Kommandot lucreate som används med alternativet -m anger vilka filsystem och antalet filsystem som ska skapas i den nya startmiljön. Du måste ange exakt antal filsystem genom att köra alternativet på nytt. Om du till exempel använder alternativet -m en gång anges var alla filsystem ska placeras. Du sammanfogar alla filsystem från den ursprungliga startmiljön till ett enda filsystem som anges med -m-alternativet. Om du anger alternativet -m två gånger skapas två filsystem. Följ de här riktlinjerna när du skapar två filsystem genom att använda -m-alternativet:
Du måste ange alternativet -m för den nya startmiljöns rotfilsystem (/). Om du kör lucreate utan alternativet -m visas konfigurationsmenyn. På konfigurationsmenyn kan du anpassa den nya startmiljön genom att styra om filer till nya monteringspunkter.
Alla viktiga filsystem som finns i den aktuella startmiljön och som inte angetts med alternativet -m sammanfogas med det filsystem som skapats på den näst högsta nivån.
Endast filsystem som angetts med alternativet -m skapas i den nya startmiljön. Om den aktuella startmiljön innehåller flera filsystem och du vill ha samma antal filsystem i den nya startmiljön, måste du ange alternativet -m för varje filsystem som skapas. Om du till exempel har filsystem för roten (/), /opt och /var, använder du alternativet -m en gång för varje filsystem i den nya startmiljön.
Duplicera inte en monteringspunkt. Du kan till exempel inte ha två rotfilsystem (/).
Logga in som superanvändare.
Skriv följande för att skapa den nya startmiljön:
# lucreate [-A 'startmiljöbeskrivning'] -c startmiljönamn \ -m monteringspunkt:enhet[,metaenhet]:filsystemalternativ [-m ...] -n startmiljönamn |
(Valfritt) Du kan skapa en startmiljöbeskrivning som associeras med startmiljönamnet (startmiljönamn). Beskrivningen kan vara hur lång som helst och får innehålla vilka tecken som helst.
Tilldelar namnet startmiljönamn till den aktiva startmiljön. Det här alternativet krävs inte och används bara när den första startmiljön skapas. Om du kör lucreate för första gången och du utelämnar alternativet -c skapas ett standardnamn.
Standardnamnet väljs utifrån följande kriterier:
Om den fysiska startenheten kan bestämmas används basnamnet för den fysiska startenheten som namn på den aktuella startmiljön.
Om den fysiska startenheten är /dev/dsk/c0t0d0s0 får den aktuella startmiljön namnet c0t0d0s0.
Om det inte går att bestämma den fysiska startenheten skapas namnet med kommandot uname med alternativen -s och -r.
Om till exempel uname -s returnerar operativmiljönamnet SunOS och uname -r returnerar versionsnumret (namnet) 5.9, får den aktuella startmiljön namnet SunOS5.9.
Om det inte går att bestämma namnet på något av ovanstående sätt får den aktuella startmiljön namnet current.
Om du använder alternativet -c efter att du skapat den första startmiljön ignoreras alternativet eller så visas ett felmeddelande.
Om namnet som angetts är samma som den aktuella startmiljöns namn ignoreras alternativet.
Om namnet som angetts är ett annat namn än den aktuella startmiljöns namn visas ett felmeddelande och skapandet misslyckas. I följande exempel visas ett startmiljönamn som orskar ett felmeddelande.
# lucurr c0t0d0s0 # lucreate -c c1t1d1s1 -n newbe -m /:c1t1d1s1:ufs FEL: namnet på den aktuella startmiljön är c0t0d0s0: det går inte att ändra namn med <-c c1t1d1s1> |
Anger filsystemkonfigurationen av den nya startmiljön i vfstab. Filsystemen som anges som argument för -m kan finnas på samma hårddisk eller på flera hårddiskar. Använd alternativet så många gånger det behövs för att skapa önskat antal filsystem.
monteringspunkt kan vara valfri giltig monteringspunkt eller – (bindestreck), vilket anger en partition för minnesväxling.
Fältet enhet kan vara något av följande:
Namnet på en diskenhet i formatet /dev/dsk/c wtxdysz.
Namnet på en volym för volymhanteraren för Solaris i formatet /dev/md/dsk/dnum
Namnet på en volym för Veritas volymhanterare i formatet /dev/md/vxfs/dsk/dnum
Nyckelordet merged, vilket visar att filsystemet på angiven monteringspunkt ska slås ihop med överordnad katalog.
Fältet filsystemalternativ kan vara ett av följande:
ufs, vilket anger ett UFS-filsystem.
vxfs, vilket anger ett Veritas-filsystem.
swap, vilket anger ett filsystem för minnesväxling. Monteringspunkten för minnesväxling måste vara ett – (bindestreck).
När det gäller filsystem som är logiska enheter (speglar) anges åtgärder för filsystemet med flera nyckelord. De här nyckelorden kan användas för att skapa, ändra konfigurationen för eller ta bort en logisk enhet. Beskrivningar av de här nyckelorden finns i Så här skapar du en tom startmiljö med RAID-1-volymer (speglar) (Kommandoradsgränssnitt).
Namnet på startmiljön som ska skapas. startmiljönamn måste vara unikt för systemet.
I det här exemplet kallas den aktiva startmiljön för first_disk. Monteringspunkterna för filsystemen anges med alternativet -m. Två filsystem skapas, roten (/) och /usr. Den nya startmiljön kallas för second_disk. En beskrivning mydescription, associeras med namnet second_disk. Utrymmet för minnesväxling i den nya startmiljön, first_disk delas automatiskt med källan, second_disk.
# lucreate -A 'mydescription' -c first_disk -m /:/dev/dsk/c0t4d0s0:ufs -m /usr:/dev/dsk/c0t4d0s3:ufs \ -n second_disk |
När den nya startmiljön har skapats kan den uppgraderas och aktiveras (göras startbar). Se Kapitel 36.