Ange teckensnitt

Du ändrar oftast teckensnitt i Inställningar. Då startas arbetsytehanteraren om och teckensnitten för skrivbordet återställs. Du kan också anpassa teckensnitt via kommandoraden eller i resursfiler. I en internationell miljö måste du ange teckensnitt som är oberoende av teckenuppsättningen. Detta är nödvändigt eftersom specifikationen kan användas under olika språkområden med olika koduppsättningar förutom teckensnittets teckenuppsättning (charset). Alla teckensnittslistor bör därför anges med en teckenuppsättning.

Teckensnittsspecifikation

En teckensnittsspecifikation i en teckensnittslista kan antingen vara ett XLFD-namn (X Logical Function Description) eller ett alias för XLFD-namnet. Följande är exempel på giltiga teckensnittsspecifikationer för ett 14 punkters teckensnitt:

-dt-interface system-medium-r-normal-serif-*-*-*-*-p-*-iso8859-1 

Or, -*-r-*-14-*iso8859-1

Specifikation för teckensnittsuppsättningar

Teckenuppsättningen i en teckensnittslista är en lista med XLFD-namn eller deras aliasnamn (kallas även basnamnlista). Eventuella blanksteg före eller efter semikolon ignoreras. Du kan använda tecken för mönstermatchning (jokertecken) om du vill förkorta XLFD-namnen.

Teckensnittsuppsättningen bestäms av det språkområde som används. Det japanska språkområdet kräver till exempel tre teckensnitt (teckenuppsättningar) för att alla tecken ska kunna visas. I följande exempel fastställs Mincho-uppsättningen med teckensnitt som krävs:

• Exempel på en namnlista med en teckenuppsättning:

  -dt-interface system-medium-r-normal-serif-*-*-*-*-p-*-14;

  -dt-mincho-medium-r-normal--14-*-*-m-*-jisx0201.1976-0;

  -dt-mincho-medium-r-normal--28-*-*-*-m-*-jisx0208.1983-0:

• Exempel på ett enkelt mönsternamn utan teckenuppsättning:

  -dt-*-medium-*-24-*-m-*:

Exemplen ovan kan användas med ett japanskt språkområde så länge det finns teckensnitt som matchar basnamnlistan.