Arbeta med scenarier

När du har aktiverat scenariomodellering kan du arbeta med scenariodata och till exempel ställa in scenarioceller på #Missing, återställa scenariovärden till basvärdena och aggregera scenariodata.

Visa basmedlemsdata

I webbgränssnittet för Essbase kan du öppna ett Excel-blad som visar basdata för ett scenario.

  1. I webbgränssnittet för Essbase klickar du på Scenarier.
  2. Klicka på menyn Åtgärder för scenariot som du vill visa och klicka på Visa basdata.
  3. Klicka på den nedladdade länken för att starta Smart View.
Excel-bladet som startas visar basdata för kuben. Sandlådedata visas inte.

Jämför scenariovärden med basvärden

Om du är ägare, godkännare eller deltagare för ett givet scenario kan du visa scenario- och basvärden i ett kalkylblad eller i webbgränssnittet för Essbase för att jämföra modeller.

Jämför värden i Excel

  1. Klicka på Scenarier i Essbase-webbgränssnittet.

  2. Välj Visa ändringar i Excel på menyn Åtgärder.

  3. Klicka på den nedladdade länken för att öppna Smart View-länken.

  4. Du kan visa värden för både scenario- och basmedlemmarna i kalkylbladet.
    Bild av ett Excel-kalkylark med bas- och scenariovärden.

    • I kolumn G är sb10 scenariomedlemmen (eller sandlådemedlemmen).

    • I kolumn F visar Bas basvärdena.

    • I scenariot har värdena för sb10 på rad 2 till 6 ändrats och det aggregerade resultatet visas på rad 7.

Jämför värden i webbanvändargränssnittet.

  1. Klicka på Scenarier i Essbase-webbgränssnittet.

  2. Välj Visa ändringar på menyn Åtgärder.

    Dialogrutan Dataändringar är tom om inga dataändringar har gjorts.

Jämför scenariot med basen för att kunna bestämma dina nästa steg. Du kan till exempel välja att ändra scenariots status till godkänd baserat på den här informationen.

Ange #Missing för scenarioceller

Du kan ange scenarioceller till #Missing även om de motsvarande bascellerna har värden.

Så här ställer du in en scenariocell till #Missing:
  1. Skriv #Missing i cellen eller ta bort cellinnehållet.
  2. Välj Skicka data på menyfliken Smart View.
Exempel

  1. Värdet i sb1 är en exakt spegling av värdet i basen.
    Bild av ett rutnät som visar sb1 och Base, båda med värdet 678.

  2. Ange #Missing i sb1 (eller ta bort cellinnehållet) och skicka data.
    Bild av ett rutnät med #Missing i sb1.

  3. Förnya bladet. Se att sb1 har värdet #Missing.
    Bild av ett rutnät med #Missing i sb1.

Återställ scenariovärden till basvärden

Du kan återställa scenariovärdena till basen genom att skriva #Återställ i de ändrade cellerna och klicka på Skicka data på menyfliken Smart View.

Scenariovärden lagras först inte och de är en exakt spegling av basvärdena. När du har ändrat scenariovärdena i Excel och skickat ändringarna till kuben lagras scenariovärdena. De skiljer sig från basen, men du kan fortfarande återställa dem till basvärdena.
Så här återställer du värden till basen:
  1. Skriv #Återställ i Excel i de scenarioceller du vill återställa till basen.
  2. Klicka på Skicka data på menyfliken Smart View.
De valda scenariovärdena uppdateras till basvärden.

Exempel

  1. Värdet i sb1 är först en exakt spegling av värdet i basen.
    Bild av ett rutnät med en basmedlem och en scenariomedlem som visar samma värde.

  2. Skicka ett nytt värde, 100, till sb1.
    Bild av ett rutnät med scenariomedlemmen som visar värdet 100.

  3. Skicka #Återställ till sb1.
    Bild av ett rutnät som visar #Återställ i sb1-cellen.

  4. Förnya bladet. Se att sb1 återigen speglar basvärdet 678.
    Bild av ett rutnät med en basmedlem och en scenariomedlem som visar samma värde.

Förstå när sandlådedimensioner ska aggregeras

När du modellerar i scenarier behöver du bestämma om du ska beräkna eller inte i varje sandlåda.

Skicka dataändringar till sandlådan och beräkna så få andra data som möjligt, bara tillräckligt med data för att tillåta användare att validera sitt arbete. Detta bevarar lagringseffektiviteten för sandlådedesignen.

När alla medlemmar på den övre nivån är i en kub har beräknats dynamiskt, behövs inga aggregeringar i formuläret för beräkningsskript.

Om du har medlemmar som har lagrats på den övre nivån, begränsar du omfattningen för alla sandlådeberäkningar till det minsta antal som krävs för att användare ska göra sitt jobb.

Exempel: Beräkna scenarier med dynamiska medlemmar på högre nivå

Dynamiska hierarkier (både täta och glesa) aggregeras automatiskt och användare som gör ändringar i sandlådor ser sina ändringar omedelbart.

Nu ska vi titta på ett exempel från demoapplikationen Sample_Scenario.Basic för blocklagring.

Låt oss anta att Product och Market är dynamiska hierarkier med data lagrade endast på nivå noll, och att ett scenario skapas med sandlådedimensionsmedlemmen sb0.

När sandlådan just har skapats är värdena för sb0 desamma som värdena för Bas. Orsaken till detta är att sandlådemedlemmar är virtuella och återspeglar basvärdena tills användarna registrerar ändringar av dem.


Bild av ett Excel-kalkylblad som visar värdena för sb0- och basmedlemmarna i sandlådedimensionen. Värdena för båda medlemmarna är desamma.

Efter att ha ändrat data för Sales->Budget->Jan->Cola i medlemmen sb0 ser vi genast att den dynamiska sandlådemedlemmen, West (i D10), aggregeras till rätt summa med hjälp av en kombination av lagrade medlemmar från Bas och sb0.

Värden för Oregon, Utah och Nevada finns lagrade i sandlådemedlemmen Bas. Värden för California och Washington har registrerats av scenariodeltagare och finns lagrade i sandlådemedlemmen sb0. Summan för West->Cola->sb0 aggregeras dynamiskt med hjälp av dessa lagrade värden.


Bild av ett Excel-kalkylblad som visar värdena för sb0- och basmedlemmarna i sandlådedimensionen. Värdena är desamma, med undantag för California och Washington, som har ändrats.

Du kan även använda beräkningsskript i sandlådor. Låt oss anta att Oregon är tänkt att budgeteras som 80 % av California. Följande beräkningsskript kan göra detta:

FIX("Jan", "Budget", "Cola", "Sales")
"Oregon"="California"*.8;
ENDFIX

När en scenariodeltagare startar ett Excel-arbetsblad från webbgränssnittet och kör den här beräkningen är sb0 den standardmedlem i sandlådan som beräknas och värdet för medlemmen Oregon uppdateras:


Bild av ett Excel-kalkylblad som visar värdena för sb0- och basmedlemmarna i sandlådedimensionen. Värdena är desamma, med undantag för California och Washington samt Oregon som har ändrats. Värdet för Oregon är 720 och återspeglar resultaten av beräkningsskriptet.

Den här vyn är inte från ett scenariostartat blad, utan snarare från en privat Smart View-vy, där Bas och sb0 båda kan representeras i bladet.

Exempel: Beräkna scenarier med lagrade medlemmar på högre nivå

I vissa fall kan en gles eller tät hierarki ha lagrade medlemmar på högre nivå, och aggregeringar i nivå- eller generationsbaserade beräkningar kan krävas.

Låt oss gå vidare från det sista rutnätet i föregående exempel, nu med antagandet att medlemmar på högre nivå i marknadsdimensionen är lagrade, snarare än dynamiska.

Om vi ändrar värdet för Oregon till 250 så måste medlemmen West beräknas om innan vi ser korrekta resultat:


Bild av ett Excel-kalkylblad som visar värdena för sb0- och basmedlemmarna i sandlådedimensionen. Värdena är desamma, med undantag för California och Washington samt Oregon som har ändrats. Värdet för Oregon är 250. Det totala värdet för sb0 för regionen West är 2 070.

Följande beräkningsskript kan användas för att aggregera marknadsdimensionen i sandlådan, när det körs från ett scenariostartat Excel-blad:

AGG("Market");
Bild av ett Excel-kalkylblad som visar värdena för sb0- och basmedlemmarna i sandlådedimensionen. Värdena är desamma, med undantag för California och Washington samt Oregon som har ändrats. Värdet för Oregon är 250. Det totala värdet för sb0 för regionen West är 1 600.