Artikel I Göra en översiktlig planering av en Solaris-installation eller uppgradering

I den här delen guidas du genom planeringen av en installation eller uppgradering av operativsystemet Solaris.

Kapitel 1 Nyheter i Solaris-installationen

I det här kapitlet beskrivs de nya funktionerna i Solaris-installationsprogrammen. Information om funktionerna i alla Solaris-operativsystem finns i Nyheter i Solaris 10.

• Nyheter i Solaris 10 1/06 för Solaris-installationen

• Nyheter i Solaris 10 3/05 för Solaris-installationen

Nyheter i Solaris 10 1/06 för Solaris-installationen

I det här avsnittet beskrivs följande nya installationsfunktioner i Solaris 10 1/06.

Uppgradera operativsystemet Solaris när icke-globala zoner är installerade

Från och med Solaris 10 1/06 ger partitioneringstekniken Solaris Zones möjlighet att konfigurera icke-globala zoner i en enda instans av Solaris, den globala zonen. En icke-global zon är en programkörningsmiljö i vilken processer isoleras från alla andra zoner. Om du kör ett system med icke-globala zoner installerade kan du använda Solaris standardprogram för uppgradering för att uppgradera till Solaris 1/06. Du kan antingen använda Solaris interaktiva installationsprogram eller anpassad JumpStart för att uppgradera. Det finns en del begränsningar för uppgradering när icke-globala zoner är installerade.

• Ett begränsat antal anpassade JumpStart-nyckelord stöds. En lista över anpassade JumpStart-nyckelord som stöds finns i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

• Inga cd-romskivor distribueras, men du kan uppgradera med en dvd-rom eller via en nätverksinstallationsavbildning.

• I ett system med icke-globala zoner bör du inte använda Solaris Live Upgrade för att uppgradera systemet. Även om du kan skapa en startmiljö med kommandot lucreate kan du inte använda kommandot luupgrade för att uppgradera en startmiljö med icke-globala zoner. I så fall misslyckas uppgraderingen och det visas ett felmeddelande.

Information om hur du använder Solaris interaktiva installationsprogram finns i Installationshandbok för Solaris 10: Grundläggande installationer

x86: GRUB-baserad start

Från och med Solaris 10 1/06 används GNU GRUB (GRand Unified BootLoader) (med öppen källkod) i operativsystemet Solaris för x86-system. GRUB laddar ett startarkiv till systemets minne. Ett startarkiv är en samling viktiga filer, som behövs under systemstarten innan rotfilsystemet (/) har monterats. Startarkivet används för att starta Solaris.

Den största ändringen är att Enhetskonfigurationsassistenten för Solaris har ersatts av GRUB-menyn. Tack vare GRUB-menyn är det enklare att starta olika operativsystem som är installerade på systemet. GRUB-menyn visas när du startar ett x86-system. Via GRUB-meny kan du välja en operativsysteminstans som ska installeras med hjälp av piltangenterna. Om du inte väljer något startas standardoperativsystemet.

Den GRUB-baserade startfunktionen innehåller följande förbättringar:

• Snabbare starttid

• Installation från USB-anslutna cd- eller dvd-enheter

• Möjlighet att starta från USB-lagringsenheter

• Förenklad DHCP-konfiguration för PXE-start (inga tillverkarspecifika alternativ)

• Du slipper alla realmode-drivrutiner

• Möjlighet att använda Solaris Live Upgrade och GRUB-menyn för att snabbt aktivera och återgå till startmiljöer.

Mer information om GRUB finns i följande avsnitt.

GNU är en akronym som står för ”GNU's Not UNIX.” Du hittar mer information på webbplatsen http://www.gnu.org.

Ändringar i uppgraderingsstöd för Solaris-versioner

Från och med Solaris 1/06 kan du uppgradera operativsystemet Solaris från Solaris 8, 9 eller 10. Uppgradering från Solaris 7 stöds inte.

Nyheter i Solaris 10 3/05 för Solaris-installationen

I det här avsnittet beskrivs följande nya installationsfunktioner i Solaris 10 3/05.

Ändringar i Solaris-installationen inklusive enhetlig installation

Från och med Solaris 10 3/05 medför ett flertal ändringar i installationen av Solaris att installationen nu är enklare och mer enhetlig.

Ändringarna inkluderar följande:

• Den här versionen har en installations-dvd och flera installations-cd-skivor. På dvd-skivan med operativsystemet Solaris hittar du samma innehåll som på alla installations-cd-skivorna.

  • Solaris Software 1 – Den här cd:n är den enda startbara cd:n. Från den här cd:n kan du komma åt både Solaris grafiska installationsgränssnitt och den systemfönsterbaserade installationen. Med den här cd:n kan du installera de programvaror som du väljer från både det grafiska gränssnittet och den systemfönsterbaserade installationen.

  • Andra Solaris-cd-skivor – De här cd-skivorna innehåller följande:

    • Solaris-paket som du uppmanas installera om det är nödvändigt

    • ExtraValue-programvara som innehåller både programvara som stöds och programvara som inte stöds

    • Installationsprogram

    • Programvara för gränssnitt och lokaliserad dokumentation

• Solaris installations-cd finns inte längre.

• För både cd- och dvd-skivorna är installationen via det grafiska gränssnittet standardvalet (om systemet har tillräckligt med minne). Du kan dock ange att du vill göra en systemfönsterbaserad installation med startalternativet text.

• Installationsprocessen har förenklats vilket gör att du kan välja språkstöd vid starttid, men välja språkversion senare.

Den (icke-interaktiva) installationsmetoden anpassad JumpStart^TM för Solaris har inte ändrats.

Du installerar operativsystemet genom att sätta in cd:n Solaris Software - 1 eller dvd:n Solaris Operating System och skriva något av följande kommandon.

• Om du vill göra en grafisk standardinstallation (och har tillräckligt med systemminne) skriver du boot cdrom.

• Om du vill göra en systemfönsterbaserad installation skriver du boot cdrom - text.

Komma åt installationer via det grafiska användargränssnittet eller systemfönsterbaserade installationer

Från och med Solaris 10 3/05 kan du välja om du vill installera programmet med ett grafiskt användargränssnitt eller med/utan någon fönstermiljö. Om det finns tillräckligt med minne visas det grafiska gränssnittet som standard. Om det saknas tillräckligt med minne för att använda det grafiska användargränssnittet visas andra miljöer som standard. Du kan åsidosätta standardinställningarna genom startalternativen nowin eller text. Du är dock begränsad till minnet i ditt system eller att fjärrinstallera. Dessutom gäller att om installationsprogrammet för Solaris inte hittar ett bildskärmskort visas den systemfönsterbaserade miljön automatiskt.

Information om särskilda minneskrav finns i Systemkrav och rekommendationer.

Förbättringar i paket och korrigeringsfiler för anpassad JumpStart-installation

Från och med Solaris 10 3/05 finns det nya anpassningar som, när du installerar och uppgraderar operativsystemet Solaris med den anpassade JumpStart-installationsmetoden, möjliggör följande:

• En Solaris Flash-installation med ytterligare paket.

  Nyckelordet package för den anpassade JumpStart-profilen har förbättrats för att Solaris Flash-arkiv ska kunna installeras med ytterligare paket. Du kan t.ex. installera samma basarkiv på två datorer, men lägga till olika uppsättningar paket på respektive dator. Paketen behöver inte ingå i Solaris-distributionen.

• En installation med ytterligare paket som kanske inte ingår i Solaris-distributionen.

  Nyckelordet package har förbättrats för att möjliggöra en installation med paket som inte ingår i Solaris-distributionen. Du behöver inte längre skriva ett efterinstallationsskript för att lägga till de extra paketen.

• En installation med möjlighet att installera korrigeringsfiler för operativsystemet Solaris.

  Med det nya nyckelordet patch för den anpassade JumpStart-profilen kan du installera Solaris-korrigeringsfiler. Den här funktionen gör att du kan installera en lista med korrigeringsfiler som anges i en korrigeringsfilsfil.

Mer information finns i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Konfigurera flera nätverksgränssnitt under installationen

Från och med Solaris 10 3/05 kan du med Solaris-installationsprogrammen konfigurera flera gränssnitt under installationen. Du kan förkonfigurera de här gränssnitten i filen sysidcfg för det aktuella systemet. Du kan också konfigurera flera gränssnitt under installationen. Du hittar mer information om detta i följande dokument:

• Installationshandbok för Solaris 10: Nätverksbaserade installationer

• sysidtool(1M)

• sysidcfg(4)

SPARC: Förändringar av 64-bitarspaket

I tidigare Solaris-versioner levererades Solaris-programvaran i separata paket för 32-bitars- respektive 64-bitarskomponenter. Från och med Solaris 10 3/05 har paketeringen förenklats, och de flesta 32-bitars såväl som 64-bitars komponenter levereras nu i ett enda paket. De kombinerade paketen behåller namnen från de ursprungliga 32-bitarspaketen och 64-bitarspaketen upphör att levereras.

I och med att 64-bitarspaketen tagits bort förenklas installationen och ger förbättrade prestanda:

• Antalet paket har minskats vilket förenklar de skript för anpassad JumpStart som innehåller listor med paket.

• Paketeringssystemet förenklas eftersom alla grupper med programvarufunktioner ryms i ett paket.

• Installationstiden förkortas eftersom färre paket installeras.

64-bitarspaketen har bytt namn enligt följande:

• Om ett 64-bitarspaket har en motsvarighet med 32 bitar, har 64-bitarspaketet fått 32-bitarspaketets namn. Exempelvis skulle ett 64-bitars bibliotek som /usr/lib/sparcv9/libc.so.1 tidigare ha levererats i SUNWcslx, men levereras nu i SUNWcsl. 64-bitarspaketet SUNWcslx levereras inte längre.

• Om paketet inte har en motsvarighet med 32 bitar har suffixet ”x” tagits bort från namnet. Exempelvis blir SUNW1394x i stället SUNW1394.

Det här betyder att du kan bli tvungen att ändra ditt anpassade JumpStart-skript eller andra installationsskript och ta bort referenser till 64-bitarspaketen.

Med installationsmetoden anpassad JumpStart skapas en ny startmiljö

Från och med Solaris 10 3/05 kan du använda JumpStart-installationsmetoden för att skapa en tom startmiljö när du installerar operativsystemet Solaris. Den tomma startmiljön kan sedan fyllas med ett Solaris Flash-arkiv.

Du hittar mer information i Kapitel 11, Anpassad JumpStart (Referens) i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Programvarugruppen Reducerat nätverk

Från och med Solaris 10 3/05 kan du skapa ett säkrare system med ett mindre antal aktiverade nätverkstjänster genom att välja eller ange programvarugruppen Reducerat nätverk (SUNWCrnet) under installationen. Programvarugruppen Reducerat nätverk innehåller systemadministrationsverktyg och ett textbaserat systemfönster för flera användare. Med SUNWCrnet kan systemet känna igen nätverksgränssnitt. Under installationen kan du anpassa systemets konfiguration genom att lägga till programvarupaket och aktivera de nätverkstjänster som behövs.

Mer information finns i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Ändra diskpartitionstabeller med hjälp av en virtuell innehållsförteckning (VTOC, Virtual Table of Contents)

Från och med Solaris 10 3/05 kan du med Solaris-installationsprogrammet ladda befintliga skivdelar från den virtuella innehållsförteckningen (VTOC).Du kan bevara och använda systemets befintliga skivdelstabeller under installationen i stället för att använda installationsprogrammets standarddisklayout.

x86: Ändring i layouten för standardstartdiskpartitionen

Från och med Solaris 10 3/05 finns det en ny funktion i Solaris-installationsprogrammet, nämligen en partitioneringslayout för startdisken. Den här layouten innehåller som standard servicepartitionen i Sun x86-baserade system. Med det här installationsprogrammet kan du bevara en befintlig servicepartition.

Den nya standarden inkluderar följande partitioner:

• Första partitionen – servicepartitionen (befintlig storlek på systemet)

• Andra partitionen – x86-startpartitionen (ungefär 11 MB)

• Tredje partitionen – Solaris-partitionen (det diskutrymme som återstår på startdisken)

Om du vill använda standardlayouten markerar du Standard när du i Solaris installationsprogram ombes välja en layout för startdisken.

Om du installerar operativsystemet Solaris för x86-baserade system i ett system som inte innehåller en servicepartition, så skapar inte Solaris installationsprogram någon ny servicepartition. Om du vill skapa en servicepartition i ditt system använder du först systemets diagnostik-cd och skapar servicepartitionen. När du har skapat servicepartitionen installerar du operativsystemet Solaris.

Information om hur du skapar servicepartitionen finns i maskinvarans dokumentation.

Mer information finns i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Kapitel 2 Solaris installation och uppgradering (Allmän översikt)

Det här kapitlet förser dig med information om beslut som du måste ta innan du installerar eller uppgraderar Solaris-operativsystemet. Kapitlet innehåller följande avsnitt:

• Uppgiftsöversikt: Installera och uppgradera Solaris-programvara

• Installera via nätverket eller från en dvd eller cd

• Standardinstallation eller uppgradering

• Välja installationsmetod för Solaris

• Sun Java System Application Server Platform Edition 8

I den här boken används begreppet skivdel, något som kan kallas partition i annan Solaris-dokumentation och i en del Solaris-program.

x86: För att undvika förvirring skiljer den här boken mellan x86 fdisk-partitioner och uppdelningarna inom Solaris fdisk-partitionen. fdisk-uppdelningarna i x86-system kallas partitioner. Uppdelningarna inom en Solaris fdisk-partition kallas skivdelar.

Uppgiftsöversikt: Installera och uppgradera Solaris-programvara

Följande uppgiftsöversikt anger de steg som är nödvändiga för att installera eller uppgradera operativsystemet Solaris om du använder ett installationsprogram. Använd den här översikten för att identifiera alla beslut som du måste ta för att göra installationen så effektiv som möjligt.

Installera via nätverket eller från en dvd eller cd

Solaris-programvaran distribueras på dvd och cd så att du kan installera eller uppgradera system som har tillgång till dvd-rom- eller cd-romenheter.

Du kan konfigurera systemen så att de installerar via nätverket med fjärr-dvd- eller fjärr-cd-avbildningar. Du kanske vill konfigurera systemen på det här sättet om:

• du har system som inte har lokala dvd-rom- eller cd-romenheter

• du installerar flera system och inte vill sätta in disketterna i varje lokal enhet för att kunna installera Solaris-programvaran.

Du kan utföra en nätverksinstallation med alla installationsmetoder för Solaris. Genom att installera system via nätverket med installationsfunktionen i Solaris Flash eller med en anpassad JumpStart-installation, kan du centralisera och automatisera installationsprocessen i stora företag. Mer information om de olika installationsmetoderna finns i Välja installationsmetod för Solaris.

Installation av Solaris-programvaran via nätverket kräver en standardinstallation. Om du vill ha information om hur du förbereder en nätverksinstallation, väljer du ett av följande alternativ.

Standardinstallation eller uppgradering

Du kan välja att utföra en standardinstallation eller, om operativsystemet Solaris redan körs på systemet, uppgradera systemet.

Standardinstallation

En standardinstallation skriver över systemdisken med den nya versionen av Solaris operativsystem. Om operativsystemet Solaris inte körs på systemet måste du utföra en standardinstallation.

Om Solaris operativsystem redan körs på systemet kan du välja att utföra en standardinstallation. Om du vill bevara alla lokala ändringar, måste du säkerhetskopiera ändringarna innan du börjar installera. När installationen är färdig kan du återställa de lokala ändringarna.

Du kan utföra en standardinstallation med alla installationsmetoder för Solaris. Detaljerad information om de olika installationsmetoderna för Solaris finns i Välja installationsmetod för Solaris.

Uppgradera

Du kan uppgradera operativsystemet i Solaris på två sätt: med standarduppgradering eller med Solaris Live Upgrade. Med en standarduppgradering behålls så många befintliga konfigurationsparametrar som möjligt i det aktuella Solaris-operativsystemet. Solaris Live Upgrade skapar en kopia av det aktuella systemet. Kopian kan sedan uppgraderas med en standarduppgradering. Det uppgraderade Solaris-operativsystemet kan bli det aktuella systemet genom en enkel omstart. Om ett fel skulle inträffa kan du byta tillbaka till det ursprungliga Solaris-operativsystemet genom att starta om systemet. Med Solaris Live Upgrade kan systemet vara i gång medan du uppgraderar. Du kan även växla mellan de olika operativsystemsversionerna av Solaris.

En lista över uppgraderingsmetoder och mer information om hur du uppgraderar finns i Uppgradera.

Välja installationsmetod för Solaris

Operativsystemet Solaris innehåller flera program som du kan använda för installation och uppgradering. Varje installationsteknik har olika funktioner som formats för specifika installationskrav och miljöer. Använd följande tabell som hjälp när du ska välja installationsmetod.

Sun Java System Application Server Platform Edition 8

Med Sun Java System Application Server Platform Edition 8 kan du sprida program- och webbtjänster. Programvaran installeras automatiskt med Solaris operativsystem. Du kan hitta dokumentation för servern inom följande områden:

Kapitel 3 Solaris-installation och uppgradering (Planering)

I det här kapitlet beskrivs vilka krav systemet måste uppfylla för att installera eller uppgradera till operativsystemet Solaris. Dessutom ges riktlinjer för hur du planerar tilldelningen av disk- och standardminnesväxlingsutrymmet. Kapitlet innehåller följande avsnitt:

• Systemkrav och rekommendationer

• Tilldelning av disk- och minnesväxlingsutrymme

• Uppgradera

• Så här tar du reda på vilken version av Solaris som körs på systemet

• Språkversionsvärden

• Plattformsnamn och grupper

• Installera och uppgradera när icke-globala zoner används

• SPARC: förändringar av 64–bitarspaketen

• x86: Rekommendationer för partitionering

Systemkrav och rekommendationer

Du kan antingen installera programvaran med ett grafiskt användargränssnitt eller med eller utan en fönstermiljö. Om det finns tillräckligt med minne visas GUI som standard. Andra miljöer visas automatiskt om minnet inte räcker för att visa GUI. Du kan åsidosätta standardinställningarna genom startalternativen nowin eller text. Du är dock begränsad till minnet i ditt system eller att fjärrinstallera. Om Solaris installationsprogram inte identifierar ett bildskärmskort kommer en konsolbaserad miljö att visas automatiskt. De här miljöerna beskrivs i Tabell 3–3 och här visas även minneskraven för dem.

Tilldelning av disk- och minnesväxlingsutrymme

Innan du installerar Solaris-programvaran kan du ta reda på om systemet har tillräckligt med diskutrymme genom att göra högnivåplanering.

Allmän planering av diskutrymme och rekommendationer

Planeringen av diskutrymme är olika för alla. Beroende på vilka behov du har, bör du tänka på att tilldela utrymme för följande omständigheter.

Rekommenderat diskutrymme för programvarugrupper

Solaris-programvarugrupperna är samlingar av Solaris-paket. Varje programvarugrupp innehåller stöd för olika funktioner och maskinvarudrivrutiner.

• Vid en första installation väljer du den programvarugrupp som du vill installera beroende på vilka funktioner du vill utföra i systemet.

• Om du gör en uppgradering måste du uppgradera den programvarugrupp som är installerad i systemet. Om du exempelvis har installerat Solaris-programvarugruppen Slutanvändare på systemet kan du inte använda uppgraderingsalternativet för att uppgradera till Solaris-programvarugruppen Utvecklare. Under uppgraderingen kan du däremot lägga till programvaror som inte är en del av den aktuella programvarugruppen.

När du installerar Solaris-programvaran kan du välja att lägga till och ta bort paket från Solaris-programvarugruppen som du valt. Innan du väljer vilka paket som ska läggas till eller tas bort bör du känna till vilka programvaror som är beroende av varandra och hur Solaris-programvara paketeras.

Följande tabell visar grupperingen av programvarupaketen. Reducerat nätverksstöd innehåller det minsta antalet paket och Solaris-programvarugruppen Komplett plus OEM Support innehåller alla paketen.

Figur 3–1 Solaris-programvarugrupper

I Tabell 3–6 visas Solaris-programvarugrupperna och det rekommenderade diskutrymme som behövs för att installera varje grupp.

De rekommenderade diskutrymmena i Tabell 3–6 inkluderar utrymme för följande objekt.

• Utrymme för minnesväxling

• Korrigeringsfiler

• Extra programvarupaket

Det kan hända att programvarugrupperna kräver mindre diskutrymme än vad som uppges i den här tabellen.

Uppgradera

Du kan uppgradera systemet genom att använda en av tre olika uppgraderingsmetoder: Solaris Live Upgrade, Solaris installationsprogram eller anpassad JumpStart.

Uppgraderingsbegränsningar

Uppgraderingsprogram

Du kan genomföra en standardiserad interaktiv uppgradering med Solaris installationsprogram eller en obevakad uppgradering med installationsmetoden anpassad JumpStart. Med Solaris Live Upgrade kan du uppgradera ett system som körs.

Installera ett Solaris Flash-arkiv i stället för att uppgradera

Med installationsfunktionen Solaris Flash kan du skapa en kopia av hela installationen på ett huvudsystem och sedan kopiera den till flera klonsystem. Denna kopia kallas Solaris Flash-arkiv. Du kan installera ett arkiv med hjälp av vilket installationsprogram som helst.

Det går inte att skapa ett Solaris Flash-arkiv korrekt om en icke-global zon har installerats. Solaris Flash-funktionen är inte kompatibel med partitioneringstekniken Solaris Zones. Om du skapar ett Solaris Flash-arkiv installeras det resulterande arkivet inte korrekt när arkivet distribueras under följande villkor:

• Arkivet skapas i en icke-global zon

• Arkivet skapas i en global zon som har icke-globala zoner installerade

Följande tabell innehåller information om hur du installerar ett arkiv.

Uppgradera med omtilldelning av diskutrymmet

Uppgraderingsalternativet i Solaris installationsprogram och nyckelordet upgrade i det anpassade JumpStart-programmet ger möjlighet att omtilldela diskutrymme. Omtilldelningen gör att storlekarna på skivdelarna i hårddisken förändras automatiskt. Du kan tilldela om diskutrymme om de aktuella filsystemen inte har tillräckligt mycket utrymme för uppgraderingen. Filsystem kan till exempel behöva mer utrymme för uppgraderingen av följande skäl:

• Den nya versionen av den Solaris-programvarugrupp som för tillfället är installerad på systemet innehåller ny programvara. Ett nytt program, som ingår i en programvarugrupp, markeras automatiskt för installation under uppgraderingen.

• Storleken på befintliga program i systemet har ökat i den nya versionen.

Funktionen för automatisk layout försöker omfördela diskutrymmet för att filsystemets nya utrymmeskrav ska tillgodoses. Först försöker funktionen omfördela utrymmet, baserat på en uppsättning standardbegränsningar. Om detta inte går måste du ändra begränsningarna för filsystemen.

Funktionen för automatisk layout kan inte användas för att ”göra filsystem större”. Automatisk layout omtilldelar utrymme med följande process:

1. Säkerhetskopierar nödvändiga filer i filsystemet som måste ändras.

2. Ompartitionerar skivenheterna baserat på ändringar av filsystemet.

3. Återställer säkerhetskopior av filer innan uppgraderingen genomförs.

• Om du använder Solaris installationsprogram och funktionen för automatisk layout inte kan fastställa hur diskutrymmet ska omtilldelas, måste du använda det anpassade JumpStart-programmet för att utföra uppgraderingen.

• Om du uppgraderar med den anpassade JumpStart-metoden och skapar en uppgraderingsprofil bör du beakta diskutrymmet. Om det aktuella filsystemet inte har tillräckligt mycket diskutrymme för uppgraderingen kan du använda nyckelorden backup_media och layout_constraint för att omtilldela diskutrymme. Exempel på hur du använder nyckelorden backup_media och layout_constraint i en profil finns i Profilexempel i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Säkerhetskopiera systemen innan du uppgraderar

Innan du uppgraderar till operativsystemet Solaris rekommenderas starkt att du säkerhetskopierar dina befintliga filsystem. Om du kopierar filsystemen till flyttbara media, till exempel band, kan du försäkra dig mot dataförlust, skada och fel i allmänhet. Detaljerade instruktioner om hur du säkerhetskopierar ditt system finns i Kapitel 24, Backing Up and Restoring File Systems (Overview) i System Administration Guide: Devices and File Systems.

Så här tar du reda på vilken version av Solaris som körs på systemet

Om du vill veta vilken version av Solaris programvaror som körs i ditt system, skriver du in ett av följande kommandon.

$ uname -a

Kommandot cat ger dig mer detaljerad information.

$ cat /etc/release

Språkversionsvärden

Som en del av installationen kan du förkonfigurera den språkversion som du vill använda i systemet. Språkversionen bestämmer hur onlineinformationen visas för ett visst språk och en viss region. Ett språk kan innehålla mer än en språkversion eftersom hänsyn måste tas till regionala skillnader, exempelvis skillnader i datum- och tidsformat, numeriska och monetära konventioner och stavning.

Du kan förkonfigurera systemets språkversion i profilen för anpassad JumpStart eller i sysidcfg-filen.

Plattformsnamn och grupper

När du lägger till klienter för en nätverksinstallation måste du känna till systemets arkitektur (plattformsgrupp). Om du skriver en regelfil för en anpassad JumpStart-installation behöver du veta plattformens namn.

Nedan följer några exempel på plattformsnamn och -grupper. En fullständig lista över SPARC-baserade system finns i Handbok för Suns maskinvaruplattformar på http://docs.sun.com/.

Om systemet körs kan du också använda kommandot uname -i för att ta reda på systemets plattformsnamn eller kommandot uname -m för att ta reda på systemets plattformsgrupp.

Installera och konfigurera zoner

Följande introduktion innehåller avancerad planeringsinformation för globala och icke-globala zoner. Mer översikts- och planeringsinformation, samt specifika procedurer, finns i Kapitel 16, Introduction to Solaris Zones i System Administration Guide: Solaris Containers-Resource Management and Solaris Zones.

Partitioneringstekniken Solaris Zones (översikt)

När operativsystemet Solaris är installerat kan du installera och konfigurera zoner. Den globala zonen är den enda instans av operativsystemet som körs och finns i alla Solaris-system. Den globala zonen är både standardzon för systemet och den zon som används för administrativ kontroll av hela systemet. En icke-global zon är en virtuell operativsystemmiljö.

Solaris zoner är en partitioneringsteknik för programvaran som används för att virtualisera operativsystemtjänster och ger en isolerad och säker miljö för program som körs. När du skapar en zon åstadkommer du en miljö för programkörningen där processer är isolerade från alla andra zoner. Den här isoleringen förhindrar att processer som körs i en zon övervakar och påverkar processer som körs i andra zoner. Inte ens en process som körs i en icke-global zon med superanvändaruppgifter kan se eller påverka aktiviteter i andra zoner. En process som körs i den globala zonen med superanvändaruppgifter kan påverka alla processer i alla zoner.

Förstå globala och icke-globala zoner

Den globala zonen är den enda zon från vilken en icke-global zon kan konfigureras, installeras, hanteras och avinstalleras. Endast den globala zonen är startbar från systemets maskinvara. Administration av systemets infrastruktur som fysiska enheter, vägval och dynamisk omkonfiguration (DR) är endast möjlig i den globala zonen. Processer med rätt behörigheter som körs i den globala zonen kan komma åt objekt i alla zoner. I följande tabell sammanfattas egenskaperna för både globala och icke-globala zoner.

Du hittar mer information om detta i följande avsnitt:

• Kapitel 16, Introduction to Solaris Zones i System Administration Guide: Solaris Containers-Resource Management and Solaris Zones

• Installera och konfigurera zoner

Solaris Zones (planering)

När operativsystemet Solaris har installerats kan du installera och konfigurera zoner. Den globala zonen är den enda instans av operativsystemet som körs och finns i alla Solaris-system. Den globala zonen är både standardzon för systemet och den zon som används för administrativ kontroll av hela systemet. En icke-global zon är en virtuell operativsystemmiljö.

Kommandon som godtar ett alternativt rotfilsystem (/) via alternativet -R eller motsvarande får inte användas om följande stämmer:

• Kommandot körs i den globala zonen.

• Det alternativa rotfilsystemet (/) refererar till en sökväg i en icke-global zon.

Ett exempel är alternativet -R rotsökväg för verktyget pkgadd, kört från den globala zonen med en sökväg till rotfilsystemet (/) i en icke-global zon.

En lista över verktyg som accepterar en alternativ rot (/) och mer information om zoner finns i Restriction on Accessing A Non-Global Zone From the Global Zone i System Administration Guide: Solaris Containers-Resource Management and Solaris Zones.

Installera och uppgradera när icke-globala zoner används

När operativsystemet Solaris har installerats är den programvarugrupp som installeras i den globala zonen den uppsättning med paket som delas av alla icke-globala zoner. Om du till exempel installerar programvarugruppen Komplett innehåller alla zoner de här paketen. Som standard fyller tilläggspaketen som har installerats i globala zonen också de icke-globala zonerna. Du kan dela upp program, namnrymder, servrar och nätverksanslutningar som NFS och DHCP samt andra programvaror i icke-globala zoner. Alla icke-globala zoner är omedvetna om andra icke-globala zoner och fungerar oberoende av varandra. Du kan till exempel ha installerat programvarugruppen Komplett i den globala zonen och köra den i separata icke-globala zoner Java Enterprise System Messaging Server, en databas, DHCPoch en webbserver. När du installerar icke-globala zoner bör du tänka på prestandakraven för de olika program som körs i varje icke-global zon.

Det går inte att skapa ett Solaris Flash-arkiv korrekt när en icke-global zon har installerats. Solaris Flash-funktionen är inte kompatibel med partitioneringstekniken Solaris Zones. Om du skapar ett Solaris Flash-arkiv installeras det resulterande arkivet inte korrekt när arkivet distribueras under följande villkor:

• Arkivet skapas i en icke-global zon

• Arkivet skapas i en global zon som har icke-globala zoner installerade

Uppgradera när icke-globala zoner är installerade

Från och med Solaris 10 1/06 kan du, när du uppgraderar Solaris-operativsystemet, uppgradera ett system som har icke-globala zoner installerade. Det interaktiva installationsprogrammet för Solaris och de anpassade JumpStart-programmen aktiverar en uppgradering.

• Med det interaktiva installationsprogrammet för Solaris kan du uppgradera ett system med icke-globala zoner genom att välja Uppgraderingsinstallation på panelen Välj Uppgradera eller Standardinstallation. Installationsprogrammet analyserar därefter systemet för att fastställa om det kan uppgraderas och en sammanfattning av den analysen visas. I installationsprogrammet uppmanas du sedan att fortsätta med uppgraderingen. Du kan använda det här programmet med följande begränsningar:

  • Du kan inte anpassa uppgraderingen. Du kan till exempel inte installera ytterligare programvaruprodukter, installera ytterligare lokala paket eller ändra disklayouten.

  • Du måste använda Solaris Operating System DVD eller en dvd-baserad nätverksinstallationsavbildning. Du kan inte använda cd-skivorna för Solaris Software för att uppgradera systemet. Mer information om hur du installerar med det här programmet finns i Kapitel 2, Installera med installationsprogrammet för Solaris (Steg-för-steg-anvisningar) i Installationshandbok för Solaris 10: Grundläggande installationer.

• Med det anpassade installationsprogrammet för JumpStart kan du uppgradera med endast nyckelorden install_type och root_device.

  Eftersom vissa nyckelord påverkar icke-globala zoner är det inte alla nyckelord som kan ingå i en profil. Om du till exempel använder nyckelord som lägger till paket, omfördelar diskutrymme eller lägger till språkinställningar påverkar detta icke-globala zoner. Om du använder sådana nyckelord ignoreras de eller så orsakar de att JumpStart-uppgraderingen misslyckas. Du hittar en lista över sådana nyckelord i Begränsa profilnyckelord vid uppgradering med icke-globala zoner i Installationshandbok för Solaris 10: Anpassad JumpStart och avancerade installationer.

Du kan inte använda Solaris Live Upgrade för att uppgradera ett system om icke-globala zoner har installerats. Du kan skapa en startmiljö med kommandot lucreate, men om du använder kommandot luupgrade misslyckas uppgraderingen. Ett felmeddelande visas.

Krav på minnesutrymme för icke-globala zoner

När du installerar en global zon kontrollerar du att du reserverar tillräckligt mycket diskutrymme för alla de zoner du kan tänkas skapa. Varje icke-global zon har ett unikt krav på minnesutrymme. Följande beskrivning är en kortfattad översikt över planeringsinformation. Information om planeringskrav och rekommendationer finns i Kapitel 18, Planning and Configuring Non-Global Zones (Tasks) i System Administration Guide: Solaris Containers-Resource Management and Solaris Zones.

Det finns inga begränsningar på hur mycket diskutrymme som kan upptas av en zon. Administratören för den globala zonen är ansvarig för begränsning av utrymmet. Även en ensam processor kan stödja ett flertal zoner som körs samtidigt.

Egenskaperna hos de paket som installeras i den globala zonen påverkar utrymmeskraven för de icke-globala zoner som skapas. Det är antalet paket och kraven på minnesutrymme som avgör. De generalla riktlinjerna för diskutrymme är följande.

• Cirka 100 MB ledigt diskutrymme bör finnas när den globala zonen har installerats med alla Solaris standardpaket. Utöka mängden om tilläggspaket har installerats i den globala zonen. Som standard fyller tilläggspaketen som har installerats i globala zonen också de icke-globala zonerna. Katalogerna i den icke-globala zonen för de här tilläggspaketen är angivna med resursen inherit-pkg-dir.

• Lägg till 40 MB RAM-minne per zon om systemet har tillräckligt minnesväxlingsutrymme. Dessa tillägg rekommenderas om du vill göra varje zon operativ. När du planerar systemets storlek bör du beakta de här tilläggen av RAM-minne.

SPARC: förändringar av 64–bitarspaketen

I de tidigare Solaris-versionerna levererades operativsystemet Solaris i separata paket för 32- och 64-bitarskomponenter. I operativsystemet Solaris 10 har paketeringen förenklats i och med att de flesta 32-bitars och 64-bitars komponenter levereras i ett enda paket. De kombinerade paketen behåller namnen från de ursprungliga 32-bitarspaketen och 64-bitarspaketen upphör att levereras. Den här förändringen minskar antalet paket och förenklar installationen. Det här betyder att du kan bli tvungen att ändra ditt anpassade JumpStart-skript eller andra installationsskript och ta bort referenser till 64-bitarspaketen.

64-bitarspaketen har bytt namn enligt följande:

• Om ett 64-bitarspaket har en motsvarighet med 32 bitar, har 64-bitarspaketet fått 32-bitarspaketets namn. Om till exempel ett 64-bitarsbibliotek som /usr/lib/sparcv9/libc.so.1 tidigare skulle ha levererats i SUNWcslx levereras det nu i SUNWcsl. 64-bitarspaketet SUNWcslx levereras inte längre.

• Om paketet inte har en motsvarighet med 32 bitar har suffixet ”x” tagits bort från namnet. Exempelvis blir SUNW1394x i stället SUNW1394.

x86: Rekommendationer för partitionering

Om du använder Solaris på x86-baserade system följer du de här riktlinjerna när du partitionerar systemet.

I Solaris-installation används en standardlayout för startdiskpartition. De här partitionerna kallas fdisk-partitioner. En fdisk-partition är en logisk partition på en hårddisk som är dedikerad till ett visst operativsystem på en x86-dator. För att kunna installera Solaris-programvara måste du skapa minst en Solaris fdisk-partition på en x86-dator. x86-datorer kan hantera upp till fyra fdisk-partitioner på en hårddisk. Partitionerna kan användas för lagring av olika operativsystem. Varje operativsystem måste finnas på en unik fdisk-partition. En dator kan endast ha en fdisk-partition för Solaris per hårddisk.

Standardlayout på startskivans partition bevarar servicepartitionen

I Solaris installationsprogram används en standardlayout på startdiskens partition för att bevara en diagnostik- eller servicepartition. Om systemet innehåller en diagnostik- eller Servicepartition, kan du behålla den med hjälp av standardlayouten för startdisken.

Om du installerar Solaris operativsystem på en x86-dator som för tillfället inte har en diagnostik- eller Servicepartition, skapas inte någon ny diagnostik- eller servicepartition i installationsprogrammet som standard. Om du vill skapa en diagnostik- eller Servicepartition på systemet läser du dokumentationen för maskinvaran.

Kapitel 4 Samla in information före uppgradering (Planering)

Det här kapitlet innehåller en arbetsbeskrivning som stöd för inhämtning av den information som krävs för uppgradering av datorn.

Checklista för uppgradering

Använd följande checklista för att samla in den information som du behöver för en standardiserad uppgradering av Solaris operativsystem. Du behöver inte inhämta all information i checklistan. Den enda information du behöver inhämta är den som krävs för din dator. Om du uppgraderar via nätverket tillhandahålls informationen av installationsprogrammet enligt den aktuella systemkonfigurationen.

Du kan inte ändra grundläggande information om systemidentifiering, t.ex. värdnamn eller IP-adress. Du kan ombes ange grundläggande systeminformation och i sådana fall måste du ange ursprungsvärden. Uppgraderingen misslyckas om du försöker ändra något värde när du använder Solaris-installation-programmet för uppgradering.

Uppgraderingsinformation		Beskrivning eller exempel	Svar – standard är markerade med en asterisk (*)
Nätverksanslutning		Är datorn ansluten till ett nätverk?	Ansluten/Inte ansluten*
DHCP		Kan datorn använda DHCP (Dynamic Host Configuration Protocol) för konfigurering av nätverksenheter?   Med DHCP får du de nätverksparametrar som behövs för installationen.	Ja/Nej*
Om du inte använder DHCP, observera nätverks- adressen.	IP-adress	Ange IP-adress för datorn om du inte använder DHCP.  Exempel: 172.31.255.255  Om du vill hitta den här informationen om ett system som körs, skriver du in följande kommando:   # ypmatch värdnamn hosts
	Delnät	Ingår datorn i ett delnät (om du inte använder DHCP)?  Om ja, vad är delnätets nätmask?  Exempel: 255.255.255.0  Om du vill hitta den här informationen om ett system som körs, skriver du in följande kommando:   # more /etc/netmasks
	IPv6	Vill du aktivera IPv6 på datorn?  IPv6 ingår i TCP/IP-protokollet, som förenklar IP-adressering genom ökad säkerhet och fler Internet-adresser.	Ja/Nej*
Värdnamn.		Värdnamn för datorn.  Om du vill hitta den här informationen om ett system som körs, skriver du in följande kommando:   # uname -n
Kerberos.		Vill du konfigurera Kerberos-säkerhet på datorn?  Om ja ska du inhämta följande information:	Ja/Nej*
		Standardområde:  Administrationsserver  Första KDC:  (Valfritt) Ytterligare KDC:er:
		Kerberos-tjänsten är en klient-serverarkitektur som ger säkra överföringar i nätverk.
Om systemet använder namntjänst, anger du följande information.	Namntjänst	Vilken namntjänst ska användas för datorn?  Om du vill hitta den här informationen om ett system som körs, skriver du in följande kommando:   # cat /etc/nsswitch.conf En namntjänst sparar information på en central plats, vilket gör det möjligt för användare, datorer och program att kommunicera i nätverket. Exempel på information som sparas är värdnamn och adresser eller användarnamn och lösenord.	NIS+/NIS/DNS/ LDAP/Ingen*
	Domännamn	Ange namnet på den domän som systemet finns i.  Om du vill hitta den här informationen om ett system som körs, skriver du in följande kommando:   # domännamn
	NIS+ och NIS	Vill du ange en namnserver eller låta installationsprogrammet söka efter en server?   Ange följande information om du vill ange en namnserver.	Ange en/Sök en*
		Serverns värdnamn:
		Skriv följande kommando om du vill visa serverns värdnamn på en NIS-klient. # ypwhich Skriv följande kommando om du vill visa serverns värdnamn på en NIS+-klient. # nisping
		Serverns IP-adress:
		Skriv följande kommando om du vill visa serverns IP-adress på en NIS-klient. # ypmatch namnserver-namn hosts Skriv följande kommando om du vill visa serverns IP-adress på en NIS+-klient. # nismatch namnserver-namn hosts.org_dir NIS (Network Information Service) underlättar nätverksadministrationen eftersom det tillhandahåller central kontroll över ett flertal nätverksuppgifter, exempelvis datornamn och adresser.
	DNS	Ange IP-adresser för DNS-servern. Du måste ange minst en IP-adress, men du kan ange upp till tre adresser.
		Serverns IP-adress:
		Om du vill att serverns IP-adress ska visas, skriver du in följande kommando.   # getents ipnodes dns
		Du kan ange en lista över domäner som ska genomsökas vid DNS-frågor.
		Sökdomän:  Sökdomän:  Sökdomän:
		DNS (Domain Name System) är den namntjänst som används av TCP/IP-nätverk på Internet. DNS tillhandahåller värdnamn för IP-adresstjänsten. Tack vare DNS förenklas kommunikationen, eftersom datornamn kan användas i stället för numeriska IP-adresser. DNS fungerar även som en databas för e-postadministration.
	LDAP	Ange följande information om din LDAP-profil.
		Profilnamn:
		Profilserver:
		Samla in den här informationen om du anger en proxykreditivnivå i LDAP-profilen.
		Unikt namn för proxybindning:
		Lösenord för proxybindning:
		LDAP är ett relativt enkelt protokoll för uppdatering och sökning i kataloger via TCP/IP.
Standardväg		Vill du ange en IP-adress för standardvägen eller låta Solaris-installation hitta en? Standardvägen är en brygga som vidarebefordrar trafik mellan två fysiska nätverk. En IP-adress är ett unikt nummer som identifierar varje värd på nätverket.   Du har följande alternativ:   Du kan ange en IP-adress. En /etc/defaultrouter-fil skapas med den angivna IP-adressen. När systemet startas om blir den angivna IP-adressen standardväg. Du kan låta Solaris installationsprogram hitta en IP-adress. Systemet måste dock vara på ett delnät som har en router som annonserar ut sig själv med detekteringsprotokollet ICMP. Om du använder kommandoradsgränssnittet hittar programvaran en IP-adress när systemet startas. Du kan välja Ingen om det inte finns en router eller om du inte vill att aktivera programvarudetektering av IP-adresser ännu. Programvaran försöker automatiskt hitta en IP-adress vid omstart.	Ange en/Hitta en/Ingen*
Tidszon		Hur vill du ange standardtidszon?	Geografisk region*   Förskjutning från GMT  Tidszonsfil
Superanvändarens lösenord		Ange superanvändarens lösenord för systemet.
Uppgradera ett system med icke-globala zoner		Från och med version Solaris 10 kan du använda dvd-skivan för Solaris 10 eller en dvd-baserad nätverksinstallationsavbildning för att uppgradera ett system som har icke-globala zoner. Om du väljer att uppgradera ett system med icke-globala zoner kan du inte anpassa uppgraderingen. Obs! – I version Solaris 10 kan du inte uppgradera ett system med icke-globala zoner som har installerats med cd-skivan för Solaris-programvara - 1 eller med installationsmetoden Solaris Live Upgrade. Om systemet har fler än en rotpartition (/) eller disk ombeds du i installationsprogrammet att välja den rotpartition som ska uppgraderas.	Ja/Nej
		Rot (/) som ska uppgraderas:
Standardinstallation eller Anpassad installation		Vill du göra en standardinstallation eller anpassa installationen?   Välj Standardinstallation om du vill formatera hela hårddisken och installera en förvald uppsättning programvaror. Välj Anpassad installation om du vill ändra hårddisklayouten och välj sedan de programvaror som du vill installera. Obs! – I textinstalleraren blir du inte ombedd att välja mellan Standardinstallation och Anpassad installation. Om du vill göra en standardinstallation, accepterar du de standardvärden som finns i textinstalleraren. Om du vill göra en anpassad installation, redigerar du värdena på textinstallerarens skärmbilder.	Standardinstallation*/ Anpassad installation
Språk.		För vilka geografiska områden vill du installera stöd?
SPARC: Power Management (finns bara i SPARC-system som stöder Power Management).		Vill du använda Power Management?  Obs! – Om systemet har Energy Star version 3 eller senare behöver du inte ange den här informationen.	Ja*/Nej
Automatisk omstart eller utmatning av cd/dvd.		Ska datorn startas om automatiskt efter installationen?  Ska cd/dvd-skivan matas ut automatiskt efter installationen av programvaran?	Ja*/Nej  Ja*/Nej
Omfördelning av hårddiskutrymme.		Om du inte har tillräckligt mycket diskutrymme för att få plats med Solaris kanske du ombeds ändra disklayouten. Du kan omfördela diskutrymmet på något av följande sätt.  Använd installationsprogrammet för att göra om layouten i systemet automatiskt. Ange en ny layout manuellt Installationsprogrammet väljer som standard manuell layout.	Ja/Nej*
Om du installerar med hjälp av en tip-linje, följer du de här instruktionerna.		Kontrollera att minst 80 kolumner och 24 rader visas i fönstret. Mer information finns i tip(1). Om du vill bestämma de aktuella dimensionerna hos ett tip-fönster använder du kommandot stty. Mer information finns i direkthjälpen för stty(1).
Kontrollera din Ethernet-anslutning.		Om datorn finns i ett nätverk ska du kontrollera att datorn har ett nätverkskort.
Användning av Solaris Live Upgrade.		Fastställ vilka kraven på resurser är om du vill skapa en ny startmiljö och uppgradera den. Mer detaljerad information finns i Kapitel 7, Solaris Live Upgrade (Planering). Om du använder RAID-1-volymer tar du reda på vilka krav som gäller. Mer detaljerad information finns iRiktlinjer för val av skivdelar för filsystem.
Installera korrigeringsfiler innan du installerar Solaris Live Upgrade		Varning! – En korrekt Solaris Live Upgrade kräver att du installerar vissa korrigeringsfiler för den OS-version du använder. Innan du installerar eller kör Solaris Live Upgrade måste du installera de här korrigeringsfilerna. Kontrollera att du har den senaste listan med korrigeringar genom att gå till http://sunsolve.sun.com. Sök efter informationsdokumentet 72099 på webbplatsen SunSolveSM. x86 endast – Om den här gruppen med korrigeringar inte har installerats misslyckas Solaris Live Upgrade och följande felmeddelande kan visas. Om följande felmeddelande inte visas är det dock ingen garanti för att alla nödvändiga korrigeringar har installerats. Kontrollera alltid att alla korrigeringar som visas i informationsdokumentet för Sunsolve har installerats innan du försöker installera Solaris Live Upgrade. FEL: Det går inte att hitta/köra: </sbin/biosdev>. FEL: En eller flera nödvändiga korrigeringar för Live Upgrade har inte installerats.
Kontrollera om det finns Prestoserve-programvara på datorn.		Om du startar uppgraderingsprocessen genom att stänga av datorn med kommandot init 0 och du använder Prestoserve-programvara kan information gå förlorad. Instruktioner om hur du stänger av systemet finns i dokumentationen för Prestoserve.
Kontrollera att du har de korrigeringsfiler som behövs.		Den mest aktuella listan över korrigeringsfiler finns på http://sunsolve.sun.com.
Gå på nytt igenom planeringskapitlet och annan relevant information.		Gå även igenom hela planeringskapitlet eller vissa sektioner i Kapitel 3, Solaris-installation och uppgradering (Planering). Läs Tilläggsinformation för Solaris och information från leverantören för att kontrollera om den programvara du använder stöds i den nya Solaris-versionen. Läs Handbok för Suns maskinvaruplattformar för att kontrollera att maskinvaran du använder stöds. Läs den dokumentation som följde med datorn och kontrollera att datorn och enheterna stöds av den nya versionen.

Kapitel 5 x86: GRUB-baserad start för Solaris-installation

I det här kapitlet beskrivs GRUB-baserad start för Solaris-installation på x86-system. Kapitlet innehåller följande avsnitt:

• x86: GRUB-baserad start (Översikt)

• x86: GRUB-baserad start (Planering)

• x86: Hitta GRUB-menyns menu.lst-fil (Steg-för-steg-anvisningar)

x86: GRUB-baserad start (Översikt)

Från och med Solaris 10 1/06 är GRUB, en startladdare med öppen källkod, standardstartladdare i operativsystemet Solaris.

GRUB-baserad start är inte tillgängligt på SPARC-baserade system.

Startladdaren är det första program som körs efter att du startar systemet. När du har startat ett x86-system initierar BIOS (Basic Input/Output System) processorn, minnet och maskinvaran. När initieringen är klar laddar BIOS startladdaren från den konfigurerade startenheten och överför sedan styrningen av systemet till startladdaren.

GRUB är en startladdare med öppen källkod och ett enkelt menygränssnitt, som innehåller startalternativ som har fördefinierats i en konfigurationsfil. GRUB har även ett kommandoradsgränssnitt, som du kommer åt från menygränssnittet och som används för att utföra olika startkommandon. I operativsystemet Solaris är GRUB-implementeringen kompatibel med Multiboot Specification. Den specifikationen beskrivs i detalj på http://www.gnu.org/software/grub/grub.html.

Eftersom Solaris-kärnan är helt kompatibel med Multiboot Specification kan du starta ett Solaris x86-system med hjälp av GRUB. Tack vare GRUB är det nu enklare att starta och installera olika operativsystem. På ett system kan du till exempel starta följande operativsystem separat:

• Operativsystemet Solaris

• Microsoft Windows

  ---

  Obs! –

  GRUB identifierar Microsoft Windows-partitioner, men kontrollerar inte om operativsystemet är startbart.

  ---

En stor fördel med GRUB är att det fungerar intuitivt när det gäller filsystem och körbara format för kärnor, vilket innebär att du kan ladda ett operativsystem utan att ange kärnans fysiska plats på disken. Med GRUB-baserad start laddas kärnan genom att du anger dess filnamn samt den enhet och partition där kärnan finns. GRUB-baserad start ersätter Solaris Enhetskonfigurationsassistent och förenklar startprocessen tack vare GRUB-menyn.

x86: Så här fungerar GRUB-baserad start

När GRUB har tagit kontroll över systemet visas en meny i ett systemfönster. Du kan göra följande på GRUB-menyn:

• Välja en post för att starta systemet

• Ändra en startpost med den inbyggda GRUB-redigeringsmenyn

• Manuellt ladda en operativsystemkärna från kommandoraden

Det finns en konfigurerbar tidsgräns för start av standardoperativsystemet. Tryck på valfri tangent om du vill avbryta starten av standardoperativsystemet.

Du hittar exempel på GRUB-menyn i Beskrivning av GRUB-huvudmenyn.

x86: Enhetsnamnkonventioner för GRUB

De enhetsnamnkonventioner som används i GRUB skiljer sig något från tidigare versioner av Solaris. Om du förstår hur enhetsnamnkonventionerna i GRUB fungerar är det enklare att korrekt ange enhets- och partitionsinformation när du konfigurerar GRUB på systemet.

I följande tabell beskrivs enhetsnamnkonventionerna i GRUB.

Alla GRUB-enhetsnamn måste omges av parenteser. Partitionsnummer räknas från 0 (noll), inte från 1.

Mer information om fdisk-partitioner finns i Guidelines for Creating an fdisk Partition i System Administration Guide: Devices and File Systems.

x86: Här hittar du information om GRUB-baserade installationer

Mer information om de här ändringarna finns i följande referenskällor:

x86: GRUB-baserad start (Planering)

I det här avsnittet beskrivs grunderna i GRUB-baserad start samt GRUB-menyn.

När du installerar operativsystemet Solaris installeras som standard två GRUB-menyposter på systemet. Den första posten är operativsystemet Solaris. Den andra posten är failsafe-startarkivet, som används för systemåterställning. Posterna på Solaris GRUB-meny installeras och uppdateras automatiskt som en del av Solaris-programvaruinstallationen och uppgraderingsprocessen. Posterna hanteras direkt av operativsystemet och bör inte redigeras manuellt.

Under en standardinstallation av operativsystemet Solaris installeras GRUB på Solaris fdisk-partition utan att inställningarna för systemets BIOS ändras. Om operativsystemet inte finns på BIOS-startdisken måste du göra något av följande:

• Ändra inställningarna för BIOS.

• Använda en starthanterare för att göra en självinmatande programladdning av Solaris-partitionen. Du hittar mer information i starthanteraren.

Den bästa lösningen är att installera operativsystemet Solaris på startdisken. Om det finns flera operativsystem installerade på datorn kan du lägga till poster i filen menu.lst. De här posterna visas sedan på GRUB-menyn nästa gång du startar systemet.

Ytterligare information om att använda flera operativsystem finns i How Multiple Operating Systems Are Supported in the GRUB Boot Environment i System Administration Guide: Basic Administration.

x86: Utföra en GRUB-baserad installation från nätverket

Om du vill utföra en GRUB-baserad nätverksstart måste det finnas en DHCP-server som är konfigurerad för PXE-klienter och en installationsserver med tftp-tjänsten. DHCP-servern måste kunna svara på DHCP-klasserna PXEClient och GRUBClient. DHCP-svaret måste innehålla följande information:

• Filserverns IP-adress

• Namnet på startfilen (pxegrub)

rpc.bootparamd, som oftast är ett krav på serversidan för att nätverksstart ska kunna utföras, krävs inte för GRUB-baserad nätverksstart.

Om det inte finns någon PXE- eller DHCP-server kan du ladda GRUB från en cd-romenhet eller en lokal disk. Du kan sedan konfigurera nätverket manuellt i GRUB och hämta programmet för flera startsystem samt startarkivet från filservern.

Du hittar mer information i Starta och installera via nätverket med PXE (Översikt) i Installationshandbok för Solaris 10: Nätverksbaserade installationer.

Beskrivning av GRUB-huvudmenyn

När du startar ett x86-baserat system visas GRUB-menyn. Den här menyn innehåller en lista över startposter som du kan välja mellan. En startpost är en instans av ett operativsystem som är installerat på systemet. GRUB-menyn baseras på filen menu.lst, som är en konfigurationsfil. Filen menu.lst skapas av Solaris-installationsprogrammet och kan redigeras efter installationen. Innehållet i filen menu.lst avgör vilka operativsysteminstanser som visas på GRUB-menyn.

• Om du installerar eller uppgraderar operativsystemet Solaris uppdateras GRUB-menyn automatiskt. Operativsystemet Solaris visas sedan som en ny startpost.

• Om du installerar ett annat operativsystem än Solaris måste du ändra filen menu.lst så att den innehåller den nya operativsysteminstansen. Genom att lägga till den nya operativsysteminstansen kan den nya startposten visas på GRUB-menyn nästa gång du startar systemet.

Exempel 5–1 GRUB-huvudmenyn

I följande exempel visar GRUB-huvudmenyn operativsystemen Solaris och Microsoft Windows. En Solaris Live Upgrade-startmiljö med namnet second_disk visas också. Följande innehåller beskrivningar av de olika menyobjekten.

GNU GRUB version 0.95 (616K lower / 4127168K upper memory)
+-------------------------------------------------------------------+
|Solaris                                                            |
|Solaris failsafe                                                   |
|second_disk                                                        |
|second_disk failsafe                                               |
|Windows                                                            |
+-------------------------------------------------------------------+
Använd tangenterna ^ och v för att välja önskad post. Tryck på Retur 
för att starta det valda operativsystemet, 'e' för att redigera kommandona
före start eller 'c' för att visa en kommandorad.

Solaris

Anger operativsystemet Solaris.

Solaris failsafe

Anger ett startarkiv som kan användas för återställning om operativsystemet Solaris skadas.

second_disk

Anger en Solaris Live Upgrade-startmiljö. Startmiljön second_disk skapades som en kopia av operativsystemet Solaris. Den uppgraderades och aktiverades med kommandot luactivate. Startmiljön är tillgänglig för start.

Windows

Anger operativsystemet Microsoft Windows. GRUB identifierar de här partitionerna, men kontrollerar inte om operativsystemet är startbart.

Beskrivning av GRUB-filen menu.lst

GRUB-filen menu.lst listar innehållet på GRUB-huvudmenyn. På GRUB-huvudmenyn visas startposterna för alla operativsysteminstanser som är installerade på systemet, inklusive Solaris Live Upgrade-startmiljöer. Solaris-programvaruuppgraderingar bevarar eventuella ändringar som du gör i den här filen.

Alla ändringar i filen menu.lst visas på GRUB-huvudmenyn, tillsammans med Solaris Live Upgrade-poster. De ändringar som du gör i filen träder i kraft nästa gång du startar om systemet. Du kan behöva redigera den här filen av följande skäl:

• Om du vill lägga till poster för andra operativsystem än Solaris på GRUB-menyn.

• Om du vill anpassa startegenskaper (exempelvis ange standardoperativsystem på GRUB-menyn).

Använd inte filen menu.lst för GRUB för att ändra poster för Solaris Live Upgrade. Sådana ändringar kan medföra att Solaris Live Upgrade misslyckas.

Även om du kan använda filen menu.lst för att anpassa startegenskaperna (till exempel för start med felsökning av kärnan) bör du hellre använda kommandot eeprom för att göra det. Om du använder filen menu.lst för anpassningar kanske posterna för Solaris-operativsystemet ändras under en programvaruuppgradering. Ändringar i filen går då förlorade.

Information om hur du använder kommandot eeprom finns i How to Set Solaris Boot Parameters by Using the eeprom Command i System Administration Guide: Basic Administration.

Exempel 5–2 Filen Menu.lst

Detta är ett exempel på menu.lst-filen:

default 0
timeout 10
title Solaris
  root (hd0,0,a)
  kernel /platform/i86pc/multiboot -B console=ttya
  module /platform/i86pc/boot_archive
title Solaris failsafe
  root (hd0,0,a)
  kernel /boot/multiboot -B console=ttya -s
  module /boot/x86.miniroot.safe
#----- second_disk - ADDED BY LIVE UPGRADE - DO NOT EDIT  -----
title second_disk
  root (hd0,1,a)
  kernel /platform/i86pc/multiboot
  module /platform/i86pc/boot_archive
title second_disk failsafe
  root (hd0,1,a)
  kernel /boot/multiboot kernel/unix -s
  module /boot/x86.miniroot-safe
#----- second_disk -------------- END LIVE UPGRADE ------------
title Windows
  root (hd0,0)
  chainloader -1

default

Anger vilket objekt som ska startas om tidsgränsen uppnås. Om du vill ändra standardvärdet kan du ange ett annat objekt i listan genom att ändra siffran. Räkningen börjar vid noll för det första objektet. Ändra till exempel standardvärdet till 2 om du vill starta automatiskt med startmiljön second_disk.

timeout

Anger väntetid i antal sekunder för indata från användare innan standardposten startas. Om ingen tidsgräns anges måste du välja en post.

title operativsystemnamn

Anger namnet på operativsystemet.

• Om det är en Solaris Live Upgrade-startmiljö är operativsystemnamn det namn du gav den nya startmiljön när den skapades. I det föregående exemplet heter Solaris Live Upgrade-startmiljön second_disk.

• Om detta är ett failsafe-startarkiv används det för återställning om det primära operativsystemet är skadat. I det föregående exemplet är Solaris failsafe och second_disk failsafe återställningsstartarkiv för operativsystemen Solaris och second_disk.

root (hd0,0,a)

Anger på vilken disk, partition och skivdel som filer ska laddas. GRUB identifierar filsystemtypen automatiskt.

kernel /platform/i86pc/multiboot

Anger programmet för flera startsystem. Kommandot kernel måste alltid följas av programmet för flera startsystem. Strängen efter programmet för flera startsystem (multiboot) skickas till operativsystemet Solaris utan tolkning.

Du hittar en fullständig beskrivning av hur du använder flera operativsystem i How Multiple Operating Systems Are Supported in the GRUB Boot Environment i System Administration Guide: Basic Administration.

Hitta filen menu.lst för att ändra GRUB-menyn

Du måste alltid använda kommandot bootadm för att hitta GRUB-menyns menu.lst-fil. Underkommandot list-menu hittar den aktiva GRUB-menyn. Filen menu.lst innehåller alla operativsystem som är installerade på systemet. Innehållet i den här filen avgör vilka operativsystem som visas på GRUB-menyn. Om du vill ändra den här filen läser du x86: Hitta GRUB-menyns menu.lst-fil (Steg-för-steg-anvisningar).

x86: Hitta GRUB-menyns menu.lst-fil (Steg-för-steg-anvisningar)

Från och med Solaris 10 1/06 kan GRUB-menyn uppdateras. Till exempel kanske du vill ändra standardtiden för hur snabbt standardoperativsystemet startas. Du kanske vill lägga till ytterligare ett operativsystem på GRUB-menyn.

Vanligtvis finns filen menu.lst för den aktiva GRUB-menyn här: /boot/grub/menu.lst. I en del fall finns GRUB-menyns menu.lst-fil emellertid någon annanstans. På ett system som använder Solaris Live Upgrade kan GRUB-menyns menu.lst-fil till exempel finnas i en startmiljö som inte är den aktiva startmiljön. Eller om du har uppgraderat ett system med en x86-startpartition kan filen menu.lst finnas i katalogen /stubboot. Det är bara den aktiva GRUB-menyns menu.lst-fil som används för att starta systemet. Om du vill ändra den GRUB-meny som visas när du startar systemet måste du ändra den aktiva GRUB-menyns menu.lst-fil. Om du ändrar en annan GRUB-menys menu.lst-fil ändras ingenting på den meny som visas när du startar systemet. Använd kommandot bootadm för att fastställa var den aktiva GRUB-menyns menu.lst-fil finns. Underkommandot list-menu visar var den aktiva GRUB-menyn finns. Följande procedurer fastställer var GRUB-menyns menu.lst-fil finns.

Du hittar mer information om kommandot bootadm i direkthjälpen för bootadm(1M).

Hitta GRUB-menyns menu.lst-fil

I följande procedur innehåller systemet två operativsystem: Solaris och en Solaris Live Upgrade-startmiljö, second_disk. Operativsystemet Solaris har startats och innehåller GRUB-menyn.

Steg

1. Bli superanvändare eller anta en motsvarande roll.

   Roller innehåller behörigheter och privilegierade kommandon. Mer information om roller finns i Configuring RBAC (Task Map) i System Administration Guide: Security Services.

2. Leta upp filen menu.lst genom att skriva:

   # /sbin/bootadm list-menu

   Filens plats och innehåll visas.

   Den aktiva GRUB-menyn finns här: /boot/grub/menu.lst default 0 timeout 10 0 Solaris 1 Solaris failsafe 2 second_disk 3 second_disk failsafe

Hitta GRUB-menyns menu.lst-fil när den aktiva menu.lst-filen finns i en annan startmiljö

I följande procedur innehåller systemet två operativsystem: Solaris och en Solaris Live Upgrade-startmiljö, second_disk. I det här exemplet finns inte menu.lst-filen i den aktiva startmiljön. Startmiljön second_disk har startats. Startmiljön Solaris innehåller GRUB-menyn. Startmiljön Solaris har inte monterats.

Steg

1. Bli superanvändare eller anta en motsvarande roll.

   Roller innehåller behörigheter och privilegierade kommandon. Mer information om roller finns i Configuring RBAC (Task Map) i System Administration Guide: Security Services.

2. Leta upp filen menu.lst genom att skriva:

   # /sbin/bootadm list-menu

   Filens plats och innehåll visas.

   Den aktiva GRUB-menyn finns här: /dev/dsk/enhetsnamn(ej monterad) Menyenhetens filsystemtyp är <ufs> default 0 timeout 10 0 Solaris 1 Solaris failsafe 2 second_disk 3 second_disk failsafe

3. Eftersom det filsystem som innehåller filen menu.lst inte har monterats monterar du det. Ange UFS-filsystemet och enhetsnamnet.

   # /usr/sbin/mount -F ufs /dev/dsk/enhetsnamn /mnt

   Där enhetsnamn anger rotfilsystemets (/) plats på diskenheten i den startmiljö som du vill montera. Enhetsnamnet anges i formatet /dev/dsk/cwtx dysz. Till exempel:

   # /usr/sbin/mount -F ufs /dev/dsk/c0t1d0s0 /mnt

   Du kan öppna GRUB-menyn här: /mnt/boot/grub/menu.lst

4. Avmontera filsystemet.

   # /usr/sbin/umount /mnt

   ---

   Obs! –

   Om du monterar en startmiljö eller ett filsystem för en startmiljö kontrollerar du att filsystemet/filsystemen avmonteras efter användning. Om de här filsystemen inte avmonteras kommer framtida Solaris Live Upgrade-åtgärder på den startmiljön kanske inte att fungera.

   ---

Hitta GRUB-menyns menu.lst-fil när en Solaris Live Upgrade-startmiljö har monterats

I följande procedur innehåller systemet två operativsystem: Solaris och en Solaris Live Upgrade-startmiljö, second_disk. Startmiljön second_disk har startats. Startmiljön Solaris innehåller GRUB-menyn. Startmiljön Solaris har monterats på /.alt.Solaris.

Steg

1. Bli superanvändare eller anta en motsvarande roll.

   Roller innehåller behörigheter och privilegierade kommandon. Mer information om roller finns i Configuring RBAC (Task Map) i System Administration Guide: Security Services.

2. Leta upp filen menu.lst genom att skriva:

   # /sbin/bootadm list-menu

   Filens plats och innehåll visas.

   Den aktiva GRUB-menyn finns här: /.alt.Solaris/boot/grub/menu.lst default 0 timeout 10 0 Solaris 1 Solaris failsafe 2 second_disk 3 second_disk failsafe

   Eftersom den startmiljö som innehåller GRUB-menyn redan har monterats kan du öppna filen menu.lst här: /.alt.Solaris/boot/grub/menu.lst.

Hitta GRUB-menyns menu.lst-fil när systemet har en x86-startpartition

I följande procedur innehåller systemet två operativsystem: Solaris och en Solaris Live Upgrade-startmiljö, second_disk. Startmiljön second_disk har startats. Systemet har uppgraderats och en x86-startpartition finns kvar. Startpartitionen har monterats på /stubboot och innehåller GRUB-menyn. En förklaring av x86-startpartitioner finns i x86: Rekommendationer för partitionering.

Steg

1. Bli superanvändare eller anta en motsvarande roll.

   Roller innehåller behörigheter och privilegierade kommandon. Mer information om roller finns i Configuring RBAC (Task Map) i System Administration Guide: Security Services.

2. Leta upp filen menu.lst genom att skriva:

   # /sbin/bootadm list-menu

   Filens plats och innehåll visas.

   Den aktiva GRUB-menyn finns här: /stubboot/boot/grub/menu.lst default 0 timeout 10 0 Solaris 1 Solaris failsafe 2 second_disk 3 second_disk failsafe

   Du kan öppna filen menu.lst här: /stubboot/boot/grub/menu.lst.