test

Ägarhandbok för Sun Enterprise 220R

Maskinvaran

Det här kapitlet beskriver systemets maskinvara. De ämnen som tas upp i kapitlet är:

Om funktioner för pålitlighet, tillgänglighet och enkel service

Pålitlighet, tillgänglighet och lättheten att utföra service är tre aspekter av ett systems design som gör att det kan vara igång länge och inte behöver vara avstängt för service länge. Pålitlighet är serverns förmåga att kunna vara igång hela tiden utan fel, och att data förblir intakta. Systemets tillgänglighet är den andel av tiden som det går att komma åt och använda systemet. Lätthet att utföra service är hur lång tid det tar att göra service på systemet efter ett systemfel. Om dessa tre är bra kan systemet vara igång nästan hela tiden.

För att få hög pålitlighet, tillgänglighet och lätthet att utföra service erbjuder systemet följande funktioner:

Felkorrigering och paritetskontroll

ECC (felkorrigerande kod, error-correcting code) används i alla interna datavägar i systemet för att bevara dataintegriteten. Alla data som flyttas mellan processorerna, I/O och minne har ECC-skydd hela vägen.

System rapporterar och loggar de ECC-fel som det kan korrigera. ECC-fel som systemet kan korrigera är alla fel på en bit i ett 64-bitarsfält. Denna typ av fel korrigeras när de upptäcks. ECC-funktionerna kan även upptäcka tvåbitarsfel i samma 64-bitarsfält och flera bitars fel i samma nibble (4 bitar).

Förutom ECC-skydd för data erbjuder systemet paritetsskydd på systemets alla adressbussar. Paritetsskydd används också på PCI- och SCSI-bussarna och i UltraSPARC-processorernas interna och externa cache.

Statuslampor

Systemet har lättåtkomliga statuslampor (lysdioder) på frontpanelen, platserna för de interna hårddiskarna och nätaggregaten för att man direkt skall kunna se status för systemet och dess komponenter. Statuslamporna gör att man inte behöver hålla på och gissa vad som är fel och förenklar problemdiagnostik för att ytterligare öka enkelheten vid service.

Systemets statuslampor beskrivs i avsnittet "Om status- och kontrollpanelen". Hårddisk- och nätaggregatslamporna beskrivs i "Felindikationer".

Hårddiskar som kan sättas i under drift

Funktionen att interna hårddiskar kan sättas i under drift (hot-plug) gör att hårddiskar kan tas ur och installeras medan systemet är igång. Alla hårddiskar går lätt att komma åt från systemets framsida. Hot-plug-tekniken gör det markant enklare att utföra service och systemets tillgänglighet ökar, genom att man kan:

Mer information om hårddiskar, och hot-plug-funktionen, finns i "Om interna hårddiskar" och "Om konfigurationer av diskuppsättningar och koncept i samband med detta".

Stöd för konfigurationer med RAID 0, RAID 1, RAID 0 + 1 och RAID 5

Solstice DiskSuite-programvaran är designad för användning med systemet och gör att man kan konfigurera systemets hårddisklagring till ett antal olika RAID-nivåer. Du väljer rätt RAID-konfiguration efter vad du önskar inom pris, prestanda, pålitlighet och tillgänglighet.

RAID 0 ("striping"), RAID 1 (spegling), RAID 0+1 (striping plus spegling--kallas ibland RAID 10) och RAID 5 (striping med paritet på annan disk) kan konfigureras med Solstice DiskSuite. Du kan också konfigurera så att en eller flera hårddiskar är klara att börja fungera som en ersättning för någon annan disk om någon skulle gå sönder (hot spare).

Mer information om RAID-konfigurationer finns i "Om konfigurationer av diskuppsättningar och koncept i samband med detta".

Redundanta nätaggregat

Det kan sitta ett eller två nätaggregat i systemet. Alla systemkonfigurationer kan fungera med ett nätaggregat. Med ett andra aggregat får man redundans i och med att systemet kan fortsätta fungera även om ett nätaggregat skulle gå sönder.

Mer information om nätaggregat, redundans och konfigureringsregler finns i "Om nätaggregat".

Nätaggregat som kan bytas under drift

Nätaggregat i en redundant konfiguration kan bytas under drift (hot-swap). En kvalificerad servicerepresentant kan ta ur och byta ut ett trasigt nätaggregat utan att behöva stänga av systemet, eller ens ta ned operativsystemet. Nätaggregaten går lätt att komma åt från systemets framsida. Information om hur man tar ur och installerar ett nätaggregat finns i Sun Enterprise 220R Server Service Manual.

Fyra diagnostiknivåer

För att göra det ännu lättare att utföra service och öka tillgängligheten ytterligare har systemet fyra olika diagnostiknivåer: POST (power-on self-test), OpenBoot-diagnostik (OBDiag), SunVTS(TM) och Sun Enterprise SyMON(TM).

POST och OBDiag är diagnostik som ligger i den inbyggda programvaran och därför kan köras även om det inte går att starta operativsystemet. Diagnostik på programnivå, som SunVTS och Sun Enterprise SyMON, erbjuder ytterligare felsökningsfunktioner när operativsystemet fungerar.

POST-diagnostik gör en snabb men relativt noggrann kontroll av systemets alla grundläggande maskinvarufunktioner. Mer information om POST finns i "Om POST-diagnostik" och "Gör så här för att använda POST-diagnostik".

OBDiag-diagnostik gör ett mer omfattande test av systemet, inklusive externa gränssnitt. OBDiag beskrivs i "Om OpenBoot Diagnostics (OBDiag)" och "Gör så här för att använda OBDiag".

På programnivå kan du använda SunVTS-diagnostik. Precis som OBDiag kan SunVTS göra ett omfattande test av systemet, inklusive dess externa gränssnitt. SunVTS kan också köra fjärrtester av andra datorer över nätverket. Du kan bara använda SunVTS om operativsystemet är igång. Mer infomation om SunVTS finns i "Om SunVTS", "Gör så här för att använda SunVTS" och "Gör så här för att kontrollera om SunVTS är installerat".

Ett annat verktyg på programnivå är Sun Enterprise SyMON. Med detta kan du hela tiden övervaka systemet. Du kan övervaka statusen för systemets maskinvara och operativsystemets prestanda. Mer information om Sun Enterprise SyMON finns i "Om Sun Enterprise SyMON".

Om minne

På systemets huvudlogikkort finns det 16 platser för DIMM-moduler med hög kapacitet (DIMM = dual inline memory modules). Systemet stöder vanliga 200-stifts minnesmoduler på 5 volt med 60 nanosekunders åtkomsttid. Moduler på 64 och 128 Mbyte stöds. Minnet kan totalt vara upp till 2 Gbyte.

Minnesplatserna är uppdelade i fyra banker (bankerna 0 t.o.m. 3) med fyra platser i varje bank.

Systemet läser från eller skriver till alla de fyra DIMM-modulerna i en bank samtidigt. Därför måste DIMM-moduler installeras fyra i taget i samma bank.. Information om placering och numrering i samband med detta finns i "DIMM-fel".

Minnesmoduler är mycket känsliga. Se till att du vidtar nödvändiga försiktighetsåtgärder för att se till att du inte skadar dem genom någon urladdning av statisk elektricitet. Minnesmoduler måste bytas ut eller installeras av en kvalificerad servicerepresentant. Information om hur man tar ur och installerar DIMM-moduler finns i Sun Enterprise 220R Server Service Manual.

Konfigurationsregler

Följande regler gäller möjliga minneskonfigurationer i systemet:

Det kan sitta DIMM-moduler som rymmer olika mycket i olika banker--t.ex. går fyra st. på 64 Mbyte i bank 0 och fyra på 128 Mbyte i bank 2 bra.

Varning! Varning!

DIMM-moduler är gjorda av elektroniska komponenter som är ytterst känsliga för statisk elektricitet. Statisk elektricitet från kläder eller arbetsmiljö kan förstöra modulerna. Ta inte ur någon DIMM-modul ur dess skyddspåse förrän du kan installera den på systemkortet. Ta bara i modulernas ändar. Rör inte vid komponenterna eller några metalldelar. Använd alltid armband för avledning av statisk elektricitet (antistat-armband) när du hanterar modulerna.

Om CPU-moduler

UltraSPARC II-CPU-modulen är en högpresterande mycket integrerad superskalär processor med SPARC-V9:s 64-bitars RISC-arkitektur (RISC = reduced instruction set computer). UltraSPARC II-processorn stöder både 2-D- och 3-D-grafik liksom bildbehandling, komprimering och dekomprimering av video, och videoeffekter genom det avancerade VIS (visual instruction set). VIS ger ledande multimediaprestanda inklusive komprimering/dekomprimering av video och dekomprimering av två MPEG-2-strömmar i TV-kvalitet utan behov av extra maskinvara, i realtid!

Systemets huvudlogikkort har platser för två UltraSPARC II-CPU-moduler. Varje processormodul innehåller ett CPU-chip med inbyggd cache för data och instruktioner, liksom ett externt SRAM-cacheminne (SRAM = static random access memory) på 1 Mbyte eller mer.

Processormodulerna kommunicerar med systemets primärmine och I/O-systemet via systemets snabba UPA-databuss (Ultra Port Architecture). Klockfrekvensen för UPA synkroniseras automatiskt med CPU-modulernas klockfrekvens. Förhållandet mellan klockfrekvensen för UPA-bussen och processorerna är alltid ett enkelt bråk. Om processorerna till exempel körs på 450 MHz kan UPA-databussens frekvens vara en fjärdedel, d.v.s. 112,5 MHz.

Bara en kvalificerad servicerepresentant kan ta ur och byta processormodulerna i systemet. Information om hur man installerar och tar ur CPU-moduler finns i Sun Enterprise 220R Server Service Manual.

Konfigurationsregler

Följande regler gäller systemet:

Information om placeringen av processorplatserna på huvudlogikkortet finns i Sun Enterprise 220R Server Service Manual.

Om PCI-bussar

All systemets kommunikation med lagringsenheter och nätverksgränssnitt går via chippet med UPA-till-PCI-bryggan (Ultra Port Architecture till Peripheral Component Interconnect), som sitter på systemets huvudlogikkort. Detta bryggchip hanterar kommunikationen mellan UPA-bussen och de två PCI-bussarna. Dessa PCI-bussar har plats för upp till fyra PCI-kort. En PCI-buss (buss 0) hanterar också kommunikationen mellan systemet och enheter som är anslutna till huvudlogikkortets portar för SCSI, FastEthernet, seriekommunikation, parallell kommunikation och tangentbord/mus.

PCI-kort finns i måga olika konfigurationer. Alla kort passar eller fungerar inte i alla PCI-platser, så det är viktigt att känna till PCI-kortets specifikationer och de typer av kort som stöds av varje PCI-plats i systemet.

Vissa PCI-kort är så korta som 17,46 cm (dessa kallas "korta" kort), medan PCI-kort som längst kan vara 31,19 cm (som kallas "långa kort"). Långa kort får plats i alla systemets platser, och därmed går naturligtvis även korta bra.

Äldre PCI-kort kommunicerar med en 32-bitars PCI-buss medan många nyare kort kommunicerar med en bredare 64-bitars buss. Tre av PCI-platserna klarar både av 32- och 64-bitarskort, medan den fjärde bara klarar 32-bitarskort.

Äldre PCI-kort körs på 5 V likström, medan nyare kort är gjorda för 3,3 V. Kort som kräver 5 volt fungerar inte med 3,3 volt, och vice versa. "Universella" PCI-kort är gjorda för att kunna fungera med både 3,3 och 5 volt och dessa kort passar därför båda typerna av platser. Systemet har tre platser för 5-voltskort och en plats för 3,3-voltskort. Alla de fyra PCI-platserna klarar universella kort.

De flesta PCI-kort har en bussfrekvens på 33 MHz, men vissa nyare klarar 66 MHz. Alla de fyra platserna klarar 33 MHz-kort. 66 MHz-kort kan bara sitta i plats PCI 1.

Tabellen nedan visar vilka PCI-platser som hör till de båda PCI-bussarna och den typ av PCI-kort som stöds på varje plats.

Etikett för platsen på bakpanelen 

Kortadress 

PCI- buss 

Bussbredd (bitar)/ 

Korttyp (bitar) 

Klock-frekvens (MHz) 

Likströmspänning/ 

korttyp 

PCI 1 

J1301 

1 

64 / 32 eller 64 

33 eller 66 

3.3 V eller universella 

PCI 2 

J1401 

0 

64 / 32 eller 64 

33 

5 V eller universella 

PCI 3 

J1501 

0 

64 / 32 eller 64 

33 

5 V eller universella 

PCI 4 

J1601 

0 

64 / 32 eller 64 

33 

5 V 32-bitars eller universella 

Kortadresser till PCI-platserna på huvudlogikkortet står i Sun Enterprise 220R Server Service Manual.

Konfigurationsregler

Följande regler gäller för systemet:

Du kan installera PCI-kort i alla kompatibla PCI-platser. Platserna behöver inte fyllas i någon speciell ordning. I de flesta påverkas inte systemets I/O-prestanda av vilken ordning du placerar korten i platserna. Tungt belastade system ger dock bättre prestanda om kort som överför mycket data installeras på olika bussar. Några exempel på denna typ av kort är UltraSCSI-värdadaptrar med två kanaler och ATM-622-gränssnitt.

Du kan också öka systemets tillgänglighet genom att installera redundanta lagrings- eller nätverksgränssnitt på olika PCI-bussar.

Om konfigurationer av diskuppsättningar och koncept i samband med detta

Solstice DiskSuite kan användas med interna och externa diskuppsättningar i Sun Enterprise 220R. Programvaran stöder många konfigurationer som kallas diskuppsättningar som kan öka prestanda, kapacitet och tillgänglighet för systemets lagring.

Obs!

Solstice DiskSuite och annan programvara måste beställas separat.

Det här avsnittet beskriver några av de populäraste och mest användbara av de här konfigurationerna, inklusive:

DiskSuite skapar metaenheter--logiska diskenheter som består av flera fysiska hårddiskar eller partitioner från flera hårddiskar. När du använder Solstice DiskSuite för att skapa en metaenhet använder och hanterar operativsystemet metaenheten som om den vore en enda enhet.

Du kan t.ex. kombinera de båda hårddiskarna c1t2d0s2 och c1t3d0s2 som tillsammans bildar /dev/md/rdsk/d0.

De interna hårddiskarna i Sun Enterprise 220R stöder RAID 1, RAID 0 och RAID 1 + RAID 0. Mer komplicerade konfigurationer, inklusive RAID 5, stöds med externa diskuppsättningar och ett eller flera PCI-värdadapterkort.

"Ihopsättning" av diskar

"Ihopsättning" av diskar är ett sätt att öka lagringsutrymmet på den logiska volymen så att det blir större än kapaciteten för en enskild hårddisk genom att du skapar en stor metaenhet av en eller flera mindre hårddiskar. Detta gör att man kan skapa precis så stora partitioner som man vill ha.

Graphic

På detta sätt fylls diskarna en efter en; när det inte får plats mer på den första disken börjar systemet skriva till den andra, och sedan den tredje när den andra är full o.s.v.

Diskspegling: RAID 1

Diskspegling är en teknik som använder dataredundans--två fullständiga kopior av alla data sparas på varje disk--för att ge ett skydd mot dataförluster på grund av diskfel. En metaenhet skapas från två hårddiskar.

Graphic

Varje gång operativsystemet behöver skriva till en speglad metaenhet uppdateras data på båda hårddiskarna. Hårddiskarna får hela tiden precis samma information. När operativsystemet behöver läsa från en speglad metaenhet läser det från den disk som är ledig för tillfället. Detta kallas ibland RAID 1 (RAID betyder "redundant arrays of inexpensive disks").

RAID 1 erbjuder den högsta nivån av dataskydd, men lagringskostnaderna är höga, eftersom du behöver dubbelt så mycket utrymme jämfört med annars.

Diskstriping: RAID 0

Diskstriping (som ibland kallas RAID 0) är en teknik för att öka systemets genomströmning genom att använda flera hårddiskar parallellt. När icke-stripade diskar skriver ett enda block til en disk, delas varje block i en miljö med stripade diskar i stället upp och delarna skrivs till olika diskar.

Graphic

Systemets prestanda med RAID 0 blir bättre än med RAID 1 eller 5, men risken för dataförluster ökar eftersom det inte finns något sätt att läsa eller återskapa de data som har lagrats på en trasig hårddisk.

Diskstriping med paritet: RAID 5

RAID 5 är en variant av diskstriping som tar med paritetsinformation för varje diskskrivning. Fördelen med detta är att om en enhet i RAID 5-uppsättningen går sönder räcker data och paritetsinformation på de andra diskarna för att rekonstruera det som låg på den som gått sönder.

Systemprestanda med RAID 5 ligger mittemellan prestanda för RAID 0 och RAID 1, och man skyddas mot dataförluster.

"Hot spare"

I en miljö med hot-spare, installeras en eller flera hårddiskar i systemet men används inte under normal drift. Om någon av de aktiva diskarna skulle gå sönder sker skrivningar automatiskt i stället till "hot-spare"-disken och den trasiga hårddisken slutar användas.

Isättning av hårddiskar under drift (hot plug)

Systemets hårddiskplatser är gjrda så att hårddiskar skall kunna tas ur och sättas i medan systemet är igång. "Hot-plug"-teknik gör det betydligt lättare att utföra service och ökar även tillgängligheten betydligt, genom att det blir möjligt att:

Mer information om stöd för isättning av hårddiskar under drift finns i "Om interna hårddiskar".

För mer information

Se dokumentationen för Solstice DiskSuite.

Om interna hårddiskar

Sun Enterprise 220R stöder upp till två UltraSCSI-hårddiskar som kan sättas i under drift. Enheterna är 3,5 tum breda och en tum höga (8,89 cm x 2,54 cm).

Hårddiskarna stöds av ett UltraSCSI-gränssnitt som klarar 40 Mbyte per sekund. Gränssnittet är inbyggt på serverns huvudlogikkort. Båda hårddiskarna kopplas in i bakplanet för två hårddiskar, som montersa på baksidan av systemets hårddiskfack.

På den högra sidan av varje installerad hårddisk sitter det en grön indikatorlampa. Denna lampa visar hårddiskens status. Mer information om hårddiskarnas indikatorlampor finns i "Disklampor".

Följande figur visar systemets två interna hårddiskar. Diskarna är numrerade 0 och 1, med 0 som standardhårddisk.

Graphic

Solstice DiskSuite-programvaran i Solaris-mediasatsen gör att du kan använda interna hårddiskar i tre RAID-konfigurationer: RAID 0 (striping), RAID 1 (spegling), och RAID 0+1 (striping plus spegling). Du kan också konfigurera hårddiskar som "hot-spares". Mer information om de RAID-konfigurationer som stöds finns i "Om konfigurationer av diskuppsättningar och koncept i samband med detta".

Hot-plug-funktionen för systemets interna hårddiskar gör att man kan ta ur och installera hårddiskar medan systemet är igång. Denna funktion minskar dramatiskt den tid som systemet behöver vara nere på grund av byte av hårddiskar.

Instrukionerna omfattar programvarukommandon för att förbereda systemet innan du tar ur en hårddisk och för omkonfigurering av operativsystemet efter det att du har installert en ersättningsårddisk. Exakt hur du gör beror på vilken Solaris-version du använder. Fullständiga instruktioner finns i Platform Notes: Sun Enterprise 220R Server, som ingår i Solaris on Sun Hardware AnswerBook. Denna AnswerBook-dokumentation finns på tilläggs-CD:n för den Solaris-version du använder.

För att kunna göra hot-plug på måste du känna till det fysiska eller logiska enhetenamnet för den hårddisk du vill installera eller ta ur. Om systemet upptäcker något diskfel kan du ofta se meddelanden om trasiga hårddiskar på systemkonsolen. Informationen loggas även i filen /var/adm/messages-filerna. Dessa felmeddelanden hänvisar oftast till hårddiskens fysiska enhetsnamn (som t.ex. /devices/pci@1f,4000/scsi@3/sd@b,0) eller dess logiska enhetsnamn (som t.ex. c0t11d0). Dessutom kan vissa program rapportera diskplatsnummer (0 eller 1).

Du kan använda följande tabell för att ta reda på vilken plats för intern hårddisk som hör ihop med vilket fysiska och logiska enhetsnamn.

Diskplatsnummerr 

Logiskt enhetsnamn 

Fysiskt enhetsnamn 

Plats 0 

c0t0d0 

/devices/pci@1f,4000/scsi@3/sd@0,0

Plats 1 

c0t1d0 

/devices/pci@1f,4000/scsi@3/sd@1,0

Konfigurationsregler

Följande regler gäller för systemet:

Information om hur man konfigurerar RAID finns i "Om konfigurationer av diskuppsättningar och koncept i samband med detta".

Om nätaggregat

Ett strömdistribueringskort skickar likström till alla systemets interna komponenter. Systemets nätaggregat kopplas in på kontakter på kortet och när två aggregat är installerade tillgodoser de hälften av systemets strömbehov var.

Nätaggregat är modulära enheter som är gjorda för att det skall gå snabbt och enkelt att installera eller ta ur dem, till och med medan systemet är igång. Aggregaten installeras på platser längst fram i systemet. Se figuren.

Graphic

Det kan sitta ett eller två nätaggregat i systemet. Varje nätaggregat kan ge upp till 380 watt likström. Alla systemkonfigurationer kan fungera med endast ett nätaggregat.

Du kan använda ett andra nätaggregat för att få redundans, genom att systemet kan fortsätta fungera även om ett av nätaggregaten skulle gå sönder. Om servern har ett andra nätaggregat ansluter du den andra växelströmsladden till den väntra kontakten (med etiketten 2 på bakpanelen). Du kan ansluta ett andra nätaggregat till samma säkring som det första aggregatet. För maximal redundans bör du dock ansluta varje aggregat till en egen säkring.

Bara en kvalificerad servicerepresentant kan ta ur och byta ut ett nätaggregat. Instruktioner för hur man gör detta finns i Sun Enterprise 220R Server Service Manual.

Nätaggregaten i en redundant konfiguration har en "hot-swap"-funktion. Detta innebär att du kan ta ur och byta ut ett trasigt nätaggregat utan att behöva stänga av systemet eller ens avsluta operativsystemet.

Varning! Varning!

När du tar ut ett nätaggregat med hot-swap skall du inte ta ur och sätta i aggregatet igen kort efter vartannat. Ta alltid ur ett aggregat helt innan du sätter tillbaka samma aggregat eller en ersättning för det. Om man snabbt sätter i och tar ur nätaggregat kan fel rapporteras, även om inga verkliga fel föreligger.

Tre indikatorlampor på framsidan av nätaggregatet visar statusinformation om lik- och växelström och feltillstånd. Mer information finns i "Lamporna på nätaggregaten".

Obs!

Nätaggregaten i Sun Enterprise 220R stänger av sig automatiskt i vissa situationer (för hög temperatur och strömfel). För att starta igen efter en sådan automatisk avstängning kan du koppla ur växelströmsladden, vänta ungefär 10 sekunder och sedan koppla in den igen.

Om den inbyggda Ethernet-porten

Systemets huvudlogikkort har ett gränssnitt som automatiskt kan växla mellan 10BASE-T- och 100BASE-TX-Ethernet enligt Ethernet-standarden IEEE 802.3u. Gränssnittet konfigurerar sig automatisk till 10 eller 100 Mbps efter nätverket.

Det finns två förkonfigurerade bakpanelskontakter för Ethernet-gränssnittet:

Obs!

Du kan bara använda en av huvudlogikkortets Ethernet-kontakter i taget; du kan inte ansluta till både TPE- och MII-kontakter samtidigt.

MII gör att du kan ansluta systemet till externa transceivers för 100BASE-TX (Fast) Ethernet, och därigenom kan systemet anslutas till många olika typer av Ethernet-kablage. När en extern transceiver är ansluten till MII-porten aktiverar systemet automatiskt MII-porten och stänger av TPE-porten.

Sun Microsystems erbjuder en MII-till-AUI-transceiver som ett separat tillval (ordernummer X467A). Ett antal MII-transceivers från tredje part finns även för anslutning till TX-, T4-, FX- och AUI-nätverk.

Instruktioner för hur du konfigurerar Ethernet-gränssnittet på huvudlogikkortet finns i "Gör så här för att konfigurera standard-Ethernet-gränssnittet".

Kontaktdiagram och stiftens funktion stå i "Mer om TPE-kontakten (korstvinnad Ethernet)" och Bilaga A.

Information om specifikationer och konfigurationsparametrar för Fast Ethernet-drivrutinen hme finns i Platform Notes: The hme FastEthernet Device Driver, som ingår i Solaris on Sun Hardware AnswerBook, som i sin tur finns på tilläggs-CD:n för den Solaris-version du använder.

Om serieportarna

Systemet har två serieportar med DB-25-kontakter på bakpanelen. Båda portarna klarar både synkron och asynkron kommunikation.

I synkron-läge kan varje port kommunicera med mellan 50 Kbaud och 256 Kbaud när klocksignalen kommer internt. När klocksignalen kommer från en extern källa kan synkron kommunikation ske med upp till 384 Kbaud.

I asynkron-läge stöder portarna 50, 75, 110, 200, 300, 600, 1200, 1800, 2400, 4800, 9600, 19200, 38400, 57600, 76800, 115200, 153600, 230400, 307200 och 460800 baud.

Båda serierportarna kan konfigureras till antingen signalnivån EIA-423 eller EIA-232D. Signalnivåerna styrs av byglar på systemets huvudlogikkort. Standardinställningen är EIA-423. Mer information om konfigurering av byglarna för serieportarna finns i Sun Enterprise 220R Server Service Manual.

Se "Mer om kontakterna på serieport A och B" för kontaktdiagram, bakpanelsikon och stiftens funktion.

Om parallellporten

Systemet har en IEEE 1284-kompatibel parallellport för dubbelriktad kommunikation, som gör att man kan ansluta systemet till en lokal skrivare eller någon annan enhet med parallellportsgränssnitt. Man ansluter enheterna med en vanlig 25-stifts DB-25-kontakt på systemets baksida.

Parallellporten klarar dataöverföring med 2 Mbyte per sekund och stöder protokollägena för EPP (enhanced parallel port) liksom de vanliga Centronics-, Nibble- och Byte-lägena.

Se "Mer om parallellportskontakten" för kontaktdiagram, bakpanelsikon och stiftens funktion.

Om huvudlogikkortets byglar

Byglarna på huvudlogikkortet har följande funktioner:

Bara en kvalificerad servicerepresentant kan ändra bygelinställningarna. Mer information om hur man ändra bygelinställningar finns i Sun Enterprise 220R Server Service Manual.

Byglarna markeras på huvudlogikkortet med bygeladresser. Vid serieportsbyglarna står det exempelvis J2604 och J2605. Bygelstiften sitter direkt bredvid bygeladresserna. Stift 1 markeras med en asterisk på något av lägena som visas nedan.

Graphic

Om serieportsbyglarna

Serieportsbyglarna på huvudlogikkortet (J2604 och J2605) gör att man kan konfigurera systemets båda serieportar till antingen EIA-423- eller EIA-232D-signalnivåer. EIA-423-nivåerna är standard i Nordamerika. EIA-232D-nivåer är ett krav för digital telekommunikation i EU.

Konfigureringsbyglar kan bara flyttas av kvalificerade servicerepresentanter. Mer information om byglarnas inställningar, var på huvudlogikkortet byglarna sitter och instruktioner för hur man ändrar inställningen finns i Sun Enterprise 220R Server Service Manual.

Information om hur byglarna är märkta på huvudlogikkortet med bygeladresser finns i "Om huvudlogikkortets byglar".

Om flash-PROM-byglar

Systemet använder flash-PROM för att för att vissa startkodsblock skall kunna programmeras om, fast de ligger i minne som inte töms vid omstart, och för att koden skall kunna programmeras om från en annan dator på nätverket, av en administratör med behörighet att göra detta.

Två byglar på huvudlogikkortet styr hur flash-PROM fungerar. Tabellen nedan beskriver deras funktion.

Bygelr 

Bygelblock på 

stift 1 + 2 innebär 

Bygelblock på 

stift 2 + 3 väljer 

Bygelblock från början på 

Styrdl signal 

J2703 

Skrivskydd 

Skrivning tillåten 

1 + 2 

FLASH PROM PROG ENABLE 

J2804 

Start från den övre halvan 

Normal start (från den nedre halvan) 

2 + 3 

XOR LOGIC SET 

Mer information om flash-PROM-programmering finns i den dokumentation som medföljde CD-ROM-skivan med flash-PROM-uppdateringar.

Information om hur byglar markeras på huvudlogikkortet med bygeladresser finns i "Om huvudlogikkortets byglar".

Bara kvalificerade servicerepresentanter kan ändra bygelinställningar. Information om placeringen av flash-PROM-byglarna på huvudlogikkortet, och konfigurationsinstruktioner, finns i Sun Enterprise 220R Server Service Manual.

Om den externa SCSI-porten

Externa SCSI-enheter stöds via den SCSI-kontakt med 68 stift som sitter på systemets bakpanel. Bussen klarar UltraSCSI (40 Mbyte/sekund) och kan stödja ytterligare externa, enkelavslutade, wide- eller narrow-SCSI-enheter. Den externa SCSI-bussen är skild från den interna SCSI-bussen för enheter för löstagbara media och interna hårddiskar. Se "Mer om UltraSCSI-kontakten" för en figur med den externa-SCSI-kontakten och stiftens funktion.

Den externa SCSI-bussen stöder upp till fyra externa SCSI-bandstationer om bussen bara används till bandstationer. När andra typer av SCSI-enheter finns på bussen kan högst två SCSI-bandstationer kopplas in på den. Om du vill ha fler externa bandstationer kan dessa stödjas genom att du installerar PCI-kort med SCSI-portar.

Målenheter

Upp till 12 enheter med en avslutande Sun-enhet sist kan vara inkopplade på den externa SCSI-bussen och tillsammans dela på en bandbredd av 20 Mbyte per sekund. För att få UltraSCSI-prestanda (40 Mbyte/s) får det inte vara men än sju enheter inkopplade. Måladresserna för den externa SCSI-bussen (kallas även SCSI-ID) kan vara mellan 0 och 15. Måladress 7 är reserverad för SCSI-värdadaptern på huvudlogikkortet. Alla enheter på bussen måste ha egna måladresser.

Adresserna för den interna CD-ROM-spelaren (6) och bandstationen (4 eller 5) bestäms av byglar som sistter på enheterna. Om CD-ROM-spelare och bandstationer har fabriksinstallerats är de redan konfigurerade med rätt måladresser. De interna hårddiskarna använder 0 och 1.

Busslängd

För att kunna ha UltraSCSI-prestanda på den externa SCSI-bussen får du inte överskrida följande busslängdsgränser för seriekopplade SCSI-enheter:

Du måste räkna med längden på den interna bussen i Sun Enterprise 220R, som är 0,9 meter (2.952 fot).

Om du överskrider dessa längdbegränsningar kan det hända att UltraSCSI-enheterna får en maxhastighet på mindre än 40 Mbyte per sekund. Under sådana förhållanden kan en UltraSCSI-enhet råka ut för fel som får den att starta om och i stället använda läget för 20 Mbyte per sekund.

För att få fast/wide-prestanda på den externa SCSI-bussen är maxlängden för de seriekopplade SCSI-enheterna 6 meter. I dessa 6 meter (19.7 fot) måste du räkna in längden på den interna bussen i Sun Enterprise 220R, som är 0,9 meter (2.952 fot).

Externa UltraSCSI-kompatibla SCSI-kablar har en impedans på 90 ohm (+/- 6 ohm) och krävs för UltraSCSI-gränssnittet. Suns version av UltraSCSI kräver att den totala SCSI-busslängden inte blir mer än 6 meter med 12 st enheter avslutande av en Sun-enhet.

På grund av bussens korta längd stöds en 0,8 meter (31.5 tum) lång UltraSCSI-kompatibel extern kabel (artikelnummer 530-2883) förutom den 2 meter (2.2 yard) långa kabeln (artikelnummer 530-2884).

Kablage och avslutning för den externa SCSI-bussen

Ta hänsyn till följande för att se till att du använder rätt kablage mellan enheterna, och att du använder rätt avslutning åp den externa SCSI-bussen:

Varning! Varning!

Anslut inte 68-stiftsenheter efter 50-stiftsenheter. Det får bara SCSI-bussfel som följd.

Följande figur sammanfattar reglerna.

Graphic

Stöd för flera initierare

Systemets SCSI-gränssnitt har stöd för flera initierare: eventuella externa värdadaptrar på bussen kan driva Termpower. Detta innebär att om systemet skulle förlora strömmen kan enheterna på SCSI-bussen (förutom de som får sin ström genom systemet) fortsätta fungera.

Konfigurationsregler

För fast/wide-prestanda kan du ansluta upp till 12 enheter på den externa SCSI-bussen. För UltraSCSI-prestanda får inte mer än sju enheter anslutas. Varje enhet måste ha en egen måladress (SCSI-ID) mellan 0 och 15.

Du kan inte ge måladressen 7 till någon enhet eftersom den är reserverad för värdadaptern på huvudlogikkortet.

För att få UltraSCSI-prestanda på den externa SCSI-bussen måste alla kablar vara UltraSCSI-kompatibla och dessutom får du inte överskrida följande busslängdsbegränsingar:

Du måste räkna med längden på den interna bussen i Sun Enterprise 220R, som är 0,9 meter (2.952 fot).

För att få fast/wide-prestanda på den externa SCSI-bussen är maxlängden för de seriekopplade SCSI-enheterna 6 meter. I dessa 6 meter (19.7 fot) måste du räkna in längden på den interna bussen i Sun Enterprise 220R, som är 0,9 meter (2.952 fot).

UltraSCSI-enheter kan blandas med icke-UltraSCSI-enheter på samma buss. UltraSCSI-enheterna kommer fortfarande att använda UltraSCSI-hastighet (40 Mbyte/sekund) förutsatt att alla kraven för UltraSCSI, vad gäller kablage, busslängd, avslutning och målenheter, uppfylls.

Om alla externa masslagringsenheter har 68-stiftskontakter ansluter du först alla icke-Sun-enheter till systemet och ansluter sedan en autoavslutande Sun-enhet i slutet av kedjan.

Om de externa masslagringsenheterna både har 68- och 50-stiftskontakter ansluter du Sun-enheterna med 68-stiftskontakter först och avslutar kedjan med en 50-stiftsenhet och dess avslutare. Den 68-stiftsenhet som är ansluten till adapterkabeln mellan 68 och 50 stift måste vara autoavslutande så att de översta bitarna också avslutas.

Om du installerar en intern bandstation skall du ge den måladress 4 eller 5. Om du installerar en intern CD-ROM-spelare i systemet skall du ge den måladress 6. Om dessa enheter har fabriksinstallerats är de redan konfigurerade med rätt måladresser. De interna hårddiskarna använder 0 och 1.

SCSI-kabeln för anslutning till enhet för löstagbara media avslutar den interna SCSI-bussen.