Lösningsordning i hybridläge

Konceptet lösningsordning gäller för körning av dynamiska beräkningar, oavsett om de startas av en dynamisk medlemsformel eller ett dynamiskt beroende i ett beräkningsskript. När en cell utvärderas i en flerdimensionell fråga kan det hända att den ordning i vilken beräkningarna ska lösas är tvetydig, om inte lösningsordningen specificeras för att ange vilken beräkningsprioritet som krävs.

Du kan ange lösningsordningen för dimensioner eller medlemmar, eller använda standardlösningsordningen i Essbase. Den lägsta lösningsordning du kan ange är 0 och den högsta är 127. En högre lösningsordning innebär att medlemmen beräknas senare. Exempelvis löses en medlem med en lösningsordning på 1 före en medlem med en lösningsordning på 2.

När hybridläge är aktivt är den standardinställda lösningsordningen (även kallad beräkningsordning) mycket lik den i blocklagringsdatabaser:

Sammanfattningsvis dikterar standardlösningsordningen i hybridläge att lagrade medlemmar beräknas före dynamiska beräkningsmedlemmar och glesa dimensioner beräknas före täta dimensioner, i den ordning i vilken de visas i dispositionen (uppifrån och ned).

Dynamiska medlemmar (med eller utan formler) som inte har någon angiven lösningsordning ärver lösningsordningen från sin dimension, utom om de har taggats som tvåstegsmedlemmar.

Tvåstegsberäkning är en inställning som du kan tillämpa, i blocklagringsläge, på medlemmar med formler som måste beräknas två gånger för att ge korrekt värde.

Två steg är inte tillämpligt i hybridläge, och eventuella medlemmar som taggats som två steg beräknas sist, efter attributen. I hybridläge ska du implementera en anpassad lösningsordning, i stället för tvås steg, om standardlösningsordningen inte uppfyller dina krav.

Standardlösningsordningen i hybridläge är optimerad för följande scenarier:

• Framåtreferenser, där en formel i en dynamisk medlem refererar till en medlem som kommer senare i dispositionsordningen. Det finns inget dispositionsordningsberoende i hybridläge.

• Aggregering av närmast underordnade värden baserad på dispositionsordning är mer lik aggregering med motsvarande formler.

• Dynamiska täta medlemmar som beroenden inuti glesa formler. I hybridläge gäller att om en gles formel refererar till en tät dynamisk medlem så ignoreras referensen, eftersom glesa dimensioner beräknas först. Om du vill ändra detta ska du tilldela en lösningsordning till den glesa dimensionen som är högre än (beräknas senare än) den täta dimensionens lösningsordning.

Anpassa lösningsordningen

Om du behöver justera funktionen för dynamiska beräkningar i hybridläget kan du göra det utan några större ändringar av dispositionen genom att anpassa lösningsordningen för dimensioner och medlemmar.

Om du implementerar en anpassad lösningsordning ersätter den standardlösningsordningen. Om medlemmar eller dimensioner har samma lösningsordning löses konflikten av den ordning i vilken de visas i dispositionen (uppifrån och ned).

Om du inte anpassar lösningsordningen för vissa medlemmar gäller lösningsordningen för medlemmen på toppnivå för alla dynamiska medlemmar i dimensionen.

Om du vill ändra lösningsordningen ska du använda dispositionsredigeraren i Webbgränssnittet för Essbase eller använda Smart View (se Ändra lösningsordningen för en vald synvinkel).

Den lägsta lösningsordning du kan ange är 0 och den högsta är 127. En högre lösningsordning innebär att medlemmen beräknas senare.

Om du vill utforska användningsfall för lösningsordning ska du se lösningsordningsmallarna i sektionen Tekniskt i galleriet för applikationsarbetsböcker, som du hittar i filkatalogen i Essbase.

Anmärkningar om lösningsordningen i annat läge än hybridläge

I aggregeringslagringskuber

• är lösningsordningen inställd på 0 för alla dimensioner.

• Aggregeringen körs i dispositionsordning, med undantag för att:

  • Lagrade hierarkimedlemmar bearbetas först.
  • Därefter bearbetas dynamiska hierarkimedlemmar.

I blocklagringskuber (inte hybrid) är standardlösningsordning

• gles före tät

• konton före tid

• attribut sist