SPARC: 64-bitars Solaris-operativmiljö

Solaris-operativmiljön för 64 bitar är en fullständig 32-bitars och 64-bitars program- och utvecklingsmiljö som stöds av ett 64-bitars operativsystem. Detta ger största möjliga kompatibilitet och interoperabilitet för befintliga program, på både källnivå och binär nivå. Många av 32-bitarssystemets begränsningar har lösts i 64-bitarsoperativmiljön. Framför allt stöds nu 64-bitars virtuella adressutrymmen.

De viktigaste förbättringarna i 64-bitarsoperativmiljön är följande:

• 64-bitars virtuellt adressutrymme för program och kärnan gör att stora aktiviteter kan hanteras i primärminnet, vilket kan ge stora prestandaförbättringar.

• Beskrivargränsen om 256 filer för stdio har utökats till 32-bitarskvantitet för 64-bitarsprogram.

• 64-bitars time_t (för att undvika 2038-problem) för 64-bitarsprogram.

• Fullständig 64-bitars heltalsaritmetik för 64-bitarsprogram. Även om 64-bitarsaritmetik har varit tillgänglig i alla Solaris 2.x-versioner, använder 64-bitarsimplementeringen nu fullständiga 64-bitars maskinregister för heltalsoperationer och ersättning av värden. Det här innebär att programmen kan utnyttja alla 64-bitarsprocessorernas fördelar.

• Mer än 2 GB tmpfs i 64-bitarssystemet.

• Mer än 2 GB per växlingsenhet i 64-bitarssystemet.

Kompatibiliteten och interoperabiliteten i 64-bitarsoperativmiljön är så fullständig att det inte finns någon märkbar skillnad. Befintliga program fungerar, och PATH-inställningarna förändras inte.

Men hjälp av det nya programmet isainfo kan du avgöra om du kör ett 32-bitars- eller ett 64-bitarssystem. isainfo skriver ut information om alla ISA-arkitekturer (Instruction Set Architectures) som stöds av systemet.

Slutligen kan du välja att starta antingen 32-bitars- eller 64-bitarsoperativmiljön på UltraSPARC-datorer.

Mer information för utvecklare om 64-bitarsstöd finns i "Miljö för programutveckling". Mer information om hur du använder 64-bitarsoperativsystemet finns också i Solaris 7 64-bit Developer's Guide.