Det här kapitlet innehåller en utförlig beskrivning av de nya funktionerna i Solaris version 2.7. En tabell med funktionerna och kortfattade beskrivningar finns i Kapitel 2.
Solaris 7-miljön omfattar avancerade tekniker för flertrådshantering, symmetrisk multibearbetning, integrerad TCP/IP-baserad nätverkshantering, hantering av stora filer i 64-bitarsoperativmiljön och verktyg för centraliserad nätverksadministration. Den här versionen av Solaris innehåller en mängd nya funktioner som förbättrar den redan kraftfulla och stabila arbetsmiljön.
Här följer några av de nya funktionerna:
64-bitars Solaris-operativmiljö (endast för SPARC Platform Edition)
UFS-loggning förbättrar filsystemstödet
LDAP-protokollet förbättrar hanteringen av namndatabaser
I Java Developer Kit för Solaris har anpassningsbarhet och prestanda för Java-program förbättrats avsevärt
Med funktionen för dynamisk omkonfiguration minskas tiden då systemet inte är i drift
AnswerBook2-servern kan köras på en webbserver
Unicodespråkversioner har förbättrats med funktioner för flera skriftsystem, och sex nya Unicode-språkversioner har lagts till
RPC-säkerheten har förbättrats
Solaris Common Desktop Environment (CDE) innehåller nya verktyg som gör det enkelt att hitta, redigera och hantera adresskort, program, e-postadresser, filer, mappar, värdar, processer och webbadresser.
Solaris-operativmiljön för 64 bitar är en fullständig 32-bitars och 64-bitars program- och utvecklingsmiljö som stöds av ett 64-bitars operativsystem. Detta ger största möjliga kompatibilitet och interoperabilitet för befintliga program, på både källnivå och binär nivå. Många av 32-bitarssystemets begränsningar har lösts i 64-bitarsoperativmiljön. Framför allt stöds nu 64-bitars virtuella adressutrymmen.
De viktigaste förbättringarna i 64-bitarsoperativmiljön är följande:
64-bitars virtuellt adressutrymme för program och kärnan gör att stora aktiviteter kan hanteras i primärminnet, vilket kan ge stora prestandaförbättringar.
Fullständig 64-bitars heltalsaritmetik för 64-bitarsprogram. Även om 64-bitarsaritmetik har varit tillgänglig i alla Solaris 2.x-versioner, använder 64-bitarsimplementeringen nu fullständiga 64-bitars maskinregister för heltalsoperationer och ersättning av värden. Det här innebär att programmen kan utnyttja alla 64-bitarsprocessorernas fördelar.
Mer än 2 GB tmpfs i 64-bitarssystemet.
Mer än 2 GB per växlingsenhet i 64-bitarssystemet.
Kompatibiliteten och interoperabiliteten i 64-bitarsoperativmiljön är så fullständig att det inte finns någon märkbar skillnad. Befintliga program fungerar, och PATH-inställningarna förändras inte.
Men hjälp av det nya programmet isainfo kan du avgöra om du kör ett 32-bitars- eller ett 64-bitarssystem. isainfo skriver ut information om alla ISA-arkitekturer (Instruction Set Architectures) som stöds av systemet.
Slutligen kan du välja att starta antingen 32-bitars- eller 64-bitarsoperativmiljön på UltraSPARC-datorer.
Mer information för utvecklare om 64-bitarsstöd finns i "Miljö för programutveckling". Mer information om hur du använder 64-bitarsoperativsystemet finns också i Solaris 7 64-bit Developer's Guide.
I Solaris 7 ingår en ny webbläsare.
Netscape Communicator medföljer nu Solaris 7.
Solaris-miljön utgör en stabil och tillförlitlig nätverksmiljö. Nya funktioner för nätverkshantering och systemadministration i den här versionen gör att det nu finns flera verktyg för att hantera den miljön.
UFS-loggning innebär att transaktioner lagras i en logg innan transaktionerna tillämpas på UFS-filsystemet (transaktioner är ändringar som tillsammans utgör en fullständig UFS-åtgärd). När en transaktion har lagrats kan den tillämpas på filsystemet senare.
Det finns två fördelar med UFS-loggning. Inkonsekvenser i filsystemen förhindras, och du behöver därför inte köra fsck(1M). När du kan hoppa över fsck går det också fortare att starta om ett system som låser sig eller avslutas felaktigt.
UFS-loggning är inte aktiverad som standard. Du aktiverar UFS-loggning genom att ange alternativet -o logging med kommandot mount(1M) när du monterar filsystemet. Kommandot fsdb(1M) har också uppdaterats med nya felsökningskommandon för UFS-loggning.
Mer information finns i System Administration Guide, Volume I.
Om du inte vill ta någon hänsyn till åtkomsttidsuppdateringar för filer kan du ange alternativet -o noatime när du monterar ett UFS-filsystem. Alternativet minskar skivaktiveten för filsystem där åtkomsttiderna inte har någon betydelse (t ex en Usenet-diskussionsgrupp). Mer information finns i direkthjälpsavsnittet (man pages) om mount_ufs(1M).
LDAP (Lightweight Directory Access Protocol) är ett plattformsoberoende åtkomstprotokoll med öppen standard som bygger på X.500-informationsmodellen. Det är avsett att köras över TCP/IP och använder enkel strängkodning. LDAP-program är klient-server-program. Med klientbiblioteket som ingår i den här versionen kan utvecklare skriva LDAP-program, och användare kan köra LDAP-kompatibla program.
Tack vare funktionen för dynamisk omkonfiguration (DR) kan tekniker lägga till eller ta bort och ersätta systemkort i ett system under drift, vilket gör att du slipper slösa tid genom att starta om systemet. Om det inte genast finns ett ersättningskort tillgängligt kan systemadministratören använda DR för att stänga av ett skadat kort, samtidigt som servern fortsätter att köras. Det är bara vissa SPARC-servrar som stöder den här versionen av DR.
I dokumentationen från maskinvarutillverkaren finns information om huruvida DR stöds av servern.
I Solaris 7 ingår kommandona pgrep och pkill, som ersätter kombinationen av kommandona ps, grep, egrep, awk och kill, som användes för att hantera processer i tidigare Solaris-versioner. Kommandot pgrep registrerar de aktiva processerna i systemet och visar process-ID för de processer vilkas attribut stämmer överens med de villkor som har angetts på kommandoraden. Kommandot pkill fungerar på samma sätt som kommandot pgrep, men varje process-ID som stämmer överens signaleras med kill(2) i stället för att process-ID:t visas.
Mer information finns i System Administration Guide, Volume II.
I sendmail 8.9 ingår kopplingar som gör att du kan förhindra oönskade massutskick av e-post, virtuella värdfunktioner som gör att du kan ta emot e-post med olika domännamn och en förbättrad konfigurationshierarki som gör det mycket lättare att skapa en egen {sendmail-konfigurationsfil.
Mer information finns i Mail Administration Guide.
I Solaris 7-programvaran ingår den populära spårningsfunktionen. Spårningsverktyget används om man vill ta reda på vilken väg ett IP-paket tar till en Internet-värd. Spårningsfunktionen använder IP-protokollets ttl-fält (time to live) och försöker få fram ett ICMP TIME_EXCEEDED-svar från varje gateway längs vägen och PORT_UNREACHABLE (eller ECHO_REPLY) från målvärden. Spårningsfunktionen börjar skicka försök med ttl-värdet 1 och ökar med ett tills den önskade värden nås eller tills det maximala antalet mellanvärdar har passerats.
Verktyget är särskilt användbart om man vill ta reda på felaktiga vägvalskonfigurationer och vägvalsfel. Om en viss värd inte kan nås, kan spårningsverktyget användas för att se vilken väg paketet följer till värden och var det uppstår ett fel. Spårningsverktyget visar också tur-och-retur-tiden för varje gateway längs vägen till målvärden. Informationen kan vara användbar om man vill analysera var trafiken är långsam mellan två värdar.
Mer information finns i TCP/IP and Data Communications Administration Guide.
Systemminnesutskriften i Solaris 7 består av följande funktioner:
Med kommandot dumpadm kan systemadministratörer konfigurera minnesutskrifter av operativsystemet. I konfigurationsparametrarna för dumpadm ingår säkerhetskopians innehåll, säkerhetskopieringsenhet och den katalog som kärnfiler sparas i. Med kommandot kan du ställa in och ändra parametrar samt kontrollera giltigheten för en minnesutskriftskonfiguration.
Kommandot savecore är nu aktiverat som standard.
Säkerhetskopieringsinformation lagras nu i komprimerat format på säkerhetskopieringsenheten. Kärnminnesutskriftsbilder kan vara så stora som 4 GB eller mera. Genom att data komprimeras går säkerhetskopieringen snabbare, och säkerhetskopieringsenheten kräver mindre skivutrymme.
Minnesavbildningsfiler sparas i bakgrunden när en särskild minnesutskriftsenhet (inte det primära minnesväxlingsområdet) ingår i säkerhetskopieringskonfigurationen. Ett system som startas behöver inte vänta på att kommandot savecore ska slutföras innan nästa steg utförs. System med stor minneskapacitet kan vara tillgängliga innan savecore har slutförts.
Mer information om systemminnesutskriftsfunktionerna finns i System Administration Guide, Volume II.
Prestandaförbättringarna i Solaris 7 har i första hand inriktats på att lösa problem med överbelastning och förlust av flera paketnär TCP används i nätverket.
Med TCP SACK (TCP selective acknowledgment) tillhandahålls stöd enligt RFC 2018 som löser problem som har att göra med överbelastning och förlust av flera paket, särskilt i program som använder stora TCP-fönster (RFC 1323) över satellitförbindelser eller transkontinentala förbindelser.
Utan TCP med SACK kan det mottagande TCP-programmet bara bekräfta det sist mottagna paketet. Om t ex TCP-programmet tar emot paket 1, paket 2 och paket 3 och därefter paket 5, bekräftas bara mottagandet upp till paket 3, och alla efterföljande paket förkastas tills paket 4 tas emot. Det här kan orsaka omfattande återöverföring. Med TCP med SACK kan den mottagande platsen bekräfta paketen i den ordning de tas emot, och den sändande sidan kan avgöra vilka paket som inte togs emot. Om t ex den mottagande sidan tar emot paket 1, paket 2 och paket 3 och därefter paket 5 och paket 6, kan mottagandet av alla paket bekräftas, och den sändande sidan behöver bara skicka det förlorade 4 igen, i stället för att återöverföra både paket 4, paket 5 och paket 6.
Mer information finns i TCP/IP and Data Communications Administration Guide.
Solaris-miljön omfattar ett avancerat säkerhetssystem som styr hur användarna får åtkomst till filer, skyddar systemdatabaser och använder systemresurser. Säkerheten gäller hela nätverket och gör alla system säkra, inte bara ett enda. Säkerhetssystemet i Solaris har utformats för att passa olika säkerhetsmodeller, så att användarna kan välja den modell som bäst passar deras behov, både nu och i framtiden. Här följer ett antal nya funktioner som har lagts till i Solaris-säkerhetssystemet.
Kärnimplementeringen av RPC har utökats med stöd för en ny funktion för äkthetskontroll, som baseras på GSS-API:t (Generalized Security Services). NFS-tjänster är inte längre knutna till en viss säkerhetsfunktion. RPC-implementeringen på användarnivå har ändrats så att den nu stöder ännu högre säkerhetsnivåer. Den här implementeringen stöder också flera säkerhetsfunktioner.
Mer information finns i NFS Administration Guide.
NIS+-säkerheten förbättras genom att längden på äkthetskontrollsnyckeln ökas från 192 bitar till 640 bitar.
Mer information finns i NIS+ Transition Guide, Solaris Naming Administration Guide eller Solaris Naming Setup and Configuration Guide.
BIND (Berkeley Internet Name Daemon), den vanligaste DNS-implementeringen, har uppgraderats till 8.1.2. Den innehåller en ny konfigurationsfil som förbättrar nätverkssäkerheten med hjälp av åtkomstkontrollistor (ACL).
Filen /etc/named.conf (BIND 8.1.2) ersätter filen /etc/named.boot (BIND 4.9.6 eller tidigare).
Mer information finns i Solaris Naming Setup and Configuration Guide eller Solaris Naming Administration Guide.
Operativsystemet Solaris är stort och komplext och dess flexibla struktur gör att kunderna kan få sina behov uppfyllda. Med de nya funktionerna är det enkelt att installera och hantera Solaris-miljön.
Det här avsnittet beskriver de nya funktionerna i programvaran Solaris 7 som påverkar installationen.
Installationsprogrammen för Solaris 7 innehåller en ny kryssruta för val av 64-bitarsstöd. Kryssrutan är aktiv (inte nedtonad) om 64-bitarsstöd är ett giltigt alternativ för antingen den maskinvara eller den programvarugrupp (metakluster) som har valts för installationen.
Du bör välja 64-bitarsstöd om systemet kommer att användas för att utveckla eller köra program som är kompilerade för SPARC-instruktionsuppsättningen för 64 bitar. 64-bitarsinstruktionsuppsättningen stöds för närvarande av UltraSPARC-system.
Om du avmarkerar 64-bitarsstöd för ett UltraSPARC-system förlorar du möjligheten att köra och kompilera 64-bitarsprogram. I ett UltraSPARC-system med 64-bitarsstöd körs vanligen 32-bitarsprogram med ungefär samma hastighet (med ett par procents avvikelse) som i ett system utan 64-bitarsstöd.
Dokumentations-CD:n till Solaris 7 innehåller ett nytt alternativ för installation av programvara från CD:n. Standardverktygen, t ex pkgadd, kan användas för att installera allt på CD:n. Du kan också klicka på installationsikonen för att använda produkten Web Start. Med Web Start kan du installera AnswerBook2-servern, alla dokumentvolymer på CD:n eller markerade dokumentvolymer genom att peka och klicka.
Mer information finns i Kapitel 8.
I Solaris 7 har de engelska och de europeiska översatta versionerna av Solaris-programvaran samlats på en enda CD. Detta innebär att du kan välja mellan fler språkversioner vid installation av den här kombinerade CD:n än i Solaris 2.6.
Observera att mer än en språkversion kan höra till ett visst språk. Det här gör det möjligt att skapa stöd för lokala skillnader t ex valutanotation. En engelsktalande användare i t ex USA kan välja språkversionen en_US (engelska för USA). En engelsktalande användare i Storbritannien kan välja språkversionen en_GB (engelska för Storbritannien).
Onlinedokumentationssystemet AnswerBook2 använder ett webbläsarbaserat gränssnitt som gör att du kan visa och skriva ut olika typer av Solaris-information, bland annat befintliga AnswerBook-dokument och avsnitt ur direkthjälpen (man). Följande funktioner är nya i AnswerBook2.
Direkthjälpen är tillgänglig i AnswerBook2-format (SGML) i stället för det traditionella AnswerBook1-formatet. Detta gör det enklare att navigera till direkthjälpen direkt från andra AnswerBook2-dokument.
Med en dokumentations-CD och root-åtkomst till systemet som CD:n är ansluten till kan AnswerBook2-servern köras direkt från CD:n med hjälp av kommandofilen ab2cd.
Mer information finns i filen Doc CD README på dokumentations-CD:n, i Kapitel 8 eller i AnswerBook2-direkthjälpen.
AnswerBook2-servern kan köras över en befintlig webbserver, t ex Sun WebServer, och kräver alltså inte att ytterligare en webbserver körs i systemet för AnswerBook2-stöd.
Mer information om hur du byter server och om eventuella begränsningar finns i Kapitel 8 eller i AnswerBook2-direkthjälpen.
Du kan ange ett värde för omgivningsvariabeln AB2_DEBUG på AnswerBook2-servern. Den styr om formatmallarna visas för användaren med "BUG" i rött.
Mer information om hur du anger den här variabeln finns i AnswerBook2-direkthjälpen.
Solaris-operativmiljön har nu stöd för språk med komplicerad textlayout, IIIMP-protokollet (Internet Intranet Input Method Protocol), hantering av teckensnitt från andra tillverkare, Unicode och över 30 nya eller förbättrade språkversioner.
Språkstödet i Solaris-operativmiljön har förbättras på viktiga områden:
Utökat Unicodestöd för utveckling och användning av flera skriftsystem
Stöd för IIIMP-protokollet (Internet Intranet Input Method Protocol) gör att användare av tunna klienter kan utnyttja serverbaserade indatametoder
Sun Microsystems satsar på flerspråkigt datorarbete där Unicodespråkversioner för flera skriftsystem spelar en avgörande roll. Solaris har alltid stött öppna branschstandarder, och i den här versionen har stödet för Unicodestandarden 2.0. utökats med sex nya Unicode-UTF-8-språkversioner: fransk, tysk, italiensk, spansk, svensk och europeisk. (I den europeiska versionen används euro som standardvaluta.)
För användare och utvecklare är de nya möjligheterna till flera skriftsystem särskilt användbara. I operativmiljön Solaris 7 har t ex alla en_US.UTF-8-språkversionerna förbättrats så att användarna kan skriva och visa text från olika skriftsystem, t ex japanska, thailändska och ryska. Det är enkelt att växla mellan skriftsystemen efter behov. Du behöver inte installera nya språkversioner. Här följer några av de skriftsystem som användarna kan använda och visa med valfri språkversion: arabiskt, förenklat och traditionellt kinesiskt, japanskt, koreanskt, hebreiskt, thailändskt, kyrilliskt, västeuropeiskt, östeuropeiskt, nordeuropeiskt, turkiskt och grekiskt skriftsystem. Dessutom medföljer en grafisk koduppsättningskonverterare som gör det enklare att konvertera användardata mellan olika koduppsättningar.
Solaris 7 har integrerat textstöd för språk med komplicerad textlayout, t ex arabiska, hebreiska och thailändska, som kräver särskild textförbehandling för dubbelriktad, sammansatt och kontextberoende text. Utvecklare kan dra nytta av det nya stödet för textbehandling och textrendering för att skapa program som är specialanpassade för de här marknaderna.
Solaris 7-programvaran stöder IIIMP-protokollet (Internet Intranet Input Method Protocol) som ger smidig interoperabilitet mellan indatametoderna i Solaris, Java och icke-X Windows-program. IIIMP-protokollet definierar hur indatametoderna för icke-X Window-systembaserade program, t ex Java-program och Java-tilläggsprogram (applets), ska fungera och ger en plattformsoberoende lösning för kunder som har tunna klienter, t ex nätverksdatorer eller JavaStationsTM, och vill kunna utnyttja indatametoderna på servern.
Teckensnittsstödet i Solaris 7 har förbättrats med det nya programmet Desktop Font Downloader, som gör att användarna enkelt kan använda och hantera PostScript Type 1-teckensnitt från andra tillverkare och TrueType-teckensnitt i Solaris-miljön.
På Sun lägger man stor vikt vid rätt stöd för användarmiljön, och i den här versionen av Solaris-programvaran har mer än trettio språkversioner förbättrats för att motsvara användarnas behov bättre. Här ingår bl a ändringar för stöd för den nya valutan "euro" , som börjar gälla i januari 1999.
Europeiska unionen (EU) beslöt 1997 att införa en enda valuta, "euro". Den 1 januari 1999 kommer alla valutaväxlingskontor, banker och övriga finansinstitut i dessa stater att övergå från de olika lokala valutorna till euron.
Inför den här förändringen har Solaris 7 utökats med stöd för denna nya valuta för sexton nya språkområden. De beskrivs i följande tabell. Indatafunktionen för eurovalutasymbolen i de här språkversionerna uppfyller EU:s rekommendationer. De här tilläggsspråkversionerna kan användas av utvecklare och användare som vill arbeta med euro. Lokala valutasymboler är fortfarande tillgängliga för bakåtkompatibilitet.
Solaris-programvaran har redan stöd för de flesta europeiska språkområden, och i den här versionen har stödet utökats framför allt för Östeuropa, Thailand och Mellanöstern. I följande tabell visas de nya användarspråkversionerna i Solaris 7.
Tabell 3-1 Nya och ändrade användarspråkversioner
Område |
Språkinställning |
ISO-koduppsättning |
Kommentarer |
---|---|---|---|
Albanien |
sq_AL |
8859-2 |
|
Bosnien |
nr |
8859-2 |
|
Bulgarien |
bg_BG |
8859-5 |
|
Kroatien |
hr_HR |
8859-2 |
|
Estland |
et |
8859-15 |
Standardkoduppsättningen har ändrats från ISO 8859-1 till ISO 8859-15. |
Finland |
su ändrat till fi |
- |
Ändrat för att uppfylla ISO-standarder |
Frankrike |
fr.UTF-8 |
UTF-8 |
|
Tyskland |
de.UTF-8 |
UTF-8 |
|
Israel |
he |
8859-8 |
|
Italien |
it.UTF-8 |
UTF-8 |
|
Lettland |
lt |
8859-13 |
Standardkoduppsättningen har ändrats från ISO 8859-13 till ISO 8859-4. |
Litauen |
lv |
8859-13 |
Standardkoduppsättningen har ändrats från ISO 8859-13 till ISO 8859-4. |
Makedonien |
mk_MK |
8859-5 |
|
Norge |
no_NY |
8859-1 |
|
Rumänien |
ro_RO |
8859-2 |
|
Ryssland |
ru |
KOI-8 |
Standardkoduppsättningen har ändrats till KOI-8 från ISO 8859-5. Den ISO8859-5-baserade ryska språkversionen är fortfarande tillgänglig som ru. Den nya språkversionen är ru.K0I8-R. |
Saudi-arabien |
ar |
8859-6 |
|
Serbien |
sr_SP |
8859-5 |
|
Slovakien |
sl_SK |
8859-2 |
|
Slovenien |
sl_SI |
8859-2 |
|
Spanien |
es.UTF-8 |
UTF-8 |
|
Sverige |
sv.UTF-8 |
UTF-8 |
|
Thailand |
th_TH |
TIS 620-2533 |
|
Stor-britannien |
en_UK ändrat till en_GB |
|
Ändrat för att uppfylla ISO-standarder |
Tabell 3-2 Nya användarspråkversioner som stöder valutan euro
Område |
Språkinställning |
ISO-koduppsättning |
---|---|---|
Österrike |
de_AT.ISO8859-15 |
8859-15 |
Belgien |
fr_BE.ISO8859-15 |
8859-15 |
Danmark |
da.ISO8859-15 |
8859-15 |
Finland |
fi.ISO8859-15 |
8859-15 |
Frankrike |
fr.ISO8859-15 |
8859-15 |
Tyskland |
de.ISO8859-15 |
8859-15 |
Grekland |
el.sun_eu_greek |
8859-7 (ändrad) |
Irland |
en_IE.ISO8859-15 |
8859-15 |
Italien |
it.ISO8859-15 |
8859-15 |
Nederländerna |
nl.ISO8859-15 |
8859-15 |
Portugal |
pt.ISO8859-15 |
8859-15 |
Spanien |
es.ISO8859-15 |
8859-15 |
Sverige |
sv.ISO8859-15 |
8859-15 |
Storbritannien |
en_GB.ISO8859-15 |
8859-15 |
Europa |
en_EU.ISO8859-15 |
8859-15 |
Många kunder använder Solaris till sina företagsstrategiska program. UNIX 98-märkningen är ett steg i Suns fortlöpande målsättning att tillhandahålla en stabil arbetsmiljö.
Solaris 7-programvaran är märkt med UNIX 98. Följande ändringar har gjorts jämfört med UNIX 95:
Gränssnitt som tidigare definierades i ISO POSIX-2-standarden, C-språkskoppling, delat minne, bättre internationella funktioner och överföring av X/Open UNIX Extension Freature Groups till BASE
Tillägg av trådar och en realtidstrådsfunktionsgrupp för anpassning till POSIX
Multibyte-tillägg (MSE) för anpassning till ISO/IEC
LFS-tillägg (Large file summit) för stöd för 64-bitarsfiler och 64-bitarsfilsystem eller större
X/Open-specifika trådtillägg och dynamisk länkning
Anpassning för årtusendeskiftet
Solaris-miljön ger utvecklare tillgång till dokumentation och bibliotek med utvecklingsprogram, produktivitetsverktyg, exempelkod och testverktyg som behövs för att utveckla program för runtime-miljön i Solaris. I det här avsnittet beskrivs de nya funktioner som hänger samman med 64-bitarsoperativmiljön, delade objekt och kommandot man.
Med Solaris 7-operativmiljön får programmerarna en fullständig 32-bitars och 64-bitars utvecklingsmiljö Här följer några viktiga punkter:
Kan skapa program och drivrutiner för 32 och 64 bitar på SPARC-system som kör 32-bitars Solaris 7-programvara (med 64-bitarsstöd installerat) eller UltraSPARC-system som kör 64-bitars Solaris 7-programvara.
Delade headerfiler stöder 32-bitars- och 64-bitarsprogram.
Separata bibliotek för 32-bitars- och 64-bitarsprogram.
Separata drivrutiner för 32-bitars- och 64-bitarskärnor.
Oförändrad PATH.
Stora filer - Om ett program bara kräver stöd för stora filer kan det fortsätta att användas i 32-bitarsversion och utnyttja gränssnittet för stora filer. Ett program bör dock konverteras till 64 bitar om man vill utnyttja alla fördelar med 64-bitarstekniken.
$ORIGIN - Länkaren stöder ett nytt nyckelord, $ORIGIN, som kan bäddas in i sökvägsnamn (anges med flaggan -R) så att biblioteksplaceringar kan anges i förhållande till den körbara filens plats. Mer information om $ORIGINfinns i Linker and Libraries Guide.
Den medföljande assemblern för SPARC-system har uppdaterats så att den stöder assemblering av både 32-bitars och 64-bitars SPARC-assemblerprogram. De instruktionsuppsättningar som stöds är SPARC V8, SPARC V9 och de UltraSPARC-specifika VIS-instruktionerna.
Mer information finns i Solaris 7 64-bit Developer's Guide.
Med körtidslänkaren kan programmen hitta delade bibliotek utan att behöva ställa in {LD_LIBRARY_PATH. Användningen av delade bibliotek blir ännu mer effektiv.
Delade objekt kan nu laddas i körtid beroende på var det begärande objektet är placerat.
Delade objekt behöver nu inte laddas förrän programmet som körs verkligen refererar till objektet.
Mer information finns i Linker and Libraries Guide.
Verktyget man kan nu visa direkthjälpsavsnitt som är SGML-kodade, liksom de traditionella nroff.
Mer information om SGML-direkthjälp finns i direkthjälpsavsnittet (man page) för man(1).
Alla de viktigaste delade X11-biblioteken (.so) och alla lint-bibliotek (.ln) för programmerare som ingick i 32-bitarsversionerna är också tillgängliga i 64-bitarsversioner för 64-bitars Solaris-programvara. API:erna har inte ändrats för något av de här biblioteken. Alla biblioteken är installerade i katalogen /usr/openwin/lib/sparcv9 . Det finns inga 64-bitars X11-program. Det finns fyra 64-bitars X11-paket:
SUNWxwicx (64-bitars-ICE-bibliotek för X Window-system)
SUNWxwplx (64-bitars-biblioteksprogram för X Window-system)
SUNWxwrtx (64-bitarskörtidskompatibilitetspaket för X Window-system)
SUNWxwslx (64-bitarslint-bibliotek för X Window-system för programmerare)
Java Development Kit 1.1.5 för Solaris har specialanpassats och testats. I den här versionen av Java Development Kit för Solaris har därför anpassningsbarhet och prestanda för Java-program som utvecklas för och används i företaget och nätverket förbättrats avsevärt. Följande prestandaförbättringar ingår i JDK för Solaris:
Förbättrade programprestanda för en processor. Prestanda för många program vid körning med en processor har förbättrats jämfört med tidigare versioner av Java Development Kit för Solaris.
Förbättrade prestanda för flertrådade program som körs på flera processorer. Program med många trådar och en stor del av nätverkshanteringen som körs med två eller flera processorer körs nu oftast mycket fortare, tack vare förbättringar av anpassningsbarheten.
Mer information om Java Development Kit för Solaris finns på Java-webbplatsen på http://www.sun.com/solaris/java.
Software Development Kit (SDK) för WebNFS tillhandahåller fjärrfilåtkomst för Java-program med WebNFS. NFS-protokollet implementeras direkt, och därför krävs inget NFS-stöd för värdsystemet. Åtkomst till WebNFS- eller konventionella NFS-servrar tillhandahålls genom URL-filnamn. Filåtkomst-API:t är utformat med utgångspunkt i klasserna i paketet java.io.* och ger smidig åtkomst till både lokala filer och filer på fjärrservrar. Uppdateringar av det här SDK:t finns på webbplatsen http://www.sun.com/webnfs.
Verktyget truss spårar systemanrop, signaler och maskinfel för processer. Nu finns också möjlighet att spåra start- och stoppspårning av funktionsanrop på användarnivå som utförs av den spårade processen. Skallika tilläggsmönster anger de funktioner och det bibliotek som ska spåras.
Verktyget truss har också utökats med tidsmarkeringar och möjlighet att stoppa den spårade processen vid vissa händelser. Därefter kan en felsökare eller något annat processanalysverktyg användas på den stoppade processen.
Mer information finns i direkthjälpen (man page) för truss(1).
Biblioteket libdevinfo, som används för att hämta enhetskonfigurationsinformation, är mer stabilt och fullständigt i Solaris 7. Mer information finns i libdevinfo(3).
Programvaran Solaris VISUALTM innehåller ett flertal grundbibliotek för grafik- och multimedieprogram. Grundbiblioteket är det enhetsoberoende skiktet på den lägsta nivån i Solaris-programvaran. Den här gränssnittsnivån har utformats för att kunna hantera ett stort antal vanliga funktioner. Du kan bygga högnivåbibliotek ovanpå grundbiblioteken, eller låta dessa användas direkt av ett program. Grundbiblioteken skapar program med två- och tredimensionell grafik, bildhantering och digital video. Biblioteken omfattar XGL-grafikbiblioteket och XIL-bildhanteringsbiblioteket. Den nya funktionen för XIL-stereobildvisning beskrivs nedan.
XIL-biblioteket är ett programmeringsgränssnitt (API) för bildhantering som tillhandahåller grundläggande funktioner för bildhanterings- och videoprogram. Biblioteket ger en strategi för programgränssnitt på låg nivå (grundbibliotek) och gör att utvecklare av programmeringsgränssnitt kan anpassa sin kod till dessa grundbibliotek.
XIL 1.4-körtidsmiljön bör installeras om användarna på arbetsplatsen kör bildhanteringsprogram. Det är inte alltid uppenbart om ett program behöver XIL-körtidsmiljön eller inte. Av den anledningen bör du därför installera XIL-körtidsmiljön om du installerar antingen OpenWindows eller CDE, eftersom något av programmen kanske hänvisar till XIL-biblioteken.
XIL-utvecklingskomponenterna är nu separata program som inte ingår i Solaris, och de kan erhållas utan kostnad på Suns webbplats http://www.sun.com/solaris/xil. Utvecklingskomponenterna består av följande delar:
XIL-direkthjälpsavsnitt som beskriver användningen av XIL-API:t
XIL Programmer's Guide
XIL-headerfiler för stöd för XIL-API:t
XIL-körtidsbiblioteken ingår för att garantera fortsatt stöd för program som använder XIL.
XIL-körtidsmiljön har förbättrats med följande nya funktioner.
XIL stöder nu stereobildvisning. Till en början stöds detta för bildskärmsminnet Creator 3D. Du kommer åt de här funktionerna genom en enkel uppsättning API-anrop. Med stereobildvisning kan bildpar visas så att de motsvarar ett perspektiv med höger- och vänsteröga. Den högra och den vänstra bilden visas omväxlande så snabbt att ögat inte uppfattar något flimmer. När funktionen används tillsammans med elektrooptiska slutarglasögon visas en bild med djupverkan, som fungerar precis på samma sätt som människan vanligen uppfattar bilder med båda ögonen. Dubbelbuffertvisning och stereovisning kan kombineras så att stereouppdateringarna växlar mellan den främre och den bakre bufferten.
I Common Desktop Environment (CDE) 1.3 ingår en uppsättning verktyg som utökar funktionerna i CDE 1.2. De innebär bland annat förenklad slutanvändaråtkomst, förbättrad lokal systemadministration och förbättrade produktivitetsfunktioner. De nya verktygen omfattar följande:
Ordna och anpassa skrivbordsmiljön
Med filsökningsfunktionen kan du enkelt söka efter filer enligt olika villkor
Anpassningsbar grafisk Huvudgrupp och Arbetsyta-meny med ny utformning
En Huvudgrupp för varje skärmbild möjliggör flera skärmkonfigurationer
Förbättrad lokal systemadministration
Processhanteraren visar information om systemprocesser
Prestandamätaren visar systemprestanda grafiskt
Systeminfo visar information om arbetsstationen
Förbättrad produktivitet
Med adresshanteraren kan du skapa och söka efter e-postadresser
Text- och röstanteckningar
CDE-program stöder språkversioner med komplicerad textlayout (CTL).
Solaris 7-program stöder Motif 2.1, som innehåller fem nya Motif-bildmoduler och är flertrådssäkert. Motif 2.1 stöder språkversioner med komplicerad text enligt ISO-standard. En enda binär kod som har utvecklats i Solaris 7-operativmiljön ger standardstöd och avancerat stöd för hebreiska, arabiska och thailändska.
De fem nya Motif-bildmodulerna omfattar följande:
XmNotebook är en bildmodul med ungefär samma funktioner som en anteckningsboks- eller "flik-"modul.
XmContainer är en bildmodul för trädvisning.
XmSpinBox är en användarkontroll som ökar och minskar numeriska textfält.
XmComboBox är en kombination av ett textfält och en listbildmodul. Du får en popuplista med olika alternativ som automatiskt placerar det markerade alternativet i textfältet.
XmScale-bildmodulen har förändrats så att den nu kan ge lodrät visning.
För PostScript-skrivare finns nu en ny utskriftsfunktion som hanterar PostScript-teckensnitt från andra tillverkare.
Teckensnittsstödet i Solaris 7 har förbättrats med det nya programmet Desktop Font Downloader, som gör att användarna enkelt kan använda och hantera PostScript Type 1-teckensnitt från andra tillverkare i Solaris-miljön. Med programmet för hämtning av teckensnitt kan användarna ladda ned, ta bort, koda om och konvertera teckensnitt samt kontrollera status och utföra annat administratörsarbete på PostScript-skrivare.
Solaris-miljön tillhandahåller även i fortsättningen den programvara som krävs för att hantera ny maskinvara.
I tidigare Solaris-versioner hanterades SCSI-skivstöd för x86-baserade system av drivrutinen cmdk. I Solaris 7 hanteras det här stödet av drivrutinen sd, samma SCSI-skivdrivrutin som används för Solaris för SPARC-system. SPARC- och Intel-drivrutinerna i den här Solaris-versionen har utvecklats ur samma kodbas, men det finns några skillnader mellan dem. I Intel-versionen ingår t ex särskilt stöd för x86-volymnamn, vilket innebär att program som använder logiska skivnamn inte påverkas av drivrutinsförändringen. Intel-versionen innehåller också stöd för särskild x86-skivgeometri som inte behövs i SPARC-versionen. Dessutom ingår nu stöd för ATAPI-CD-ROM i drivrutinen sd.
Mer information finns i direkthjälpsavsnitten (man pages) cdio(7I), cmdk(7D), dkio(7I), scsi(4) och sd(7D).
Intelligent I/O (I2O) är en branschstandard för in- och utdatadelsystem av modultyp med höga prestanda som definieras och marknadsförs av en särskild intressegrupp, I2OSIG. Målen för I2O är att:
Förbättra in- och utdatasystemgenomströmning genom att föra över in- och utdatahanteringen på låg nivå från värdprocessorn till en särskild I/O-processor.
Göra det enklare för operativsystems- och maskinvarutillverkare att skriva enhetsdrivrutiner genom att definiera en modell för en delad drivrutin. Den består av en standardiserad operativsystemsmodul (OSM) från operativsystemstillverkarna och en maskinvaruberoende modul (HDM) från maskinvarutillverkarna. En OSM för en viss enhetstyp fungerar tillsammans med valfri HDM för den enhetstypen.
För närvarande finns I2O-stöd endast för Solaris för Intel-plattformen. I Solaris 7 ingår de grundläggande beståndsdelarna för stöd för I2O-anpassad maskinvara. Implementeringen stöder I2O 1.5. Delarna består av:
I2O-meddelande- och transportfunktioner som krävs för att OSM:er ska kunna styra I2O-enheter
Blocklagrings- och SCSI-OSM:er
I den här versionen kan du inte starta från en I2O-enhet. Konfiguration av I2O-maskinvara och annan programvara och firmware än Solaris (t ex HDM:er och IRTOS) i Solaris-miljön stöds inte heller. En lista över I2O-maskinvara som har testats med Solaris 7 finns i Solaris 7 (Intel Platform Edition) Hardware Compatibility List.