemet. När du startar om systemet aktiveras Power Management med /autoshutdown och inaktiveras med /noautoshutdown.

Följande rad i slutskriptet aktiverar Power Management och förhindrar att ledtexten visas efter att systemet startats om.

touch /a/autoshutdown

Slutskript beskrivs i Skapa slutskript i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.